Lundsångare

Arten splittades i oktober 2017 genom att sibirisk lundsångare Phylloscopus plumbeitarsus (se foto nedan) fick egen artstatus (Vår Fågelvärld 2018:1:46-49). Tidigare (2010) hade även kaukasisk lundsångare Phylloscopus nitidus (se foto nedan) brutits ut som egen art (Vår Fågelvärld 2010:6:44).

Lundsångarens utbredning omfattar Finland, Baltikum och östliga Tyskland österut genom Ukraina till centrala Sydsibirien och Mongoliet. Vidare i ett bälte mot sydost till centrala Kina.

 

Förekomst i Sverige

Det finns inget som tyder på tidigare förekomst än den kända i Sverige (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Den 8 augusti 1939 satt Gustaf Rudebeck och läste pinnar på Pinnahuset i Lund. Genom ett öppet fönster hörde han en fullständigt okänd fågelsång – klar, stark, snabb och välljudande. Gustaf skyndade ut och fick mycket goda obsar av fågeln. Så var den gröna lövsångaren för första gången observerad i Sverige (ur Gustafs dagbok 1939). Namnet grön lövsångare var vid tiden det gällande, men det fick nog ingen vidare spridning och ersattes snart av lundsångare.

 

Vad var det då Gustaf läste? Jo, Sören Svensson berättar att ”pinnarna” handlade om studier av ovanligare växter i form av herbarieexemplar. Torra pressade växter kallades alltså pinnar på den tiden. Sören hittade också huset ifråga. Det benämns Agardhianum och finns kvar än idag intill den nordvästra entrén i Botaniska trädgården. Där fanns samlingar som användes för botaniska studier vilket ledde till att studenter kallade huset för ”pinnahuset”. Nu vet vi alltså ganska exakt var Sveriges första lundsångare sågs. Se också Rudebeck 1942.

 

Sveriges andra fynd gjordes i Närke 17 juli 1949 (Vår Fågelvärld 8:173) och från och med 1952 har den setts årligen i Sverige (Svensson & Tjernberg 1999). Den första häckningen skedde på Gotland 1953 (Noréhn 1954) vilket också verkar vara det första fyndet på ön överhuvudtaget. Därefter har åtskilliga häckningar konstaterats i Sverige och med Gotland som främsta landskap. Öns östliga läge är gynnsamt för arten. Idag har arten häckat i minst tolv av Sveriges 25 landskap (tabell 1).

 

 

Lundsångare, Falsterbo 12 juni 2011. Foto: Mikael Arinder.
Kaukasisk lundsångare. Foto: Mikael Arinder.
Sibirisk lundsångare. Foto: Mikael Arinder.

Figur 1: Antal fynd av lundsångare i Skåne 1975-2023 (Fåglar i Skåne).

 

Idag är lundsångaren sedd i alla landskap och sist ut var Härjedalen där första fyndet gjordes 1999 (Fågelåret 1999). Se tabell 1 för förstafynd i de olika landskapen.

 

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 200 par (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 100 par 2021. Trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som minskande (Wirdheim & Green 2023).

 

Tabell 1. Första fynd och första häckningar av lundsångare i de olika landskapen.

 

 

Första

Referens

Första häck

Referens

Skåne

1939

Rudebeck 1942

1997

FiSk 1997

Blekinge

1960

VF 20:252

Trolig 1990  

Nilsson & Lundgren 1993

Halland

1971

A. Wirdheim i mejl

0

 

Småland

1959

Curry-Lindahl 1963

i.u.

 

Öland

1952

Curry-Lindahl 1963

1977

VF 37:352

Gotland

1953

Noréhn 1954

1953

Noréhn 1954

Bohuslän

1976

VF 36:278

Trolig 2012

Artportalen

Västergötland

1955

Curry-Lindahl 1963

2014

Artportalen

Östergötland

1954

Curry-Lindahl 1963

i.u.

 

Dalsland

1988

VF 48:409

i.u.

 

Värmland

1973

VF 33:247

i.u.

 

Närke

1949

VF 8:173

Trolig 1998

SOF 2002

Sörmland

1959

Curry-Lindahl 1963

1983

VF 43:484

Västmanland

1960

Pettersson

0

 

Uppland

1960

Curry-Lindahl 1963

1990

SOF 2002

Dalarna

1971

VF 31:210

2007

Fågelåret 2007

Gästrikland

1962?

Artportalen

i.u.

 

Hälsingland

1963

VF 30:219

1978

VF 38:268

Härjedalen

1999

Fågelåret 1999

0

 

Medelpad

1984

Hedvall & Hägglund 1989

i.u.

 

Jämtland

1977

VF 37:352

1992

SOF 2002

Ångermanland  

1967?

Artportalen

2019

Artportalen

V-botten

1973

Olsson & Wiklund 1999

1990

Olsson & Wiklund 1999

N-botten

1958

Curry-Lindahl 1963

2004

Artportalen

Lappland

1974?

boken

0

 

 

 

Förekomst i Skåne

Skånes första fynd, tillika Sveriges, är redovisat i stycket ovan. Nästa fynd (som jag hittar) dröjde ända till 23 maj 1959 då en lundsångare sågs vid Börringe (Vår Fågelvärld 20:352). Vidare hittar jag fynd i Lund 22 maj 1960 (Vår Fågelvärld 20:352), Falsterbo 21 juni 1960 (Vår Fågelvärld 22:33) Skanör 20 augusti 1962 (Vår Fågelvärld 24:267) och en ringmärkt individ i Falsterbo hösten (?) 1964 (Vår Fågelvärld 25:24). T.o.m. 1984 anges totalt 64 fynd i Skåne (Fåglar i Skåne 1984). Eftersom 48 fynd gjordes 1975-1984 bör alltså 16 ha gjorts före 1975 och med minst sex fynd t.o.m. 1964 bör alltså cirka tio fynd ha gjorts 1965-1974. Denna matematik kan halta lite grann, men stämmer förmodligen ganska bra.

 

De båda atlasinventeringarna 1974-1984 samt 2003-2009 påvisade förekomst i sju resp. sex rutor varav en trolig häckning vid Lund under Atlas II (Bengtsson & Green 2013).

 

Lundsångaren är sedd i Skåne under alla år sedan åtminstone 1975 med undantag för 2010 och 2022 – figur 1. Antalet häckningar i Skåne inskränker sig till endast en och den ägde rum vid Fågelstationen i Falsterbo 1997 (Fåglar i Skåne 1997).

 

 

Fenologi Skåne

Fenologi för arten redovisas i Fåglar i Skåne 1998-2009 och i alla dessa nämns ett fynd i Alnarpsparken den 14 maj 1992 (Fåglar i Skåne 1992) som rekordtidig. De tidigaste fynden på Artportalen är från Skillinge 2013 och Falsterbo 2017, båda gjorda den 19 maj.

Det senaste höstfyndet gjordes i Falsterbo 30 september till 3 oktober 2001 (Fåglar i Skåne 2001).

 

 

Förekomst i Danmark (Lundsanger)

Det första fyndet gjordes vid Als i södra Jylland 5 juni 1952. Lundsångaren anges som i princip årlig gäst från slutet av 1960-talet. Förekomsten kulminerade 1988-1998 och avtog därefter fram till 2012 då det åter noterades en stigande förekomst med 15-45 årliga fynd t.o.m. 2019.

 

Det första häckningsförsöket skedde 1985 och den första lyckade häckningen 1990. Föga överraskande för denna östliga art så skedde det på Christiansö i Östersjön. Därefter har flera häckningar skett på ön, senast 2012. I övriga landet har arten häckat i Kongelunden på Amager 1979, på Bornholm 1997 och på Mön 2011(Christensen m.fl. 2022).

 

 

Rödlistning Sverige

  • Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
  • Rödlistad 2010: Sårbar (VU)
  • Rödlistad 2015: Nära hotad (NT)
  • Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades lundsångaren som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 11 100 000 vuxna fåglar.

 

 

Maxålder 

Inga uppgifter tillgängliga.

 

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Elmberg, J. 1985. Om lundsångarens biotopval och sångvanor. VF 44:288-290.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Hedvall, O & Hägglund, J.O. 1989. Förteckning över Medelpads fåglar. Medelpads Orn. För.
  • Lundberg, S., Höjer, J. & Norbeck, J. 1954. Invasion av lundsångare på Gotska Sandön 1954. VF 13:240-244.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
  • Nohrén, N. 1954. Lundsångare för första gången häckfågel i Sverige. FoF 49: 69-76.
  • Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Pettersson, T. Västmanlands Fåglar. Internet.
  • Rudebeck, G. 1942. Om en iakttagelse av Phylloscopus trochiloides viridanus. FoF 213-219.
  • Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
  • SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
  • Waldenström, A. 2002. Öländska lundsångare under häckningstid och på vinterkvarteren i indiska Andrha Pradesh. Calidris 31:1:24-33.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2023.