Foto: Mikael Arinder

Buskskvätta

Buskskvättan är i princip endemisk för Europa med en spridd förekomst i hela världsdelen, dock glesare i de sydliga delarna.

 

Förekomst i Sverige

Den tidigaste noteringen för Sverige är från perioden 1694-1710 då buskskvättan noterades som känd i Sverige (Rudbeck 1971). Men denna, åtminstone förr i tiden, allmänna art har förstås funnits i landet även långt tidigare. Från mitten av 1800-talet beskrivs den så här: ”Tämligen allmän och träffas så väl i det sydligaste Skåne som i Lappland” (Nilsson 1858). Och hundra år senare så här: ”Häckar tämligen allmänt på ängs- och hedmark från Skåne till norra Lappland” (SOF 1949).

 

Men under senare tid har arten minskat och i Sveriges Fåglar utgiven 2002 läser vi följande: ”Svensk häckfågeltaxering registrerade en tillbakagång från slutet av 1970-talet till ungefär 1990, varefter en stabilisering skedde. Eventuellt finns en mer påtaglig populationsminskning i Norrlands inland och fjällnära områden” (SOF 2002).

 

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 250 000 par och det noterades också att ”arten har minskat påtagligt de senaste 30 åren” (Ottosson m.fl. 2012). Den negativa trenden fortsatte uppenbarligen för 2016 skrev Svensk Fågeltaxering följande: ”Med små variationer mellan åren har arten minskat stadigt i båda sommarprogrammen” (Green m.fl. 2016). Den senaste uppgiften är också från Svensk Fågeltaxering som bedömde att den svenska populationen uppgick till 215 000 par 2018. Trenden angavs som minskande under ett 20-årsperspektiv och stabil ur ett 10-års (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Den första noteringen från Skåne som jag hittar är från 1849 och där anges buskskvättan som allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Förmodligen har Sven Nilson också nämnt den i sina tidigaste skrifter men av hans verk har jag bara utgåvan från 1858.

 

Från sydvästra Skåne och 1887 omtalas den som ”Häckar mycket allmänt; förefaller tilltaga” (Thott 1892). När den allmänna nedgången för arten inleddes går nog inte att precisera men att landskapsomvandlingen är åtminstone delvis orsak är nog säkert. I Skånes Fåglar, del 2 berättas om en allmän nedgång under perioden 1975-1992 (Ekberg & Nilsson 1994). I samband med den första atlasinventeringen uppskattades det skånska beståndet till 10 000 par 1984  (Andell & Nilsson 1987d).

 

Den andra atlasinventeringen 2003-2009 påvisade förekomst i 408 av 517 rutor och trenden bedömdes som minskande. Motsvarande för Atlas I (1974-1984) var förekomst i 448 av 506 rutor – se figur 1-2. (Bengtsson & Green 2013). Populationen i Skåne bedömdes 2008 uppgå bestå av 9 700 par (Ottosson m.fl. 2012).

 

Fångstsiffrorna i Falsterbo 1980-2021 visar även de att något negativt hände med det svenska beståndet under 1980-talet. Därefter har fångstsiffrorna planat ut på en låg men ganska jämn nivå (Figur 3).

Figur 1. Buskskvättans förekomst i Skåne enligt första Atlasinventeringen 1974-1984
Figur 1. Buskskvättans förekomst i Skåne enligt första Atlasinventeringen 1974-1984
Figur 2. Buskskvättans förekomst i Skåne enligt andra Atlasinventeringen 2003-2009
Figur 2. Buskskvättans förekomst i Skåne enligt andra Atlasinventeringen 2003-2009
Figur 3: Fångstsiffror av buskskvätta i Falsterbo 1980-2021

Fenologi

Ett januarifynd gjordes 2018 (Sandby mosse). Undantaget detta fynd är det tidigaste 12 april 1985 (Stensoffa, Revinge) och 2016 (Hovdalafältet). Senaste fyndet är daterat 9 december 2006 (Husie mosse, Malmö).

 

Förekomst i Danmark (Bynkefugl)

Under slutet av 1980-talet antogs att 10 000-20 000 par häckade i Danmark (Malling Olsen 1992).

För år 2011 anges 2 700 par och negativ trend (Dof.dk 2015).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för buskskvättans del en minskning ur långtidperspektivet 1981-2020 och en okänd trend för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Maxålder  

Sveriges äldsta blev 6 år och 10 månader. Europas äldsta märktes i Tjeckien och blev 6 år och 11 månader (se RCs hemsida)

 

Rödlistning Sverige

  • Rödlistad 2015: Nära hotad (NT)
  • Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades buskskvättan som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 18 100 000 vuxna fåglar.

 

Jakt, skydd och attityder

Buskskvättan fredades under 1 mars-15 september redan 1905 (Svenska Jägarförbundets Nya tidskrift 1905:221-224) och perioden justerades 1928 till 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya tidskrift årgång 65:bilaga). Likt alla andra arter utan särskild jakttid eller fridlysning blev arten totalfredad 1 januari 1968 (Vår Fågelvärld 27:96+).

 

Referenser och övrig litteratur

  • Andell, P. & Nilsson, L. 1988a. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 6. Anser 27:1-16.
  • Barshep, Y. m.fl. 2012. Non-breeding ecology of the Whinchat Saxicola rubetra in Nigeria. OS 22:25-32.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994. Skånes fåglar. Signum. Lund.
  • Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrap. för 2016.
  • Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
  • Karlsson, L., Persson, K. & Walinder, G. 1993. Ålders- och könsbestämning av buskskvätta Saxicola rubetra.
    Vår Fuglefauna Suppl. 1: 31-49.
  • Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Menzie, S., Gil-Velasco, M. & Illa, M. 2015. First-year male Whinchat Saxicola rubetra with unusually extensive post-juvenile moult Revista Catalana d’Ornitologia 31:23-27.
  • Moreno, J. 1988. Buskskvätta. Fåglar i jordbrukslandskapet, Vår Fågelvärld, Suppl. No. 12:289-292.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Rudbeck, O. 1971. Olof Rudbecks fågelbok 1693-1710. Eden bokförlag. Stockholm.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
  • Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
  • Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i juni 2022