Fjällripa

Fjällripan har en nordlig cirkumpolär utbredning.

 

Förekomst i Sverige

Fjällripan fanns säkerligen i Danmark och Skåne redan under den senglaciala tiden, för mer än 12 000 år sedan. Den försvann dock snart från dessa områden, senast i samband med den Preboriala tidens intåg, cirka 9400 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004). Den första årsdaterade uppgiften är sommaren 1695 då den var känd i Torne lappmark (Rudbeck, bild i VF 1993, nr 1, sid 23). Från 1800-talet nämns att den ”Träffas på alla egentliga fjäll” (Nilsson 1858) och mer precist beskrivs förekomsten i mitten av 1900-talet: ”Häckar allmänt-sparsamt i nedre lavregionen och övre videregionen i norra Dalarna, Härjedalen, Jämtland och Lappland (SOF 1949). Samma utbredning gäller idag och 2008 uppskattades den svenska populationen till 38 000 par (Ottosson m.fl. 2012). Därefter har det gått bra för arten och 2016 beskrev Svensk Fågeltaxering läget så här: ”Fjällripans återhämtning de senaste åren befästes med ytterligare ett år med högt index, även om det sjönk något från året före” (Green m.fl. 2016). Svensk Fågeltaxering bedömde också att den svenska populationen uppgick till 124 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2001-2020 angavs som stabil och för 10-årsperioden 2011-2020 som kraftigt ökande (Wirdheim & Green 2022).

 

Det finns flera anmärkningsvärda fynd en bra bit söder om det egentliga utbredningsområdet under 1800- och början av 1900-talet – se tabell 1. Än märkligare är ett fynd på Ramsvikslandet i Bohuslän så sent som 15-18 mars 1985 (Artportalen).

 

Tabell 1: Kända fynd av fjällripa i Sveriges landskap.

	Första fynd	Första häckning	Källa
Skåne
Blekinge
Halland
Småland
Öland
Gotland
Bohuslän	1862		Artportalen
Västergötland
Östergötland
Dalsland	1930		SJFT 68:190
Värmland	1912		Artportalen
Närke
Sörmland
Västmanland	1895		Artportalen
Uppland	1896		Artportalen
Dalarna	Urtid	Urtid	SOF 1949
Gästrikland
Hälsingland
Härjedalen	Urtid	Urtid	SOF 1949
Medelpad
Jämtland	Urtid	Urtid	SOF 1949
Ångermanland	ca 1895		Artportalen
V-botten	2001		Artportalen
N-botten	?
Lappland	Urtid	Urtid	SOF 1949

 

 

Förekomst i Skåne och Danmark

Inga fynd är gjorda.

 

Jakt, skydd och attityder

• 1808: Ingick i ”Lilla jakten” enligt 1808 års jaktstadga och var fridlyst 16 mars – 1 aug (SJFT 62:129).
• 1858: ”Om sommaren skjutes denna art ännu mer sällan än dalripan. Om vintern tages han i snaror eller skjutes med hagel. Under lektiden kan man locka hannen likasom dalripan. Nytta och skada: Köttet ätes: dock anses fjällripan ej vara så god som dalripan. Hon är mindre och köttet sämre. Skada gör hon ingen. Jaktfalken skall, i synnerhet under vintertiden, anställa stor förödelse bland ripflockarna” (Nilsson 1858).
• Riksdagen fattade beslut om s.k. fri fjälljakt på småvilt 1993 (Holmberg & Falkdalen 1996).

Fjällripan har haft ungefär samma jakttid sedan den första proklamerades 1808. Den senaste som började gälla 2021 är 25 augusti till 15 mars. Beredningen inför de nya jakttiderna och det första beslutet föreslog dock jaktstopp 15 februari (SFS2021-334). Men detta överklagades och efter ett tilläggsbeslut blev jaktstoppet som vanligt den 15 mars.

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades fjällripan som livskraftig (LC) och med ett fluktuerande bestånd i Europa uppskattat till 963 000 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen nära hotad (NT).

 

Maxålder 

Den äldsta kända fjällripan är en isländsk som blev 11 år och 8 månader (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Barth, J.B. 1867. Fjellripan. SJFT 5:3-18 samt 65-76.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrap. för 2016.
• Holmberg, T. & Falkdalen, U. 1996. Jaktfalken och ripjakten. VF 1996:1:19-23.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2022.