Gräshoppsångare

Gräshoppsångare häckar från Brittiska öarna genom centrala Europa och vidare genom Ryssland till Mongoliet och nordvästra Kina.

 

Förekomst i Sverige

Det finns inga uppgifter om närvaro i vårt område före de historiskt kända. Dock anses det inte uteslutet att arten kan ha förekommit som häckfågel tidigare (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Det första beskrivna fyndet i Sverige gjordes vid Stångåmynningen, Roxen i Östergötland 3 juni 1913. Fågeln sågs och hördes av Dag Hannerz (Fauna & Flora 8:284, 29:171). Möjligen är detta fynd inte godkänt (nämns dock av Svensson & Tjernberg 1999) eftersom ett annat fynd 1922 beskrivs som det första. Detta fynd gjordes vid byn Storhaga i Ljusdals socken den 24 maj av skogsförvaltare Witt-Strömmer. Det var en hona och en hane. Den 20 juni sköts hanen och skickades till NRM för säker identifiering (Lönnberg 1922). I Jägerskiöld & Kolthoff 1926 anges datum till 4 juni.

 

Den första uppgiften om möjlig häckning i Sverige är odaterad till året men finns redogjord för i tillägg och rättelser i Jägerskiöld & Kolthoff 1926. Så här står det: ”Har möjligen i senare tid häckat i närheten av Kristinehamn, där han skall ha hörts sjunga i juni i en rågåker invid en å (Hj. Christiernson enl. brev från E. Christiernson)”.

Den första uppgiften om en säker häckning konstaterades vid Storsjön i Gästrikland 1929 (Witt-Strömer 1929). Därefter dröjde det till 1938 innan nya möjliga häckningar rapporterades, denna gång från Hornborgasjön (Wingstrand 1938). Swanberg 1945 tror dock inte att dessa häckade. Däremot bedömer han att en äggkull som insamlades vid Hullsjön i Västergötland 1944 tillhörde denna art. Bland annat skall Rosenius ha bekräftat att det rörde sig om gräshoppsångarägg (Swanberg 1945). En väl dokumenterad häckning ägde rum vid Hornborgasjön 1945 (Swanberg 1945). Omkring 1945 skedde också en kraftigare invandringsvåg vilken senare ledde till etablering från Skåne till Hälsingland (Svensson & Tjernberg 1999).

 

Ett upprop i Vår Fågelvärld 1956 gällande önskade rapporter om förekomster 1957 resulterade i fynd från 15 landskap plus Göteborgsområdet (tabell 1). Totalt rapporterades 86 sjungande individer och de förnämligaste lokalerna var Hornborgasjön, Kvismaren och Stora Tuna vid Dalälven i Dalarna. (Enemar 1957).

 

Ett nytt upprop utgick inför säsongen 1968 och där blev resultatet 630 sjungande hanar. I uppsatsen diskuteras om ökningen från 1957 var generell eller om det bara handlade om ökad ornitologisk aktivitet. Slutsatsen blev att arten hade ökat starkt, men förmodligen inte sjufaldigt. Särskilt kraftig ökning kunde noteras vid Hornborgasjön, Kvismaren och förmodligen på Gotland. Se förekomster i tabell 1 (Källander 1970).

 

Under 1970-talet beräknas det ha funnits 2 500 sjungande i Sverige, varav 850 i Götaland, 1 550 i Svealand och 100 i Norrland. Under 1990-talet avstannade ökningen och minskningar noterades i bl.a. Kristianstadsområdet och vid Tåkern. Populationen uppskattades 1999 till 3 000-6 000 par (Svensson & Tjernberg 1999). Nästa uppskattning gjordes 2008 och den visade på 4 600 par (Ottosson m.fl. 2012). Samma antal bedömde Svensk Fågeltaxering att den svenska populationen uppgick till 2018. Trenden för 20-årsperioden 2001-2020 angavs som stabil medan trendriktningen var svagt negativ för 10-årsperioden 2011-2020 men inte statistiskt säkerställd (Wirdheim & Green 2022).

 

I årsrapporten för 2021 nämner Svensk Fågeltaxering att: ”Efter att länge ha minskat i antal verkar arten numera finnas i tämligen stabila antal”.

 

Gräshoppsångaren har noterats i samtliga landskap och sist ut var förmodligen Härjedalen där det första fyndet gjordes 1975 (Fågelåret 1999). För Lapplands del saknar jag uppgift om första fyndet.

 

Arten har också häckat i flertalet landskap men jag saknar bevis från Härjedalen, Lappland, Norrbotten och Ångermanland. Antalet rapporterade fynd från de två sistnämnda landskapen tyder dock på att arten har häckat i även dessa. I tabell 1 visas kända år för första häckning.

 

 

Tabell 1: Antal rapporterade gräshoppsångare 1957 & 1968 samt första kända häckningar.

 

	1957	1968	1a häckning	Källa
Skåne	7	40	1958	se text
Blekinge		3	1977	Nilsson & Lundgren
Halland		2	<1978	SOF 1978
Småland	1	40	1961	Curry-Lindahl
Öland	1	3	<1978	SOF 1978
Gotland		22	<1978	SOF 1978
Göteborgsomr.	1	11	1959	Curry-Lindahl
Bohuslän		1	<1978	SOF 1978
Västergötland	13	92	1944	se text
Östergötland		12	<1978	SOF 1978
Dalsland	3		<1978	SOF 1978
Värmland	1	9	<1978	SOF 1978
Närke	13	126	1953	Curry-Lindahl
Sörmland	3	50	<1970	SOF 1970
Västmanland	5	23	<1978	SOF 1978
Uppland	3	168	<1978	SOF 1978
Dalarna	28	21	1955	Norström 1956
Gästrikland	1	1	1929	se text
Hälsingland		2	<1990	SOF 1990
Härjedalen			okänt om
Medelpad	4	1	<1990	SOF 1990
Jämtland	1		2011?	Artportalen
Ångermanland	1	1	okänt om
V-botten		2	1982	Olsson & Wiklund
N-botten			okänt om
Lappland			okänt om
Totalt	86	630

 

 

 

Förekomst i Skåne

Tidpunkten för det första skånsk fyndet är något osäker. Den första rapporten gäller en sjungande fågel vid Krankesjön 14 maj 1939 (Melander 1947). Huruvida detta fynd är godkänt är osäkert eftersom ett annat fynd vid Hammarsjön i juli 1943 utropas som det första i Skåne. Samma år rapporterades även ett ex i Skanör 28 september (Vår Fågelvärld 2:116).

 

Riksinventeringen 1957 visade för Skånes del på enstaka förekomster (sjungande fåglar) i tre områden: Hammarsjön med omgivningar, Ljungbyhed och Krankesjön (Enemar 1957). Nästa riksinventering 1968 visade att arten hade ökat markant och då rapporterades 40 individer från drygt 15 lokaler med Kristianstads- och Krankesjöområdet som främsta områden. I nordväst saknades arten helt enligt denna inventering (Källander 1968).

 

Skånes första häckning bör ha varit den som skedde vid Hammarsjön 1958 enligt uppgift i SOF 1970. Jag hittar inte originalkällan till denna obs. I tidiga årgångar av Fåglar i Skåne (fr.o.m. 1975) anges Kristianstadområdet och Revingefältet som främsta områden för arten. Men en spridning var på gång och i Fåglar i Skåne 1986 uppskattas följande förekomster: Nordöstra Skåne 250 hanar, Göingebygden 20, Ringsjöbygden 10, sydöstra Skåne 25, Revingefältet 60, Börringeområdet 15, Torreberga mosse 10, nordvästra Skåne 25 och övriga västra Skåne 20 hanar. Totalt blev det 435 hanar. Den första kända häckningen i nordväst skedde först 1980 (Jönsson 1990). Vid det laget var arten alltså väl spridd i södra och mellersta Skåne vilket den första skånska atlasinventeringen 1974-1984 (Figur 1) också visade genom förekomst i 124 rutor och en population uppskattad till 400-500 par (Andell & Nilsson 1988a). Atlas II 2003-2009 (Figur 2) kunde konstatera en hyfsad ytterligare spridning med förekomst i 173 rutor och en bedömd population om 900 par och en ökande trend (Bengtsson & Green 2013).

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av gräshoppsångare 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av gräshoppsångare 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

Om vi tittar på antalet rapporter till de olika årgångarna av Fåglar i Skåne får vi en bild av en ganska stabil förekomst från början av 1980-talet. Underlaget är givetvis sviktande eftersom det bygger på frivilliga rapporter och de fattiga åren beror sannolikt på sämre rapportbenägenhet. Den bild som ges visas i figur 3.

 

Figur 3. Antal rapporter av gräshoppsångare i Fåglar i Skåne 1975-2016.

 

 

Fenologi Skåne

• Tidigaste vårfyndet: Farhultsviken 23 april 2020 (Artportalen).
• Senaste höstfyndet: Bingsmarken 14 oktober 2018 (Fåglar i Skåne 2018).

 

Förekomst i Danmark (Græshoppesanger)

Det första fyndet handlar om en insamlad fågel från Als i Sydjylland 20 juni 1850. Arten häckade nära den södra gränsen i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet gjordes spridda fynd i södra Jylland. En kraftig expansion skedde 1948-1958 med cirka 125 fynd. Det första säkra häckningsfyndet gjordes på Tinglev Mose i Sydjylland 1952. Populationen uppskattades till 236 par 1971-1974 och cirka 1 000 par 1993-1996 och under den senare perioden hade arten även spritt sig till alla landsdelarna. Den senaste antalsuppgiften är från 2019 och anges till 900 par (Christensen m.fl. 2022).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för gräshoppsångarens del en måttlig minskning ur såväl långtidsperspektivet 1984-2020 som för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2005: Missgynnad (NT)
• Rödlistad 2010: Nära hotad (NT)
• Rödlistad 2015: Nej
• Rödlistad 2020: Nej

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades gräshoppsångaren som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 1 660 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Gräshoppsångaren är ingen vanlig märkart och än ovanligare är att hitta en som redan är ringmärkt. En individ ringmärkt i Storbritannien blev 5 år och 11 månader (se RCs hemsida).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P. & Nilsson, L. 1988a. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 6. Anser 27:1-16.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1963. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Enemar, A. 1957. Gräshoppsångare och kornknarr i Sverige år 1957. VF 16:269-287. 4 lokaler i Skåne.
• Engzell, J. 2017. Are there more ground-dwelling invertebrates inside than outside Grasshopper Warbler Locustella naevia territories? OS 27:1-12.
• Engzell, J. 2017. In the Grasshopper Warbler Locustella naevia, males with better nutritional condition at the winter ground arrive earlier than other males at the breeding ground. OS 27:139-143.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• Guildal, J.A. & Hansen, J.V. 1960. Græshoppesangerens forekomst, invandring og fyrfald i Danmark. DOFT 54: 109-124.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson m.fl. 1990. Nordvästskånska Fåglar. Helsingborg.
• Jönsson, P-E. 1995b. Hotade och sällsynta fåglar i Skåne – en regional rödlista. Anser 34:245-264.
• Jönsson, P.E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2002. A 41:159-176.
• Källander, H. 1970. Förekomsten av gräshoppsångare i Sverige 1968. VF 29:6-10. 16 lokaler i Skåne.
• Lönnberg, E. 1922. Gräshopssångaren funnen i Hälsingland. FoF 17:149-154.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Melander, Y. 1947. Locustella luscinioides för första gången sedd i Norden och något om släktet Locustellas invandring till vårt land. FoF 42:229-239.
• Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
• Norström, S. 1956. Observationer vid två bon av gräshoppsångare i Stora Tuna. VF 15:28-32.
• Ohlsson, A. 2016. Förklädd stämma i frodig ängsmark. A 55:2:3-5. Betraktelse.
• Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rosenberg, E. 1931. Gräshoppsångaren i Kvismaren. FoF 26:10-17.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
• SOF. 1949. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1970. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1978. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1990. Sveriges fåglar, 2a uppl. Stockholm.
• SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
• Swanberg, P O. 1945. Häckande gräshoppsångare. VF 4:149-174.
• Swanberg, P.O. 1948. Gräshoppsångare, häckande och icke häckande vid Hornborgasjön 1947. VF 7:18-24.
• Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
• Tjernberg, M. & Svensson, M. (red.) 2007. Artfakta – Rödlistade ryggradsdjur i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
• Wingstrand, K.G. 1938. Gräshoppsångaren i Hornborgasjön. FoF 33:174-176.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
• Witt-Strömer, B. 1929. Gräshoppsångaren besöker åter Hälsingland och iakttages även i Gästrikland (FoF 24:177-183).

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2022.