Myrspov

Utbredningen omfattar de arktiska och subarktiska delarna av Nordeuropa, Sibirien och Alaska.

Förekomst i Sverige

Myrspoven tros inte ha förekommit i Västpalearktis under Istiden utan bör ha koloniserat Europa från öster. Det äldsta svenska benfyndet är från Bohuslän och Atlantisk tid, cirka 7000 före 0. När arten första gången häckade i Sverige förefaller vara okänt (Ericson & Tyrberg 2004). Det första omnämnandet är från sommaren 1695 då den noterades i Lappland (Rudbeck 1968-71, bild).

Sven Nilssons beskrivning ger en bild som förmodligen i stort har gällt sedan dess: ”Bebor om sommaren i synnerhet de nordöstra delarna av Skandinavien. Förekommer höst och vår ända ned till Falsterbo” (Nilsson 1858).

Som möjlig häckfågel nämns den av Meves 1868 men det verkar vara oklart om platsen låg i Finland eller i Sverige. Det handlar om ett bo taget vid Kyrrö i Torne Lappmark den 30 juni (år onämnt) (Meves 1868). Se också Montell 1915.

Den första säkra häckningen dateras istället 1900 och det handlar om en äggkull i en samling som togs vid Maunu i Torne lappmark 1900. Artens historia som häckfågel är dåligt känd och samma författare konstaterade att: ”I Sverige är myrspovens häckningsområde tydligen ytterst begränsat och därtill ej tillräckligt känt. Säkert är, att han endast finnes i de nordöstligaste delarna av vårt land” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Nästa bofynd gjordes 1939 och platsen låg bara två mil från den förra fyndplatsen. Ytterligare ett häckande par hittades i samma trakt 1948 (Curry-Lindahl 1960). Mycket mer var inte känt när SOF gav ut den första Förteckningen över Sveriges Fåglar 1949. Så här skrevs det då: ”Har häckat i videregionen på Vuokaisenkero i norra Lappland 1900 och möjligen på Harrikero i norra Lappland 1939 (SOF 1949). I utgåvan från 1970 nämns också en häckning på Keuskeskero 1948 samt ”häckning på dessa lågfjäll 1950-55” (SOF 1970).

Under senare tid har artens utbredning i Sverige beskrivits från tre områden i norra Sverige, nämligen i trakten av Ammarnäs (häckningar kända sedan 1970-talet), i Sjaunjaområdet (känd sedan 1970-talet) samt i de nordligaste delarna av Torne lappmark. Det hade också gjorts fynd i möjlig häckningsmiljö i Åsele lappmark och högst oväntad var den ensamma fågeln som varnade kraftigt på Långfjället i nordligaste Dalarna 13 juni 1992 (Svensson & Tjernberg 1999 & Fågelåret 1992).

Men kunskapen om arten ökade och 2008 bedömdes att omkring 200 par häckade i Sverige – samtliga utom fem i de fem lappmarkerna samt just fem i Jämtland (Ottosson m.fl. 2012). Och den senaste skattningen var dubbelt så hög. Svensk Fågeltaxering bedömde nämligen att den svenska populationen uppgick till 400 par 2021. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som ökande och för 10-årsperioden 2012-2021 som stabil (Wirdheim & Green 2023).

För perioden 28-30 maj 1987 finns flera rapporter om upp till 4 000 rastande individer på Öland och 3 000 på Gotland. Det bör ha rått speciella väderomständigheter vid tiden (Artportalen). Stora vårrastande flockar har även setts i Halland (1 500 ex maj 1999 – Artportalen) och i Skåne – se nedan.

Myrspoven har setts i samtliga landskap och under årets alla månader.

Förekomst i Skåne

Det är ont om uppgifter från 1800-talet. I nordost sägs att den ”ses sällsynt” och att den inte var noterad som häckfågel (Wallengren 1849) och Nilsson skriver att arten förekommer höst och vår ända ned till Falsterbo (Nilsson 1858). En annan uppgift berättar att två exemplar sköts vid Västra Vram i nordöstra Skåne den 9 augusti 1867. Det noteras också att arten ”förekommer endast sällsynt under flyttningen” (Carlsson 1894). Vi får nu hoppa till 1950 då Martin Markgren skrev:

”Anmärkningsvärt är att myrspoven förekommit så talrikt (vid Sjölunda) under april och maj 1950. Arten har endast saknats vid extremt högvatten. De största flockarna inräknades i maj med rekordsiffran 890 ex den 17:e. Otänkbart är ingalunda att arten i fråga ändrat sina flyttningsvanor i viss utsträckning under senare år” (Markgren 1951).

Ett annat högt antal före årsskriften Fåglar i Skånes tid, är Gustaf Rudebecks uppgift om drygt 1 000 ex i Lundåkrabukten 10 maj 1972 (ur Gustafs dagbok).

Idag vet vi att vårsträcket kulminerar i maj och höststräcket i juli. Vi vet också att arten har setts i Skåne under årets alla månader och att övervintring skett vid ett fåtal tillfällen. Den första övervintringen konstaterades vintern 1988-1989 (Fåglar i Skåne 1989). I tabell 1 visas de högsta månadsantalen för rastande fåglar 1975-2023.

Tabell 1: Max antal rastande individer myrspov per månad. Uppgifter från Artportalen och för april och maj Fåglar i Skåne 1982 & 1999. Det kan inte uteslutas att högre antal finns.

Förekomst i Danmark (Lille Kobbersneppe)

Arten anges som allmän sträckgäst, ganska allmän sommargäst samt som fåtalig vintergäst. Antalet rastande fåglar under våren har minskat från upp till 55 000 ex före 1990 till i snitt 22 000 de senaste tio åren (fram t.o.m. 2019). Fåglarna sägs ha bytt uppehållsort till Holland.

Den högsta dagsnoteringen av rastande fåglar under hösten är 7 550 ex i Saltvandssøen i södra Jylland 4 augusti 2012 och den största vinteransamlingen bestod av 7 050 individer och sågs på Fanø 10 december 2000 (Christensen m.fl. 2022).