Foto: Hans Cronert

Mindre sumphöna

Häckar fåtaligt i Syd- och Centraleuropa och mer allmänt i Östeuropa upp till Baltikum och södra Finland samt österut till Kazakstan och nordvästra Kina.

 

Förekomst i Sverige

Sveriges första fynd gjordes på Gotland redan 1852 och det ”togs tidigt om våren, medan snö ännu fanns, i ett kök i Visby”. Exemplaret ska finnas på NRM i Stockholm (Meves 1856). Tyrberg anger ”troligen våren 1852” och hänvisar till KVAÖ 1856:271-282. Ett likalydande men felaktigt fynd daterat 1856 finns för dvärgsumhöna i Nilsson 1858.

 

Ett annat, men underkänt fynd, finns från Kalmar 1862. Det beskrivs så här: ”En hona sköts vid sitt näste, som innehöll nio ägg, på en kärräng i Mörlunda socken i norra delen av Kalmar län den 17 juni 1862” (Westerlund 1867). Andra källor anger datumet till 17 april och arten benämns också som pusilla, alltså dvärgsumphöna. Fyndet betvivlas i Jägerskiöld & Kolthoff 1926 och ska alltså inte beaktas. Dessutom nämns ett häckningsfynd vid Bråviken i Östergötland någon gång före 1888 men det lär inte heller vara belagt (Hollgren 1888).

 

Den första och hittills enda kända häckningen i Sverige skedde i Tåkern 1925. Dagen för fyndet anges till 18 juni (Holmström 1947). I nedkortad text beskrivs fyndet så här av upptäckaren ”Vi voro på hemväg efter ett dygns hårt arbete ute i vassarna i en smal Tåkerneka följande en av de långa kanalerna, som utgå från Renstalandet … Komna så långt att det var tid att sätta in båten mot kanalkanten, styrde jag nu in fören mot land. Då öppnar båtstäven en starrtuva och där var boet. Vi trodde naturligtvis att det var fråga om småfläckiga sumphönan, som på den tiden hördes lite varstans runt Tåkern. Då vi ännu vid denna tid samlade ägg och icke hade dessa ägg, togo vi dem. Nu funno vi vid hemkomsten, när äggen blåstes ur och mättes, att de ej stämde med måtten efter litteraturen. Däremot stämde det för en av de båda minsta sumphönsen men måtten m.m. gingo så in i varandra, att en bestämning för oss var ogörlig. Jag översände dem då till professor E. Lönnberg, som å sin sida för ytterligare säkerhets skull sände dem till en engelsk expert, zoologen Rev. Jourdain, som bekräftade riktigheten av den av professor Lönnberg gjorda bestämningen till Porzana parva” (von Essen 1941).

 

Nästa fynd dröjde förmodligen till 1946 då fåglar noterades på två ställen i Uppland (Bollvik 1947) och från 1957 sågs den mindre sumphönan årligen i Sverige med ett till tio ex. fram till 2008. Därefter har arten uppträtt allt mer sällan och år utan fynd är 2009, 2014 samt 2017-2019. För åren 2020-2022 har åtta, två resp. tre fynd rapporterats (Fågelåret 2020-2022). För år 2023 finns två ovaliderade fynd på Artportalen. I tabell 1 ses antalet genomsnittliga fynd per år under decennierna 1950-2019 (Fågelåret 2014-2019). Flest observationer gjordes 1976 då inte mindre än 20 ex rapporterades (SOF 2003). Se också figur 1.

 

 

Tabell 1: Genomsnitt antal individer av mindre sumphöna per år (SOF 2003 samt Fågelåret 2014-2022).

 

1950-59

1960-69

1970-79

1980-89

1990-99

2000-09

2010-19

3,4

5,8

10,9

7,2

6,7

2,4

2,1

 

 

 

Figur 1: Antalet fynd av mindre sumphönai Sverige 1950-2022 (SOF 2003 resp. Fågelåret 2000-2022).

 

 

Förekomsten i Sverige är starkt koncentrerad till östra och mellersta Sverige med Uppland och Sörmland i topp. För Norrland gällde t.o.m. 2023 att fynd bara gjorts i Hälsingland samt i ett fall i Lycksele lappmark. Se tabell 2 för förstafynden i de olika landskapen.

 

 

Tabell 2: Förstafynd av mindre sumphöna för de olika landskapen.

 

Landskap

Förstafynd  

Källa

Skåne

1962

VF 24:77

Blekinge

1966

Nilsson & Lundgren 1993

Halland

1995

Fågelåret 1995

Småland

1958

SOF 1962

Öland

1966

VF 32:72

Gotland

1852

Meves 1856

Bohuslän

0 fynd

 

Västergötland

1958

VF 18:74

Östergötland

1925

Holmström 1947

Dalsland

1992

Fågelåret 1992

Värmland

1961

VF 62:315

Närke

1954

SOF 1957

Sörmland

1962

Artportalen

Västmanland

1953

Pettersson

Uppland

1946

Svensson & Tjernberg

Dalarna

0 fynd

 

Gästrikland

0 fynd

 

Hälsingland

1981

SOF 1990

Härjedalen

0 fynd

 

Medelpad

0 fynd

 

Jämtland

0 fynd

 

Ångermanland  

0 fynd

 

V-botten

0 fynd

 

N-botten

0 fynd

 

Lappland

1973

Fågelåret 2007

 

 

Arten uppträder som regel under maj och juni men det finns en del julifynd samt några få från augusti-september. Dessutom ett extremt sent fynd vid reningsverket i Halmstad 1995 där en fågel sågs 7-10 november för att slutligen hittas död 11 november (Fågelåret 1995). Landets tidigaste fynd gjordes vid Magle våtmark i Skåne och gäller en hane som sågs under perioden 18-28 mars 1997 (Fåglar i Skåne 1997).

 

De små sumphönsen är mycket svåra att se och de flesta artbestämningarna görs därför via lätet. Men det var länge svårt, och är nog fortfarande inte helt enkelt, att skilja lätet från den ännu mindre dvärgsumphönans. I vissa fall kan också rörhönor och vattenrallar ställa till det. Problemet vid lätesidentifieringar uppmärksammades i Vår Fågelvärld 1968 (VF 27:285-286) och ledde senare till att flera fynd av dvärgsumphöna ändrades till mindre sumphöna. Det kan nog inte uteslutas att några av de numera gällande fynden av mindre sumphöna förväxlats med dvärgsumphöna eller andra i vassarna levande fåglar. Även några grodarter lär vara möjliga förväxlingsrisker.

 

 

Förekomst i Skåne

Det första fyndet i Skåne ska ha gjorts i Fyledalen 5 maj 1962 (Vår Fågelvärld 24:77). Men det finns en mystisk uppgift om en individ vid Håslövs ängar redan 17-24 juni 1961. Denna uppgift saknar dock referens och får därför betraktas som icke gällande. Det finns också en säker häckning redovisad i Svensk Fågelatlas efter atlasinventeringen 1974-1984. Men detta fynd finns inte beskrivet någonstans och är säkert felaktigt (Bengtsson & Green 2013).

 

Till och med 2008 hade det gjorts 32 godkända fynd i Skåne, men därefter inte något t.o.m. september 2023 – se figur 2.

 

Arten uppträder huvudsakligen i maj och juni. Men det finns några tidiga fynd i april, och ett jättetidigt från Magle våtmark, Hässleholm, 18-28 mars 1997 (Fåglar i Skåne 1997). Några kända fynd efter juni månad hittar jag inte.

 

Figur 2: Fynd i Skåne 1975-2023 (Fåglar i Skåne alla årgångar).

 

 

 

Förekomst i Danmark (Lille Rørvagtel)

Fram t.o.m. 2019 hade det gjorts 13 fynd i Danmark. Den första – en död hona – hittades på Fyn 19 juni 1898. Nästa fynd var en 1K hona som hittades död på Bornholm 23 november 1935. Därefter har det gjorts fynd under 1960-talet (1), 1970-talet (3), 1980-talet (2), 2000-talet (2) och 2010-talet (3). Det tidigaste fyndet gjordes 16 april (onämnt år) och det senaste är det från Bornholm som nämnts ovan (Christensen m.fl. 2022).

 

 

Jakt, skydd och attityder

Arten var helt fredlös fram till 1928 då den fredades under perioden 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Dett gällde fram till 1 januari 1968 då alla arter utan allmän jakttid blev totalfredade (Vår Fågelvärld 27:96+).

 

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades den mindre sumphönan som livskraftig (LC) men med en okänd trend och ett bestånd i Europa uppskattat till 121 000 vuxna fåglar.

 

 

Maxålder 

En fågel ringmärkt i Österrike blev 6 år (European bird ringing 2023).

 

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Bollvik, R. 1947. Lilla sumphönan hörd i Uppland. VF 6:145-148.
  • Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • von Essen, K. 1941. Lilla sumphönan. FoF 36:185-186.
  • Hollgren, C.A. 1888. Skogsvetenskapliga och jaktzoologiska utflykter åren 1886-87. Nyköping.
  • Holmström, C T m.fl. 1947. Våra Fåglar i Norden, Bd 4. Stockholm.
  • Jönsson, P.E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2002. A 41:159-176.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Meves. 1856. Till Gottlands fauna. Öfversigt Kongl. Vet. – Akad. Förh. 1856, p 271.
  • Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
  • Pettersson, T. Västmanlands Fåglar. Internet.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • Rösiö, F. & Kihl, H. 1971. Ny lokal för mindre sumphöna. FoF 66:123-124.
  • Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
  • SOF. 1957. Förteckning över Sveriges fåglar. 4:e upplagan. Stockholm.
  • SOF. 1962. Förteckning över Sveriges fåglar. 5:e upplagan. Stockholm.
  • SOF. 1990. Sveriges fåglar, 2a uppl. Stockholm.
  • SOF. 2003. Sällsynta fåglar i Sverige. Vår Fågelvärld, suppl, nr 39. Stockholm.
  • Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
  • Westerlund, C.A. 1867. Skandinavisk Oologi. Stockholm.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2023.