Foto: Mikael Arinder

Kungsfiskare

Kungsfiskaren är utbredd i stora delar av Europa och i sydliga delar av Asien samt lokalt i norra Afrika.

Förekomst i Sverige

Det finns inga kända benfynd och artens historia är dåligt känd. Men det antas att den kan ha funnits hos oss sedan Atlantisk tid, cirka 7000 före 0. Det nämns också att den kan ha varit frånvarande under vissa perioder, som t.ex. ”Lilla istiden” (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967). Fynden under 1700-1800-talen kan i så fall handla om återinvandrande fåglar. Den första nedtecknade förekomsten handlar om att arten anges som känd i Västergötland 4 april 1780 (Bjerkander MS). Utöver skånska fynd, som redovisas nedan, finns några rapporter från övriga Sverige under 1800-talet.

I Sveriges Natur, årsbok 1954, sid 109, nämns t.ex. ett fynd vid Hörningholms slott i Sörmland som bör ha gjorts under 1830-talet och 1852 lär den ha setts ”vid ån ovan Halmstad” (Carlsson 1894).

Den första kända häckningen i Sverige skedde vid Råslätt, nära Jönköping 1872 och resulterade i sex ungar (Carlsson 1894) & (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 10:253). Andra uppgifter om häckningar gäller ett bohål i strandbrink vid Fyrisån i Uppland 1891 (Kolthoff & Jägerskiöld 1898) och en häckning vid Broby, nordväst Nyköping 1899 (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

Från början av 1900-talet skrevs att: ”Börjar numera bli allt vanligare i Sverige och kommer antagligen att regelbundet häcka här, om han får vara i fred” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

I mitten av seklet angavs den som häckande ”sällsynt-mycket sällsynt vid rinnande vatten i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Gotland, Göteborg, Väster- och Östergötland, Värmland, Närke, Västmanland, Sörmland och Uppland; i delar av detta område dock pålitlig häckfågel endast då beståndet är gott. Beståndet kan av kalla vintrar orsakas markerad nedgång, så från troligen nära 50 par vissa år på 1920- och 30-talet till nu blott något enstaka par ”(SOF 1949).

Statusen omkring 1960 beskrevs så här: ”I Sverige har den under de senaste hundra åren tydligen ökat i antal och häckar nu regelbundet upp till Värmland, Västmanland och Uppland. Inom detta område är dock förekomsten mycket gles och på många eller de flesta lokaler oregelbunden. Beståndet har vid flera tillfällen gått ned kraftigt efter extremt kalla vintrar” (Rudebeck 1962).

Att arten påverkas negativt av hårda vintrar är välkänt och två ordentliga krascher skedde under 1940-talet och 1962-63 (SOF 1970). Andra perioder med svaga bestånd bör ha ägt rum under åren eller perioderna 1980, 1985-88, 1996-97 och 2006-2011. I Fågelåret 1997 konstaterades att ”arten för närvarande är så gott som borta som svensk häckfågel” Men kungsfiskarna har en förmåga att återhämta sig och populationen 2008 bedömdes uppgå till 250 par (Ottosson m.fl. 2012). Den senaste nedgången skedde efter några bistra februariveckor 2021 och Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 100 par för just 2021. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som ökande och för 10-årsperioden 2012-2021 som minskande (Wirdheim & Green 2023). Kungsfiskaren har noterats i samtliga svenska landskap och häckat i minst 18 (tabell 1).

Tabell 1. Kända och troliga uppgifter om förstafynd av kungsfiskare i de svenska landskapen.

Landskap	Första fynd	Referens	Första häckning	Referens
Skåne	Ca 1830	Nilsson 1835	1899?	SJFT 1906/189
Blekinge	?		1936	Curry-Lindahl
Halland	1852	Carlsson 1894	1950?	Curry-Lindahl
Småland	1872?		1872	F&F 37:170
Öland	1949	VF 11:82	Inga
Gotland	1861	Noréhn	1950	Noréhn
Bohuslän	1851	Artportalen	?
Västergötland	1780	Bjerkander	?
Östergötland	1856	Curry-Lindahl	?
Dalsland	1957	Curry-Lindahl	?
Värmland	1921	F&F 1921:285	1955	Curry-Lindahl
Närke	1952?	Artportalen	1930-talet	Curry-Lindahl
Sörmland	1830-talet	Sveriges Natur 1954	1899	Curry-Lindahl
Västmanland	1919	Pettersson	1954	Pettersson
Uppland	1897?	Curry-Lindahl	1901	Curry-Lindahl
Dalarna	1938	Curry-Lindahl	1952	Curry-Lindahl
Gästrikland	1935	Curry-Lindahl	1953	Curry-Lindahl
Hälsingland	1972?	Artportalen	?
Härjedalen	2020	Artportalen	Inga
Medelpad	1800-talet	Hedvall & Hägglund	1974	Hedvall & Hägglund
Jämtland	1960	Artportalen	Inga
Ångermanland	1934	Curry-Lindahl	Inga
V-botten	1975	Olsson & Wiklund	Inga
N-botten	1983?	Artportalen	Inga
Lappland	1916	Bildström 2022	Inga

Förekomst i Skåne

Den första uppgiften om förekomst i Skåne berättar att arten var känd i Arup eller Bjärsgård omkring 1830 (Nilsson 1835). Nilsson berättade vidare att: ”Hos oss, i Skåne, har man ännu icke någonstädes funnit honom bosatt. Han visar sig här under sommar och höst blott som strövfågel, stundom enslig, stundom parvis, där lokalen är passande. Under sommaren och hösten 1835 och 1836 såg man honom över åarna vid Qvistofta, Wallåkra, Hvidarp, Hoby och på flera ställen (Nilsson 1858).

Därefter finns följande fynd:

En hanne sköts vid Kristianstad 6 januari 1867 (Meves 1868).
Skjuten vid Kävlinge 16 februari 1870 (Carlsson 1894).
Skjuten vid Klörup 27 augusti 1882 (Carlsson 1894).
”Bosatt vid Rönneholmsån under 1880-1884 utan att blifva skjuten” (Roth 1897). I Ekberg & Nilsson (1994) anges uppgiften såsom en häckning. En sådan kan enligt mig vare sig uteslutas eller påvisas av uppgiften. Roth anger också fyndplatser för sex undersökta individer. Dessa var fällda i Kiviks Esperöd, Vombsjön, Efveröd, Kjeflinge, Wegeholm och Engelholmstrakten.
Ett ex fälldes juletiden 1885 vid Övedskloster av Gårdsbokhållaren N.A. Bengtson (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 24:253).
Från cirka 1887 och sydvästra Skåne anges arten som ”Mycket sällsynt” (Thott 1892).

Den första uppgiften om häckning kom 1899 och platsen var Rönneå vid Ängelholm (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1906/189). Uppgiften ifrågasätts av Jägerskiöld & Kolthoff 1926 men styrks av Rosenius 1910. Han skrev då: ”har under en följd af år varit häckfågel i strandbrinkar vid Rönneån”.

Utvecklingen under 1900-talet fram till 1975 är svår att redovisa, men förmodligen har beståndet varit ganska litet. Säkert bör vara att populationen varierat i takt med hårda resp. milda vintrar. T.ex. decimerades stammen kraftigt under krigsvintrarna runt 1939-42 samt under de kärva vintrarna 1946-47 och 1962-63. Men det finns en studie av arten i Klippantrakten 1939-1976 (Svensson 1978). Resultatet av denna bör kunna vara representativ för hela landskapet – se figur 1. Författaren reserverar sig för att stammen kan ha varit större än ett par 1939 eftersom studien då inte var så omfattande som under följande år.

Figur 1. Häckande par av kungsfiskare i Klippantrakten 1939-1976 (efter Svensson 1978).

Fr.o.m. 1975 kan vi falla tillbaka på vad som skrivits i Fåglar i Skåne och dessa uppgifter har jag använt för en schematisk bild av populationsförändringarna 1975-2022 – figur 2. Notera att talen inte är faktiska utan bara visar på vilken nivå arten tycks ha förekommit. Bilden vi får visar tydligt hur hårda vintrar drabbar arten, men också hur förhållandevis snabbt återhämtningen går. Toppår har varit 1975 med cirka 50 par (Andell & Nilsson 1987d), 2003-2005, samt 2017-2020.

Figur 2. Schematisk bild av kungsfiskarens populationsfluktuationer i Skåne. Staplarna är tolkningar av förekomster nämnda i Fåglar i Skåne 1975-2022 och visar inga faktiska tal. Men diagrammet bör ge en ungefärlig bild av hur arten påverkas av hårda vintrar och hur den hela tiden successivt återhämtar sig.

Den första atlasinventeringen 1974-1984 (se figur 3) påvisade säker eller trolig häckning i 41 rutor och möjlig häckning i 29 rutor. Motsvarande tal för den andra atlasinventeringen 2003-2009 (se figur 4) var 65 resp. 31 rutor. Populationen 2008 uppskattades till 75 par (Bengtsson & Green 2013).

Figur 3. Resultatet av den första atlasinventeringen av kungsfiskare 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 4. Resultatet av den andra atlasinventeringen av kungsfiskare 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

Förekomst i Danmark (Isfugl)

Det finns uppgifter om förekomster under början av 1800-talet och den första daterade uppgiften handlar om en skjuten fågel vid Odense på Fyn i mars 1823. Arten invandrade förmodligen som häckfågel under slutet av 1800-talet, men den första dokumenterade häckningen dröjde till 1910 och det skedde på Fyn. Den första häckningen på Bornholm dateras 1940. Beståndet 2019 anges till 440-942 par och arten förekommer i hela landet, dock med tätaste bestånd i mellersta och östra Jylland (Christensen m.fl. 2022).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för kungsfiskarens del en stabil trend ur långtidperspektivet 1990-2020 och en osäker trend för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

Jakt, skydd och attityder

”Kungsfiskarne äro ilskna, vresiga fåglar, som icke tåla andra af sitt släkte i sitt fiskevatten” (Muchardt 1906).

1907: Fredad under tiden 1 mars-15 september (Fauna & Flora 3:142).
1910: ”… har under en följd af år varit häckfågel i strandbrinkar vid Rönneån och torde ännu ej vara helt utrotad därstädes trots en hänsynslös förföljelse för samlarändamål. Det är att hoppas, att en vädjan till allmänheten att med all makt stäfja denna barbariska framfart icke skall klinga ohörd” (Rosenius 1910).
1912: Han behöfver en fristad hos oss, ty han är satt på proskriptionslistan af den krassa utilitetsprincipen i Tyskland, trots det att protester från naturvänner äfven där höjts mot den hänsynslösa förföljelsen, för hvilken den utsätts och som gjort den alltmera sällsynt. För fiskodlaren, som sätter penningvärde på hvarje fiskyngel i sina vatten, blir därför kungsfiskaren förhatlig. Man ställer i ordning inbjudande sittplatser åt kungsfiskaren i form af pålar, som slås ned i vattnet, men lägger förrädiskt ut saxar på dessa pålar, så att den intet ondt anande fågel faller ett offer för dessa försåt” (Lönnberg 1912).
1928: Fridlyst hela året i hela riket enl. K. kungörelse n:r 439, 440 och 441; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Denna fridlysning kvarstod fram till 1968 då alla fåglar utan egen jakttid blev totalfredade året om.
1970: Häckning på Gotland omkring detta år spolierades genom att ungarna drogs ut med ståltråd! (Vår Fågelvärld 32:76).
1992: Utsågs till kommunfågel för Klippans kommun (SkOF 1992, Danielson & Blom 1992).

Rödlistning Sverige

Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
Rödlistad 2010: Sårbar (VU)
Rödlistad 2015: Sårbar (VU)
Rödlistad 2020: Sårbar (VU)

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades kungsfiskaren som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 270 000 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen sårbar (VU).

Maxålder

Sveriges äldsta kända dog 19 år och 1 månad gammal (RC i Fågelåret 2010). Lär också vara Europas äldsta (European bird ringing 2023).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Andell, P. & Nilsson, L. 1987d. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 5. Anser 26:241-258.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
Bildström, L. 2022. Södra Lapplands fåglar. Floby.
Bjerkander, C. cirka 1770-1790. Dagboksanteckningar. MS i Skara Veterinärinrättnings Bibliotek.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Danielson, J. & Blom, A. 1992. En liten skånsk fågelbok. SkOF & Kristianstadsbladet.
Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994. Skånes fåglar. Signum. Lund.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
Hedvall, O & Hägglund, J.O. 1989. Förteckning över Medelpads fåglar. Medelpads Orn. För.
Johansson, T. 1951. Några iakttagelser rörande kungsfiskarens biologi. Svensk Faunistisk Revy 13:3-9.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Jönsson, P-E. 1995b. Hotade och sällsynta fåglar i Skåne – en regional rödlista. Anser 34:245-264.
Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
Lundevall, C-F. 1951. Något om kungsfiskarens förekomst i Östergötland. VF 10:69-75.
Lönnberg, E. 1912. Några ord om kungsfiskaren. Sveriges Natur. Årsskrift 1912: 109 -112.
Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
Muchardt, H. 1906. Kungsfiskaren. SJFT 44:188-190.
Niemi, T. 1991. Kungsfiskaren på frammarsch. FoF 86:233-239.
Nilsson, S. 1835. Skandinavisk fauna, andra upplagan. Lund.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Ohlsson, A. 2019. Färgstark isfågel där vatten rinner. A 58:4:3-8. Betraktelse.
Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Pettersson, T. Västmanlands Fåglar. Internet.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Rosenius, P. 1910. Skydda våra sällsynta fåglar! Göteborg. Häfte.
Roth, C.D.E. 1897. Bidrag till kännedomen om några mindre allmänna foglars födoämnen och förekomster. SJFT 35:58.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
SkOF. 1992. Skånes ”kommunfåglar” utsedda. A 31:155-156.
Skriver, J. 2004. Kassemester for Isfugle. Fugle og natur 2004:4:40-41. Avancerat holkbygge.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
Swanberg, P.O. 1952. Observationer rörande ett par kungsfiskares matning och ruvning av ungarna, badningsteknik, m.m. VF 11:49-66.
Svensson, S. 1960. Iakttagelser av häckande kungsfiskare i Rönneåns vattensystem i Klippan-trakten 1959. VF 19:332-333.
Svensson, S. 1960. Polygami hos kungsfiskare och andra iakttagelser vid Klippan 1960. VF 19:333-335.
Svensson, S. 1978. Kungsfiskaren i Klippantrakten, Skåne – förekomst och biologi. VF 37:97-112.
Svensson, S. 1978. Några iakttagelser av kungsfiskareungar i fångenskap. VF 37:254.
Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i augusti 2023.