Foto: P-G Bentz

Nattskärra

Utbredningen omfattar i princip hela Europa, Nordvästafrika och österut i ett brett bälte genom centrala Sibirien och Centralasien till Mongoliet och västra Kina.

 

Förekomst i Sverige

Det finns inte mycket känt om nattskärrans historia, men det antas att den kan ha funnits hos oss sedan Preborial tid, cirka 9000 före 0. Det enda svenska benfyndet är från Öland och 400-700 efter 0 (Ericson & Tyrberg 2004). Den första årsdateringen är 1330 då arten anges som känd i Sverige cirka detta år (Bernström 1956-76). I mitten av 1800-talet beskrivs förekomsten så här: ”Finns ej blott i det södra Sverige, utan även i dess nordligare trakter” (Nilsson 1858). Mer tydligt anges förekomsten i början av 1900-talet till: ”I Sverige bebor hon talrikt från Skåne ungefär till Gävle” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Ännu mer precis är uppgiften i SOF 1949: ”Häckar tämligen allmänt-sparsamt i löv- och särskilt barrskog från Skåne till Dalarna, Hälsingland, Medelpad, sparsamt i Jämtland, Ångermanland och Västerbotten”.

 

Den svenska populationen uppskattades 2008 till 7 300 par (Ottosson m.fl. 2012). Lite fler par uppskattades efter en riksinventering 2007. Denna resulterade nämligen i 8 058 par (Wärnbeck 2009). Vid denna tid var arten inne i en uppgångsfas och den kunde delvis följas genom Svensk Fågeltaxerings nattrutter som startade 2010. I årsrapporten för 2014 skrivs: ”Mönstret under den korta period som nattrutterna har funnits är klart positivt vilket stämmer väl överens med andra uppgifter om sentida populationsutveckling”. I rapporten för 2020 skrevs: ”Nytt rekord igen! Antalet nattskärror i Sverige har enligt nattrutterna ganska exakt fördubblats sedan 2010. Förutom att förekomma i allt tätare bestånd i delar av landet där den funnits genomgående i modern tid, verkar nattskärran också vara på väg att återta tidigare tappad utbredning. Numera hörs nattskärror regelbundet på nattrutter upp till gränstrakterna mellan Hälsingland och Medelpad”. Liknade positiva tongångar finns i rapporten för 2022, bland annat genom meningen: ”Kanske har vi redan mer nattskärror i Sverige än vi haft på mycket länge”.

 

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 15 000 par 2021. Trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som ökande (Wirdheim & Green 2023).

 

Foto: Kenneth Bengtsson

Förekomst i Skåne

I mitten av 1800-talet angavs den som allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). För den sydvästra delen och 1887 sägs: ”Allmän om hösten; ej anträffad häckande” (Thott 1892). Det verkar inte finnas några specificerade uppgifter om skånska förekomster under stora delar av 1900-talet och en riksinventering 1970 gav inte mycket p.g.a. dålig täckning. Då konstaterades bara 34 revir i Skåne (Stolt 1972).

 

Under den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisades förekomst i 129 rutor, huvudsakligen i norra och nordöstra Skåne och man uppskattade beståndet till 500 par (Andell & Nilsson 1987d). I den andra atlasen 2003-2009 hade antalet rutor med påvisad förekomst ökat till 139 rutor men utbredningen överensstämde i stort med den tidigare (figur 1-2). Antalet par bedömdes till 550 och trenden bedömdes som stabil (Bengtsson & Green 2013). En riksinventering under denna tid (2007) gav för Skånes del cirka 700 häckande par (Bengtsson 2007).

 

Fenologi Skåne

De tidigaste fynden gjordes 29 april 2009 och 2012. Lokalerna var Örkelljunga och Bäckhalladalen. Det senaste fyndet gjordes i Skanör 13 november 2020. Här kan också läggas till en kuriosauppgift hämtad ur Gustaf Rudebecks dagbok: ”Observation av nattskärra vid Karsholm i nordöstra Skåne i november 1935”. Gustaf skrev i en kommentar 1986 följande ”Observationen av nattskärra är absolut riktig. Arne och jag och ett par tre andra satt utanför vår förläggning en kväll, efter jobbet och kvällsmålet. De var milt och stilla och alldeles mörkt men lampsken från huset. Då, ett tu tre, kom en nattskärra framflygande i ögonhöjd, blev klart synlig alldeles framför oss, bromsade upp ett ögonblick och försvann i mörkret. Vi såg den utmärkt, och jag minns tydligt Arnes ord ”Nattskärra, det var djävligt sent!”. Exakt datum står inte i anteckningarna, men det var mellan 1 och 5 november”.

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av nattskärra 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av nattskärra 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

 

Förekomst i Danmark (Natravn)

Anges som fåtalig häckfågel och fåtalig rastare. Beståndet uppskattades i slutet av 1980-talet till 300-500 par. I en landsomfattande inventering 1992-1995 räknades 393 sjungande hanar och beståndet uppskattades då till 500-600 par. Därefter har arten ökat betydligt och beräknades senast till 577-843 par. Nattskäran finns främst i norra, mellersta och västra Jylland medan den är mycket fåtalig, eller saknas helt, på Fyn, Själland och övriga sydliga öar. Bornholm håller dock flera par.

 

Gällande fenologirekord 2019 var 21 april och 29 oktober 2023 (Christensen m.fl. 2022).

 

Foto: Mikael Arinder

 

Jakt, skydd och attityder

  • 1858: Nytta: Hon förtär en mängd för skogarna skadliga insekter. Dess kött har en angenäm smak (Nilsson 1858).
  • 1905: Fredad under tiden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224).
  • 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).
  • 1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).
  • 1992: Utsågs till kommunfågel för Ängelholms kommun (SkOF 1992, Danielson & Blom 1992).

 

Rödlistning Sverige

  • Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
  • Rödlistad 2010: Nära hotad (NT)
  • Rödlistad 2015: Nej

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades nattskärran som livskraftig (LC) men med en okänd trend och ett bestånd i Europa uppskattat till 1 620 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

En svenskmärkt fågel kontrollerades som 10 år och 1 månad medan en märkt i Storbritannien kontrollerades vid 13 års ålder (RCs hemsida & European bird ringing 2023).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andell, P. & Nilsson, L. 1987d. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 5. Anser 26:241-258.
  • Andersson, R. 2021. Nattskärran – en utpräglad insektsjägare. VF 2021:1:52-53.
  • Aronsson, N. 2012. Ljusloggar kastar ljus på flytt. VF 2012:4:14-18.
  • Aronsson, Å. 1995. Nattskärrans antalsförändring under tjugoett år i Ale och Vättle fjäll nordöst om Göteborg. OS 5:161-164.
  • Asteling, R. & Strandberg, A. 1999. The appearance of the white primary patch in adult Swedish males of the Common Nightjar Caprimulgus caprimulgus. OS 9:83-86.
  • Bengtsson, B.Å. & Lindell, L. 1987. Nattskärrans föda. VF 46:191-192.
  • Bengtsson, K. 2007. Nattskärran i Skåne 2007. A 46:210-214.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Bernström, J. 1956-76. Ett flertal artiklar om fåglar i Kulturhistoriskt Lexikon för nordisk medeltid, Bd 1-20. Malmö.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Danielson, J. & Blom, A. 1992. En liten skånsk fågelbok. SkOF & Kristianstadsbladet.
  • Jensen, N.O. & Jacobsen, L.B. 1996. Ynglebestanden af Natravn i Danmark 1992-95. DOFT 90:93-98.
  • Jensen, N.O. 2010. Bestanden af Natravn i Thy 1995-2007 og dens fremtid i naturnær skovdrift. DOFT 104:12-21.
  • Johansson, J. 1998. Nattskärran – den nattliga spinnrocken. A 37:56-59. Populärt och inventering.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Jönsson, P-E. 1995b. Hotade och sällsynta fåglar i Skåne – en regional rödlista. Anser 34:245-264.
  • Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Ohlsson, A. 2012. Nattskärran – sommarnattens gåtfulla fågel. A 51:2:3-5. Betraktelse.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • SkOF. 1992. Skånes ”kommunfåglar” utsedda. A 31:155-156.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • Stolt, B-O. 1972. Om nattskärrans förekomst i Sverige 1970. VF 31:111-116.
  • Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
  • Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
  • Wingstrand, K.E. 1938. Några iakttagelser beträffande nattskärrans uppträdande under häckningen. FoF 33:236-239.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
  • Wärnbäck, J. 2009. Nattskärran i Sverige 2007. Resultat av riksinventeringen. VF 68:3:10-15.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2023.