Drillsnäppa

Drillsnäppan förekommer i så gott som hela Europa och österut till Kamtjatka, Sakhalin och Japan.

 

Förekomst i Sverige

Förhistoria: Benfynd saknas men det antas att den förekommit hos oss sedan Senglacial tid, d.v.s. i över 12 000 år (Ericson & Tyrberg 2004). Första daterade år för förekomst är 1695 då den anges ha varit känd under sommaren (Rudbeck, bild. Vår Fågelvärld 1993, nr 1, sid 24).

 

Från 1800-talet anger Nilsson (1858) att arten är ”hos oss den allmännaste art i sitt släkte. Hon förekommer under sommaren från det sydligaste Skåne, ända upp i de norra Lappmarkerna”. Liknande nämns 1926: ”I Sverige är hon den mest spridda av alla vadare och utbredd över hela landet, ehuru hon ingenstädes förekommer i större mängd” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926)  och 1949: ”Häckar allmänt-sparsamt vid steniga stränder vid invatten och längs kusten från Skåne till norra Lappland, dock ej på Gotland och på Öland sällsynt (SOF 1949). Samma uppgift gavs vid millennieskiftet men det nämndes också att arten var sällsynt som häckfågel på Öland och att den första häckningen på Gotland hittades först 1962 (Svensson & Tjernberg 1999).

 

2008 bedömdes den svenska populationen uppgå till 110 000 par (Ottosson m.fl. 2012). 2018 bedömde Svensk Fågeltaxering att den svenska populationen uppgick till 92 000 par. Trenden för 20-årsperioden 2001-2020 angavs som minskande och för 10-årsperioden 2011-2020 som stabil (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Det första daterade fyndet gjordes vid Kävlinge den 28 april 1834 (Cronsjö i Ekberg 2015) och 1849 angavs arten som häckfågel här och där i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). För sydvästra Skåne 1887 nämndes att den ”Häckar sparsamt; talrik under höstgenomsträcket” (Thott 1892).

Den första atlasinventeringen 1974-1984 (Figur 1) påvisade förekomst i 169 rutor. Ett större tal redovisades ursprungligen men efter att alla låga kriterier tagits bort kvarstod bara 169 reella fynd. Motsvarande förekomst under Atlas 2 2003-2009 (Figur 2) var 127 rutor, alltså en rejäl minskning (Bengtsson & Green 2013). Det skånska beståndet uppskattades under 1980-talet till 720 par (Andell mfl 1987b). Det var möjligtvis en underskattning eftersom beståndet efter Atlas 2 skattades till 750 par (Bengtsson & Green 2013).

 

Drillsnäppan har observerats i Skåne under årets alla månader men givetvis mest under sommarhalvåret april-september. Eftersom det finns flera vinterfynd anges fenologiextremerna som mediandatum och det var 2020 12 april och 31 oktober (Fåglar i Skåne 2020).

 

Det första kända vinterfyndet gjordes i Lomma i december 1963 (Fåglar i Skåne 1982). Ytterligare fynd gjordes 1972, 1978, 1982 samt 1988-1990. Det senare fyndet gäller förmodligen samma fågel som de tre vintrarna sågs vid Segeåns mynning i Malmö. Därefter dröjde det till 1995 och 1996 innan nästa fyra fynd gjordes. 2000-talet inleddes med fyra vinterfynd 2001-2004 (ett ex vid Hörte stannade till 2005). För perioden 2006-2013 finns inga godkända fynd utan nästa dröjde till december 2014 då ett ex sågs vid Smygehamn. Ett eventuellt mycket tidigt vårfynd gjordes vid Höjeå, Värpinge 26 februari 2015. Individen stannade på lokalen till 3 april. Sen blev det ett nytt uppehåll till januari och december 2021 då tre individer sågs. Decemberfågeln vid Simrishamn stannade in i januari 2022. Källor till detta stycke är diverse Fåglar i Skåne samt Artportalen.

 

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av drillsnäppa 1974-1984.

 

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av drillsnäppa 2003-2009

 

 

Förekomst i Danmark (Mudderklire)

Den första kända häckningen dateras 1872 och skedde vid Dronninglund i Nordjylland. Därefter finns det bara ytterligare tre fynd fram till 1970 – Köpenhamn 1924 och 1927 samt Västjylland 1938. Därefter fast häckfågel med 1-3 par i en grusgrav i Store Vildmose (Nordjylland) 1970-1981 samt oregelmässigt fram till 1995. Slutligen finns det registrerade häckningar i Östjylland 2012 och Nordjylland 2019. Arten ses regelbundet i landet under sträckperioderna och det finns även ett 50-tal vinterfynd registrerade sedan 1970 (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

Nilsson (1858) berättade att ”Köttet är fint och läckert, men steken liten”. Arten var lovlig för jakt under varierande tider fram till 1951 då allmänna jakttider avskaffades för flertalet vadare (Svensk Jakt 80:289-291). Men likt alla andra arter som saknade skydd i form av fridlysning var den ändå lovlig att döda under perioden 1 september till 28 februari. Först 1968 blev alla fåglar som inte hade fasta jakttider fredade hela året (Vår fågelvärld 27:96+).

 

 

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2005: Nej
• Rödlistad 2010: Nära hotad (NT)
• Rödlistad 2015: Nej
• Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades drillsnäppan som livskraftig (LC) med minskande bestånd i Europa uppskattat till 2 460 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Europas äldsta är ringmärkt i Sverige och den blev 22 år och 5 månader gammal (se RCs hemsida).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P., Jönsson, P-E., & Nilsson, L. 1987b. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 3. Anser 26:97-110.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i augusti 2022