Ladusvala

Arten har en vid utbredning i Europa, Nordafrika, Nordamerika och Asien.

Förekomst i Sverige

Det tidigaste benfyndet från Sverige är från Gotland och Subboreal tid, cirka 2500 före 0. En källa menar att arten kan ha funnits hos oss sedan Senglacial tid, men att den förmodligen varit ovanlig under de följande varmare perioderna (Ericson & Tyrberg 2004). En annan källa menar att invandring bör ha skett tidigast under Subboreal tid (Løppenthin 1967).

Den första årsdaterade uppgiften berättar att arten var känd i Sverige 1679 (Rudbeck d ä Atlantica Vol 1). Därefter och långt dessförinnan har arten varit en allmän och förmodligen också talrik fågel i hela Sverige och bland tidiga beskrivningar väljer jag dessa: ”Om sommaren vid husen och gårdarna överallt från Skåne ända inom polcirkeln” (Nilsson 1858). ”I Sverige kan hon sägas vara allmän upp till Enontekis och Karesuando” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898). ”Häckar allmänt vid bebyggelse från Skåne till norra Lappland” (SOF 1949). ”I Sverige är ladusvalan en regelbunden och allmän häckfågel i kulturbygderna över hela landet. I övre Norrland är den däremot sparsam till sällsynt” (Rudebeck 1962).

Många av oss har nog en uppfattning om att det fanns fler ladusvalor förr och att arten var vidare spridd i landskapet då. Men vad menas med förr? Ja, det har nog med ålder att göra. Själv vill jag minnas att det fanns fler svalor överhuvudtaget under 1960-talet. Men vad tyckte då de som nått hög ålder vid den tiden? Fanns det fler under deras barndom? Förmodligen, kan jag tänka. Minskande populationer av många arter har det nog skrivits om i alla tider (jämför t.ex. med gråsparv) och för ladusvalan ger jag ett exempel från tidigt 1900-tal: ”Sorgligt att säga har ladusvalan under de sista 30 åren avtagit i mellersta Sverige. Sålunda är hon i Uppland ej så talrik som förr, och detsamma berättas från de flesta av mellersta Sveriges landskap. På Öland finnes hon dock fortfarande i stort antal” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Under 1940-talet lät det också negativt: ”Ladusvalorna synes på senare årtionden rätt mycket ha avtagit i antal, delvis är detsamma också fallet med hussvalorna (Rendahl 1949). Trots de negativa orden tror jag att det fanns fler ladusvalor då än vad det finns idag. Minskningar och ökningar beror som känt är på vad man jämför med.

Hur har då utvecklingen sett ut för ladusvalan under 1900-talet? Tyvärr finns det inga bra uppgifter förrän under senare del av 1900-talet. I boken Fåglar i Jordbrukslandskapet från 1988 skrivs att: ”Några större förändringar i de häckande beståndens storlek har inte kunnat konstateras” (Ljungberg 1988). Men i Svensk Fågelatlas från 1999 läser vi: ”Det svenska beståndet har uppskattats till 150 000-300 000 par. Enligt Häckfågeltaxeringen har arten minskat kraftigt i Sverige sedan 1980-talets början. Fram till början av 1990-talet hade beståndet i det närmaste halverats, varefter en stabilisering inträffat på den lägre nivån”. Minskningen förklaras bl.a. med strukturförändringar inom jordbruket och förhållande i vinterkvarteren. Tillfälligt kan också naturkatastrofer spela in och ett exempel är hösten 1974 då dåligt väder försvårade passagen över Alperna. Då dog miljontals ladusvalor av snö och kyla över Alperna (Svensson & Tjernberg 1999).

I nyare tid har vi årsrapporterna från Svensk Fågeltaxering och därifrån citerar jag valda år. Det börjar bra, men …

• 2007: ”Beståndet tycks utvecklas positivt, en bild som förstärks av det numera stora materialet från standardrutterna”.
• 2013: ”Den positiva utvecklingen för landets ladusvalor fortsätter och förvånar när man jämför med övriga svalor. Index från standardrutterna 2013 var det högsta hittills. Det positiva mönstret återfinns främst i södra Götaland och östra Svealand, men det finns samtidigt ingen del av landet där arten minskat i antal de senaste tio åren”.
• 2016: ”Detta är en av få småfåglar knutna till jordbrukslandskapet som det faktiskt går bra för i Sverige. Preliminära analyser tyder på att det kan vara den ökande mängden hästar i Sverige som bidragit till detta”.
• 2017: ”De senaste 20 åren har en klar ökning skett. Denna ökning har helt och hållet inträffat i södra Sverige. I norra 2/3 av landet av landet har ladusvalan minskat signifikant under samma period”.
• 2020: ”De senaste 7-8 åren har de båda sommarkurvorna tyvärr börjat peka tydligt nedåt”.
• 2021: ”Alla tre svalarterna har på standardrutterna minskat signifikant de senaste tio åren – ladusvalan med 2,6 % per år”.
• 2022: Det går just nu mycket dåligt för våra svalor. Ladusvalan var länge den som höll ställningarna men nu vänder även den kraftigt nedåt, såväl på sommarpunktrutter som på standardrutter”.

Hur det blir framöver återstår att se. Se också Figur 2.

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 180 000 par (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 183 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som stabil och för 10-årsperioden 2012-2021 som måttligt minskande (Wirdheim & Green 2023).

Övervintringar i Sverige

Jag börjar med ett äldre citat: ”Det torde vara ovanligt att en svala öfvervintrar i Sverige. Så har dock skett vid Karmansbo i Västmanland, där en svala – arten uppgifves icke – stannade kvar i ladugården, lifnärande sig af där i mängd öfvervintrande flugor. Omsider måtte dock födan blifvit otillräcklig, ty en morgon tidigt på våren fanns svalan död. Sune Sahlin. Laxå 14 april 1909 (Fauna & Flora 4:150). Denna äldre berättelse skulle mycket väl kunna ha ifrågasatts, men när samma sak skedde (och dokumenterades) i Västorp, Västergötland 2005-2006 bör sanningshalten öka väsentligt. Via ett inslag i lokalradion uppmärksammades det den 18 december 2005 att tio ladusvalor, två adulta och resten juvenila fanns i en ladugård med nötkreatur och där flög omkring och jagade flugor. 23 december fanns fem kvar i livet men den 28:e bara en. Denna sågs fram till 11 januari 2006 (Artportalen). Samma sak upprepades på samma gård följande vinter! Då överlevde två individer årsskiftet men dog i samband med ett strömavbrott orsakat av stormen Per 14 januari (Artportalen). Ytterligare en övervintring, denna gång troligen lyckad, skedde vid Vretagymnasiet utanför Linköping i Östergötland 2013. En individ i ladugården rapporterades 7 februari till 5 april (Artportalen).

Ett mycket tidigt vårfynd finns från Grötvik i Halland där ett ex sågs 24 februari 2021 (Artportalen). Kanske hade även denna övervintrat i en ladugård?

Förekomst i Skåne

Det första daterade fyndet handlar om en sedd fågel vid Kävlinge den 27 april 1833 (Cronsjö i Ekberg 2015). Precis som i övriga Sverige har arten varit allmän i landskapet i alla tider och därför behövs inga beskrivningar för Skåne specifikt. Vi går därför direkt till de båda atlasinventeringarna 1974-1984 och 2003-2009. Dessa visade i princip total förekomst i samtliga rutor och därför visas inte kartorna. Populationen i Skåne uppskattades till 20 000 par 2008 och trenden bedömdes som stabil under en 30-års- och ökande under en 10-årsperiod efter den andra atlasinventeringen (Bengtsson & Green 2013). Se dock senare trender för landet som helhet.

Svalor, och inte minst ladusvalor, kan ses i mycket stora tal i anslutning till övernattning i vassar. En uppgift på Artportalen nämner omkring 50 000 individer vid Råbelövssjön 19 september 2004. Observatören Hans Cronert skrev: ”En försiktig skattning av de kopiösa flockarna som gick ned för övernattning i Råbelövssjöns vassar. Inslag av backsvala”. Detta är med råge det högsta antalet som finns rapporterat på Artportalen.

Figur 1. Sträcksiffror för ladusvala i Falsterbo 1973-2022 (Falsterbo Fågelstation).

Sträcksiffrorna i Falsterbo (Figur 1) visar förmodligen inga egentliga trender. De är säkert bland annat väderberoende. Men det finns en intressant och ihållande dipp från 1995 och flera år framåt. Denna dipp överensstämmer inte helt med Svensk Fågeltaxerings diagram för sommarpunktrutterna (röd linje i Figur 2). Här pågår dippen fram till omkring 1995 men därefter sker en ökning av index följd av en ny minskning under senare år. Dippen i Falsterbo är svårförklarlig.

Figur 2. Beståndsindex för ladusvalan i Sverige. Sommarpunktsrutter i rött och standardrutter i svart (Svensk Fågeltaxering).