Foto: Tommy Holmgren

Jaktfalk

Jaktfalken har en nordlig cirkumpolär utbredning.

 

Förekomst i Sverige

Jaktfalken var förmodligen en av de allra första att etablera sig i vårt område och det skedde med säkerhet under Senglacial tid, för mer än 12 000 år sedan. Det första kända svenska benfyndet är också daterat till denna tid – från Genarp i Skåne. Fyndet är dock något osäkert eftersom det gäller en spyboll som teoretiskt kan ha stammat från en fjälluggla (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Den första något så när daterade uppgiften är från 1345 och berättar att jaktfalken var känd i Sverige, möjligen handlar det om Dalarna (Rättshistoriska Studier 18:64-94).

 

Under slutet av 1800-talet meddelades det: ”I Sverige finnes jaktfalken som häckfågel endast i fjälltrakterna från Lappland, där han ej torde vara så sällsynt; ned till Jämtland” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898) och för mitten av 1900-talet att: ”Häckar sällsynt i översta barrskogsregionen samt björk- och videregionen i Jämtland och Lappland. Har häckat i Dalarna och Härjedalen (SOF 1949).

 

För Dalarnas del skriver Curry-Lindahl 1959 att han ”förr fanns ned till Idre i Dalarna, där det sista bofasta paret lär ha skjutits 1926”. I övrigt nämns häckningar från Jämtland och norrut samt att arten var vanligare förr. Beståndet uppskattades till 20-30 par. Samma antal par nämns i SOF 1970 och det skrivs också: ” Har minskat starkt under de senaste århundradena, åtminstone delvis på grund av förföljelse. Beståndet nu troligen högst 20-30 par; växlar dock betydligt alltefter näringstillgången”.

 

Ett helt annat antal par figurerar i en text från 1980. Där beräknas det svenska beståndet till 100 par (Nilsson 1981). Ungefär samma antal angavs för slutet av 1990-talet, nämligen 80-135 par (Svensson & Tjernberg 1999) och 2008 skattades populationen till 110 par (Ottosson m.fl. 2012). Slutligen bedömde Svensk Fågeltaxering att den svenska populationen uppgick till 90 par 2020. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som minskande.

 

Häckningsområdet beskrivs alltså genomgående från Härjedalen och norrut längs fjällkedjan i litteratur från 1900-talet. För Dalarna som nämnts ovan gäller att ett par återkom 2008 (Fulufjället) och det sades vara den första häckningen sedan 1980-talet (Fågelåret 2008). Någon uppgift om häckningar under det decenniet hittar jag dock inte. På denna plats har ett par sedan häckat 2010-2012, 2014-2017 samt 2020-2021. För 2022 saknar jag uppgifter.

 

För åtta av åren under perioden 1999-2009 hittar jag uppgifter om beståndet i inventerade områden (figur 1). Uppgifterna kan inte jämföras rakt av eftersom inte alla delar av utbredningsområdet inventerades varje år. Men vi får ett hum om förhållandet mellan besatta revir, lyckade häckningar och antal stora ungar. Det framgår också att 2004 var ett mycket bra år för arten i Sverige och att 2003 var ett betydligt sämre år. Källor till detta är de olika årgångarna av Fågelåret. De senaste uppgifterna jag har tillgång till är från 2020 och 2021, resultaten ses i tabell 1.

 

 

Tabell 1: Inventeringsuppgifter om jaktfalk i Dalarna, Härjedalen-Jämtland samt Lappland år 2020 respektive 2021 (Fågelåret 2020 och 2021). Den första siffran gäller 2020 och den andra (efter snedstrecket) gäller 2021.

 

Konstaterade revir

Besatta revir

Lyckade häckningar

Antal ungar

Dalarna

1 / 1

1 / 1

1 / 1

3 / 1

Härjedalen-Jämtland

56 / 45

13 / 15

7 / 8

21 / 21

Södra Lappland

49 / 51

5 / 8

1 / 6

2 / 17

Norra Lappland

50 / 51

? / ?

8 / 8

25 / 10

 

 

Figur 1: Resultat för inventerade områden under perioden 1999-2009. Uppgifter saknas för 2005-2006 samt 2008 (Fågelåret resp. år).

 

 

Förekomst i Skåne

Under 1800-talet nämner Nilsson fem individer från södra Skåne; ”ej långt ifrån Lund” samt Dagstorp (Nilsson 1858). Mycket mer konkret för 1800-talet hittar jag inte och det är inte heller lätt att hitta uppgifter från 1900-talet före Fåglar i Skånes tillkomst (1975). Det jag hittat är detta:

  • 1953: Ett ex på sträckförsök vid Falsterbo 31 oktober (Vår Fågelvärld 16:202).
  • 1955: Ett ex i Slottsparken, Malmö 15 januari (Vår Fågelvärld 20:63).
  • 1960: Ett ex i Malmö 11 februari (Vår Fågelvärld 20:63).
  • 1965: Ett ex vid Löddesnäs 7 februari 1972 och ett ex vid Yddingen i oktober (Vår Fågelvärld 26:182).
  • 1971: Tre ex i Skåne (Vår Fågelvärld 32:63).
  • 1972: Tre ex i Skåne (Vår Fågelvärld 33:70).
  • 1973: Tre ex i Skåne (Vår Fågelvärld 34:82).
  • 1974: Ett ex i Skåne (Vår Fågelvärld 35:70).

För åren 1975-2021 ses antalet fynd i figur 2 (Fåglar i Skåne resp. år). Det ska nämnas att antalet redovisade årliga fynd inte behöver vara exakta eftersom det ibland handlar om individer som stannat över årsskiften och att dubbelräkningar inte kan uteslutas i vissa fall. Säkrast är uppgifterna för år där arten saknats! För 2022 gäller att fyra individer sågs under året (Fåglar i Skåne 2022).

 

Figur 2. Antal fynd av jaktfalk i Skåne åren 1975-2021 (källa: Fåglar i Skåne).

 

Förekomst i Danmark

Det första fyndet i Danmark handlar om en individ som sköts vid Århus före 1824. Fram till och med 1960 gjordes det 40 fynd och alla handlar om döda fåglar, flertalet skjutna. Arten förmodas ha varit en regelbunden vintergäst fram till 1920, därefter kraftigt minskande. Totalt t.o.m. 2019 hade det gjorts 174 fynd av 173 fåglar (Christensen m.fl. 2022).

 

 

Jakt, skydd och attityder

Som varande en potent rovfågel betraktades och bemöttes arten på sedvanligt negativt sätt i äldre tider och en bit in på 1900-talet. I takt med att arten blev allt mer sällsynt ökade också hotet från äggsamlare och bortrövande av ungar för falkoneringsändamål. Här följer några nedslag om åsikter.

  • 1808: Räknas som Rov- och skadedjur i 1808 års jaktstadga och enligt §1 ”anställes jakt antingen at utrota Rof- och Skade-Djur, eller at anskaffa nyttigt Willebråd” (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 66:227).
  • 1858: Som jaktfalken i hög grad förenar styrka och snabbhet med mod och list, så är han, i de trakter, där han uppehåller sig, en av de mest ödeläggande rovfåglar. Sällan infinner han sig dock i bebodda och odlade trakter. Den skada han gör är därför mindre märkbar. Under fjällripa säges ”Jaktfalken skall, i synnerhet under vintertiden, anställa stor förödelse bland ripflockarna” (Nilsson 1858).
  • 1864: Ny jaktstadga där falk räknades som skadligt rovdjur och fick fällas av envar (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 2:206-213).
  • 1909: Sedan länge förklarad skadlig och fredlös (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 47:215-224).
  • 1909: I en lång uppsats om djurs eventuella skadlighet klaras jaktfalken tillsammans med pilgrimsfalken av i två korta meningar och slutsatsen blir: ”afgjordt skadliga” (Hollgren 1909).
  • 1913: Falk räknas som skadligt djur enligt jaktlagen från 8 november 1912 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 51:2-9).
  • 1926: Det giriga insamlandet av de dyrbara äggen kommer nog att utrota jaktfalken på många av de ovan uppräknade platserna (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
  • 1926: Förr fanns han ned till Idre i Dalarna, där det sista bofasta ex. lär ha skjutits 1926 (S.A. Mellquist 1955 i Curry-Lindahl 1959).
  • 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).
  • 1938: Helårsfredad å Kronans mark enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938. I övrigt fredad
  • 1 mars-31 augusti (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 76:218).
  • 1938: En påstådd grönlandsfalk slogs ihjäl i en hönsgård i Skinnskatteberg, Västmanland 13 mars (Vår Fågelvärld 13:270-271).
  • 1952: En grönlandsfalk sköts i Vänneböke, Hinneryd, Halland under hösten efter att den ”visat allt starkare intresse för hönorna”. Foto på den uppstoppade falken finns (Fauna & Flora 50:40).
  • 1953: Jakttid anges som1 sep-28 feb. Jakt på kronans mark dock helt förbjuden (Svensk Jakt 91:280).
  • 1953: En hona skjuten vid Fjärdhundra i Uppland 1 februari (Vår Fågelvärld 12:138).
  • 1954: Ännu ej totalfredad. ”En av Nordens sällsyntaste fåglar – Sverige har troligen 20-30 par; Norge närmare 100. I båda länderna är den fridlyst mellan 1 mars och 31 augusti, men fridlysningen respekteras icke, då äggsamlarna betalar bra för en jaktfalkskull” (Sveriges Natur nr 4 1954:130).
  • 1955: Fridlystes och blev därmed totalfredad fr.o.m. 1 juli 1955 (Vår Fågelvärld 14:195).
  • 2001: Två ungar hittades ihjälslagna på en bohylla i Jämtlandsfjällen (Fågelåret 2001).

 

Figur 3: Exempel på artkort för jaktfalk från en äggsamlare.

 

 

Rödlistning Sverige

  • Rödlistad 2005: Starkt hotad (EN)
  • Rödlistad 2010: Sårbar (VU)
  • Rödlistad 2015: Sårbar (VU)
  • Rödlistad 2020: Starkt hotad (EN)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades jaktfalken som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 2 600 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

En svenskmärkt blev 14 år och en isländsk 16 år och 11 månader (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar i Norden. Natur och kultur, Stockholm.
  • Engström, H. 2008. Doldis ska bli kändis. VF 67:7:34-35. Satellitsändarprojekt.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the swedish avifauna. Stockholm.
  • Falkdalen, U. & Holmberg, T. 1998. Projekt Jaktfalk 1997. Fågelåret 1997. SOF.
  • Falkdalen, U. 2000. Projekt Jaktfalk 1999. Fågelåret 1999. SOF.
  • Falkdalen, U. 2001. Projekt jaktfalk 2000. Fågelåret 2000. SOF.
  • Falkdalen, U. m.fl. 2002. Mellanår för jaktfalken 2001. Fågelåret 2001. SOF.
  • Falkdalen, U. m.fl. 2003. Projekt jaktfalk 2002. Fågelåret 2002. SOF.
  • Falkdalen, U. m.fl. 2005. Jaktfalken i Sverige 2003-2004. Fågelåret 2004. SOF.
  • Hagen, Y. & Barth, E.K. 1952. Jaktfalken. Iakttagelser från Dovre i Norge. VF 11:116-125.
  • Hollgren, C.A. 1909. Om åtskilliga däggdjurs och fågelslags större eller mindre skadlighet. SJFT 47:243-258.
  • Holmberg, T. & Falkdalen, U. 1996. Jaktfalken och ripjakten. VF 55:1:19-23.
  • Jenning, W. 1972. Iakttagelser rörande en övervintrande jaktfalk. VF 31:1-8.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Nilsson, S.G. 1981. De svenska rovfågelbeståndens storlek. VF 40:249-262.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
  • Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
  • Tømmeraas, P.J. 1994. Jaktfalken – ripjägare på vikande front. VF 53:6:20-23.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i januari 2023.