Mellanspetten på Gotland 5 januari 2015. Foto: Per Smitterberg.

Mellanspett

Utbredningsområdet omfattar norra Spanien, Frankrike norrut till norra Tyskland och österut till Baltikum, Ukraina och Ryssland. Vidare finns den i sydöstra Europa, Turkiet, Kaukasus och Iran.

Förekomst i Skåne

”940625. Herrevads klosters norra betes-/ hagmarker med äldre solitärekar. Solen skiner idag och bjuder på en tillfällig (?) värmetopp på +23. Idag som så många gånger förr besöker jag hagmarkerna vid Herrevads kloster. Valet föll på Horsabacken. Väl framme är det en spett som fångar min uppmärksamhet och den beter sig lite annorlunda än de andra brokspettarna som brukar finnas i området. Något ryckigt hoppar den fram längs med en av de större grenarna på den gamla eken. Lite som en nötväcka. Den känns mindre än större hackspett, huvudet ”snällt” ljust och näbben upplevs vara klenare o kortare – och nu börjar jag bli rådvill. Kan det verkligen vara en mellanspett som sitter bara några meter framför mig? Litteraturstudier hjälper mig att ”våga” artbestämma den. Spetten lämnar dock eken efter ca 20 min för angränsande lövskog och är bara borta! Den eftersöks under flera dagar men utan resultat. I efterhand hörde jag att en fågelintresserad granne till hagmarken sett en avvikande spett i sin trädgård och ringde in detta till Länsstyrelsen”.

Ovanstående dagboksanteckning är skriven av Leif Dehlin och beskriver det senaste kända fyndet av mellanspett i Skåne. Fyndet presenterades som adult hanne i FiSk 1995. Dessförinnan hade en individ uppträtt i villaträdgårdarna längs Fyrvägen i Falsterbo 7–10 maj 1989 (FiSk 1989). Detta fynd var i sin tur det första i Sverige sedan arten försvann från Östergötland 1982. Falsterbo är också fyndplats för de tredje och fjärde senaste mellanspettarna i Skåne, nämligen en individ som ringmärktes 26 oktober 1962 (Roos 1965) och en som observerades 21 september 1953 (VF 16:202). Därefter blir det svårare att finna uppgifter och det femte senaste fyndet går inte att identifiera. Mellanspetten försvann som skånsk häckfågel någon gång under 1940-talet. Eriksson & Tyrberg (2004) nämner visserligen 1950 som senast kända häckningsår, men uppgiften saknar referens. Kaj Curry-Lindahl (1961) påstår att den senaste häckningen ägde rum vid Sövde borg redan 1942. Denna häckning är också den senaste kända som är tydligt beskriven. Men det finns uppgifter om häckningar 1948 och som sagt var 1950 – båda dock något luddiga andra- och tredjehandsuppgifter. År 1960 skrev Staffan Ulfstrand ”Veterligen är det nu över tio år sedan något bo av mellanspett anträffades i Skåne och nästan lika många år sedan något ex. iakttogs” (Ulfstrand 1960).

Mellanspettens historia i kronologisk ordning

1746: Känd i Sverige före detta år (Linné 1746).
1849: Från nordöstra Skåne omnämns mellanspetten som ”sällsynt häckande stannfågel” (Wallengren 1849).
1852: Anges som allmän (gemain) häckande stannfågel i nordöstra Skåne (Gada mer 1852).
1858: ”I Skåne är han temligen allmän i samma skogar som den större hackspetten och träffas der oftare än de” (Nilsson 1858). Alltså ansåg Nilsson att mellanspetten var vanligare än den större! ”I synnerhet ser man honom i gamla skogshult, der ekar och aspar finnas. Om vintren kommer han ej sällan in i trädgårdarna här i Lund”. Angående nytta och skada så hänvisar Nilsson till den större arten och här sägs: ”Han gagnar både skogar och trädgårdar genom att förtära en mängd skadliga in sekter och larver”.
1867: Under sin skånska resa 1867 noterade den tysk-svenske ornitologen och konservatorn på Riksmuseet, Friedrich Wilhelm Meves, bara mellanspetten vid Stehag där den ”ej var sällsynt”. ”Ett par gamla skötos”. Att Meves inte träffade på fler mellanspettar kan kanske tyckas märkligt eftersom arten tydligen var gan ska vanlig då för tiden. Dock var Stehagstrakten förmodligen det för arten mest optimala området som Meves besökte under sin resa. Övriga resmål var Börringe, Falsterbohalvön, Osbyholm, Kristianstad och Åhus. Resan hade dessutom föregåtts av ett mycket besvärligt vinteroväder, som drabbade södra Sverige i mitten av maj (sic). Stor dödlighet av många nyss anlända småfågelarter rapporterades från bland annat Skåne (Meves 1868).
1870–1929: ”Otvivelaktigt är att denna hackspett under, låt oss säga de senaste femtio åren, i stort sett avsevärt minskats till antalet i vårt land, och orsaken är med all säkerhet ingen annan än de ädla lövskogarnas uthuggande. Minskningen har varit påtaglig i de provinser, där han haft sina urhärdar, i Skåne och Blekinge. Ännu på 1850-talet sågs han i Skåne oftare än större hackspetten, medan i våra dagar det motsatta är förhållandet. Hans häckningsorter voro på nämnda tid och ännu längre framåt vida flera än nutilldags, om han ock gjort sig särskilt känd från skogarna vid Bökeberg och Torup samt de vid Linderöds- och Söderåsen, såsom de vid Trolleholm, Stehag och Tjörnarp. Ännu på 1870–80-talen fanns han häckande i Räftens löväng öster om Lund, och även i Dalby hage var han då, och kanske ännu senare, tillfinnandes. Numera träffar man honom visserligen litet här och där i de förstnämnda skogsområdena, i den mån dessa fått behålla något av sin ursprungliga natur, liksom väl i andra trakter – i Göingeholms skogar synes han ännu vara tämligen talrik – men han är dock överhuvudtaget avgjort mera sällsynt än den meromnämnde fränden” (Rosenius 1929).
1887–1888: Förekomster i Malmöhus län samt sydvästra Skåne redovisas i tyska uppsatser av Sundström (1888) och Thott (1892). Thott var särskilt verksam runt Skabersjö och sjöarna Yddingen, Fjäll fotasjön och Börringesjön och han anger arten som ”allgemein” hela året i sydvästra Skåne. Sundström skriver att mellanspetten är ”stryk- och häckfågel i Malmöhus län, häckar i Oxie och Skytts härader samt vid Bökebergsslätt och att den förekommer vid Lund, men bara tillfälligt under höst och vinter”. För Lunds del sätts dock ett frågetecken som måste tolkas som att häckningar i området inte kunde uteslutas. I verk som Westerlund (1867), Holmgren (1870), Carlsson (1894) och Jägerskiöld & Kolthoff (1926) framgår inget nytt. De flesta kopierar Nilsson. Sundevall (1856) tryckte på att arten i huvudsak före kom i mellersta Europa och nämner bara Skåne som förekomstort i Skandinavien. För Danmark, Tyskland, Belgien och östra Frankrike omnämns den som ”icke mycket allmän”.
1893: För nordvästra Skåne anger Wallengren (1893) att arten inte noterats som häckfågel och att den är ganska (ziemlich) sällsynt under höst och vinter.
1897: Fyra ägg från ”Linderödsåsen 10 maj 1897”, insamlade av Otto Ottoson, fanns i en äggsamling ägd av Anton Nils son, Vellinge (opubl. registerkort).
1919: Paul Rosenius fotograferar ett bo i Bökeberg 19 maj. Boet låg två och en halv meter upp i en fyra meter hög och murken björkstubbe (Rosenius 1929).
1922: Förekommer (i Göingebygden) endast mycket sparsamt. Den är dock funnen häckande i bokskogar på Göingeåsen, där min fader sett hela familjen med nyss flygga ungar (Linder 1922).
1922: I sin bok Djurvärldens utbredningshistoria nämner Sven Ekman en förekomst vid Trolleholm med referens till Riksmuseum, troligen gällande ett till Riksmuseet insamlat exemplar från orten. Utanför Skåne omnämns arten som häckande i Blekinge (tämligen allmän), Björnö norr om Kalmar, Hovetorp i Östergötland (antagligen häckande) samt Mariefred och Åkers styckebruk i Södermanland (Ekman 1922). Ekmans uppgifter är i flera fall, antagligen i huvudsak, hämtade från 1800-talet.
1928: Erik Rosenberg gjorde tillsammans med bland annat Arne Bergengren och Gunnar Nordquist en stor rundtur i Skåne under pingstveckan detta år. Från en av dagarna skriver Rosenberg ”Nästa rast gjordes vid det Piperska godset Kristinehov. I parken här fanns en sevärdhet, nämligen mellanspetten, som hade hackat ut sitt bohål i ett träd […] Han var inte alls rädd, men så hade han också uppehållit sig hela vintern på platsen, och ofta besökt hönshuset, där jägarfrun bjudit honom på godbitar” (Rosenberg 1929).

Efter Rosenbergs observation 1928 hit tar jag inga uppgifter om skånska mellanspettar förrän 1938 och då handlar det om markerna vid Snogeholmssjön i nuvarande Sjöbo kommun. I Gustaf Rudebecks dagböcker, såväl den i bokform publicerade för 1938 som i opublicerade blad för 1939-1940, berättas om fem egna observationer av mellanspett. Gustaf och hans vänner exkurerade mycket flitigt och besökte frekvent bl.a. Sövde-, Snogeholm-, Vomb-, Kranke- och Yddingeområdet under dessa tre år, dock flitigast 1938-39. Att mellanspetten var mycket ovanlig i Skåne vid denna tid anas eftersom samtliga mellanspettobservationer är gjorda på en och samma lokal i Snogeholmsområdet. Från talrika exkursioner till övriga områden nämns aldrig mellanspetten. Anteckning en från första mötet tål att återberättas: ” Vi hörde ett hackspettläte ”tjick tjick” och nästan genast därefter ett läte som kanske kan härmas ”piuu piuu”. Jag trodde det var nötväcka, men Preben Metz, som känner mellanspetten bra från Danmark, förklarade bestämt att det var Mellemstor Flagspætt! Vi klev in bland ekarna, upptäckte en nötväcka i en trädtopp – och en mellanspett i en ek därintill!! Vi studerade den länge och noterade karaktärerna noga”. Platsen beskrivs noggrant i anteckningarna för 1 maj 1939: ”ekbeståndet omedelbart öster om den punkt där vägen Ilstorp-Snogeholm korsar kanalen från Snogeholmssjön till Sövdesjön. Platsen heter Källsåker”. Gustaf nämner mellanspettar från denna plats 24 april, 11 maj och 5 juni (2 ex.) 1938 samt 2 april och 1 maj 1939 (Rudebeck 1938 samt opublicerade dagboksblad för 1939). Vid Källsåker fanns det en utedansbana under några decennier på 1900-talet, men om dansbanan var etablerad när Gustaf såg mellanspetten är inte känt. Idag finns inga spår kvar av vare sig mellanspettar eller dansbana, men en skylt med namnet Kjellsåker pekar ut platsen. Under ett besök i februari 2015 noterades att en hel del ekar fortfarande finns kvar. En nötväcka spelade, liksom på Gustafs tid, men mellanspetten fick jag givetvis klara mig utan.

1939: Det fanns sannolikt mellanspettar på ytterligare några lokaler vid denna tid. I dagboksbladet för 31 mars 1939 nämner Gustaf Rudebeck en man vid namn Allan Lundström. Denne höll på med en doktorsavhandling om parasiter, företrädesvis inälvsparasiter hos fåglar. Gustaf skriver: ”Som vanligt när det gäller Al Lundström har han nog en hel del skumma förbindelser med olika konservatorer, men i det stora hela anlitar han olika landsbygdsjägare här i Skåne: Silvåkra, Sövdeborg, Häckeberga, Barsebäck etc etc. Till att börja med reflekterade jag inte på var han gjorde av alla fåglarna efter undersökningen av parasiterna, men till slut kröp det fram att han brände alla dem som inte gick att äta. Nu har han ett särdeles födgeni och kan säkert äta upp en massa mystiska saker, men många trevliga och värdefulla skinn blev säkert i alla fall brända. Så en dag kom han med några djur från Häckeberga: ett par grönsiskor, ett par nötskrikor, en gröngöling och en mellanspett. Då diskuterade jag med honom nödvändigheten att taga tillvara alla de intressantare skinnen […] Alltnog – jag tog vara på spetten och med förde den till Malmö för att låta Einfeldt skinnlägga den”. I en kommentar daterad 31 oktober 1987 skriver Gustaf ”mellanspetten var redan vid denna tid en avgjord raritet; varje exemplar och varje lokal var av värde”.

Noterbart i detta sammanhang är att mellanspetten, tillsammans med övriga hackspettar utom spillkråkan, inte totalfredades förrän 1957 (Vår Fågelvärld 17:72). Dessförinnan var alla hackspettar tillåtna att döda under perioden 1 september till 1 mars (Bengtsson 2007).

När häckade mellanspetten senast i Skåne?

Den sista kända häckningen i Skåne anges till tre olika årtal i olika skrifter – 1942, 1948 och 1950. Av dessa är det bara häckningen 1942 som är helt säker. Uppgiften för 1948 finns inte säkert belagd och för 1950 finns bara en osäker observation av en fågel.

1942: ”I Skåne är det Sövdemarkernas kulturvildmark som åtminstone ännu i början av 1940-talet utgjorde mellanspettens tillhåll. Där bokskogen delar utrymme med andra ädla lövträd fann jag en vårdag 1942 mellanspettens bo i en ek. Det var ungar i redet, och båda föräldrarna matade med relativt korta mellanrum. Det var min första exkursion i det rika Sövdeområdet, vilket medförde att jag icke tolkade fyndet av mellanspetten som särskilt märkvärdigt. Men det förefaller som om det var senaste gången ett bofynd gjordes i Skåne” (Curry Lindahl 1961). I samma text anges därefter Sövdeborg som plats för häckningen och därmed är det mycket möjligt att det hand lade om samma område som Gustaf Rudebeck tidigare berättat om.
1948: Påstådd häckning vid Häckeberga (Yngve Grahn, genom Torsten Malmberg i brev till Holmbring & Pettersson 1983). Vidare uppgifter om denna påstådda häckning har inte gått att spåra.
1950: Ericson & Tyrberg (2004) meddelar att den senaste skånska häckningen ägde rum 1950, dock utan att ange referens. Kanske baseras uppgiften på följande, långt ifrån säkra meddelande:
”Amanuensen Torsten Malmberg i Lund har haft vänligheten att göra en rund fråga bland skånska ornitologer för att få fram uppgifter från föregående sommar (1950), men med negativt resultat. Själv har Torsten Malmberg en osäker (sic, min kommentar) iakttagelse av mellanspett antecknad för 5 mars, faktiskt det enda livstecknet av den år 1950, trots att två av Skånes duktigaste fältornitologer under sommaren gjort ganska omfattande efter forskningar i landskapets södra skogsområden” (Gustavsson 1951).

Tillgängliga uppgifter tyder alltså på att Snogeholmsområdet var mellanspettens sista tillhåll i Skåne. Härifrån finns uppgifter om häckningar från åren 1938–1942. Senaste kända häckningsfyndet (och av arten över huvud taget) utanför detta område gjordes vid Kristinehov 1928. Dock ska Häckebergaområdet inte helt glömmas bort. Rudebeck berättar ju om en skjuten individ härifrån 1939 och dessutom finns det en, om än osäker, häckningsuppgift från 1948.

Mellanspettens kärnområde i Skåne under 1800-talet

De litteraturuppgifter som finns att tillgå berättar om en tidigare tämligen allmän förekomst i södra Skåne, från Torup och Bökeberg, via Häckeberga och Vombområdet till Sövde- och Snogeholmsområdet, samt i det mellanskånska området Trolleholm, Stehag, Ringsjön, Göingeholm och Linde rödsåsen ner mot Kristinehov. Översiktligt nämns även ”nordöstra Skåne”. Förmodligen handlade det om ett sammanhängande område med Torup/Bökeberg i sydväst, Krisinehof i sydost, Trolleholm i nordväst och Göingeholm med Kristianstadsområdet, kanske bort till Blekingegränsen, i nordost. Mellanspettar i museala samlingar visar på förekomster i samma områden (Tabell 1).

Från nordvästra Skåne finns inga noteringar om häckningar och Wallengren (1893) styrker också antagandet att arten saknades som häckfågel där. För nordöstra Skånes del går uppgifterna isär. Wallengren (1849) påstår att den var sällsynt häckfågel medan Gadamer (1852) använder ordet gemein, vilket jag tolkar som allmän. Att mellanspetten häckat i denna del av Skåne bör dock stå klart och styrks av att den betecknades som tämligen allmän i Blekinge under 1800-talet (Curry-Lindahl 1961).

Förekomst i Sverige

Det finns en utmärkt historik för hela Sverige i tidskriften Vingspegeln 1982 (Östergötlands Orn. För.) skriven av Jan-Åke Holmbring. Från denna uppsats hämtar jag följande korta resumé för Sverige. ”Förut om i Skåne fanns mellanspetten som häckfågel i Blekinge, Småland, Sörmland och Östergötland. Från Värmland och Öland finns osäkra häckningsuppgifter. Mellanspettar har dessutom rapporterats från Halland, Västergötland, Dalarna, Uppland, Gästrikland och Medelpad. Fynd i Halland anses säkra medan tvivel i varierande grad råder för fynd i de övriga landskapen (Holmbring 1982). Det blev Östergötland som fick behålla arten längst och där var den begränsad till ekområdena i centrala delen av landskapet. De sista lyckade häckningarna ägde rum vid Brokind och Sturefors 1980. Året efter gjordes två misslyckade häckningsförsök och 21 april 1982 sågs en hanne. Därefter var det slut och arten utgången ur svensk fauna” (Holmbring & Pettersson 1983).

Den 28 december 2014 upptäcktes en mellanspett vid Lummelunda på Gotland, se foto nedan och överst på sidan. Det var det första kända svenska fyndet sedan skånefågeln 1994. Gotlandsspetten kom sannolikt österifrån, förslagsvis från Lettland där det finns ett livskraftigt bestånd. Mellanspetten, en hona, var kvar i området till den 21 mars 2015 (Svalan).

Dessutom sågs ytterligare en mellanspett på en hemlig lokal på Gotland i början av 2015.

Någon invandring från Baltikum kan vi kanske inte vänta oss. Östersjön är troligen ett alltför svårforcerat hinder för mer än enstaka individer. Däremot kan det kanske och i en framtid ske ett inflöde från Danmark. Mellanspetten är nämligen på frammarsch i Holland och Tyskland och knackar för närvarande på dörren till södra Danmark (Eriksen 2010). I Sönderjylland har det också gjorts några få fynd under de senaste åren. Det första sentida fyndet i detta område gjordes i mars 2011 och därefter sågs en individ runt årsskiftet 2013–2014 samt ytterligare en i februari 2015 (DOF-basen). Men dessa fynd är allt så gjorda i den sydligaste delen av Jylland och det lär antagligen dröja innan arten har etablerat sig i detta område och ännu längre innan en sådan stam når ända bort till Själland och därefter Skåne. Kanske är en spridning från Tyskland via de danska öarna Lolland, Falster och Själland den snabbaste vägen för mellanspettar som är intresserade av Skåne? I så fall bör västra Skånes lövskogar, kanske Leif Dehlins Herrevads kloster, vara de första brohuvudena. Den som lever får se.

Varför försvann mellanspetten?

Den vanligaste angivna orsaken verkar vara förändringar i skogsregimer. Men kan ske kan även klimatförändringar ha spelat roll. Likt arter som blåkråka, härfågel och tofslärka var den skånska och svenska populationen en randpopulation och sådana påverkas givetvis lättast när klimatförhållanden ändras. Mellanspettens numera positiva trend i Holland och Tyskland sätts också i samband med de nu pågående klimatförändringarna efter vad jag förstår.

Förekomst i Danmark (Mellemflagspætte)

Mellanspetten fanns under 1800-talet främst i delar av Jylland och på Själland och var lokalt ganska vanlig. Arten bedöms ha försvunnit från Jylland 1930 men fanns kvar på Själland, i huvudsak i den norra delen, fram till 1959 då det sista häckfyndet gjordes i Jægersborg Dyrehave. Året efter sågs en ensam hanne på samma plats, men därefter saknas regelbundna fynd från Danmark. Det finns också indikationer på en häckning vid Kongsdal på östra Själland 1959. På Fyn, Lolland, Falster och Langeland saknades arten uppenbarligen som häckfågel under åtminstone 1900-talet (Løppenthin 1967).

Arten var alltså dansk häckfågel fram till 1959. Den tidigare utbredningen var starkt koncentrerad till skogarna runt Köpenhamn. Beståndet låg på 20-25 par i mitten av 1920-talet men hade minskat till 4-5 par 1953. Det var också i Jægersborg Dyrehave som den sista häckningen skedde 1959 och den sista fågeln sågs också i närheten 1963.

Under åren 1963-1984 gjordes blott fyra fynd i Danmark, huvudsakligen på Själland (Malling Olsen 1992). Ett fynd gjordes på Ӕrø 4 april 2015. Ӕrø är en av de sydligaste öarna i Danmark, men steget till Fyn är inte särskilt långt. Mellanspettarna verkar alltså vara på gång från två fronter.

Under åren 1960-2019 gjordes 18 fynd i landet, en viss förhoppning om återetablering fanns. Den förmodades då ske från den tyska sidan. Mellanspetten har utbrett sig norrut i Tyskland under senare år och finns nu i de flesta lämpliga lövskogarna omedelbart sydost om den danska gränsen (DOF.dk & Netfugl.dk). Det är också i gränslandet till Tyskland som de senare fynden har gjorts (Christensen m.fl. 2022). Efter ”att ha legat i luften” i flera år kom så året 2024 och en säkerställd häckning i Draved Skov i södra Jylland. Denna skog hyser 100-åriga partier av orörd skog och skogsdriften upphörde helt år 2000. Utöver mellanspett häckar gröngöling, spillkråka samt större- och mindre hackspett i denna skog.

Rödlista Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades mellanspetten som livskraftig (LC) med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 1 050 000 vuxna fåglar.

Jakt, skydd och attityder

1905: Fredad under tiden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224).
1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).
1957: Totalfredad genom kungl. kungörelse den 6 juni 1957 (Vår Fågelvärld 17:72).

Maxålder

Europas äldsta kända ringmärktes i Ungern och kontrollerades som 9 år och 4 månader gammal (European bird ringing 2023).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Andersson, R. 2020. Den döda spettens återkomst. VF 2020:6:52-53.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bengtsson, K. 2015. Mellanspettens historia i Skåne. A 54:2:18-27.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S. & Rasmussen, P.A.F. 2015. Revideret status for sjældne fugle i Danmark før 1965. DOF 2015:109, nr 2.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Curry-Lindahl, K. 1961. Våra fåglar i Norden, band 3, andra upplagan. Stockholm.
Ekberg, B. & Nilsson, L. 1994. Skånes fåglar. Signum, Lund.
Ekman, H. 2015. När det begav sig – mellanspetten i Östergötland. VF 74:2:54-57.
Ekman, S. 1922. Djurvärldens utbredningshistoria. Stockholm.
Ericson, P. G. P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Eriksen, E. 2010. Mellemflagspætte i fremgang – ny dansk ynglefugl? Fugle i Felten, nr 1:2010.
Eriksen, E. 2010. Mellemflagspætte i fremgang – ny dansk ynglefugl? Fugle i Felten, nr 1:2010.
Gadamer, H. 1852. Angabe der im nordöstlichen Schonen vorkommenden Vögel mit besonderer Rücksicht auf die hier brütenden. Naumannia, Band 3, heft 3 (1852), sid 1–19.
Gustavsson, U. 1951. Anteckningar rörande mellanspetten i Östergötland 1950. Svensk Faunistisk Revy 13:34–39
Hannertz, D. 1939. Mellanspetten i Östergötland. FoF 34:76-79.
Hanström, B. & Curry-Lindahl, K. 1947. Natur i Skåne. Bokförlaget Svensk Natur.
Holmbring, J.Å. & Pettersson B. 1983. Mellanspetten utdöd i Sverige. VF 42:454-459. Hela historien i korthet.
Holmbring, J.-Å. & Pettersson, B. 1983. Mellanspetten utdöd i Sverige. VF 42:454–459
Holmbring, J.-Å. 1982. Mellanspetten i Sverige – en historik. Vingspegeln 1:9–21
Holmbring, J-Å. 1972. Mellanspettens förekomst i Sverige. VF 31:252-256.
Holmgren, A. E. 1870. Skandinaviens foglar. Förra bandet. Norstedt, Stockholm
Jägerskiöld, L. A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Karlsson, L. 1989. Mellanspett anträffad i Falsterbo. A 28:271.
Linder, S. 1922. Bidrag till norra Skånes lokalfauna, särskildt med hänsyn till V. och Ö. Göinge samt N. och S. Åsbo härader. FoF 17:234
Linné, C. v. 1746. Fauna Suecica. Första upplagan. Stockholm.
Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Pettersson, B. 1980. Mellanspetten hotad – förslag till räddningsåtgärder. VF 39:255-256.
Pettersson, B. 1981. Mellanspetten 1981. VF 40:512-514. Uppgifter för 1975-1981.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Roos, G. 1965. Notiser från Falsterbo fågelstation sommaren och hösten 1962. VF 24:257
Rosenius, P. 1913–53. Sveriges fåglar och fågelbon. Lund.
Rosenlund, E. 1929. Från Öresund till Hanöbukten. SJFT 67:89–108
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Rudebeck, G. 1993. Dagbok 1938. Signum, Lund.
Siöstedt, C. 2018. Vart tog du vägen, drottning Kerstis kråka? Bokförlaget Atremi. Bok.
Sundevall, C. J. 1856. Svenska foglarna. Stockholm.
Sundström, C. R. 1888. Ornithologische Angaben aus verschiedenen Orten in Schweden. KVAH, band 14, Afd. IV. N:o 1.
Thott, T. 1892. Ornithologische Beobachtungen. KVAH. Band 17. Afd. IV. N:o 4–85
Ulfstrand, S. 1960. Iakttagelser av vissa sällsynta hackspettar 1959. VF 19:223-226
Wallengren, H. D. J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307–312.
Wallengren, H. T. S. 1893. Die Vogelfauna des nordvestlichen Schonens in Schweden. Journal für Ornithologie 41, 1893:153–168. Leipzig.
Westerlund, C. A. 1867. Skandinavisk Oologi. Stockholm.
Wirdheim, A. 1999. Äggsamlaren från Skara. VF 58:1:6-13.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i juli 2024.