Kentsk tärna

Häckar längs kusterna på Brittiska öarna, Frankrike, Tyskland, Danmark, södra Sverige och de baltiska staterna. Bestånd finns även i Medelhavet, Svarta havet och Kaspiska havet.

 

Förekomst i Sverige

Det finns inga benfynd som styrker tidig förekomst i vårt område. Invandring bedöms ha kunnat ske till Danmark omkring 1300-1500 (Løppenthin 1967).

 

Det allra första fyndet i Sverige gjordes i Skåne, närmare bestämt vid Löddeå, nära mynningen den 14 juli 1836 då Hovpredikanten Prosten A. Cronsjö sköt en sådan (Ekberg 2013). Från 1800-talet nämns några skjutna fåglar vid Göteborg 1845, 1863 och 1882 samt från Skåne 1879 och 1899 (båda i Lommabukten) samt Ängelholm 1900 (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

 

Utbredningen i Sverige beskrevs 1949 så här: ”Häckar sparsamt med några få kolonier vid kusten av Skåne och Öland. Har även häckat i Småland och på Gotland (Fårö). Dessutom funnen i Halland, Bohuslän och Västergötland” (SOF 1949).

 

Kentsk tärna har häckat i åtta landskap och de första i respektive var: Skåne 1911, Öland 1934, Gotland 1938, Småland 1947, Halland 1956, Blekinge 1960 och Bohuslän/Västergötland 1996. Mer om dessa landskap nedan. Det ska i sammanhanget sägas att någon sammanställande rapport om denna art sannolikt aldrig har skrivits. Det innebär att uppgifter får letas fram i mängder av litteratur och allt hittas inte. Det innebär i sin tur att mina uppgifter förmodligen behöver kompletteras. Jag kan inte heller utesluta att några uppgifter är felaktiga. Hör gärna av er!

 

Kentsk tärna har setts i alla landskap utom Härjedalen, Jämtland och Lappland. Den har också som enda tärnart setts i landet under årets alla månader. Det första decemberfyndet gjordes i Halland 1984 (Artportalen), första januarifyndet i Blekinge 1983 (Vår Fågelvärld 42:142) och första februarifyndet i Skåne 2002 (Fåglar i Skåne 2002). De första fynden och de första häckningarna i de olika landskapen visas i tabell 1.

 

 

Tabell 1: Årtal för första fynd resp. första häckningar.

 

 

1:a fynd

Källa

1:a häckning

Källa

Skåne

1836

Ekberg 2013

1911

Rosenius 1911

Blekinge

1952

Nilsson & Lundgren

1960

Swahn 1966

Halland

?

 

1956

Wirdheim 2014

Småland

?

 

1947

Curry-Lindahl

Öland

1934?

Curry-Lindahl

1934

Curry-Lindahl

Gotland

?

 

1938

Curry-Lindahl

Bohuslän

1863

Artportalen

1996

 

Västergötland

1845

Artportalen

1996

 

Östergötland

1958

Artportalen

 

 

Dalsland

1954

VF 15:284

 

 

Värmland

1972

VF 32:223

 

 

Närke

1974

VF 34:173

 

 

Sörmland

1964

Artportalen

 

 

Västmanland

1976

VF 36:274

 

 

Uppland

1960

Artportalen

 

 

Dalarna

1976

VF 36:274

 

 

Gästrikland

1967

VF 30:216

 

 

Hälsingland

1986?

Artportalen

 

 

Härjedalen

 

 

 

 

Medelpad

1983

Hedvall & Hägglund

 

 

Jämtland

 

 

 

 

Ångermanland

1980?

Artportalen

 

 

V-botten

1975

Olsson & Wiklund

 

 

N-botten

1998

Fågelåret 1998

 

 

Lappland

 

 

 

 


 

Den kentska tärnan har alltsedan den etablerade sig i Sverige svajat fram och tillbaka vad gäller antalet häckande par. Arten har också en stor förmåga att byta häckningsplatser. Stora kolonier kan försvinna lika plötsligt som de dök upp och antalet både kolonier och häckande par kan variera stort år för år. Det är alltså en ganska hopplös art att ange några skarpa trender för. Några exempel på hur artens förekomst har svajat under den senaste 30-årsperioden följer.

  • Vår Fågelvärld 1991, nr 6-7, fågelrapport för 1990: ”Om uppgifterna är någorlunda fullständiga innebär de en kraftig minskning av antalet häckande par. Om vi antar att den senaste uppgiften från Öland (60 par 1988) fortfarande håller skulle den häckande stammen 1990 bli ca 325-335 par att jämföra med >685 par 1987, 630-640 par 1988 och ca 580 par 1989. Minskningen beror på att de två största kolonierna 1989, Fimpan, Bergkvara i Småland (125 par) och Ustö, Värö i Halland (200 par) försvunnit vilket inte uppvägs av den nya kolonin på Stolp i Blekinge”.
  • Fågelåret 1992: ”Drygt 500 häckande par är en avsevärd ökning jämfört med de senaste åren. Kolonierna tycks ha blivit något stabilare än för några år sedan, men de enskilda koloniernas storlek växlar starkt från år till år”.
  • Fågelåret 2002: ”Endast 184 par med häckningsindicium är i samma storleksordning som år 2000 och 2001, men på längre sikt ett mycket litet antal. Årets par fördelas på några få kolonier med kolonin på Kristiansskär, Skåne som helt dominerande. Från Blekinge rapporteras endast tio par. Inga noteringar om häckning finns från Småland eller från Västkusten norr om Getterön. Är rapporteringen bristfällig eller håller arten på att försvinna som häckfågel i Sverige? Den kentska tärnan har minskat starkt i Sverige under de senaste 30 åren. År 1975 fanns ca 1 100 par, år 1988 ca 630 par och åren 1989-1999 varierade antalet par från knappt 300 till omkring 500 par”.
  • Fågelåret 2019: ”Ganska plötsligt har kentsk tärna ökat, även sedan förra året. Enbart i Blekinge noterades fantastiska 745 par. Kolonin om 410 par vid Tredenborg är den största som hittills funnits i Sverige. Den svenska populationen blir summerad till 1 396 par, vilket är det högsta summan hittills i landet. Även på 1970-talet hade Sverige en stor population då ca 1 100 par fanns 1975”.
  • Svensk Fågeltaxering angav den svenska populationen till 1 373 par 2021 och trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som ökande (Wirdheim & Green 2023).
Foto: P-G Bentz.

 

Kort om nyckellandskapen

 
Blekinge

Det fösta fyndet överhuvud taget gjordes vid Sölvesborg 7 juni 1952 (Nilsson & Lundgren 1993) och den första häckningen (sex par) konstaterades vid Torhamn 1960 (Swahn 1966). Häckningsplatser har funnits från skärgården i väster, via Torhamnsområdet upp till Kristianopel. Den kentska tärnan har gjort en fantastisk resa i landskapet under 2000-talet – se figur 1. Notera att fullständiga uppgifter saknas för flertalet år. De antal som visas är de som är angivna i källorna. Det finns dock även en trist sak att rapportera om. Ett kraftigt utbrott av fågelinfluensa drabbade nämligen arten under 2022. Oroväckande många adulta fåglar hittades döda i kolonierna och antalet överlevande ungar förefaller att ha varit få. Utvecklingen under 2023 ska därför bli spännande att följa.

 

Figur 1: Funna uppgifter om antal häckande par kentsk tärna i Blekinge 1960-2022. Röda staplar visar kända förekomster med fiktiva antal (diverse källor).

 

 

Gotland

Den första häckningen skedde redan 1934 då två par häckade på Avagrund på Fårö 1938 (Curry-Lindahl 1961). Men sen dröjde det till 1988 innan jag hittar nästa rapport om häckningar – då med 8-12 par vid Rone Ytterholme och 20-30 par vid Laus holmar (Vår Fågelvärld 48:401). Arten har sannolikt häckat på Gotland årligen sedan 1988 och sannolikt även periodvis efter 1934. Figur 2 visar på en starkt ökande trend under 2000-talet (diverse Vår Fågelvärld och Fågelåret).

 

Figur 2: Kända uppgifter om antal häckande par kentsk tärna på Gotland 1988-2021 (diverse källor).

 

 

Halland

Den första, och visade det sig tillfälliga, häckningen i Halland noterades vid Fyleåns mynning söder om Halmstad 1956 (Curry-Lindahl 1961). Först i början av 1960-talet etablerades en koloni på Nidingen och sedan dess har arten häckat i landskapet (Wirdheim 2014). Kolonier har i huvudsak funnits från Getterön i söder via Nidingen till flera holmar runt Onsalahalvön i norr (diverse källor).

 

Figur 3: Funna uppgifter om antal häckande par kentsk tärna i Halland 1956-2022. Röda staplar visar kända förekomster med fiktiva antal. Häckningar har skett under åtskilliga tomma år (diverse källor).

 

 

Småland

Den första uppgiften om häckningar gäller två par i Slakmöre skärgård norr om Kalmar 1947 (Cedell 1948). Uppgifterna därefter är fåtaliga men det nämns häckningsfynd vid Skäggenäs 1959 och 1960 (Olsson 1964). Därefter dröjde det till 1986 innan nya uppgifter hittas i tillgänglig litteratur. De senaste häckningarna (vardera ett par) har skett på 2015 och 2020, den senare vid Västervik. Häckningar har skett från Bergkvara i söder till Västervik i norr (diverse Fågelåret).

 

Figur 4: Funna uppgifter om antal häckande par kentsk tärna i Småland 1986-2021. Arten har säkert häckat under flera år med tomma rutor men uppgifter härom saknas. Tendensen verkar dock vara kraftigt minskande (diverse källor).

 

 

Öland

De första häckningarna upptäcktes vid södra udden 1934 och bestod då av fyra par. Arten etablerade sig därefter på norra udden och för 1963 rapporteras omkring 100 par (Olsson 1964). Utvecklingen därefter är dåligt rapporterad i tillgänglig litteratur men från åtminstone 1990 har arten saknats under långa perioder och antalet häckande par har varit få när de väl funnits (diverse Fågelåret).

 

Figur 5: Funna uppgifter om antal häckande par kentsk tärna på Öland 1934-2022. Röda staplar visar kända förekomster med fiktiva antal. Arten har säkert häckat under flera år med tomma rutor men uppgifter härom saknas. Förekomster efter 1990 har dock varit mycket sparsamma (diverse källor).

 

 

Bohuslän & Västergötland

Jag reder inte ut vilka lokaler som ligger i vilka av dessa två landskap, inte minst eftersom vissa noteringar anges för Göteborg. Men eftersom dessa häckningar förmodligen skett i ungefär samma skärgårdslandskap gör det nog inget att de presenteras tillsammans. Den första (misslyckade) häckningen ska ha skett 1996 då fyra par häckade på Lilla Sågholmen. Häckningsområdet gränsar till de nordligaste lokalerna i Halland (diverse Fågelåret).

 

Figur 6: Funna uppgifter om häckande par kentsk tärna i Bohuslän och Västergötland (diverse källor).

 

 

Förekomst i Skåne

Det första fyndet i Skåne 1836 var också Sveriges första fynd. Detta och några andra 1800-talsfynd redovisas under rubrik Sverige. Här koncentrerar vi oss på de skånska häckningslokalerna och artens förmåga att skifta i antal samt byte av häckningsplatser.

 

I sydvästra Skåne har arten häckat på Måkläppen 1911-1945, i Foteviken 1939-1976/78 (tillfälligt (!) på Dynan 1964-1965), samt i närtid på Landgrens holme i Skanör 2018-2022.

 

Skånes, och även Sveriges första häckning upptäcktes på Måkläppen 1911 (Rosenius 1911). Det var två bon som hittades och under åren som följde etablerades en koloni som till slut uppgick till över 200 par. Exakta uppgifter är ovanliga men enligt äldre källor uppgick antalet par till etthundra år 1922, höll sig omkring 150-200 par 1927-1938 och för åren fram t.o.m. 1945 anges 200-250 par. En mer detaljerad uppgift lämnas av Gustaf Rudebeck efter ett besök 1939. Han skrev i sin dagbok: ”Ca 150-175 bon på vanliga platsen, därtill 38 bon på reveln, omgärdade av fiskmåsbon”. Sista året för kolonin på Måkläppen ska ha varit 1945 och året efter saknades arten. Anledningen till att de lämnade var gråtrutarnas kraftiga ökning. I figur 7 anges medeltal 175 och 225 för åren 1927-1945.

 

Figur 7: Antal par kentsk tärna på Måkläppen 1911-1945 enligt diverse äldre källor. För åren 1921 och 1924 saknas uppgifter och för åren 1927-1945 handlar det om cirkauppgifter

 

 

Efter att tärnorna lämnat Måkläppen ökade en koloni som redan 1939 hade etablerats på Eskilstorps holmar i Foteviken och då höll åtta par. 1946 hade denna koloni ökat till 80 par (Mathiasson 1955). Utvecklingen i kolonin 1951-1977 beskrivs väl av Mathiasson i en länsstyrelserapport 1978. I rapporten finns antalsuppgifter för de flesta av åren och allt visas i figur 8. Vi får bekräftat att arten saknades 1969-1971 men ett frågetecken finns för när kolonin upphörde. Mathiassons figur visar på noll par 1977 men i Fåglar i Skåne 1977 anges för detta år att: ”Det enda vi vet är att kolonin ökat något i storlek under senare år, dock ej påtagligt 1977”. Även för 1978 antyds förekomst i Foteviksområdet. I Fåglar i Skåne 1979 nämns inget alls om arten och i årgång 1980 sägs uttryckligen att det inte fanns några kentska tärnor i Foteviksområdet. Däremot ska ett par ha häckat på Skanörs revlar detta år. Det var då den sista häckningen av kentsk tärna i sydväst innan kolonin på Landgrens holme etablerades 2018.

 

I korthet kan förekomsten på Eskilstorps holmar sammanfattas så här: Kolonin etablerades 1939 och arten förefaller ha häckat årligen (dock ej 1969-1971) fram till och med åtminstone 1976. Sista året för arten i detta område går inte säkert att peka ut men det handlar om åren 1976-1978. Kolonin kulminerade 1965 och höll då 267 häckande par. Därefter påbörjades en successiv nedgång.

 

Figur 8: Antal par kentsk tärna på Eskilstorps holmar 1939-1978. Röda staplar visar kända förekomster där inga antal står att finna.

 

 

En mindre koloni fanns på Dynan utanför Klagshamn under åtminstone 1964 och 1965. Den höll då 149 resp. 43-51 häckande par (Mathiasson 1966). Mer om denna koloni hittar jag inte och vet därför inte heller om det var tillfälliga kolonier eller om holmen var besatt under fler år. Man kan t.ex. misstänka att häckningar skedde här under åren 1969-1971 då arten saknades på Eskilstorps holmar. Men därom verkar ingen veta något.

 

Källorna till texten om sydvästra Skåne fram till försvinnandet omkring 1977 är: Bergman 1960, Curry-Lindahl 1961, Fritz 1962, Mathiasson 1956, 1966 & 1978 samt diverse Fåglar i Skåne.

 

Figur 9: Kentska tärnans förekomst som häckfågel i sydvästra Skåne 1911-2022 (Måkläppen, Foteviken, Dynan och Landgrens holme). För årsserier med likstora staplar gäller uppskattade antal.

 

 

Återkomsten till sydväst 2018

Efter att ha uteblivit som häckfågel under flera decennier återkom arten 2018. Det hände sig denna gång på Landgrens holme och som lockfåglar på den skyddade holmen fungerade några vettar. Resultatet blev tolv häckande par detta år. Men redan 2019 nådde kolonin av kentska tärnor 104 par och därefter steg antalet par via, 203, cirka 400 till 415 under 2022. Det hela utvecklades alltså till en formidabel succé – men med en dyster epilog för just 2022. Kolonin drabbades nämligen, precis som i Blekinge, av ett kraftigt utbrott av fågelinfluensa mitt under häckningen och åtskilliga både adulta och ungar dog. Än värre var att smittan även härjade i Danmark och flera andra länder under häckningstiden. Hur detta långsiktigt påverkar arten i Sverige och övriga länder får framtiden utvisa.

 

Nordväst

Det första häckningsförsöket gjordes på Själrönnen 1934 och ytterligare ett 1935 (Mathiasson 1956). Ännu en häckning, nu vid Häljaröd, noterades 1940 (Fauna & Flora 35:285). Arten noterades sedan att med växlande framgång och inte årligen, häcka på Grytskär, Själrönnen eller Rönnen fram till 1983 då de sista kända häckningarna med tre par på Själrönnen och ett par på Rönnen skedde (diverse källor). Förmodligen häckade några par även 1984 men sen var det slut i detta område (Fåglar i Skåne 1983 & 1984).

 

Figur 10: Kända häckningar av kentsk tärna i Skälderviken (diverse källor).

 

 

Nordost

Ett besök på Ängholmarna 1939 visade på några få oroliga individer men några bon hittades inte (Hallberg 1941). Häckande fåglar hittades däremot 1942 och arten lär sedan ha varit årlig på Ängholmarna och höll 100-150 par under åren 1969-1976 (Smith 1977). Första året ska 8-10 par ha häckat och 1955 fanns det 19 par (Mathiasson 1956). 1977 var kolonin tom men en annan koloni hittades på en annan holme i skärgården 1980 och höll då 53 par (Andell 1987). Det kan därför inte uteslutas att denna koloni var aktiv även åren 1977-1979. Uppgifter för åren 1981-1983 är luddiga men förmodligen häckade arten fåtaligt i skärgårdsområdet – ett par på Landön nämns t.ex. för 1982 och det ansågs troligt att fler par fanns på andra öar i skärgården. I samband med en känd återetablering 1987, då 35-40 par häckade utanför Tosteberga, sägs nämligen att det var de första kända häckningarna sedan 1983 (skall kanske vara 1982?). Fåtaliga häckningar i nordost noterades därefter 1988 och 1990 varefter området stod tomt i några år. En ny glansperiod startade med 20 par 1996, kulminerade med 150 par 2008 och avslutades med blott 2-3 par 2012. Därefter har arten inte häckat i nordöstra Skåne och det dröjde också till 2018 innan den ånyo återkom till landskapet – då på Landgrens holme i sydväst (diverse Fåglar i Skåne).

 

Figur 11: Kända häckningar av kentsk tärna i nordöstra Skåne 1942-2022. Staplarna för 1969-1976 visar genomsnitt för angivna 100-150 par.

 

 

Slutord för Skåne

Utöver de tre kärnområdena har kentsk tärna vid åtminstone två tillfällen häckat i Norra hamnen i Malmö. Det skedde i skrattmåskolonier under de år då utfyllnadsområdet var under stor förändring. Ett par häckade 2001 och tre par 2006 (Fåglar i Skåne resp. år).

 

Det kan också konstateras att arten varit landskapet tämligen trogen sedan etableringen 1911. De år för vilka häckningsuppgifter saknas är 1979, 1984-1986, 1991-1995 samt 2013-2017.

 

Avslutningsvis för Skåne ska nämnas att kentska tärnor har noterats i landskapet under årets samtliga månader. För december gjordes de första fynden 2006, för januari 2009 och för februari 1993 (Fåglar i Skåne resp. år).

 

 

Förekomst i Danmark (Splitterne)

Under 1940-talet tros 10 000 par ha häckat och för slutet av 1960-talet redovisas 4 000-5 000 par. 1988 registrerades 5 700 par och under perioden 1993-2005 varierade antalet par mellan 3 200-4 900 par. Under perioden 2006-2011 var bestånden uppe på en högre nivå med 4 900-6 300 par. Den senaste beräkningen avser perioden 2012-2019 och då var beståndet tämligen stabilt med omkring 4 000 par. Landets största koloni på Hirsholmene i nordöstra Jylland har under senare år huserat upp till 2 300 häckande par. Trenden anges som stabil efter att ha fallit till en lägre nivå (Christensen m.fl. 2022).

 

 

Jakt, skydd och attityder

Den kentska tärnan var fredlös fram till 1928 då den fredades 1 mars-31 augusti enligt K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Förmodligen gällde detta under åren framöver. I jakttabellen för jaktåret 1960/1961 anges arten som helårsfredad men om detta var en nyhet eller om skyddet verkställts tidigare vet jag inte. Härefter har arten varit totalfredad.

 

 

Rödlistning Sverige

  • Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
  • Rödlistad 2010: Starkt hotad (EN)
  • Rödlistad 2015: Sårbar (VU)
  • Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades kentsk tärna som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 258 000 vuxna fåglar.

 

 

Maxålder 

Sveriges äldsta kontrollerades som 27 år medan en ringmärkt i Storbritannien dog vid 31 år och 5 månaders ålder, se RCs hemsida www.nrm.se & European bird ringing 2023.

 

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andell, P. & Nilsson, L. 1987c. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 4. Anser 26:161-178.
  • Andersson, Å. 2016. Rastande kentska tärnor på Österlen 2015. Spoven 1:2016.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Bergman, H. 1960. Måkläppen. Skånes natur 1960:247-260.
  • Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
  • Cedell, H. 1948. Ny häckplats för kentska tärnan i Kalmarsund. F&F 43:88.
  • Christensen, J.O. 1990. Præsentation af Måge- och Ternegruppen. DOFT 84:94-96.
  • Curry-Lindahl, K. 1961. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
  • Ehrenberg, H. 2008. Ringmärkning av kentska tärnor vid Sandön 2007. A 47:83-86.
  • Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994. Skånes fåglar. Signum. Lund.
  • Ekberg, B. 2013. Anteckningar rörande jagt och dermed gemenskap ägande intressen. Anser 52 (2013) nr 4:16-26.
  • Fritz, B. 1962. Inventering av kensk tärna i Skåne. Med.fr.SkOF. 1:43.
  • Gierow, M. 1992. De skånska tärnorna 1992. A 31:37-42.
  • Gregersen, J. 2006. Ynglebestanden af Splitterne i Danmark 1993-2005. DOFT 100:88-96.
  • Hallberg. C,E. 1941. Fågelfaunan på Ängholmarna – en bortglömd skånsk skärgård. Skånes natur 1941:20-38.
  • Hansson, L. 1961. Vegeås mynning – en intressant fågellokal. F&F 56:50-73.
  • Hanström, B. & Curry-Lindahl, K. 1947. Natur i Skåne. Bokförlaget Svensk Natur.
  • Hedvall, O & Hägglund, J.O. 1989. Förteckning över Medelpads fåglar. Medelpads Orn. För.
  • Jonard, A. 1997. Tärnfångst i Senegal – barn gör halsband av fågelringar. VF 1997:7:36-37.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Jönsson, P.E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2002. A 41:159-176.
  • Lennerstedt, I. 1958. En invasion av kentska tärnor på Västkusten 1956. VF 17:28-44. Augusti
  • Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Mathiasson, S. 1956. Den kentska tärnan – en särpräglad skånefågel. SkNat 1956:35-44.
  • Mathiassson, S. 1966. Häckfåglar på ön Dynan i sydvästra Skåne – en 11-årig observationsserie. VF 26:253-268.
  • Mathiasson, S. 1978. Häckfågelfauna i Foteviksområdet. Med. nr 1978:5, Naturvårdsenheten, Lst i Mö-hus län.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
  • Olsson, V. 1964. Förändringar i ostkustens fågelfauna och något om orsakerna därtill. Vår Fågelvärld 23:352-361.
  • Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Rosenius, P. 1911. Kentska tärnan häckfågel i Sverige. FoF 6:190-194.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • Smith, K. 1977. Det häckande måsfågelbeståndet på Ängholmarna. A 16:261-262.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • Strandberg, R. m.fl. 2016. Skånska tärnors flyttning – ett forskningsprojekt. A 55:1:20-27.
  • Swahn, B-E. 1966. Kentska tärnan som häckfågel i Blekinge. VF 25:59-60.
  • Svensson. S. 1966. Häckfågelbeståndet på ön Dynan vid Klagshamn. Med.fr.SkOF 5:37-38.
  • Wirdheim, A. 2001. Ljus i augustimörkret – nattlig ringmärkning av kentska tärnor. VF 60:6:6-11.
  • Wirdheim, A. 2014. Hallands fågelatlas. HallOF, Halmstad.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i januari 2023.