Gulhämpling

Gulhämplingen är i princip endemisk i Europa men med små bestånd även i Nordvästafrika. Österut finns den till bort till Turkiet, Ukraina, Vitryssland och Baltikum. Arten saknas på Brittiska öarna, Island och nästan hela Skandinavien inkl. Finland.

 

Förekomst i Sverige

Det finns inget som tyder på närvaro i vårt område före den historiskt kända (Ericson & Tyrberg 2004) och från 1800-talet tycks fynd saknas. T.ex. nämns den inte av Nilsson 1858.

 

Det första godkända fyndet gjordes vid Halmstad 1909 där C A Hollgren såg arten 28 april (Fauna & Flora 4:148). En obs av en hanne vid Trädgårdsföreningen i Göteborg under några dagar i slutet av juli 1910 bedöms av Jägerskiöld & Kolthoff 1926 också som trovärdig.

 

I Sverige började arten häcka med säkerhet under 1940-talet, då häckningar konstaterades i Skåne vid Falsterbo, Ystad, Helsingborg och Kristianstad (Rudebeck 1962) och arten började därefter ses i allt fler landskap. Idag saknas bara fynd i Medelpad och Ångermanland om mina källor stämmer. Kända år för första förekomster och första häckningar ses i tabell 1. Notera att det finns några frågetecken.

 

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 44 par (Ottosson m.fl. 2012).

 

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 55 par 2020. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som måttligt ökande (Wirdheim & Green 2022).

 

 

Tabell 1: Årtal för första fynd resp. första häckning.

 

	Första	Häck	Källa
Skåne	1938	1942	se text
Blekinge	1957	2019	Nilsson & Lundgren: FÅ 2019
Halland	1909	1979	Wirdheim 2014
Småland	1971	1999?	VF 33:79 + FÅ 1999
Öland	1950	1988	C-Lindahl + Fågelåret 2007
Gotland	1949	2009	C-Lindahl + Fågelåret 2009
Bohuslän	1976	0	Artportalen
Västergötland	1910	0	Jägerskiöld & Kolthoff 1926
Östergötland	1968	1968	Olsson 1969
Dalsland	1998	0	Fågelåret 1998
Värmland	1966	0	Artportalen
Närke	1940	0	VF 33:173
Sörmland	1963	0	Artportalen
Västmanland	1976	0	Artportalen
Uppland	1959	1972?	C-Lindahl + Artportalen
Dalarna	1982	0	Artportalen
Gästrikland	1961	0	Artportalen
Hälsingland	1980	0	Artportalen
Härjedalen	2013	0	Fågelåret 2013
Medelpad
Jämtland	1987	0	Fågelåret 2018
Ångermanland
V-botten	1976	0	Olsson & Wiklund
N-botten	2005	0	Fågelåret 2005
Lappland	<1970	0	SOF 1970

 

 

Förekomst i Skåne

Ett tidigt angivet fynd i Helsingborg den 4 februari 1906 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 44:72) dementerades senare. Det handlade om en varietet av kanariefågel (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 44:139).

 

Det första fyndet i Skåne handlar istället om ett par som samlades in av Stig Linder 18 april 1938 vid Helsingborg. Samlades in betyder att fåglarna dödades, sannolikt sköts och förmodligen handlade det om ett par som förberedde häckning (Köhler 1943 i Holmström 1947). Det dröjde därefter inte länge innan den första häckningen konstaterades och det skedde i Falsterbo 1942. Tyvärr misslyckades denna häckning (Köhler 1943). Några fler försök i Falsterbo blev det inte i närtid utan följande häckningar skedde i Ystad 1944-45, Helsingborg 1945, Kristianstad 1948 (Smith 1973) och slutligen Åhus 1958 (Ekberg & Nilsson 1993). Häckningen i Åhus 1958 misslyckades men 1961 gick det bättre (Axelsson 1966: Smith 1973). Just Åhus skulle sedermera bli artens huvudfäste i Skåne och i texten som följer t.o.m. år 2000 hämtas uppgifterna från Olofsson 2001. Efter den misslyckade häckningen i Åhus 1958 gjordes flera försök men det var först under 1970-talet som arten fick ordentligt fäste i trakten. 1972 beräknades det finnas 7-8 par i Åhus och 1980 fanns det 37-40 sjungande fåglar i trakten varav 20-21 i Åhus. En ny inventering 1988 visade en nedgång och bara 9-10 sjungande. Under åren 1996-1999 följdes arten noga i Åhus, Ystad och Falsterbo samt översiktligt i Kivik. Kända antal av sjungande gulhämplingar under denna period ses i tabell 2. Tillsammans med några par på andra lokaler uppskattades det skånska beståndet till 60-85 hanar/par i Skåne under goda år i slutet av 1990-talet. Allt detta enligt Olofsson 2001.

 

Tabell 2: Sjungande hanar av gulhämpling 1980-1999 (Olofsson 2001).

 

	1980	1988	1996	1997	1998	1999
Åhus	20-21	9-10	17-20	28-29		30-40
Ystad			7-8	7-8	4-5	3-4
Falsterbo			5-6	4-6	3-4	2-3

 

 

Under 2000-talet har gulhämplingen haft sin huvudsakliga utbredning från Åhus till Ystad men kärnområdena inom detta område verkar ha förskjutits från Åhus till Furuboda, Kivik, Knäbäckshusen och Ystad. Minskningen i Åhus uppmärksammades först (?) 2005 och från 2012 rapporterades det endast ett par därifrån (bl.a. Fåglar i Skåne 2005 & 2012).

 

Gulhämplingen har under vissa perioder haft ett hyfsat starkt fäste i sydväst och framförallt på Falsterbohalvön. Där skedde ju den första häckningen och runt millenniumskiftet fram till ungefär 2006 fanns det flera revir på halvön. Därefter är det sparsamt med heta uppgifter även om tämligen frekventa observationer har gjorts under följande år. Även runt Trelleborg fanns det under en period i början av 2000-talet flera par/revir men även här verkar arten ha minskat eller rent av försvunnit som häckfågel.

 

Gulhämplingen är dock svår att konstatera häckning av och varje år rapporteras sjungande och/eller uppehållande sig individer från flera platser runt om i landskapet. Utanför kärnområdet har också en del häckningar och troliga sådana gjorts vid några tillfällen. En häckning dokumenterades t.ex. i Hässleholm 1990 (Fåglar i Skåne 1990) och i Alnarpsparken (Lomma) har par misstänkts åtminstone 1975 och 1995 (Fåglar i Skåne 1975 & 1995). Även i Helsingborg har det förekommit teorier om etableringar vilket det skrivs om i Fåglar i Skåne 1998 och 2017. Men det verkar inte ha blivit något av dessa framstötar. Under åren efter 2010 verkar gulhämplingen vara hänvisad till området mellan Åhus och Ystad och de rapporterade paren ligger enligt diverse Fåglar i Skåne tämligen stabilt mellan 25-40 par/revir. Dock nämns det i Fåglar i Skåne 2021 att ”känslan är att arten ökar i Skåne”.

 

Gulhämplingen anländer normalt under slutet av mars till början av april och de senaste brukar ses i november. Men det finns en hel del fynd under de tre vintermånaderna också. Det finns sju, fyra resp. tio fynd för dessa tre månader på Artportalen. Alla rapporterna är dock inte validerade.

 

Den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisade förekomst i 36 rutor och den andra 2003-2009 i 42 rutor (Figur 1 & 2). Populationen uppskattades till 30-40 par 2008 och trenden angavs som ökande (Bengtsson & Green 2013).

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av gulhämpling 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av gulhämpling 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

Förekomst i Danmark (Gulirisk)

Den första obsen gäller ett ex fångat på Mön i oktober 1837, möjligen 1838 (Christensen & Rasmussen 2015). De första häckningsfynden (1-2 par) gjordes vid Næstved på Själland 1948-1951 (Behrends, O. 1965) samt Nakskov på Lolland 1955. Under 1960-talet gjordes fem nya häckningsfynd i södra Jylland samt på Falster och Bornholm. Från 1965 fanns en liten koloni på 2-4 par i Kongelunden på Amager. Under 1970-talet fanns små bestånd vid Køge, Sydfalster, sydöstra Jylland och Bornholm som kulminerade med 15-20 par 1978. Bestånden avtog emellertid och under 1980-talet var arten inte årlig häckfågel i Danmark. En ny framstöt gjordes under första halvan av 1990-talet och under en period fram till slutet av 00-talet räknades 0-11 häckande par. Därefter inträdde en ny instabilitet och under den senaste atlasinventeringen 2014-2017 hittades inga säkra häckningsfynd. Statusen 2019 uttrycktes som ”sällsynt, oregelbunden häckfågel, fåtalig sträckgäst och mycket sällsynt vintergäst” (Christensen m.fl. 2022).

 

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
• Rödlistad 2010: Sårbar (VU)
• Rödlistad 2015: Sårbar (VU)
• Rödlistad 2020: Sårbar (VU)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades gulhämplingen som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 43 miljoner vuxna fåglar.

 

 

Maxålder 

En individ ringmärkt i Tjeckien blev 13 år och 4 månader (se RCs hemsida).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Axelsson, P. 1965. Något om gulhämplingens förekomst i Åhus, Skåne. FoF 60:68-71.
• Axelsson, P. 1966. Gulhämplingar vid Åhus 1965-1966. M SkOF 5:72-73.
• Behrends, O. 1965. Gulirisk. Dansk Orn. Förenings Tidskrift 58:140.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Christensen, J.S. & Rasmussen, P.A.F. 2015. Revideret status for sjældne fugle i Danmark før 1965. DOF  2015:109, nr 2.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Flyckt, G. 1989. Gulhämplingsförekomsten i Åhus. Spoven nr 1, 1989:9-11.
• Holmström, C T m.fl. 1947. Våra Fåglar i Norden, Bd 4. Stockholm.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Köhler, F. 1943. Gulhämpling funnen häckande i Falsterbo. FoF 38:3-7.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
• Olofsson, P. 2001. Gulhämplingen i Skåne. A 40:7-14.
• Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
• Olsson, V. 1969. Gulhämplingen på frammarsch i Sverige. FoF 64:87-91.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
• Senar, J.C. m.fl. 1998. Sexing Serin Serinus serinus fledlings by plumage colour and morphometric variables. OS 8:17-22.
• Smith, . 1973. Gulhämplingen i nordöstra Skåne. M SkOF 12:61-64.
• SOF. 1949. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1970. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1978. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1990. Sveriges fåglar, 2a uppl. Stockholm.
• SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
• Wirdheim, A. 2014. Hallands fågelatlas. HallOF, Halmstad.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
• Wittzell, H. 1980. Gulhämplingens förekomst längs Skånes östkust våren 1980. A 19:227-230.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i november 2022