Entita

Det äldre namnet kärrmes var egentligen ett bättre namn på arten. Entitan har ju inte mycket med enar att göra utan hör hemma i löv- och blandskog, gärna med inslag av kärr eller andra fuktstråk. Jämför gärna med det danska namnet Sumpmejse.

 

Entitan har en vid utbredning i Europa, dock saknas den i de nordliga delarna inkl. Finland, på Irland och Island samt är blott nordligt förekommande på Iberiska halvön. Det finns även andra raser i östra Asien som är väl isolerade från den europeiska gruppen.

 

Förekomst i Sverige

Det är inte mycket känt om artens tidiga historia, men för Danmarks del tror man på en möjlig invandring sent i Boreal tid, cirka 7000 före 0, och en stadig närvaro därefter (Løppenthin 1967).

 

Den första årsdaterade förekomsten i Sverige är från 1695 då den anges vara känd från Norrbotten/Lappland sommaren 1695 (Rudbeck 1968-71, bild). Här kan dock inte förväxling med talltitan uteslutas.

 

Under 1800-talet meddelas bl.a: ”I mellersta och södra Sverige är hon icke sällsynt” (Nilsson 1858) samt ”.I södra Sverige upp till Dalälfven är kärrmesen vanlig” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).

 

Ungefär samma besked ges i SOFs första förteckning 1949 där det sägs ”Häckar i löv- och blandskog allmänt från Skåne till Dalarna, Gästrikland samt sparsamt i Hälsingland och Jämtland”. Häckningar sades också ha skett i Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och möjligen i Norrbotten. Arten hade även noterats i södra Lappland (SOF 1949).

 

Uppgifter om nordliga häckningar är styrkta från Västerbotten 1922 och 1985 (Olsson & Wiklund). Uppgiften om häckningar i Jämtland dementeras dock redan av Curry-Lindahl 1963. Däremot finns det flera rapporter om förekomst i landskapet på Artportalen. Jag hittar inte heller några styrkta uppgifter om häckningar i Medelpad och Ångermanland. På Artportalen finns endast några få uppgifter om förekomst i dessa landskap. För Norrbottens del hittar jag inga häckningsfynd och vad gäller förekomst finns bara en sådan rapporterad på Artportalen – Lakafors 2 april 2008. Fynd i Norrbotten nämns dock för åren 1914, 1927 och 1952 i Curry-Lindahl 1963 men om dessa är säkerställda vet jag inte. För Lapplands del gjordes det första säkra fyndet 1973 och därefter finns det fynd även 2010 och 2011, samtliga i Lycksele lappmark (Artportalen). Uppgiften om förekomst i Åsele lappmark 1949 (Curry-Lindahl 1963), som också nämns i SOF 1949, anses således inte vara säkerställd. För Härjedalens del finns det fem godkända observationer på Artportalen åren 1976 (2), 1977, 1978 samt 2014.

 

Därmed saknas bara uppgifter från Gotland och det beror helt enkelt på att arten inte förekommer på ön och veterligen heller aldrig har noterats där. Liknande förhållanden gäller för Danmark där entitan saknas på många öar – se nedan.

 

Populationen i Sverige uppskattades till 120 000 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012). Det går dock dåligt för entitan i Sverige och 2018 bedömde Svensk Fågeltaxering att den svenska populationen uppgick till blott 90 000 par. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som måttligt minskande (Wirdheim & Green 2022). I Svensk Fågeltaxerings årsrapport för 2021 meddelas också dystra uppgifter: ”Det går verkligen inte bra för våra titor. De senaste tio åren är trenden på standardrutterna signifikant negativ för båda arterna. Bilden från sommar- och vinterpunktrutterna är lika dyster” (Green, Haas & Lindström 2021).

 

Förekomst i Skåne

Den första uppgiften jag hittar är från nordöstra Skåne där arten anges som allmän häckfågel vid mitten av 1800-talet (Wallengren 1849). Från sydvästra Skåne nämns kortfattat ”Allmän 1887” (Thott 1892). Entitan anges därefter som allmän i landskapet i de flesta källor jag tittat i ända fram till sen tid då, likt i övriga landet, en märkbar tillbakagång skett – se ovan.

 

Under den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisades förekomst i 403 rutor och beståndet uppskattades till drygt 30 000 par (Andell & Nilsson 1988b). Under den andra atlasinventeringen 2003-2009 var motsvarande uppgifter 375 rutor och populationen uppskattades till 10 000 par. Trots minskningen av antalet par angavs trenden som stabil (Bengtsson & Green 2013). Det var främst i delar av västra Skåne som arten hade minskat i – se Figur 1 & 2.

 

Entitan är en mycket stationär fågel och den saknas därför på t.ex. Ven. Här gjordes dock ett inplanteringsförsök under vintern 1973-74 men det misslyckades (Alerstam & Winge 1975). Entitan är också mycket sällan sedd på Falsterbohalvön och i övriga Vellinge kommun. På Artportalen finns endast 82 rapporter från kommunen under perioden 1963 till den senaste i september 2020 och flera av dessa rapporter avser samma individer. Den är därmed också mycket sparsamt förekommande i fågelstationens ringmärkningsprotokoll. Under perioden 1947-1979 ringmärktes fyra individer och därefter har arten fångats 1981, 1999, 2008, 2012 (2 ex) samt senast 2018 (Falsterbofagelstation.se).

 

  

Figur 1: Resultatet av den första atlasinventeringen av entita 1974-1984.

 

Figur 2: Resultatet av den andra atlasinventeringen av entita 2003-2009.

 

 

Förekomst i Danmark (Sumpmejse)

Arten är spridd över stora delar av landet men saknas på flera större öar som Bornholm, Amager, Anholt, Læsø, Ӕrø m.fl. Beståndet uppskattades till 29 000 par 2019 (Christensen m.fl. 2022).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för entitans del ett stabilt bestånd över hela perioden 1976-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Jakt, skydd och attityder

Från att tidigare varit helt fredlös var entitan en av de arter som 1905 fredades under perioden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224). Likt alla de andra som tidigare saknat skydd i form av fridlysning, eller som inte hade fasta allmänna jakttider, blev entitan totalfredad från jakt fr.o.m. 1 januari 1968 (Vår fågelvärld 27:96+). Tidigare och från 1928 gällde istället att dessa arter var fredade 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).

 

Rödlistning i Sverige

• Rödlistad 2005: Missgynnad (NT)
• Rödlistad 2010: Nej
• Rödlistad 2015: Nej
• Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades entitan som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 9 850 000 vuxna fåglar

 

Maxålder

Sveriges äldsta blev hela 13 år och 2 månader gammal och den är även Europas äldsta kända (se RC i Fågelåret 2012 samt RCs hemsida).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Alerstam, T., & Winge, A. 1975. Varför saknas entitan och nötväckan på Hven? Anser 14:266-268.
• Andell, P. & Nilsson, L. 1988b. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 7. Anser 27:165-180.
• Anvén, B. 1961. Några observationer över entitans biologi. VF 20:145-151.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Brodin, A. 2016. Att hamstra eller inte? VF 2016:5:22-26.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1963. Våra fåglar I Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2021. Övervakning av fåglarnas pop.utveckling. Lunds Universitet.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Källander, H. 1976. Några häckningsdata för blåmes och entita i Sydvästskåne. VF 35:1-7.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, J.Å. 1992. Variation in wing length in relation to sex and age of Marsh Tits Parus palustris. OS 2:7-12.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudbeck d y 1968-71. Dagbok från Lapplandsresan 1695. SLÅ 1968-69, 1970-71.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Ryttman, H. & Hall-Karlsson, S. 2010. Brood size of four titmice (Paridae) during 1962-2001. OS 20:57-62.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i augusti 2022.