Bronsibis

Bronsibisen (Plegadis falcinellus) har en vid, men också spridd, utbredning. Den finns i stora delar av södra Europa, fläckvis i Afrika (inkl. Madagaskar), fläckvis i centrala och södra Asien. Vidare i Filipinerna, på södra Nya Guinea, Java och Australien samt längs den nordamerikanska Atlantkusten och på västindiska öar.

 

Förekomst i Sverige

Samtliga uppgifter vad gäller förekomster i Sverige är tagna från Rk. Ett undantag finns och det gäller en individ i Blekinge 2021 som hämtats från Artportalen.

 

Sveriges första fynd gjordes på Gotland 1798 (eller före detta år) och gäller enligt Rk två individer. Nästa fynd gjordes i Skåne 1835 (eller före detta år) och från Sörmland finns ett annat fynd från detta år som är daterat till september. Fynd 4 gjordes 7 september 1842 vid Björklinge, Uppland och avser två individer som sköts. Därefter dröjde det till 1965 innan nästa fynd gjordes vid Hornborgasjön 3 september. Samma fågel sågs två dagar senare vid Grebbestad i Bohuslän.

 

Det har gjorts 47 fynd av cirka 52 fåglar t.o.m. 2021 och obsarna har gjorts under f.f.a. maj, september och oktober (Tabell 1). Det tidigaste fyndet (datummässigt) gjordes i Småland 8 april 2018. Därefter flög fågeln till Falsterbohalvön i Skåne och sågs där 14-17 april. Senaste fyndet är från Grötvik i Halland och dateras 27 november 2016. Ett något udda fynd i juli gjordes i Trosa skärgård, Sörmland 1994. Tabell 2 visar antalet observationer per landskap. Eftersom flera fåglar har setts i olika landskap blir denna totalsumma högre än antalet faktiska individer.

 

Tabell 1: Observervationer per månad. Här ingår obsar av samma fågel som setts över månadsskifte.

 

J	F	M	A	M	J	J	A	S	O	N	D
			1	13	3	1		11	18	2

 

 

 

Tabell 2: Antalet observationer per landskap. Eftersom flera fåglar har setts i olika landskap blir denna totalsumma högre än antalet faktiska individer.

	Antal fynd	Första fynd
Skåne	13	1835
Blekinge	2	2016
Halland	5	2002
Småland	11	1992
Öland	8	1982
Gotland	3	1798
Bohuslän	1	1965
Västergötland	4	1965
Östergötland	3	2001
Dalsland
Värmland	1	2003
Närke	2	2003
Sörmland	3	1835
Västmanland	1	2012
Uppland	4	1842
Dalarna	1	1994
Gästrikland
Hälsingland	1	2017
Härjedalen
Medelpad
Jämtland	1	1975
Ångermanland
V-botten
N-botten
Lappland

 

Förekomst i Skåne

1. Det första fyndet i Skåne är daterat 1835 men lär enligt Fåglar i Skåne 1983 ha gjorts före detta år.
2. Fynd nummer två dröjde till 1983 då tre individer sträckte in vid Skälderviken 19 maj (Fåglar i Skåne 1983). Därefter har fynd gjorts enligt följande.
3. Ett ex på flera platser (Nabben, Löddesnäs och Lund) 18-19 september 1992. Fågeln ifråga hade tidigare setts i Småland 15-17 september (Fåglar i Skåne 1992).
4. Ett ex Löddesnäs 1-6 oktober 1995 (Fåglar i Skåne 1995).
5. Ett ex Falsterbo 14 maj 2002. Samma fågel hade tidigare setts i Halland 10-11 maj (Fåglar i Skåne 2002).
6. Ett ex Rönnen, Skälderviken 23-25 september 2004. Fågeln sågs senare på andra platser i Skälderviken och slutligen vid Löddesnäs 30 september till 7 oktober (Fåglar i Skåne 2004).
7. Ett ex Falsterbo 14 oktober 2006 (Fåglar i Skåne 2006).
8. Ett ex Dybäck, Skurup 12 juni 2010 (Fåglar i Skåne 2010).
9. Ett ex vid Hammarsjön 16-20 november 2013. Fågeln hade tidigare setts i Småland 5-6 november (Fåglar i Skåne 2013).
10. Ett ex Löddesnäs 7 maj 2015 (Fåglar i Skåne 2015).
11. Ett ex Ängsnäset, Falsterbo 5 oktober 2015. Fågeln sågs på flera platser på halvön fram till 24 oktober (Fåglar i Skåne 2015).
12. Ett ex Araslövssjön 16-19 maj 2016. Samma fågel hade tidigare setts i Blekinge och Småland (Fåglar i Skåne 2016).
13. Ett ex Knösen, Skanör 14-17 april 2018. Fågeln hade tidigare setts i Alvesta, Småland 8 april vilket är det tidigaste datumet för arten i Sverige (Fågelåret 2018).

 

Förekomst i Danmark (Sort Ibis)

Det första fyndet gäller en skjuten fågel vid Agersø Enghave i Stora Bält 21 september 1882 (Christensen & Rasmussen 2015). Fram till 1950 gjordes det 12 fynd av 18 fåglar och totalen efter 2019 var 55 fynd av 65 individer (Christensen m.fl. 2022).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades bronsibisen som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 80 500 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Den äldsta kända ringmärktes i Ungern och blev 9 år och 1 månad (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Asker, Ö. 1969. Svart ibis iakttagen i Västergötland och Bohuslän 1965. VF 28:260.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S. & Rasmussen, P.A.F. 2015. Revideret status for sjældne fugle i Danmark før 1965. DOF  2015:109, nr 2.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Holmström, C T m.fl. 1947. Våra Fåglar i Norden, Bd 4. Stockholm.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Thunberg, C P. 1798. Underrättelse om några svenska foglar. KVAH 1798:178-188.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i april 2022