Gluttsnäppa

Gluttsnäppan har en nordlig utbredning i Skandinavien och en bra bit genom ryska Sibirien.

 

Förekomst i Sverige

Det finns några benfynd från Sverige och det äldsta är från Bohuslän och Atlantisk tid, cirka 7000 före 0. Samtliga fynd bedöms stamma från rastande fåglar. Artens tidiga historia är svårbedömd, men Løppenthin utesluter inte att den kan ha häckat i Danmark under Preborial och Boreal tid, cirka 9400-7000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967).

 

Den första daterade uppgiften är från 1785 och den berättar att gluttsnäppan var känd i Forsmarks skärgård, Uppland under hösten (Lindroth MS i VF 1993, nr 1, sid 24).

 

I litteraturen från 1800-talet sägs som regel bara att arten var hemmahörande i de norra delarna av Skandinavien (bl.a. Nilsson 1858). En udda uppgift som dyker upp är en påstådd häckning i Småland 1889. Den nämns bl.a. i SOF 1949 och utvecklas av Jägerskiöld & Kolthoff  (1926) så här: ”I Småland är ett bo med fyra ägg funnet i Askeryds socken i Norra Vedbo härad (juni 1889 i J.J. Rambergs samling)”. Fyndet är något omtvistat, bl.a. av Curry-Lindahl (1960) men han nämner dock att ett ägg från den påstådda kullen finns på Göteborgs naturhistoriska museum. Klart torde det dock vara att gluttsnäppan häckade på Gotland under en period på 1800-talet. Från cirka 1850 fram till 1871 finns trovärdiga uppgifter om häckningar. Bland annat nämns att arten kläckte på de flesta större myrarna före 1856 (Curry-Lindahl 1960 & Meves 1856).

 

Hur beskrevs då gluttsnäppans förekomst under 1900-talet? Om vi tittar i SOFs förteckningar och i utgåvorna av Sveriges Fåglar får vi denna bild.

• 1949: Arten nämns som häckande i Härjedalen, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland. Möjligen också i Medelpad och Dalarna.
• 1951: Här tillkommer en uppgift om häckning i Dalarna 1946.
• 1954-1957: I dessa utgåvor nämns inget nytt.
• 1970: Här tillkommer Värmland (sällsynt) och Dalarna som fasta landskap samt nämns en häckning i Medelpad 1962. Den senare med referens till Vår Fågelvärld 27:347.
• 1978: Här nämns Ångermanland för första gången samt nämns häckningar i Småland 1974-1975, dock utan detaljer.
• 1990: Tillfälliga häckningar i Västmanland nämns samt att arten häckade med tiotalet par i Gästrikland i mitten på 1970-talet. Gästrikland har inte nämnts i tidigare upplagor. Hälsingland nämns inte men inkluderas nog i den allmänna beskrivningen av utbredningen. En häckning i detta landskap är rapporterad på Artportalen 2017.

 

För senare tid finns det på Artportalen uppgifter om häckningar i Närke 2010 samt Sörmland 2013 och 2016. Huruvida dessa uppgifter är godkända vet jag inte. För Smålands del finns det utöver den redan nämnda troliga häckningen 1889 några rapporter om häckningar på Artportalen 1974-2019. En av dessa är godkänd och då handlar det om reningsdammarna vid Gislaved 2008.

 

Populationen i Sverige uppskattades till 29 000 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012) och Svensk Fågeltaxering gjorde samma bedömning 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som stabil (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Den första årsdaterade uppgiften jag hittar är från 1849 och då nämns att den sågs sällsynt i nordöstra Skåne samt att den inte var noterad som häckfågel (Wallengren 1849). Från sydvästra Skåne och 1887 var omdömet: ”Allmän på hösten” (Thott 1892). Det finns nog inte mycket mer vettigt att säga om gluttsnäppans förekomst i Skåne än att den noteras regelbundet i landskapet under vår- och höststräcket. Men vi kan ju titta lite närmare på dessa förekomster.

 

Det finns ett 30-tal uppgifter om förekomster på mer än etthundra ex under vårarna och högsta antalet är 220 rastande fåglar i Lundåkrabukten 1 maj 2006. De höga talen är alla gjorda under perioden 23 april till 9 maj. Hösträcket börjar redan i slutet av juni och det högsta antalet i denna månad är 75 ex rastande i Foteviken 29 juni 2016. Högsta antal i juli är 225 ex på Skanörs revlar 27 juli 2009 och för augusti gäller hela 360 ex den 21:e och då åter på Skanörs revlar. I september minskar antalet märkbart och det högsta antalet är 103. Den obsen gjordes på Flommen i Falsterbo 9 september 1972. För oktober är cirka 60 ex på Näsholmarna i Foteviken 13 oktober 2016 det högsta antalet och när vi når november hittas betydligt färre och 16 ex på Skanörs revlar den 3 november 2018 är den högsta noteringen. För december finns bara tre godkända fynd och samtliga gäller en individ. Det datummässigt senaste är från 19-20 december 2021. För januari och februari saknas fynd och det tidigaste i mars är från Lundåkrabukten 25 mars 2012. Alla dessa uppgifter är hämtade från Artportalen.

 

Förekomst i Danmark (Hvidklire)

Det finns uppgifter om möjliga häckningar i Danmark vid mitten av 1800-talet men inga av dem kan anses vara säkra (Løppenthin 1967). Några häckningar nämns inte heller i det senaste verket om Danmarks fåglar. Det enda som sägs där är att arten är en ganska vanlig sträckgäst och en mycket sällsynt vintergäst (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

Arten var lovlig för jakt under varierande tider fram till 1951 då allmänna jakttider avskaffades för flertalet vadare (Svensk Jakt 80:289-291). Men likt alla andra arter som saknade skydd i form av fridlysning var den ändå lovlig att döda under perioden 1 september till 28 februari. Först 1968 blev alla fåglar som inte hade fasta jakttider fredade hela året (Vår fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades gluttsnäppan som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 646 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Sveriges äldsta blev 15 år och 1 mån. Äldst i Europa är en från Holland som blev 24 år och 5 månader (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1960. Våra fåglar I Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1970. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1978. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1990. Sveriges fåglar, 2a uppl. Stockholm.
• SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2022.