Fjällgås

Fjällgås häckar i ett smalt band genom hela nordligaste Europa och Asien.

 

Förekomst i Sverige

Arten bör ha kunnat häcka i Sverige sedan Senglacial tid (under 12 000 år). Antalet benfynd är dock få och det äldsta är från Uppland under Subboreal tid, cirka 1000 före 0. Denna är dock troligen dödad under rastning (Ericson & Tyrberg 2004). Den första årsdaterade uppgiften är från 1695 då den anges som skjuten i Hälsingland under lappländska resan (Rudbeck 1971).

Från 1800-talet skrevs att: ”Förekommer om sommaren i Ostfinnmarken … och kläcker i trakten vid dammar som ha flacka stränder. Under vandringarna, som dock huvudsakligen lär gå östligt, träffas hon stundom i sydligare trakter av Skandinavien” (Nilsson 1858) samt: ”Häckar ej sällsynt i Lappland. Sällan erhållen i mellersta och södra Sverige” (Carlsson 1894).

 

Från tidigt 1900-tal var tongångarna ganska positiva men oråd anades: ”I Sverige är hon flerstädes i nordliga Lappland ej sällsynt. Hon häckar allmänt vid sjöar inom fjällområdet, men till följd av förföljelse under ruggningstiden har hon i Torne lappmark avtagit på senare år (A. Montell i brev). Hennes sydgräns är hos oss ej ännu fastställd, men hon uppges häcka i fjällen i Stenseles och Sorseles västra delar. I södra Sverige är hon veterligen endast anträffad i vid Glan i Östergötland, på Öland och Gotland, en gång i Skåne samt sannolikt i Närke” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

 

Curry-Lindahl (1959) ger en bild av hur fjällgåsen förföljdes i äldre tider:

”Som väl är, torde fjällgåsen genom sitt undangömda levnadssätt till största delen undgå de barbariska massakrer som sädgässen vid ruggningstiden brukar utsättas för. En del norrlänningar passar nämligen på att döda massor av ruggande gäss, när de arma fåglarna betar på fälten och icke kan fly med vingarnas hjälp. Men stundom råkar även fjällgässen illa ut. Sålunda hände det 1940 att en lapptillsyningsman vid Virihaure i Lule lappmark anträffade 270 skallar av fjällgäss, vilka tydligtvis samtidigt blivit ihjälslagna. 1959 erfor jag av landsfiskalen i Jokkmokk, att Virihaures ruggande fjällgäss alltjämt hemsöktes av norrmän. Härtill kommer att lapparna sällan lämnar äggen i fred … Men det är inte bara under ruggningstiden som gässen blir ansatta av människor. På våren försöker man komma åt fåglarna med bössan eller ock med tillhjälp av vanliga rävsaxar, vilka omkonstruerats på ett sinnrikt sätt …” (Curry-Lindahl 1959).

 

Till detta ska läggas att fjällgåsens ostliga flyttvägar under lång tid lett arten till trakter i sydöstra Europa där jakttrycket har varit, och fortfarande är, mycket stort (källa saknas).

 

Fjällgåsens efterhand alltmer kritiska tillstånd ledde till att Svenska Jägarförbundet 1981 (eller där omkring) startade ett uppfödningsprojket (von Essen 1983). Några år senare skrevs det: ”Under de senaste decennierna har fjällgåsen minskat katastrofalt inom sitt häckningsområde i den Skandinaviska fjällkedjan. Uppskattningsvis var beståndet under början av 1900-talet omkring 10 000 fåglar. Nu bedöms beståndet understiga 200 fåglar. Punktvisa inventeringar tyder på att enstaka par ännu häckar i Skandinavien. Svenska Jägarförbundet driver med stöd av WWF ett projekt för att hjälpa fjällgåsen. Projektet går ut på att under några år sätta ut kullar av fjällgåsungar i ett lämpligt häckningsområde i Lappland. Som fosterföräldrar och vägledare för fjällgåsungarna utnyttjas vitkindade gäss. Totalt har t.o.m. 1986 143 fjällgåsungar utplanterats” (von Essen 1986).

 

Fjällgåsprojektet har haft sina problem under åren och oenigheten om projektet har stundom varit stor. Om detta har det sagts och skrivits mycket och en del finns att hitta i referenslistan nedan. Jag vill minnas att Ryd 2009 gav en bra beskrivning av artens historia.

 

Sedan mitten av 1900-talet har arten bara häckat i Lappland (SOF 1949). Tidigare fanns ett mindre bestånd i Jämtland, bl.a. vid Ånnsjön, men detta bestånd upplöstes efterhand och försvann sannolikt under 1940-talet (Curry-Lindahl 1959).

 

Population i Sverige uppskattades 2008 till 20 par (Ottosson m.fl. 2012) och Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 40 par 2020. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som stabil (Wirdheim & Green 2022).

 

Tabell 1: Kända år för första förekomst av fjällgås. Osäkerheten är dock mycket stor, inte minst när källan är Artportalen. Här inräknas även fynd av s.k. projektgäss.

 

 

Första

fynd

Första

häckning

Källa

 

Skåne

1915

 

Fauna & Flora 14:43

Blekinge

1957

 

Nillson & Lundgren

Halland

1956?

 

VF 17:253

Småland

1964?

 

Artportalen

Öland

<1926

 

J&K 1926

Gotland

1920?

 

Artportalen

Bohuslän

2000?

 

Artportalen

Västergötland

<1949

 

SOF 1949

Östergötland

<1926

 

J&K 1926

Dalsland

1961

 

Fågelåret 2000

Värmland

1990?

 

Artportalen

Närke

<1949

 

SOF 1949

Sörmland

<1957

 

SOF 1957

Västmanland

1973

 

VF 33:249

Uppland

1931?

 

Artportalen

Dalarna

1984?

 

Artportalen

Gästrikland

1999?

 

Artportalen

Hälsingland

1695

 

Rudbeck 1971

Härjedalen

?

 

 

Medelpad

<1970

 

SOF 1970

Jämtland

Urtid

<1949

SOF 1949

Ångermanland

<1951

 

SOF 1951

V-botten

1890-talet

 

Olsson & Wiklund

N-botten

<1949

 

SOF 1949

Lappland

Urtid

Urtid

SOF 1949

 

 

Förekomst i Skåne

Det första kända fyndet i Skåne har en något udda historia. Det handlar nämligen om en äldre hona som sköts vid Snogeholm och som inköptes i en saluhall i Malmö 21 oktober 1915 (Fauna & Flora 14:43). Från området Vomb-Krankesjön finns uppgifter om fjällgäss i oktober-november 1928 samt från januari, oktober och december 1930. Dessutom nämns fynd i november 1956 samt mars och oktober 1957 (Curry-Lindahl 1959). För åren 1958-1974 saknar jag uppgifter från Skåne men fr.o.m. 1975 redovisas antalet rapporterade fåglar i figur 1. I denna figur ingår ringmärkta projektgäss.

 

2020 inleddes något som förhoppningsvis blir en årlig företeelse. Då rastade nämligen 26 fjällgäss vid Lundåkrabukten under en dryg vecka i skiftet mars-april. 2021 sågs tolv individer på samma plats den 23 mars och 2022 noterades hela 40 ex 24-25 mars. Flera av dessa fåglar var ringmärkta och stammar från det svenska projektet (Liljebäck & Svensson 2022).

 

Figur 1: Antal fjällgåsindivider sedda i Skåne 1975-2022. Här ingår även ringmärkta projektgäss och antalen kan till viss del avvika från andra källor – det är inte alltid lätt att tolka uppgifterna. Figuren ger dock en hyfsad bild av hur det har förhållit sig (diverse Fåglar i Skåne samt Liljebäck & Svensson 2022).

 

 

Förekomst i Danmark (Dværggås)

Den första observationen i Danmark är daterad 15 oktober 1825 och avser en skjuten adult fågel på Mön. Därefter rapporteras om 25 fynd av 29 fåglar fram till 1950. Till och med 2019 har 613 fåglar noterats och det bästa året var 2010 med 67 individer (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

(SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift)

Nedan listas de jakttider som gällt för fjällgåsen samt några synpunkter. Noterbart är att jakttid återinfördes i Norrbotten så pass sent som 1960.

  • 1913: Fredad 21 april-31 juli (SJFT 1912:338-339).
  • 1926: I Finnmarken och norra Finland skall hon fångas med sax, och på andra ställen jagas hon med hundar, som uppspåra de ruggande fåglarna (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
  • 1928: Fredad 21 apr-10 aug (inland)  enl. K. kungörelse n:r 439, 440 och 441; 1927 (SJFT  65:bilaga).
  • 1935: Fredad 1 mars-31 aug (SOF 1982).
  • 1938-50: Fredad 1 mars-31 aug enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
  • 1951: Totalfredad (Svensk Jakt 89:185).
  • 1953: Tyvärr bebo dessa små näpna gäss nejder, som alltjämt äro ganska laglösa, och hundratals bli ihjälslagna under den vecka, som av lapparna kallas ”kasak” (= gåsen) (Rosenberg 1953).
  • 1953: Fridlyst (Skånes Natur 1953).
  • 1958: Fridlyst jaktåret 1958-59 (Vår Fågelvärld 18:35).
  • 1960-65: Jakttid i Norrbotten 1-15 sep (Jakttabeller).
  • 1962: Under ruggningen uppsöktes de förr av samer och andra fjällbor, som med hjälp av hundar anställde masslakt på de värnlösa fåglarna. Dessa massakrer har givetvis verksamt bidragit till att utrota fjällgåsen inom stora delar av dess forna häckområde, och trots fridlysningen har de tyvärr förekommit ännu i sen tid (Rudebeck 1962).
  • 1966: Från Svenska Jägarförbundets överstyrelse angående nya jakttider för jaktåret 1966-1967:
  • Man uttalade tillstyrkan för totalfredning av fjällgås. Denna hade tills nu varit jaktbar i Norrlands län 1-15/9 väster och norr om E4 (Svensk Jakt 5:1966). Så blev det också.
  • 1966: Fridlyst i hela landet (SOF 1982).

 

Rödlistad i Sverige

  • Rödlistad 2005: Akut hotad (CR)
  • Rödlistad 2010: Akut hotad (CR)
  • Rödlistad 2015: Akut hotad (CR)
  • Rödlistad 2020: Akut hotad (CR)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades fjällgåsen som sårbar (VU) och med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 420 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen starkt hotad (EN).

 

Maxålder

Sveriges och även Europas äldsta blev 14 år och 9 månader (se RCs hemsida)

Fjällgäss på Järavallen 23 mars 2021 med Barsebäcks kärnkraftverk i bakgrunden. Foto: Mikael Arinder
Fjällgäss på Järavallen 23 mars 2021 med Barsebäcks kärnkraftverk i bakgrunden. Foto: Mikael Arinder

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andersson, Å. m.fl. 2004. Hur går det för fjällgåsen i Sverige? Lägesrap. från Fjällgåsprojektet. VF 63:3:16-21.
  • Andersson, Å. & Holmqvist, N. 2010. The Swedish population of Lesser White-fronted Goose Anser erythropus – supplemented or re-introduced? OS 20:202-206.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Björklund, M. 1996. Fjällgåsen och älvslåtterns försvinnande. VF 55:3:17-19.
  • Björklund, M. 2005. Ny internationell aktionsplan för fjällgås. VF 64:3:34-35.
  • Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar I Norden, andra upplagan. Stockholm.
  • Diverse. 2004. Debatt om Fjällgåsprojektet. VF 63:5:36-37 .
  • Engström, H. 2007. Hur skall det gå för fjällgåsen? Oförmåga till samsyn motverkar kraftfulla bevarandeinsatser. VF 66:1:22-25. Debatt följde i VF 66:3:38-39.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm
  • von Essen, L. 1983. Projekt Fjällgås. VF 42:40.
  • von Essen, L. 1986. Projekt Fjällgås. Fauna och flora 81:175-176.
  • von Essen, L. 1996. Fjällgåsen i Sverige – ett försök att rädda en globalt hotad art. VF 55:3:11-16.
  • Holm, O. 1924. Fjällgåsen inom Västerbottens län. FoF 19:193-199.
  • Holmqvist, N. & Andersson, Å. 2010. Nystart för Projekt Fjällgås. VF 69:5:40. Västryska ungar uppfödda på Nordens Ark.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Kampe-Persson, H. 2008. Historical occurrence of the Lesser White-fronted Goose Anser erythropus in the Atlantic flyway. OS 18:69-81.
  • Kampe-Persson, H. 2015. Swedish Lesser White-fronted Geese Anser erythropus in Baltic States. OS 25:67-69.
  • Kampe-Persson, H. 2021. En analys av Nordöstra Skånes Fågelklubbs gåsräkningar. Spoven 2021:4:26-35.
  • Liljebäck, N. m.fl. 2014. Norge motarbetar fjällgåsarbetet. VF 73:3:50-51.
  • Liljebäck, N. & Svensson, M. 2022. Fjällgåsen i Skåne. A 61:2:16-20.
  • Liljebäck, N. m.fl. 2022. Fjällgås-projekt på väg att lyfta. VF 2022:5:30-32.
  • Lindell, L. 2005. SOF:s fjällgåsinventeringar sommaren 2005. VF 64.5:24-25. Gav en fågel.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Mooij, J.H. 2010. Review of the historical distribution of the Lesser White-fronted Goose Anser erythropus in Europé. OS 20:190-201.
  • Nankonov, D.N. 1993. A new wintering area of the Lesser White-fronted Goose Anser erythropus in Bulgaria. OS 3:165-166.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
  • Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Red. 1874. Fjellgåsen. SJFT 12:254-256.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
  • Rudbeck, O. 1971. Olof Rudbecks fågelbok 1693-1710. Eden bokförlag. Stockholm.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • Ryd, Y. 2009. Väster om Virihávrre. Här häckade fjällgässen. VF 68:6:14-21. Uppföljning i VF 68:8:28-29.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 1951. Förteckning över Sveriges fåglar, 2:a upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 1957. Förteckning över Sveriges fåglar, 4:e upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar, 6:e upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 1982. De svenska gässen. VF Suppl. Nr. 9. Stockholm.
  • SOF. 2015. Många fjällgäss överraskar. VF 74:5:8. Notis om rekordantal sedan 1994.
  • Wirdheim, A. 2018. Fjällgåsens öde på spel. VF 2018:2:20-25.
  • Wirdheim, A. 2018. Havsörn med dyra matvanor. VF 2018:5:10. Slår fjällgäss.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
  • Øien, I.J. & Aarvak, T. 1996. Fjällgåsen – snabbt på väg mot utrotning. VF 55:3:6-10.
  • Øien, I.J. & Aarvak, T. 2003. Fjällgås: Finns det hopp för Skandinaviens ”sjungande gäss”. VF 62:3:6-12.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2022