Kricka

Utbredningen omfattar norra Europa österut genom Ryssland och Centralasien till Stillahavskusten.

Förekomst i Sverige

Det antas att krickan kan ha häckat i Sverige från Senglacial tid. De kända benfynden är dock betydligt yngre och det äldsta är hittat i skånska Ageröd och dateras till Atlantisk tid cirka 6000-4000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004). Den första årsdaterade uppgiften är från perioden 1694/1710 då krickan anges som vara känd i Sverige (Rudbeck 1971). I början av 1800-talet beskrivs arten så här: ”Jämte gräsanden har krickan den vidsträcktaste utbredningen. Hon förekommer under kläckningstiden såväl i det sydligaste Skåne, som i Norge och Lappmarken” (Nilsson 1858). Men det skulle gå nedåt i åtminstone södra Sverige och i början av 1900-talet skrevs: ”Häckar rätt allmänt från och med Skåne upp till det nordligaste Lappland och tilltager i antal mot norden. Krickan har dock minskat mer än någon annan andfågel, icke blott i södra Sverige utan även i fjälltrakterna (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

Utvecklingen för arten sammanfattas så här i Svensk Fågelatlas från 1999: ”Sedan mitten av 1800-talet har krickan minskat kraftigt i södra Sveriges slätt- och jordbruksområden. Innan det storskaliga dikningsraseriet kom igång var arten en mycket allmän häckfågel i så gott som hela landet. Utvecklingen under 1900-talet är däremot dåligt känd. Sedan slutet av 1970-talet förefaller dock en viss minskning ha ägt rum, åtminstone i södra och mellersta Sverige (Svensson & Tjernberg 1999). Denna förmodade minskning får också stöd i Svensk Fågeltaxerings årsrapporter 2017 och 2021. I årsrapporten för 2017 står det: ”Vi har tidigare uppmärksammat att änder som grupp har haft en negativ utveckling under häckningstid de senaste 20 åren. För flertalet arter ser vi inte några tecken på förbättring. För hela standardruttsperioden kan vi beräkna trender för 15 arter. Av dessa har hela elva (73 %) en negativ trendriktning 1998-2017. För sex arter (40 %) handlar det om signifikanta minskningar”. Bland dem ingick krickan.

I årsrapporten för 2021 återvänder de till änderna och även där nämns krickan som en av de andarter som haft en negativ trend under perioden 1998-2021 samt att även sjöfågelrutterna 2015-2021 visade på en säker minskning.

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 76 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som måttligt minskande och för 10-årsperioden 2012-2021 som stabil (Wirdheim & Green 2023). I boken Fåglarna i Sverige bedömdes den svenska populationen 2008 ha uppgått till 100 000 par (Ottosson m.fl. 2012).

Förekomst i Skåne

Den första daterade uppgiften från Skåne är från 1833 då krickan sågs parvis i Kävlingetrakten den 31 mars (Cronsjö i Ekberg 2015). I nordöstra Skåne angavs den som en allmän häckfågel vid denna tid (Wallengren 1849) och för sydvästra Skåne och 1887 lät det: ”Häckar sparsamt; talrik på hösten och våren” (Thott 1892).

Sjöinventeringen 1978-1981 visade cirka 630 par i Skåne (Karlsson 1983) och den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisade säker häckning i 94 rutor och tyngdpunkten låg i den nordöstra halvan av landskapet. Den andra atlasen 2003-2009 visade en minskning till 42 rutor med säker häckning (figur 1-2). Trenden bedömdes som minskande och populationen i Skåne 2008 uppskattades till 700 par (Bengtsson & Green 2013).

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av kricka 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av kricka 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. 

Stora ansamlingar av kricka kan ses under höst och vår i framförallt Lundåkrabukten och vid Falsterbohalvön. På Artportalen finns uppgifter om 5 100 ex i Lundåkrabukten 6 september 2021 och 4 500 ex i Inre Foteviken 18 augusti 2010. Övervintrande krickor ses årligen och under milda perioder kan ansenliga antal noteras. T.ex. räknades 1 200 ex i Krankesjön 6-16 januari 2007.

Övervintringar verkar dock vara av tämligen ny natur. I SOFs förteckning 1949 säga att ”arten övervintrar undantagsvis i Skåne” medan det i Sveriges Fåglar från 1978 heter att den ”övervintrar tillfälligt i södra Sverige, huvudsakligen i Skåne och på Västkusten”. I Sveriges Fåglar 2002 skrivs att krickan ”iakttas regelbundet under vintern, särskilt i Skåne”.

Figur 3. Sträcksiffror för kricka  i Falsterbo höstarna 1973-2021 (Falsterbo Fågelstation).

Förekomst i Danmark (Krikand)

Krickan beskrivs som en fåtalig häckfågel med huvudsaklig, men spridd, utbredning i Jylland och till viss del på Själland. Den saknas helt på Bornholm, Lolland och Falster. Beståndet uppskattades 2019 till 125 par (Christensen m.fl. 2022).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för krickans del en måttlig ökning ur långtidperspektivet 1987-2020 och en osäker trend för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

Jakt, skydd och attityder

Referensen SJFT i detta stycke står för Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift.

Krickan var en av de första som fick viss fredningstid i Sverige och det skedde 1880 då den blev fredad 16 mars-10 juli (SJFT 17:243). Denna tid förlängdes till 1 januari-10 juli, enligt ny jaktstadga 1894 (SJFT 32:129) och till 1 januari-15 juli 1913 (SJFT 50:338-339).

Nästa justering gjordes 1922 då fredningstiden blev 16 november-15 juli (SJFT 60:243).

Vi går nu över till att prata om jakttider och de har sett ut som följer.

• 1938-41: Jakttid 1 augusti-15 november enl. Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
• 1942: Jakttid 16 augusti-15 november enl. Kungl. Maj:ts kungörelse nr 559 (Svensk Jakt 80:289-291).
• 1943-52: Jakttid 1 augusti-15 november (Svensk Jakt 81:273).
• 1953-62: Jakttid 1 augusti-15 november (SFS 1953:469 i Skånes Natur 1953 + jakttabeller).
• 1963-67: Jakttid 16 augusti-15 november (Jakttabeller).
• 1968-71: Jakttid 16 augusti-31 december (Jakttabeller).
• 1972-76: Jakttid 1 september-31 december (Jakttabeller).
• 1977-88: Jakttid 21 augusti-31 december (Jakttabeller.
• 1989-91: Jakttid 21 augusti-30 november (Jakttabeller).
• 1992-20: Jakttid 21 augusti-31 december (Jakttabeller).
• 2021-xx: Jakttid 21 augusti-31 december (SFS2021-334). Naturvårdverket föreslog fredning i sitt slutbetänkande eftersom arten nu var klassad som sårbar. Men regeringsbeslutet blev som det här nämnda – alltså oförändrad jakttid.

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2015: Nej
• Rödlistad 2020: Sårbar (VU)

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades krickan som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 1 240 000 vuxna fåglar.

Maxålder 

En svenskmärkt kricka sköts efter 17 år och 2 månader och en holländsk var 24 år när den togs av en predator (se RCs hemsida och European bird ringing).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P. 1986. Svensk fågelatlas i Skåne: slutrapport, del 1. Anser 25:253-268.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
• Ekström, C.U. 1832. Sjöfogelsjagten i mellersta delen af Östersjöns vestra skärgård. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, sidan 134 i nyutgivning av Richard Bergström 1894. Stockholm.
• Elmberg, J. m.fl. 2005. Krickan – okänd kändis som vet att välja sjö. VF 64:3:32-33. Häckning.
• Elmberg, J. m.fl. 2007. Rovdjur och mat gör krickans dag till natt. VF 66:7:15-17.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• Guillemain, M. & Elmberg, J. 2014. The Teal. T & AD Poyser, London. Bok.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Karlsson, J. 1983. Häckande fåglar i Skånes sjöar och småvatten – Anser 22:149-161.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Red. 1888. Krickanden. SJFT 26:281-288.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rudbeck, O. 1971. Olof Rudbecks fågelbok 1693-1710. Eden bokförlag. Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
• Vogrin, M. 1999. Migration of Garganay Anas querquedula and Teal Anas crecca in north-eastern Slovenia. OS 9:19-22.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2023.