Foto: Kenneth Bengtsson

Gräsand

Gräsanden är utbredd i hela Europa och österut till Stilla havet och vidare till Nordamerika.

 

Förekomst i Sverige

Det finns ett skånskt fynd, Hässleberga i Lyngby socken, från Senglacial tid, cirka 10 000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004). För Danmarks del utesluts inte att arten kunnat förekomma även under Istiden – då på den isfria delen av västra Jylland. Gräsanden bör ha förekommit i vårt område under oavbruten följd sedan etableringen (Løppenthin 1967).

 

Den första årsdaterade förekomsten är från Norrbotten/Lappland sommaren 1695 (Rudbeck 1968-71). Eftersom gräsanden alltid har varit en allmän fågel är beskrivningarna av den ganska generella. Från 1800-talet nämns bl.a: ”Hon träffas om sommaren och kläcker vid insjöar, floder, mossar och kärr, så väl i Norges fjälltrakter, som i det sydligaste Skåne (Nilsson 1858). Runt förra sekelskiften säger en källa så här: ”I Sverige är hon ännu mycket allmän och utan gensägelse allmännast bland änderna, om hon än på de sista årtiondena till följd av sjösänkningar och dylikt samt hänsynslös jakt på ännu ej flygvuxna ungar flerstädes mycket avtagit i antal. Hon finnes över hela landet” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

 

I SOFs första förteckning utgiven 1949 beskrivs förekomsten så här: ”Häckar allmänt-tämligen allmänt vid kuster och invatten från Skåne till norra Lappland” (SOF 1949).

 

Populationen i Sverige 2008 uppskattades till 200 000 par (Ottosson m.fl. 2012) och Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till samma antal par 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som stabil (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Gräsanden har förstås funnits i Skåne sedan urminnes tider men den första daterade uppgiften jag hittar är från 1834 då arten sågs parvis i Stävie mosse, Kävlinge den 13 mars (Cronsjö i Ekberg 2015).

 

Några år senare beskrevs den som allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849) och för sydvästra Skåne hette det 1887: ”Tämligen talrik; drar sig bort först när alla vatten är istäckta; har de senaste åren avtagit något” (Thott 1892). Men det sköts friskt under 1800-talet och förmodligen minskade arten åtminstone lokalt. Så här skrevs det i slutet av 1800-talet: ”I Skåne lär hon, sedan vinterfridlysningen införts (fr. 1/1 1895), ökats i antal. Förr var hon nämligen isynnerhet under januari och februari utsatt för stora nederlag i Öresund” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).

 

Nyare uppgifter berättar att sjöinventeringen kring 1980 redovisade 3 560 par (Karlsson 1983). Den första atlasinventeringen 1974-1984 visade på en näst intill total täckning i hela landskapet genom förekomst i 463 rutor av 506 möjliga och beståndet uppskattades till cirka 6 000 par (Andell 1986).

 

Den andra atlasinventeringen 2003-2009 påvisade förekomst i 494 rutor och antalet par uppskattades till 15 000. Trenden bedömdes som stabil (Bengtsson & Green 2013).

 

Gräsanden har sedan åtskilliga år fötts upp och därefter satts ut i jaktliga syften i såväl Skåne som i många andra landskap. Se mer om detta i stycket om Jakt & skydd.

 

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av gräsand 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av gräsand 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

Några personliga reflexioner, mest från Malmöområdet

Gräsanden har, med ett slarvigt uttryck, alltid varit en vanlig fågel i både Malmöområdet och andra delar av Skåne. Arten har en förmåga att anpassa sig till ett leverne nära människan och den har under lång tid varit en vanlig fågel i städernas parker. Dessa ”parkankor” är oftast helt orädda och de blandar sig frekvent med mer vilda individer. Under senare tid har också ofoget med att föda upp och sedan släppa ut mängder med gräsänder för kommande jakter ökat starkt. En del av dessa har enligt hörsägen burit på gener som varit avvikande från de lokala bestånden. Gräsanden står också som stamfader till många framavlade tamformer och gener från dessa har också under tidernas lopp återblandats med vilda änder. Summan av det hela är att vi idag har en salig röra av parkänder, tamformer, blandningar av parkänder/tamformer och vilda gräsänder, gräsänder med främmande gener och, hoppas jag, vilda gräsänder med rena gener.

 

Vi skrev också så här i Skånes Fågelatlas: ”Det finns arter som är ytterst konservativa och som vägrar att anpassa sig till nya miljöer eller förutsättningar. Och så finns det de som finner nya möjligheter överallt. Gräsanden till exempel” (Bengtsson & Green 2013). Denna förmåga har givetvis underlättat spridningen till stadsmiljöer där arten ständigt hittar nya möjligheter. Ett tidigt beskrivet exempel är från Stockholm 1948 där en gräsand häckade på en takterrass ”tillhörig firman Ahréns mekaniska verkstad vid Alströmergatan 20”. Häckning skedde här tre år i rad och ungarna bars efterhand ner till Karlbergskanalen (Fauna & Flora 45:174). Några år senare nämns kortfattat i ett annat verk att: ”I städer kan gräsänder även häcka på balkonger och liknande platser” (Rudebeck 1962).

 

Jag känner mycket väl till denna förmåga och jag har hämtat åtskilliga kläckta kullar från balkonger, takterrasser, stängda innergårdar såväl på markplan som högre upp, atriumträdgårdar och andra udda miljöer – ofta påfallande långt från vattenmiljöer. Typiskt är också att samma hona återvänder år efter år till samma platser där hon måste ha hjälp med att få ut ungarna. Rekordet är en hona som hämtades med sina ungar från samma innergård tre gånger samma år! Gräsänder satsar nämligen ofta på nya kullar om de förlorar den förra. En annan hona hämtades med kläckta ungkullar från samma atriumträdgård fem år i sträck. Gräsänder må alltså ha förmåga till anpassning men någon analytisk förmåga att bedöma häckningsplatsernas lämplighet med tanke på barriäreffekter har de inte. Honorna gör samma felbedömning gång på gång, år efter år. En annan avvikelse från det normala är häckningar under vinterhalvåret. I Malmö har vi funnit både ruvande honor och kläckta kullar under de fyra månaderna december till mars och dessa ungar har förstås ingen framtid. Detta fenomen förklaras ofta med att städernas artificiella ljus lurar ändernas hormonsystem. Även här har vi kunnat konstatera att samma hona tar samma ödesdigra beslut år efter år (Bengtsson 2016).

 

Städernas, åtminstone Malmös, gräsänder håller stora och tillsynes stabila populationer. Detta trots tokiga boplatsval och tidpunkter för häckning samt, med några års mellanrum, även hög dödlighet i parker och kanalsystem. Denna dödlighet har inte fått någon förklaring, men giftiga alger är en het kandidat. Som exempel kan nämnas minst 150 döda gräsänder i Malmös parker och kanaler sommaren 2021.

 

Figur 3: Ett exempel på gräsändernas nya häckningsstrategier. Boet låg i den gröna planteringen och honan ruvade framgångsrikt. Foto: Kenneth Bengtsson.

Förekomst i Danmark (Gråand)

Den korta statusrapporten är att gräsanden är en vanlig häckfågel och en mycket vanlig sträck- och vintergäst. Den har en näst intill total spridning i Danmark och beståndet uppskattades 2019 till 18 500 par (Christensen m.fl. 2022).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för gräsandens del en moderat ökning ur långtidperspektivet 1976-2020 och en moderat minskning för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Jakt, skydd och attityder

Jag börjar med några attityder.

  • 1869: Norrbotten: ”I Kalix är åsikten att skottpengar borde betalas för gräsand, som här är allmän, emedan hon om nätterna går upp på åkarne och plockar bort säden. Att hare och gräsand viss tid af året äro fridlysta, anser folket häruppe såsom ren galenskap” (Svenska Jägarförbudets Nya Tidskrift 7:52).
  • 1906: ”Våra förfäder kunna berätta oss, att de läckra fåglarna i ”den gamla goda tiden” voro vida talrikare än i våra dagar. Nu torrlägger man ju kärr och förvandlar dem till åkrar, sänker sjöarna och gör kanaler af åar och bäckar. Det är ju att etablera beständig proviantbrist. Och så tjuvskyttet sedan! Icke underligt då, att anden försvinner. Men klagomålen gälla särskilt de mera kultiverade sör-bygderna” (Winter 1906).
  • 1910: Nämnd som landsplåga i Skåne. ”Förekommer i år så talrikt att den av omkring sjöarna boende lantbrukare anses för en plåga. I synnerhet kring Vomb- och Krankesjöarna finns det tusentals med sjöfågel, som nattetid hemsöker de större gårdarnas ännu utestående säd. Det finns lantbrukare på Hjularöds gods, som på detta sätt blivit av med hundratals kronor” (Svenska Jägarförbudets Nya Tidskrift 48:332).

Gällande jakttider så ingick gräsanden i ”Lilla jakten” enligt 1808 års jaktstadga och var fridlyst 16 mars – 30 juni (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 62:129). Detsamma gällde uppenbarligen 1858 då Nilssons bok gavs ut. Han skriver: ”Enligt jaktstadgan är det tillåtet att skjuta gräsand från den 1:e juli till den 15:e mars; men från sistnämnda dag till slutet av juni är denna fågel fridlyst. Denna lag gäller för hela Sverige. I Skåne ser man väl redan fjäderklädda andungar kring den 20:e juni eller några dagar förr; men de flesta torde ej vara matnyttiga före den i stadgan utsatta tiden. Andungsjakten är då både roande och lönande” (Nilsson 1858).

 

1864 förlängdes den fredade tiden till 10 juli (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 2:206-213) och 1894 fredades arten fr.o.m. 1 januari (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 32:129). Så förhöll det sig i princip fram till 1922 då en ny jakttid blev 15 juli-15 november (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 60:243). 1938 förlängdes sommarfredningen till 31 juli (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 76:218) och 1942 ytterligare till 15 augusti (Svensk Jakt 80:289-291). Men redan 1943 kunde jakten åter starta 1 augusti (Svensk Jakt 81:273) och så förhöll det sig till 1963 då jaktstarten flyttades till 16 augusti (Jakttabell). Under hela perioden sedan 1922 hade jakten pågått till 15 november.

 

Under nyare perioder har jaktstarten pendlat mellan 16-21 augusti och 1 september medan jaktstoppet successivt förlängts till 30 november 1971 och 31 december 1992 (Jakttabeller). Den period som gäller fr.o.m. 2021 är 21 augusti-31 december (SFS2021-334).

 

Jakten på gräsand riktas mot såväl vilda som utplanterade uppfödda änder. Det trista fenomenet med uppfödning, utplantering och därefter massiva jakter på halvtama individer har tyvärr eskalerat under senare tid. Verksamheten med uppfödning är tyvärr inte tillståndspliktig och därför är det exakta antalet utsläppta gräsänder okänt. En uppgift jag hittar är från 2012 och den säger ” Ingen vet hur många gräsänder som släpps ut i Sverige årligen, men det är med stor säkerhet långt över 100 000. Denna siffra ska jämföras med den häckande vilda svenska stammen, som vi bedömer uppgår till ca 200 000 par” (Forskning & Framsteg 3/2012).  På Internet figurerar även uppgifter om 250 000 fåglar. Men som sagt var, ingen vet säkert eftersom verksamheten saknar all styrning.

 

Än värre är förhållandet i Danmark. Där föds våldsamma antal upp, har gjorts åtminstone. Jag har inga uppgifter för senare år men 2003 talades det om en halv miljon utplanterade gräsänder. Av dem beräknades 400 000 ha skjutits. Det vilda beståndet uppskattades av källan till 20 000-40 000 par under aktuell period (Flensted 2003).

 

Uppfödning och utplantering av gräsänder kan i Sverige spåras tillbaka till åtminstone 1955 då försök i Närke gjordes och där det planerades att producera 10 000 unga gräsänder följande år (André 1955).

 

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades gräsanden som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 3 200 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Sverige och även Europas äldsta blev 23 år och 3 månader (se RCs hemsida).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andell, P. 1986. Svensk fågelatlas i Skåne: slutrapport, del 1. Anser 25:253-268.
  • Andersson, S. m.fl. 2016. Age and sex determination of Mallards Anas platyrhynchos in autumn. OS 26:61-81.
  • André, F. 1955. Försök med gräsänder. SJ 93:258-260.
  • Bengtsson, D. m.fl. 2014. Änders rörelser kartlagda. VF 73:5:46-48. Satellitföljningar.
  • Bengtsson D, Avril A, Gunnarsson G, Elmberg J, Söderquist P, et al. (2014) Movements, Home-Range Size and Habitat Selection of Mallards during. Autumn Migration. PLOS ONE 9(6): e100764. doi:10.1371/journal.pone.0100764.
  • Bengtsson, K. 1998. Golfanden i Falsterbo. A 37:273-274. Ungar till golfbollsdödad hona.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. 2011. En gräsands öde. A 50:2:46-47. Uppfödd och skjuten som 6-åring.
  • Bengtsson, K. 2012. Gräsänder i otakt med almanackan. A 51:1:44-45. Ungkull i oktober.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Bengtsson, K. 2014. Malmös gräsänder. A 53:3:6-11. Stadshäckande.
  • Bengtsson, K. 2016. Gräsändernas tokiga vårvinter. A 55:2:17-19.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
  • Ekström, C.U. 1832. Sjöfogelsjagten i mellersta delen af Östersjöns vestra skärgård. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, sidorna 127-134 i nyutgivning av Richard Bergström 1894. Stockholm.
  • Elmberg, J. m.fl. 2003. Hur många får ligga i orubbat bo? VF 62:3:28-29. Bopredation.
  • Elmberg, J. & Gunnarsson, G. 2012. Änder klarar sig bättre utan grannar. A 51:1:22-27. Häckstudie.
  • Elmberg, J. & Söderquist, P. 2012. Hur utsatta är utsatta änder. VF 71:2:40-42.
  • Elmberg, J. m.fl. 2014. Andungar har bra koll när faran hotar. VF 73:3:34-35.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Eriksson, M.O.G. 2014. Stoppad utsättning av gräsänder. VF 73:4:6. Till skydd för smålom.
  • Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Flensted, K.N. 2003. Naturen udsættes for vildt. Fugle & Natur 2003:4:58-59. Jägarnas utsättning av fasaner, gräsänder och rapphöns är ett stort problem för de vilda fåglarna och naturen.
  • Hansson, L. 1966. Studies on the Adaption of the Mallard to Urban Environments. Vår Fågelvärld, suppl. 4:95-140. Stockholm.
  • Hultberg, T. 1946. Gäddor i andvatten (om andungar i gäddmagar). SJ 84:312.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173. 
  • Karlsson, J. 1983. Häckande fåglar i Skånes sjöar och småvatten – Anser 22:149-161.
  • Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
  • Lindberg, L. 2010. Världens äldsta kända gräsand? A 49:191-192. 23 år 3 mån.
  • Lönnberg, E. 1926. Några honliga gräsänder i hanlig dräkt. SJFT 64:257-261.
  • Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Polakowski, M. m.fl. 2010. Effect of urbanization and feeding intensity on the distribution of wintering Mallards Anas platyrhynchos in NE Poland. OS 20:76-80.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Rudbeck d y. 1968-71. Dagbok från Lapplandsresan 1695. SLÅ 1968-69, 1970-71.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
  • W-n, A. 1901. Gräsanden. SJFT 39: 33-51.
  • Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2022.