Hökuggla

Förekommer i norra Skandinavien österut genom Sibirien och norra Centralasien samt i Nordamerika från Alaska genom Kanada till Atlantkusten.

 

Förekomst i Sverige

Det är osäkert om arten invandrade från söder eller öster och dess tidiga förekomst i Sverige verkar vara svår att reda ut. Det utesluts dock inte att den kan ha funnits här sedan Preborial tid, cirka 9000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004). Den första dateringen är från 14 juni 1732 då den var känd norr om Skellefteå (Linné 1732). Men hökugglan hade givetvis funnits i landet även tidigare och utbredningen under 1700- och 1800-talet anges bl.a. så här: ”I Herjeådalen, Dalarna, norra Wermland o.s.v. förekommer hon temligen talrikt. Hon intager samma trakter som Lafskrikan, nemligen öfra delen af skogsregionen” (Nilsson 1858). Lite mer detaljerad är uppgiften från mitten av 1900-talet:

”Häckar tämligen allmänt-sällsynt i barrskog och lövblandad barrskog från Dalarna och Hälsingland till norra Lappland. Har häckat i Värmland, Gästrikland och möjligen i Uppland”. Fynd av arten ner till Skåne samt på Öland och Gotland nämns också (SOF 1949). Jag tolkar alla uppgifter som att hökugglan tycks föredra de inre delarna av Norrland och verkar vara mindre vanlig i kustområdena

 

Hökugglan är känd för att företa invasionsrörelser vissa år och kända invasionsår är: 1881-82, 1888-89, 1901-02, 1912-13, 1919-20, 1927-28, 1935-36, 1946-47 (Curry-Lindahl 1961), 1950-51 (Edberg 1955), 1957-58 (SOF 1962), 1964-65, 1967-68, 1971-72, 1975-76 (SOF 1978), 1983-84 (Persson 1986), 1987-88 (Vår Fågelvärld 47:401) 1989-90 (Fåglar i Skåne 1989), 2012-13 (Fåglar i Skåne 2012) och 2016-17 (Fåglar i Skåne 2016). Flera av dessa invasioner har bara berört delar av landet, t.ex. berörde invasionen 1950-51 inte Skåne.

 

En häckning i Uppland 1958 sägs vara den första konstaterade i landskapet (Fridzén 1959). Förmodligen var denna häckning en effekt av invasionen 1957-1958. Det samma gäller förmodligen också för en lyckad häckning på en skärgårdsö vid Västervik 1972 (Wester 1972). Denna häckning skedde också efter en invasion och bör vara den sydligaste bekräftade i Sverige.

 

Efter den mäktiga invasionen 1983-84 konstaterades ovanligt många häckningar söder om det egentliga häckningsområdet. I Vår Fågelvärld 44:408 nämns t.ex. sju i Dalsland, en i Östergötland på gränsen till Närke, tre i Uppland, 68 i Västmanland, 96 i Värmland och 15 i Gästrikland. I SOF 1990 anges antalen för Värmland till 200-300 par och för Gästrikland till 50-100 par. Flera troliga häckningar i Småland nämns också i Svensson & Tjernberg 1999. Se mer om denna invasion i stycket om Skåne.

 

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 2 300 par (Ottosson m.fl. 2012).

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 2 300 par 2018. Trendriktningen var negativ både för 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 men inte statistiskt säkerställd (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Arten omnämns första gången från nordöstra Skåne vintern 1843-44 (Wallengren 1849). Samma källa hade också följande fundering: ”Jag förmodar dock att de också kan häcka mer sydligt då man ser dem i Skåne, om än sällan, redan i slutet av juli och början av augusti. De kan då inte vara i sin vinterflytt utan har tillbringat sommaren i de anslutande skogarna och utan tvivel även fortplantat sig där” (Wallengren 1854). Nilsson (1858) verkar ha accepterat denna åsikt genom sina rader: ”Under senhösten och under vintern stryker hon vitt omkring åt sydligare orter och träffas då även, ehuru mer sällan, i södra Skånes skogar och trädgårdar. Men även om sommaren lär ett och annat par uppehålla sig och kläcka i tallskogarna i norra Skåne, enligt pastor Wallengrens iakttagelser”. Däremot säger Jägerskiöld & Kolthoff (1926) att denna uppgift aldrig har bekräftats. Men helt omöjlig var kanske inte Wallengrens uppgift eftersom arten bevisligen häckade så långt söderut som Västervik 1972. Och Wallengren sa väl aldrig Skåne utan bara ”anslutande skogar”. Dessa kan ju ha legat i Småland eller i Blekinge. En annan uppgift från 1800-talet och från området runt Lomma berättar att: ”om hösten skall ej sällan denna art förekomma i de höga träden vid gårdarne, t.ex. vid Bjeret, Habo eller då träd saknas i potatisland (Åström 1859). Riktigheten i denna utsaga är upp till var och en att bedöma. En uppgift som får anses vara trovärdig handlar om en individ som fångades på Norra kyrkogården i Lund på 1880-talet (Rosenius i Holmström 1944).

 

Kända förekomster i Skåne under 1900-talet fram till 1970 är tämligen få och de jag hittat är följande: En hökuggla ska ha skjutits på Göingeåsen 1915 och från vad jag förmodar är samma år nämns också fynd i Börringe och Tvedöra (Holmström 1944). Vidare finns ett ex. 1955 (Fauna & Flora 51:94), ett ex 1956 (Fauna & Flora 52:74), båda i Hässleholmstrakten, två fynd 1967 (Vår Fågelvärld 28:287) och tre fynd 1968 (Vår Fågelvärld 29:310). Fynd fr.o.m. 1970 ses i figur 2.

 

Invasionen 1983-84 är utan motstycke och det beräknas att 400-500 individer besökte Skåne. Det var i princip hela landskapet som berördes och invasionen började med en individ vid Landön i nordost 29 augusti. Kulmen verkar ha infunnit sig i november-december och den sista individen sågs vid Ugglarpssjön 29 april 1984 (Persson 1986). Denna invasion berörde hela landet och spillde också över på grannländer, inte minst Danmark – se nästa stycke.

 

Figur 1: Antal rapporterade individer av hökuggla i Skåne vintrarna 1970/71-2021/22. Stapeln för 1983/84 gäller för 400-500 exemplar (Fåglar i Skåne resp. år).

 

 

Förekomst i Danmark (Høgeugle)

Hökugglan tillhör inte Danmarks häckfågelfauna men ett misslyckat häckningsförsök lär ändå ha gjorts på östra Själland 2020 (Dof.dk 2020). Annars är arten en sällsynt och oregelbunden vintergäst i landet och det första fyndet handlar om en skjuten hane i Esrum på Själland 20 januari 1822.

 

Fram till 1950 hade 21 fynd gjorts och 2019 var antalet uppe i 287. Av dessa sågs hela 193 under invasionen 1983-1984. Hökugglor ses mest på Själland och i norra Jylland men är även anträffad i södra Jylland, på Mön, Anholt och med ett ex även på Bornholm (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

I äldre tider räknades hökugglan som ”Rov- och skadedjur i 1808 års jaktstadga och enligt §1 anställes jakt antingen at utrota Rof- och Skade-Djur, eller att anskaffa nyttigt Willebråd” (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 66:227). Hur man tänkte då framgår bl.a. av det som Nilsson skrev:

 

”I sällskap med ungarna låter hon skytten komma inom håll, eljest är hon tämligen skygg” (Nilsson 1858).

 

Tillsammans med flera andra ugglor fredades arten 1905 under perioden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224). Men detta väckte missnöje och fredningen upphörde redan 1907 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1907:152-156).

 

1928 var det dags med viss fredning igen, denna gång under tiden 1 mars-31 augusti (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Hökugglan var således lovlig under vintern och därför kunde sådant här ske ”Vissa vintrar visa sig rätt många hökugglor i skogarna söderut, varvid åtskilliga skjutas under den vanliga, dumma förevändningen: ”hökar” (Rosenberg 1953).

 

Slutligen kom en efterlängtad totalfredning genom fridlysning och det skedde genom en kunglig kungörelse den 6 juni 1957 (Vår Fågelvärld 17:72). Hökugglan tillhör idag Statens vilt och är givetvis fortfarande fredad.

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades hökugglan som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 36 800 vuxna fåglar. 

 

Maxålder 

Sveriges äldsta blev 8 år och 10 månader medan en norskmärkt blev 16 år och 2 månader (se RCs hemsida).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1961. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Dichmann, K. 2009. Hökuggla med smak för amfibier och reptiler. A48:125-128. Foton.
• Edberg, R. 1955. Invasionen av hökuggla i Skandinavien 1950-51. VF 14:10-20. Berörde ej Skåne.
• Ehmsen, E. 2004. Høgeuglen i Danmark under invasionen i 1983-84. DOFT 98:1-6. Även 1989-90.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Fridzén, K-E. 1959. Bofynd av hökuggla i Uppland. Vår Fågelvärld 18:75-76.
• Holmström, C.T. 1944-1947. Våra fåglar i Norden, del 1-4. Stockholm.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Linne, C v. 1732. Iter Lapponicum.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Persson, O. 1986. Hökugglans förekomst i Skåne vintern 1983/84. A 25:39-44.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1962. Förteckning över Sveriges fåglar. 5:e upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1978. Sveriges fåglar. Stockholm.
• Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
• Ullman, M. 2009. Hökuggla. VF 68:2:51. Uppträdande i Sverige.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wallengren, H.D.J. 1854. Brützonen der Vögel innerhalb Skandinavien. Naumannia Stuttgart.
• Wester, S. 1972. Ett häckfynd av hökuggla i nordöstra Småland. VF 31:271.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
• Åström, C.P. 1859. Några iakttagelser, rörande de Vertebrerade djur, som förekomma i trakten af Lomma. Lund 1859.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2022.