Fjällpipare

Fjällpipare har sin huvudsakliga utbredning i Skandinaviska fjälltrakter och längs i princip hela den norra euroasiatiska landmassan.

 

Förekomst i Sverige

Förhistoria

Arten kan ha häckat i Sverige under Senglacial tid, men benfynd saknas och dess historia verkar svårutredd. Från Danmark finns flera uppgifter om möjliga häckningar under 1800- och början av 1900-talet, men inget är säkert dokumenterat. Klart är att arten rastade i stor omfattning i Danmark under åtminstone 1800-talet – se t.ex. 1884 i stycket om Danmark. Det verkar kanske konstigt med eventuella danska häckningar, men arten har faktiskt med säkerhet tidigare häckat i Holland. Där gjordes några häckningsförsök omkring 1960 och dessa verkar vara väl dokumenterade (Løppenthin 1967). Den senast kända häckningen i Holland ska ha skett 1969 (Christensen & Rasmussen 2015).

 

Den första årsdaterade förekomsten i Sverige är från 1695 då den sades vara känd i landet (Rudbeck, bild i VF 1993, nr 1, sid 23).

 

Häckningsförekomsten i Sverige har under känd tidsålder varit nordlig och beskrevs så här i början av 1900-talet: ”I Sverige finns han på Lapplands fjällplatåer samt söderut till Jämtland. Hans sydgräns torde här i landet dock ej vara fullt fastställd. Inga skånska obsar nämns” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Lite senare även så här: ”Häckar tämligen allmänt-sparsamt på hedmark i vide- och lavregionen i Härjedalen, Jämtland och Lappland. Har troligen häckat i Dalarna” (SOF 1949).

 

Populationen i Sverige 2008 bedömdes vara 3 600 par (Ottosson m.fl. 2012) och samma bedömning gjorde Svensk Fågeltaxering 2018. Trenden för 20-årsperioden 2001-2020 angavs som måttligt ökande och för 10-årsperioden 2011-2020 som kraftigt ökande (Wirdheim & Green 2022).

 

 

Tabell 1: Kända och okända år för första förekomster av fjällpipare i de olika landskapen.

	Första fynd	Första häck	Källa
Skåne	1879		SJFT 18:36
Blekinge	1953		Nilsson & Lundgren
Halland	<1949		SOF 1949
Småland	<1949		SOF 1949
Öland	1936?		Artportalen
Gotland	1896		SJFT 40:170
Bohuslän	1877		Artportalen
Västergötland	1876		Artportalen
Östergötland	1849		Artportalen
Dalsland	1800-talet		Fågelåret 2000
Värmland	<1949		SOF 1949
Närke	<1949		SOF 1949
Sörmland	<1949		SOF 1949
Västmanland	1955		Artportalen
Uppland	<1949		SOF 1949
Dalarna	<1949	?	SOF 1949
Gästrikland	<1949		SOF 1949
Hälsingland	1871		Artportalen
Härjedalen	urtid	urtid	SOF 1949
Medelpad	<1949		SOF 1949
Jämtland	urtid	1908	SOF 1949 & Artportalen
Ångermanland	<1949		SOF 1949
V-botten	1843		Olsson & Wiklund
N-botten	<1949		SOF 1949
Lappland	urtid	urtid	SOF 1949

 

 

Förekomst i Skåne

”Finnes om sommaren endast i fjälltrakterna. Under flyttningstiderna, vår och höst, träffar man stundom, men tämligen sällan, denna fågel i Skåne, Småland o.s.v. I slutet av maj har jag ännu sett honom i Skåne” (Nilsson 1858). En mer precis uppgift gäller tre skjutna honor vid Petersburg, Ystad 14 maj 1879 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 18:36). Den första uppgiften under 1900-talet sägs gälla ett fynd i Magnarp i nordväst 15 augusti 1936 (Anser 13:252). Därefter rapporteras tre sträckande vid Falsterbo 1941 (Rudebeck 1942). Därefter saknar jag skånska uppgifter fram till 1975 då fåglar i Skåne började ges ut och när det gjordes fyra fynd av sex fåglar (Fåglar i Skåne 1975).

 

I Fåglar i Skåne 1980 skrivs att fjällpiparen ”visat sig 38 gånger mellan 1936 och 1980. Det skulle i så fall innebära att 19 fynd gjorde under perioden 1936 t.o.m. 1974 eftersom årgångarna 1975-80 redovisar 19 fynd av 44 fåglar.

 

Antalet rapporterade fåglar 1975-2021 ses i figur 1. Ett försök till summering under denna period ger 169 fynd av 612 fåglar. Det absoluta toppåret var 2020 då det gjordes tio fynd av exakt 100 fåglar (Fåglar i Skåne 2020).

 

Fjällpiparna ses normalt under slutet av april t.o.m. maj med en topp i mitten av maj, samt under hösten från mitten av augusti till slutet av september med en topp i slutet av augusti (Fåglar i Skåne 2009).

 

Fenologi

Det verkar inte finns några skånska fynd under månaderna december-mars. Tidigaste datum enligt Artportalen är 27 april 2014 (Borrby) och det senaste 14 november 1993 (Åhus).

 

Figur 1: Antal rapporterade individer av fjällpipare i Skåne 1975-2021.

 

Förekomst i Danmark (Pomeransfugl)

I västra Jylland förekom arten förr under vårsträcket i stort antal, så att en betydande mängd sköts årligen.  År 1884 var det en ovanlig tillgång och stora nederlag gjordes då. Under maj fälldes i trakterna av Ringköbing, Holstebro, Skjern och Tarm sammanlagt 5 200 ex. Antagligen sköts lika många i andra delar av landet. I denna text sägs också att fjällpiparen var: ”en av de mest orädda, man kunde säga menlösa” men också att ”vardt detta en stark påkänning för denna i det hela icke talrikt representerande, intressanta fogelart” (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 23:189-190).

 

Under denna tid ryktas det också om möjliga häckningar i landet men sådana från Viborg- och Holstebroområdet är alla utan säker dokumentation. Fjällpiparen avtog dock starkt i antal under slutet av 1800-talet och blev 1922 fredad från jakt under vårsträcket. Från nyare tid rapporteras åter stigande årliga förekomster längs den jylländska västkusten under vårsträcket. Under perioden 1980-2009 sågs typiskt 150-400 individer per år medan antalet efter 2010 anges vara 400-1 700 individer (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

”Som denna fågel alldeles icke är skygg, är han även lätt att skjuta. Nytta: Köttet är läckert och ännu bättre än ljungpiparens. Enligt min erfarenhet är han mycket fetare under sin genomfart genom södra Sverige om våren än om hösten” (Nilsson 1858).

Gällande jakttider under olika perioder följer. SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift.

• 1907: Fredad under tiden 1 mars-20 juli (SJFT 45:152-156).
• 1913: Fredad 1 jan-15 juli (SJFT 50:338-339).
• 1922: Fredad 16 november- 15 jul (SJFT 60:243).
• 1938: Fredad 16 nov-31 juli enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
• 1942: Fredad 16 nov-15 aug enl. Kungl. Maj:ts kungörelse nr 559 (Svensk Jakt 80:289-291).
• 1951: Vadare avförs från jakttabellen och var därmed skyddade 1 mars-31 augusti (Svensk Jakt 89:185). Likt alla de andra som inte hade fasta jakttider eller som tidigare saknat skydd i form av fridlysning blev fjällpiparen totalfredad från jakt fr.o.m. 1 januari 1968 (Vår fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades fjällpiparen som livskraftig (LC) med en okänd trend och ett uppskattat bestånd i Europa på 31 100 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Från Sverige finns en som blev 5 år och 7 månader och från Storbritannien en som blev 11 år och 9 månader (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Berg, B. 1962. Min vän fjällpiparen. Tidens förlag, Stockholm. Bok, 157 sidor.
• Christensen, J.S. & Rasmussen, P.A.F. 2015. Revideret status for sjældne fugle i Danmark før 1965. DOF  2015:109, nr 2.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Lücker, L. m.fl. 2011. Field notes on the breeding biology of the Dotterel Charadrius morinellus in arctic Norway. OS 21:109-118.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
• Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Red. 1896. Fjellpiparen. SJFT 34:152-154.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rudebeck, G. 1942. Sträckande fjällpipare iakttagna vid Skanör och Falsterbo. VF 1:14-16.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
• Østergard, E. 2001. Pomeransfuglens forekomst i Danmark 1981-1999. DOFT 95:1-8.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2022.