Brun glada

Den bruna gladan har en vid utbredning i större delen av Afrika, hela Europa utom Brittiska öarna och Norden, hela Asien utom nordliga och höglänta delar samt stora delar av Australien. Arten företräds av flera raser (Ullman 2005).

 

Förekomst i Sverige

Förhistoria: Det finns benfynd från Gotland under Subboreal tid, cirka 3800-2000 före 0 samt från Skabersjö i Skåne från okänd kronozon. Det utesluts inte att arten haft en betydligt längre historia i Sverige än vad det första kända häckningsfyndet 1915 antyder. Det noteras också att gladorna som Olof Rudebeck noterade i Norrbotten 1695 troligen var bruna glador (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Det första daterade fyndet gjordes i Julita socken i Södermanland 19 maj 1867. Der var en hanne som sköts på åtel av Löjtnant A von Oelreich vid Roxmo (Svenska Jägarförbundets nya Tidskrift 6:252-255). Datum korrigeras till 19 maj i SJFT 7:42. Året därpå sågs ytterligare en individ på samma plats (Curry-Lindahl 1959), men fler fynd under 1800-talet hittar jag inte.

 

Fram till våra dagar har arten påträffats i samtliga landskap och häckat i minst elva – se tabell 1 där år för första häckning anges. Här kan fel föreligga och källorna är diverse Fågelåret samt Sveriges fåglar från 2002 (SOF). Det faktum att den bruna gladan ses och har häckat i både norr och söder beror sannolikt på två olika spridningsvägar. De nordliga individerna når oss sannolikt via Finland och liknande nord- och sydlig utbredning med skilda flyttvägar gäller även för t.ex. gråhakedopping och småtärna.

 

Tabell 1: Årtal för första häckning i de olika landskapen.

 

Skåne                1913-15

Norrbotten        1955

Västerbotten     1987

Uppland             1993

Halland              2001

Västmanland    2006

Sörmland           2010

Närke                  2011

Västergötland   2015

Småland             2017

Dalarna              2019

 

Arten har ökat starkt, åtminstone de rapporterade fynden, under senare år och den anses numera vara en årlig häckfågel i Sverige. I Fåglarna i Sverige utgiven 2012 förmodades att det svenska beståndet kunde uppgå till omkring tio par 2008 och då bara i Norr- och Västerbotten. Häckningar hade dock även konstaterats i Uppland 1993, Halland 2001-2002, samt Västmanland 2006 och 2008 vid den tidpunkten. Även i Skåne hade misstänkta häckningar skett i närtid. Häckningar tillsammans med röd glada hade också konstaterats i Skåne och Halland (Ottosson m.fl. 2012).

 

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 50 par 2020. Trenden angavs som ökande under såväl ett 20-årsperspektiv som ett 10-års (Wirdheim & Green 2022). Ett bra exempel på artens frammarsch är antalet häckningar år 2020, nämligen tre i Norrbotten, två i Småland och Västergötland och en i Dalarna och Sörmland (Fågelåret 2020). Ökningstakten visas också tydligt genom sträckräkningarna i Falsterbo , se figur 1.

 

Den första kända häckningen skedde alltså i Skåne 1915, kanske även under de två föregående åren. Se mer om detta under Förekomst i Skåne nedan. Nästa dokumenterade häckning skedde sen i Norrbotten 1955 och 1956 (Curry-Lindahl 1959).

 

 

Figur 1: Antal sträckande bruna glador vid Falsterbo 1973-2020 (enligt Falsterbo Fågelstation).

 

 

Fenologi

Normal ankomsttid är april och flytten har som regel klingat av i oktober. Men det finns svenska, framförallt skånska, fynd under årets alla månader. Utöver Skåne finns det godkända fynd på Öland i januari och februari (Artportalen).

 

Förekomst i Skåne

Två fåglar sågs i Pålstorpshagen vid Snogeholmssjön 1913 och 1914. Året efter, alltså 1915, sköts två bruna glador som varande vråkar. En av fåglarna hade ruvfläckar vilket påvisade att häckning ägt rum. Kropparna lär vara skickade till Riksmuseum i Stockholm (Lönnberg1924). I slutet av 1930-talet uppträdde arten ånyo i dessa trakter under en följd av år och häckning kan anses så gott som säker, även om något avgörande bevis aldrig erhölls (Nordqvist & Rudebeck i Hanström & CL 1947). Innan dess hade Gustaf Rudebeck noterat en möjlig häckning vid Krankesjön 1936 (Rudebeck 1937). En häckning som är föga omskriven är den från 1943. Då ska nämligen en äggkull ha samlats in i Skåne och äggen finns i en samling som senare skänktes till Naturhistoriska Riksmuseet (Wirdheim 1999).

 

1963 sågs ett par vid Skogshejdan, Fyledalen, hela sommaren (Lrk) och 1970 noterade Gustaf Rudebeck en adult och två juvenila vid Sövdesjön 31 juli vilket ju indikerar trolig häckning (Rudebeck opubl. dagbok). Under åren 1976-1981 samhäckade en brun glada med en dito röd vid Lemmeströ och paret producerade totalt 13 ungar (resp. Fåglar i Skåne). Lokaluppgiften ges i Gärdenfors 1990.

 

Men sen uteblev uppgifter om häckningar ända fram till 2010 då en häckning misstänktes i Brobytrakten (Fåglar i Skåne 2010). År 2011 konstaterades ett misslyckat häckningsförsök vid Havgårdsjön (Fåglar i Skåne 2011) och året därpå blev det med stor sannolikhet en lyckad häckning i samma område (Malm 2012). En helt säkert bekräftad häckning blev det i området 2013. Då ringmärktes två ungar (Bengtsson 2013) och paret genomförde även 2014 en lyckad häckning (Fåglar i Skåne 2014). Även 2015 häckade paret men den enda ungen dog i boet av okänd anledning (Fåglar i Skåne 2015). För 2016 och 2017 finns bara vaga uppgifter om möjliga häckningar i Skåne och för 2018 nämns en påbörjad men avbruten häckning vid Börringe (Fåglar i Skåne 2016-2018). För 2019 finns inga uppgifter om häckningar men för 2020 nämns misstänkta försök, varav en med troligt lycklig utgång, från minst fyra områden i Skåne (Fåglar i Skåne 2020). Liknande vaga uppgifter från flera lokaler gäller för 2021 (Anser 2021:4:18).

 

Förekomst i Danmark (Sort Glente)

Det första fyndet gäller en skjuten individ Thurebyholm på Själland i juni 1891. Fram till 1964 hade det gjorts 25 fynd av 26 fåglar (Christensen & Rasmussen 2015). Sen exploderade det och när 2019 var över skrevs totalantalet fynd till 6 640. Flest fynd gjordes 2019 och då med 547. (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

Den bruna gladan bör ha haft samma skydd som den röda och då gäller att arten har varit fredad i Sverige sedan 1919 (Sveriges Natur, årsskrift 1920, sid 142). Men det dröjde till 1960 innan arten nämndes med artspecifikt namn bland helårsfridlysta fåglar i jakttabellerna. Tidigare stod det bara glada och det var ju vad den röda gladan hette vid den tiden.

 

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2015: Starkt hotad (EN)
• Rödlistad 2020: Starkt hotad (EN)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades den bruna gladan som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 433 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Europas äldsta är märkt i Schweiz och blev 23 år och 10 månader (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. 2013. Häckning av brun glada även i år. A 52:3:34.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S. & Rasmussen, P.A.F. 2015. Revideret status for sjældne fugle i Danmark før 1965. DOF  2015:109, nr 2.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar I Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Gärdenfors, U. m.fl. 1990. Förteckning över Skånes fåglar. Anser suppl. 25.
• Hansen, J.V. 1966. Den sorte Glentes forekomst i Danmark. DOFT 60:123-127.
• Hanström, B. & Curry-Lindahl, K. 1947. Natur i Skåne. Bokförlaget Svensk Natur.
• Holmström, C T m.fl. 1947. Våra Fåglar i Norden, Bd 4. Stockholm.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Lundberg, S. 1955. Brun glada och lappuggla häckande i Norrbotten 1955. VF 14:224-230.
• Lönnberg, E. 1924. Den bruna gladan som medlem av den svenska faunan. FoF 19:200-203.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Malm, S. 2012. Lyckad häckning av brun glada i Skåne. A 51:3:41.
• Nilsson, S.G. 1981. De svenska rovfågelbeståndens storlek. VF 40:249-262.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Red. 1868. Svartbruna gladan. SJFT 6:252-255.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
• Rudebeck, G. 1937. Den bruna gladan i Skåne sommaren 1936. FoF 32:31-35.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
• SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
• Sylvén, M. 1977. Ålderskriterier hos glada och brun glada. VF 36:33-37.
• Sylvén, M. 1977. Hybridisering mellan glada och brun glada i Sverige 1976. VF 36:38-44.
• Ullman, M. 2005. Brun glada. VF 64:6:55. Förekomst i Sverige.
• Wirdheim, A. 1999. Äggsamlaren från Skara. VF 58:1:6-13.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2022