Mindre korsnäbb

”Han blir lätt tam, men fägnar icke sin ägare genom någon särdeles angenäm sång. Går han lös i kammaren, så söndergnagar han allt vad han kommer åt; ty han har i näbben en otrolig styrka. Sätter man honom i bur, så måste denna vara av järn, ty en träbur söndergnagar han snart” (Nilsson 1858).

Arten är utbredd i Skandinavien och vidare genom barrskogsbältet i Ryssland till Stillahavskusten och vidare till Alaska och Kanada.

Förekomst i Sverige

Den mindre korsnäbben kan ha koloniserat Sverige från öster och i samband med granens spridning. I så fall bör det ha skett i början av Subboreal tid, cirka 3800 före 0. Om invandringen skett från söder kan ankomsten ha skett betydligt tidigare. Under alla omständigheter bör förutsättningar i Danmark och Skåne ha saknats under den varma Atlantiska perioden 7000-3800 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967). Det första årsdaterade fyndet är från maj 1695 då den anges som vara känd i norra Uppland (Rudbeck 1701, bild). Denna korsnäbb är starkt beroende av granen och utbredningen följer därmed detta trädslags utbredning. Under 1800-talet beskrevs förekomsten bland annat så här: ”Dess egentliga stamtillhåll är tall- och granskogarna. Åt norr ävensom åt söder förekommer han så långt som barrskog växer. I norra Skånes ävensom Gotlands barrskogar är han dock långt mindre allmän än den större korsnäbben” (Nilsson 1858). Liknande beskrivningar framförs i diverse andra publikationer och i SOF 1949 samt Rudebeck 1962 nämns också att frösättningen hos granen styr hur många som häckar varje år och var de gör det. Arten kan med andra ord variera kraftigt i antal år för år och under år med bristande födounderlag sätts stora mängder i rörelser. Kraftiga invasioner under tidigt 1900-tal lär ha förkommit 1927 (Lönnberg 1927), 1930, 1935, 1942, 1948, 1953, 1956, 1958 och 1962 (Curry-Lindahl 1963).

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 320 000 par (Ottosson m.fl. 2012).

Svensk Fågeltaxering behandlar numera mindre och större korsnäbb i klump och bedömde att den svenska populationen uppgick till 422 000 par 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som stabil (Wirdheim & Green 2023).

Förekomst i Skåne

Under 1800-talet anges arten som allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Artens förekomst styrs, som nämnts ovan, i hög grad av granens utbredning och det är sannolikt förklaringen till att den verkar ha varit ovanlig i stora delar av Skåne under 1800-talet. Så här skrevs i ett verk från slutet av århundradet: ”I norra Skåne, liksom på Gotland, är denna art mindre allmän än den större släktingen; däremot synes den norrut vara allmännare” (Carlsson 1894). Däremot har arten sannolikt alltid gästat oss under höstarna och i synnerhet under invasionsår. Ett exempel är från Skabersjö-Börringeområdet och vintern 1886-87 då den omnämndes som ”mycket talrik” (Thott 1892).

Men granen planterades in i stor skala i Skåne under 1900-talet och den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisade förekomst i 88 rutor. Antalet rutor med förekomst hade ökat till hela 179 under den andra atlasen 2003-2009. Trenden beskrevs som starkt ökande och den skånska populationen uppskattades till 3 000 par 2008. Den kraftiga ökningen tros ha varit reell men i texten nämns också svårigheterna i samband med inventering av arten (Bengtsson & Green 2013).

Som visas i figur 1 varierar antalet sträckande individer vid Falsterbo kraftigt. Från rekordsiffran 31 626 år 2017 till endast sju individer 2015 och total frånvaro 1995, 1998, 2006 och 2019 (Falsterbo Fågelstation).

Figur 1: Sträcksiffror för mindre korsnäbb i Falsterbo 1986-2022 (Falsterbo Fågelstation).

Större invasioner i Skåne har ägt rum 1953, 1956, 1958, 1962, 1966, 1979 (Ekberg & Nilsson 1996), 1990 (Roos 1993), 2002 (Elleström 2002), 2009 (Fåglar i Skåne 2009), 2013 (Falsterbo Fågelstation) och den kanske allra kraftigaste 2017 då alltså 31 626 sträckare räknades i Falsterbo (Anser 56:4:74). En mycket hög dagssiffra räknades 17 augusti 2013 då 6 580 sträckte vid Falsterbo (Artportalen).

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av mindre korsnäbb 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av mindre korsnäbb 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

Förekomst i Danmark (Lille Korsnæb)

Arten anges som fåtalig häckfågel och som allmän sträck- och vintergäst. Beståndet beräknades till omkring 400 par 2019, men med svängningar i antal beroende på frösättning.

Häckningar tros ha kunnat ske från cirka 1820 men det första säkra fyndet gjordes vid Aalborg 1850. Den första större häckande förekomsten konstaterades efter en invasion 1888 då 98 bon hittades under perioden 5 januari-2 maj (Christensen m.fl. 2022).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för den mindre korsnäbbens del en moderat minskning ur långtidperspektivet 1983-2020 och en kraftig minskning för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).