Kärrsångare

”Jag antecknade vid midnattstid från en sångare nära Åkarp följande tjugo läten: lövsångare, bofink, törnsångare, sävsångare, grönfink, stenskvätta, buskskvätta, sädesärla, pilfink, stare, trädgårdssångare, ladusvala, gråsparv, gulsparv, sånglärka, storspov, näktergal, svarthätta, rapphöna, och gulsångare” (Rosenberg 1953).

Kärrsångarens utbredningsområde omfattar norra och centrala Europa från södra Skandinavien, södra Finland, norra och östra Frankrike österut till centrala Sydsibirien och nordvästra Kazakstan. Mot syd finns arten i norra Italien, på Balkan och östra Turkiet österut till Azerbajdzjan.

Förekomst i Sverige

Kärrsångarens historia i Sverige är mycket svårtolkad och den har diskuterats mycket. Häckningsuppgifter för Sverige under 1800-talet har t.ex. ifrågasatts. För Danmarks del utesluts inte möjliga förekomster under Subboreal tid, cirka 3800-1000 före 0 men det tros också att arten i så fall försvann när klimatet blev sämre omkring vår tideräknings början. Förekomster i Danmark under 1800-talet anses säkerställda men längre tillbaka än så kommer vi inte (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967).

Den tidiga svenska historien bygger i princip helt och hållet på uppgifter från Skåne. Förstafyndet för Skåne och Sverige är alltså svåridentifierat, inte minst eftersom 1800-talsuppgifterna ifrågasätts av flera och noggrannast av Arne Bergengren (1939). Tyrberg (källa) nämner ”cirka 1850” som årtal för förstafyndet. Men vi tar det från början.

De första uppgifterna om förekomst i Sverige (Skåne) kommer från Sven Nilsson och han skrev 1858: ”Hos oss i södra och sydvästra Skåne vid Klågerup, Arrie och på flera ställen mellan Malmö och Ystad träffas han mest bland råg, raps och ärtor från maj till augusti månader” (Nilsson 1858). Ett förmodat bofynd vid Landskrona 1860-1861 (Westerlund 1867 och 1878) döms ut av Bergengren 1939 och Meves fann inte fågeln vare sig i Skåne eller på museer i Lund och Malmö under sin resa 1867. 1866 erhöll han dock ett ägg som skulle ha vara taget vid Landskrona och det var enligt Meves ett ägg av kärrsångaren. ”Under förutsättning att intet misstag ägt rum, lider det intet tvivel, att fågeln verkligen häckar i Skåne” – skrev han (Meves 1868).

Kärrsångaren nämns inte i Tage Thotts redogörelse om fågelförekomst i sydvästra Skåne i slutet av 1800-talet, avser nog främst Börringe-Skabersjöområdet, vilket indikerar att arten ej fanns/sågs i området vid den tiden (Thott 1892). Carlsson (1894) citerar sannolikt Nilsson men tillför också att arten ”säges nu ej mera förekomma i södra och sydvästra Skåne”.

En observation vid Säbyholm (Landskrona) 1905 av Ottosson bedöms som ”mycket sannolik” av Bergengren 1939. Detta skulle, om Bergengrens utredning är korrekt, i så fall vara den första kända i Skåne. En annan uppgift från 1906 berättar att ”Han häckar i Skåne. Författaren har i vår iakttagit honom vid ett litet kärr i närheten af Klågerup, en lokal som redan uppgifvits af S. Nilsson” (Johan Erikson i Fauna & Flora 1:144). Vidare skriver Granvik 1918 att: ”Jag har äfven goda grunder för antagandet att kärrsångaren också häckar i Skåne, men då jag för närvarande har för få iakttagelser angående denna fågel, vill jag ej med säkerhet yttra mig därom” (Granvik 1918). En möjlig häckning i Vallåkradalen (Landskrona) 1919 nämns av Sjöbeck (1920) och boet ,bedömdes vara av kärrsångare, lär ha hittats i februari 1920. Uppgiften anses som trovärdig av Wingstrand 1943. I detta sammanhang ska också nämnas att Wingstrand ”fann honom allmän på samma plats 1940 med sex bofasta par” (Rendahl 1949). Slutligen från den ifrågasatta perioden så nämns arten som ”sedd och hörd vid Rönneå, Ängelholm 3 juli 1928” (Persson 1930).

Så kommer vi till 1930 och ett fynd som alla verkar vara överens om. Den 19 juni 1930 och några dagar framöver sågs och hördes nämligen en hane vid Föne mosse intill Krankesjön och observationen är mycket väl beskriven (Swanberg 1931). Denna observation anses som säker av Bergengren och är därmed det första riktigt säkra fyndet.

Hur kärrsångarens etablering i Skåne egentligen gick till lär vi aldrig kunna reda ut fullständigt. Bergengrens utredning 1939 är gedigen men personligen kan jag inte helt släppa de påstådda förekomsterna under 1800- och tidigt 1900-tal. De orter Sven Nilsson nämner är lämpliga för arten och uppgifterna från början av 1900-talet verkar vara svåra att helt dementera. Kan det vara så att arten gjorde ett första etableringsförsök i mitten av 1800-talet men att det misslyckades och att blott sporadiska förekomster fanns fram till den kända etableringen på 1930-talet? Skånes landsbygd var under stor omvandling, inte minst genom utdikningar, vid den aktuella perioden och de förutsättningar som gällde tidigare blev kanske sämre? Jag är alltså böjd att tro på Nilsson och en sparsam förekomst under en period i mitten och slutet av 1800-talet. Visst stöd för denna tanke får jag av Wingstrand som 1949 ingående diskuterade förekomster under 1800-talet och ansåg dem ej omöjliga (Wingstrand 1949). I sammanhanget ska också nämnas att Erik Rosenberg nämner ensamma hanar vid Kvismaren i Närke 1919, 1925 och 1931 (Rosenberg 1932). Varför besöka Närke när Skåne fanns? Även Gustaf Rudebeck stödde uppgifter om förekomster under 1800-talet: ” Uppgifter av Sven Nilsson och C.A. Vesterlund från 1800-talet gör emellertid mycket troligt att kärrsångaren fanns i Skåne även under mitten av detta århundrade (Rudebeck 1962). Ytterligare stöd (rätt starkt tycker jag) för 1800-talsteorierna får jag genom de tidiga danska fynden – se stycket om Danmark.

Så går vi över till övrig svensk förekomst och de första fynden resp. de första häckningarna i de olika landskapen ses i tabell 1. Som andra landskap gällande häckning kom Halland 1943 och sen följde Västergötland 1954.

Tabell 1. Förstafynd av kärrsångare i Sveriges landskap.

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 24 000 par (Ottosson m.fl. 2012). I Svensk Fågeltaxerings årsrapporter kan vi läsa följande:

• 2007: ”Sydsvensk slättfågel som ökade fram till slutet av 1980-talet, för att därefter ha varit ganska stabil”.
• 2016: ”Kärrsångaren har varit anmärkningsvärt stabil sedan mitten av 1980-talet. Mönstret är likartat i Danmark”.
• 2021: ”Allt tyder på att arten sedan länge förekommer med en stabil population i landet”.

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 24 000 par 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som stabil.

Förekomst i Skåne

För den tidiga historien – se stycket om Sverige. Det första helt säkra fyndet av arten gjordes 1930 och den första kända häckningen upptäcktes vid Lomma 1934. Där hittade W. Hermansson ett bo med sex ägg (Bergengren 1939). Därefter följde flera bofynd och dessa tillsammans med den dåvarande utbredningen beskrevs bl.a. av Rendahl: ”I vårt land bebor han framför allt ett trekantigt område i västra Skåne söder om Kävlingeån och norr om en linje Malmö-Krankesjön-Föne mosse. Härifrån finnas sju säkra fyndorter, varav två med bevisad häckning: Lomma 1934-38 och Borgeby 1936 och 1938. År 1941 anträffade Blomgren ett bo i Asmundtorp (Rendahl 1949).

1962 beskrevs förekomsten så här: ”… är inskränkt till Skåne, där den huvudsakligen förekommer i de västra delarna, samt till Halland. Artens nuvarande förekomst i Skåne emanerar från början av 1930-talet, möjligen något tidigare. 1934 gjordes det första häckningsfyndet nära Malmö” (Rudebeck 1962).

1977 uppskattades det skånska beståndet till minst 4 000 par, kanske upp till 10 000 par (Holmbring 1982 resp Cavallin 1979). Den första atlasinventeringen 1974-1984 (se figur 1) påvisade förekomst i 295 rutor, medan den andra atlasinventeringen under åren 2003-2009 (se figur 2) resulterade i 371 rutor med förekomst och trenden angavs som ökande (Bengtsson & Green 2013). Ringmärkningen i Flommen under åren 1980-2022 visar på ett tämligen stabilt bestånd, dock med stora årsvariationer (se figur 3).

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av kärrsångare 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av kärrsångare 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

Figur 3. Ringmärkta kärrsångare i Flommen höstarna 1980-2022

Fenologi Skåne

De tidigaste kärrsångarna har setts 4 maj 1999 och 2003. Lokalerna var Spillepeng och Furuhus mosse.

De senaste har noterats 10 oktober 2015 och 2017, båda gångerna vid Bingsmarken och i samband med ringmärkning (Fåglar i Skåne resp. år).