Foto: Tero Niemi

Morkulla

Har en vid utbredning från de Brittiska öarna österut i ett bälte genom Europa med sydgräns vid Pyrenéerna och norra Italien, därefter vidare österut genom södra Ryssland till Stilla havet.

 

Förekomst i Sverige

Morkullan kan ha koloniserat Sverige under Preborial tid, cirka 9000 före 0. Det äldsta benfyndet hittades i Bohuslän och är från cirka 7000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004). Arten var känd i Sverige 1694/1710 (Rudbeck 1971). Förekomsten beskrivs på samma sätt i såväl äldre som nyare litteratur och ett kort exempel är: ”I Sverige häckar hon från Skåne upp till Lappland” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). En kommentar från 1949 lyder: ”Har sedan 1800-talet ökat betydligt i norra Sverige” (SOF 1949).

 

Populationen i Sverige bedömdes 2008 bestå av 580 000 par (Ottosson m.fl. 2012). Uppgifterna i Svensk Fågeltaxerings årsrapporter under senare tid har varit övervägande positiva och jag ger några exempel:

  • 2014: ”Ingen förändring syns av antalet morkullor under de senaste åren”.
  • 2018: ”Det har inte skett några säkra antalsförändringar hos morkulla i Sverige, vare sig på lång eller kort sikt”.
  • 2021: ”Det är ett minst sagt imponerande antal morkullor som observeras på nattrutterna. I genomsnitt har 733 individer bokförts per år sedan starten av delprogrammet och de två senaste åren har mer än 1000 individer inräknats per år. Det går dessutom bra för morkullan. Antalet har ökat under perioden 2010-2021, högst sannolikt har god överlevnad under generellt milda vintrar bidragit till detta”.

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 580 000 par 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som stabil (Wirdheim & Green 2023).

 

Morkullan har påträffats som häckande i alla svenska landskap och under årets alla månader.

 

 

Förekomst i Skåne

Den första uppgiften om förekomst är från 1833 och fyndomständigheterna är typiska för den tiden. Det handlar om skjutna ungar vid Bosjökloster i juli månad (Cronsjö i Ekberg 2015). Eftersom morkullan är en skogslevande vadare var sannolikt utbredningen i södra delen av landskapet sparsam under stora delar av 1800-talet. Nilssons uppgift berättar också om det: ”Man finner morkullan under fortplantningstiden från Skånes norra trakter” (Nilsson 1858). Detsamma framgår av en uppgift från sydväst och slutet av århundradet: ”Allmän på höst och vår”, alltså under flyttningstid (Thott 1892).

Den första atlasinventeringen 1974-1984 (figur 1) påvisade förekomst i 292 rutor. Den andra atlasen 2003-2009 (figur 2) visade på förekomst i betydligt fler rutor, nämligen 359. Populationen uppskattades till 11 000 par och trenden beskrevs som ökande (Bengtsson & Green 2013).

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av morkulla 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av morkulla 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

Sträckförlopp

Jag brukar inte nämna något om arternas sträckperioder, men för morkullans del gör jag ett undantag eftersom vi har eget, kanske unikt, material. Materialet i figur 3 bygger på de larm vi fått till Fågelskydd Spillepeng om morkullor som havererat i stadsbebyggelse under åren 1997-2023 och det bör visa när morkullorna sträcker som mest. Fynden under vintrarna (dec-feb) gäller i huvudsak fåglar som satts i rörelse på grund av kärvande väder. Som synes toppar höststräcket under sista dekaden i oktober och vårsträcket i sista dekaden i mars.

 

Figur 3: Sträckförlopp för morkulla byggt på uppgifter från Fågelskydd Spillepeng.

 

 

Förekomst i Danmark (Skovsneppe)

I början av 1900-talet var morkullan en sällsynt och mycket fåtalig häckfågel i Danmark. 1940 blev beståndet uppskattat till 200-400 par. En ökning till 850-1250 par hade skett till 1970 och 2019 bedömdes beståndet bestå av omkring 2 000 häckande par (Christensen m.fl. 2022).

 

Foto: Mikael Arinder

 

Jakt och skydd

(SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift)

Medan det inte finns så mycket att säga om utbredningen i Sverige så är den jaktliga historien desto mer snårig och detaljrik. Morkullan var som en av få arter delvis fredad redan 1880 och den aktuella fredningstiden var mellan 1 feb-10 maj (SJFT 17:243). Detta höll i sig ända fram till 1913 då fredningsperioden istället omfattade 1 januari-15 maj (SJFT 1912:338-339). I båda fallen gällde alltså bland annat vår- och sommarjakt på arten. Men man hade redan 1889 från Skånska Jagtföreningen försökt få till förlängd fridlysningstid för morkullan t.o.m. 15 augusti. Detta mötte inte oväntat massivt motstånd och fick avslag (SJFT 27:230-241). Det kan här också inflikas att det under 1870-talet hade framförts krav i Tyskland om att vårjakten skulle förbjudas. Förslaget väckte givetvis opposition även där och huvudmotivet lär ha varit: ”Hvartill tjenar det, att vi tyskar försaka morkullskyttet om våren, då morkullan ju i alla händelser skonslöst om våren förföljes i de nordiska landen”.

 

1927 kom en ny jaktstadga och i SJFT 65:385 meddelas de ändringar i jakttider som förelåg. Eftersom morkullan inte nämns utgår jag från att tiderna från 1913 fortfarande gällde, alltså fredad 1 januari-15 maj. Men det nämns också en jakttid under perioden 16 maj-10 juni i en text i SJFT 1936 (Faxén 1936). Alltså en fredning efter 10 juni istället för fortsatt jakt fram till årsskiftet. Så möjligen hade en viss sommarfredning (efter 10 juni) beslutats under tidigare år. Jag hittar emellertid inte denna justering. Klart är att de nya jakttiderna från 1938 blev 16-31 maj samt 21 augusti-31 december, alltså vårjakt under två veckor (Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218 & Svensk Jakt 91:280 + jakttabell)). Dessa tider varade fram till 1959 då vårjakten avskaffades under jaktåret 1959-1960 (Vår Fågelvärld 18:338). Det innebar alltså att vårjakten avskaffades fr.o.m. maj 1960. Jakttid för övrigt var då 21 augusti-31 december (Jakttabell). Det dåvarande stoppet för vår- och sommarjakt nämns också i Svensk Jakt nr.5:1998.

 

1965 kom nya jakttider och för morkullans del kvarstod stoppet för vår- och sommarjakt. Den allmänna jakttiden var då 25 augusti-31 december (Jakttabell). Detta kvarstod till och med 1972 men 1973 ändrades jakttiderna till 16 juli-30 november. Alltså ny sommarjakt men kortare höstjakt (Jakttabell + VF 33:60). 1977 skedde en ny förändring och då flyttades sommarjakten fram två veckor, alltså jakt under perioden 1 juli-30 november (Jakttabell). Detta höll till och med 1991 då sommarjakten tidigarelades till måndagen efter midsommar: Sista datum för jakt var fortfarande 30 november (Jakttabell + SFS 1994:108).

 

Från och med 1995 stoppades sommarjakten och allmän jakttid var då 21 augusti- 30 november (SFS 1995:443 + jakttabell). Detta gillades inte alls av jägarna och efter en för deras del lyckad lobbyverksamhet återinfördes sommarjakt från och med 1997. Då handlade det om första måndagen efter midsommar till och med 15 juli samt allmän jakt 21 augusti-30 november. Eftersom jaktåret börjar 1 juli var morkullorna alltså lovliga 1-15 juli 1997 (Svensk Jakt nr.5:1998, Vår Fågelvärld 1997:4:16-19). Perioden midsommar t.o.m. 15 juli gällde även under sommaren 1998 men från och med 1999 slopades återigen sommarjakten medan tiderna för höstjakt förblev oförändrade (Jakttabell).

Hädanefter har vår- och sommarjakter inte varit tillåtna men hösttiden justerades 2021 till 11 september-31 december (SFS2021-334). Det har dock gjorts flera försök från jägarhåll att återinföra sommarjakt på morkullan och ett av dessa stängdes (för gott?) 2005 genom såväl ett regeringsbeslut som ett EU.dito (Wirdheim 2005). Men inför beredningen av nya jakttider 2020 framfördes ånyo förslag från jägarhåll. Dessa blev dock inte hörsammade.

 

 

Attityder

  • 1734: I skymningen kommo två fåglar, som flögo mitt över hästarna på vägen. En av följeslagarna slog vingarna av den ena fågeln med käppen. Fågeln var ung, stor som en järpe, till smaken ganska delikat (Linne 1734 i Rudbeck 1971).
  • 1830: ”Vintern 1829-1830 var mycket sträng. I april sköts närmare 100 morkullor under åtta dagar i april. Säkerligen har en sådan ödeläggelse haft inflytande för minskningen, under året åtminstone, i detta välsmakande villebråds yngel, synnerligen som underrättelser från alla delar av södra och sydvästra kusterna inlupo om fångade ihjälslagna och till och med, av bondpojkar skjutna morkullor (eller näbbhöns som de mångenstädes kallas)” (Cronsioe 1830 – se också Ekberg 2015).
  • 1858: ”Jakt: I Skåne skjutas morkullor mest om våren, då de anlänt från södern. De uppsökas då med rapphönshunden och skjutas i flykten. I det övre Sverige och även på några ställen i Skåne, där Morkull-sträck finnas, skjutas de om aftnarna eller morgnarna under sina till vissa ställen inskränkta sträcktåg. Denna jakt varar från medlet av april till medlet av juni eller kring midsommar”. Nilsson beskriver även en lockjakt under häckningstid som mynnar ut i följande ”Honan inställer sig vanligen och fälles lätt. Man finner likväl att denna, liksom all jakt för lockning, bör avskaffas såsom grym och förödand. Nytta: Köttet är lättsmält, sunt och av förträfflig smak, det stekes vanligen och anses för den bästa fågelstek” (Nilsson 1858).
  • 1865 förklarade J.W. Lindblad att ”vårskytte å morkulla vara förkastligt” och något senare skrev J.G.H. Kinberg att ”det oförnuftiga förföljandet under vår och försommar måste strängt tadlas” (Wöhler 1910). Det fanns alltså kloka män även på den tiden.
  • 1870: ”Under flyttningstiden tvingas hon mången gång, oftast af trötthet, att slå till på lokaler, hvilka hon eljest sorgfälligt undviker. Man får nemligen då icke så sällan se henne på temligen öppna platser, äfvensom i trädgårdar och planteringar” (Holmgren 1870).
  • 1910: ”Låtom oss följa vår gamle vän J.W. Lindblads röst som tidigt förkunnade att hennes jakttid ej borde taga sin början förrän samtidigt med jakten å annan skogsfågel och således freda henne fr.o.m. 1 januari t.o.m. 20 augusti, ty jagtvårdens fordringar få absolut ej kränkas för jagtnöjets skull” (Wöhler 1910).
  • 1985: ”I Holland finns en mycket exklusiv sammanslutning för tillvaratagande av morkullejägarnas intressen. Den understöds av Bols Genever och heter ”Bols Snippen Club”. För att bli medlem i Bols Snippen Club måste man, i minst två vittnens närvaro, ha skjutit doublé på morkulla med höger och vänster pipa” (Gunnar Brusewitz i Dagens Nyheter 1 december 1985).
  • 1996: Ett skäl att jaga morkullor om våren sades ofta vara den enligt uppgift smakliga steken. Men jag tror att det till stor del var ett svepskäl. Den så kallade sporten att fälla dem, alltså nöjet att skjuta dem stod nog i högre kurs hos väldigt många. Ett uttalande i MVF-Bulltinen nr.3:1996 (Malmö Viltvårdsförering) under en period med förbjuden sommarjakt stödjer detta: ”Tänk om!! Hade de varit lovliga, så hade jag stått där med bössan i handen med chansen till en dubblé på morkulla”. Här var det uppenbarligen dubblén, alltså två fåglar på två på varande följande skott, som var det drömda målet.

 

En parentes

Jag brukar inte nämna något om fåglarnas läten i dessa texter, men här måste jag göra ett undantag. Morkullan har flera olika typer av läten och de två mest kända är knispandet och knortandet under spelflykten. Här handlar det om knortandet och i en text från 1909 (Backman) framfördes med emfas att det kom från – anus! Ämnet hade tydligen varit uppe tidigare och saken diskuterades också i texter framöver. Slutlig kommentar och vederläggande (motbevisning) av frågan kom 1926. Här klargjordes att knortandet kom från strupen, men också att – ”förvånas, mina läsare” (som det uttrycktes) – morkullan under kurtisen på marken också kunde frambringa ett liknande ljud genom just anus. Dock lär detta ljud vara något annorlunda än det som kommer från strupen” (Pay 1926).

En annan parentes som diskuterats i det oändliga är huruvida morkullorna kan bära med sig sina ungar i flykten. Här har båda sidor – troende och misstroende – tyckt och påstått mycket. Men saken verkar vara helt klar idag – morkullor kan flyga iväg med en unge åt gången (Åhrén 2018).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades morkullan som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 11 500 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder

En svenskmärkt sköts som 13 år och 9 månader och en franskmärkt var 16 år och 4 månader när den sköts (RCs hemsida & European bird ringing 2023).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andell, P., Jönsson, P-E., & Nilsson, L. 1987b. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 3. Anser 26:97-110.
  • Backman, A. 1909. Morkullans knorrtande ljud. SJFT 47:299-301. Från anus!
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. 2013. Vilse i staden. A 52:1:44-45. Nödlandade i stadsmiljöer.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Cronsioe, A. 1830. Handskrift, Akademiska Föreningens arkiv. Lund.
  • Diverse. 1942. Polemik angående förmågan att flyga iväg med ungar (SJ 80: 142: 179 resp 230).
  • Diverse. 1956. Mer om förmågan att flyga med ungar. SJ 94:167-169.
  • Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Faxén, L. 1936. Morkullejakten om våren. SJFT 74:129-135.
  • Holmgren, A.E. 1870. Skandinaviens foglar, förra bandet. Norstedt, Stockholm.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
  • Karvik, N-G. 1956. Iakttagelse av morkulla med två ungkullar. FoF 51:272.
  • Kolthoff, G. 1911. Om morkullan. SJFT 49:164-174.
  • Lundevall, C.F. 1956. Kan morkullan bära sina ungar? SJ 94:351-353.
  • Lönnberg, E. 1921. Bidrag till morkullans biologi. FoF 16:164-174.
  • Lönnberg, E. 1922. Ytterligare bidrag till morkullans biologi (exempel på små ungar 13 augusti ges). FoF 17:201-206. .
  • Lönnberg, E. 1923. Ytterligare bidrag till morkullans biologi. SJFT 61:24-28.
  • Lönnberg, E. 1937. Till frågan om morkullans fullständiga vårfredning. SJFT 75:25-29.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Ohlsson, A. 1984. Morkulla som flyger med en unge mellan benen. A 24:190.
  • Ohlsson, A. 1998. Morkullejakten stoppas? A 37:274-275.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Pay, C.M. 1926. Morkullan. SJFT 64:171-176.
  • Red. 1865. Morkullan. SJFT 3:247-254.
  • Red. 1880. Om morkullmängden å Syriens kust i början af år 1880 (SJFT 18:77-79).
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Rudbeck, O. 1971. Olof Rudbecks fågelbok 1693-1710. Eden bokförlag. Stockholm.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
  • Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
  • Wirdheim, A. 1998. Jordbruksministern och morkullorna. VF 57:4:18-19.
  • Wirdheim, A. 2000. Morkullan spelar sommaren igenom. VF 59:5:6-9. Efter SOF-studie.
  • Wirdheim, A. 2001. Morkulledraget en mycket utdragen historia. VF 60:5:12-14. SOF-studie.
  • Wirdheim, A. 2004. Vinterkullor. VF 63:1:10-13. Om övervintrare.
  • Wirdheim, A. 2005. Morkullorna kan flyga i fred i sommarkvällarna. VF 64:5:32-33. Jaktavslag.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
  • Wöhler, W. 1910. Några ord om morkullans fredning. SJFT 1910:158-165.
  • Wöhler, W. 1922. Morkullan. SJFT 60:73-78.
  • Åhrén, P.M. 2018. Morkulla flygande med unge! A 57:3:48-49.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2023.