Nötskrika

”Hon kan jama som en katt, kurra som en ekorre, vissla som vråken och virtuosmässigt härma en mängd andra av skogens många läten” (Knöppel 1941).

Nötskrikan är utbredd med många underarter i ett brett bälte i Europa, Nordvästafrika och Levanten, vidare österut till norra Stillahavskusten och Japan. Saknas på Island, i norra Skottland, nordligaste Skandinavien och Sibirien.

Förekomst i Sverige

Det finns ett benfynd från Uppland och Subboreal tid, cirka 1000 före 0. Övriga benfynd är samtliga från efter år 0. Det bör ha funnits förutsättningar för arten i Sverige strax efter isavsmältningen. Benfynd från Danmark föreligger från både Boreal och Atlantisk tid, perioderna 8000-4000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004). Den första årsdateringen är 1524 och då nämns att arten var känd i Sverige före detta år (Olaus Magnus 1555). Under 1800-talet beskrevs förekomsten så här: ”Allmännast förekommer hon i de sydligare och mellersta landskapen” (Nilsson 1858).

Under 1900-talet expanderade arten norrut och i början av århundradet angavs arten som mycket vanlig i Sveriges södra och mellersta delar, men avtagande i antal norrut. Orter med häckande bestånd i norra Sverige som nämns är Härnösand i Ångermanland, Nordmaling, Umeå, Bygdeå och Vindeln i Västerbotten, vid Piteå och Luleå i Norrbotten, Dorotea i Åsele lappmark samt kanske ända upp till Lycksele och Sorsele, och möjligen också Parkalombolo i nordligaste Norrbotten, ”där en kull ungar iakttagits” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Efterhand erövrades hela landet och det faktum nämns redan i SOFs första förteckning 1949 (SOF 1949). Dock är nötskrikan sparsamt förekommande i det inte av Norrland.

Sentida utveckling kan följas genom Svensk Fågeltaxerings årsrapporter:

• 2003: ”En långsiktigt stabil art som mest ses vintertid, dock med stor variation mellan åren”.
• 2010: ”Fortsätter att minska i antal enligt sommarpunktrutterna medan standardrutterna ger en ökning. Mönstret kan inte förklaras av att det skulle gå bättre i norra än i södra Sverige då standardrutternas ökning helt och håller förklaras av en positiv trend i Göta- och Svealand medan mönstret i norr tenderar till att vara negativt”.
• 2016: Under rubrik ”Kråkfåglar”: ”Enligt standardrutterna, som täcker hela Sverige bäst, är trenderna i huvudsak negativa de senaste tio åren (2007-2016). Korp, kråka, skata och nötskrika har minskat signifikant med mellan 1,5 och 2,6 % per år”.
• 2018: ”Standardrutterna visar på mycket små förändringar av antalet nötskrikor under de senaste 20 åren. Stabiliteten verkar gälla både i norr och söder. Samtidigt visar såväl vinter- som sommarpunktrutterna på en minskning under samma tid. Speglar detta att det går sämre för nötskrikor i mer tätortsnära delar av landet där trots allt huvuddelen av punktrutterna finns?”.
• 2022: ”För nötskrikans del har vi något att fundera på. Sommar- och vinterpunktrutter är synnerligen samstämmiga. I de delar av landet som dessa täcker har nötskrikan minskat i antal i en ganska jämn takt från 1975 och fram till idag. Standardrutterna visar däremot på ett mycket stabilt bestånd under de senaste drygt 20 åren. Är det så att en minskning i söder kompenseras av en ökning i norr? Nej, inte enligt standardrutterna! Enligt resultaten från dessa har nötskrikan haft stabila bestånd i både norr och söder de senaste 20 åren. För att addera ännu mera mystik till det hela så är nötskrikans populationsutveckling i Finland väldigt lik den som visas av de svenska punktrutterna”.

2008 angavs den svenska populationen till 290 000 par (Ottosson m.fl. 2012). 2018 bedömde Svensk Fågeltaxering att den svenska populationen uppgick till 294 000 par. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som stabil och för 10-årsperioden 2012-2021 som osäker eftersom ingen statistiskt säker förändring kunde påvisas (Wirdheim & Green 2023).

Invasioner, utifrån ett skånskt perspektiv

Nötskrikan har säkert företagit omfattande invasioner under hela den tid den funnits hos oss, men det är ont om uppgifter från äldre tider. Den första noteringen jag hittar är från Skåne och från invasionsåret 1844. Då lät det så här: ”Båda dessa arter (nötkråka och nötskrika) sågos och skjötos i swåra mängd i halfwa medio af Oktober i Trädgårdar och planteringar å slättbygden. På 3 minuter sköt jag sjelf 3 individer af förstnämda art. Smått om nötter här (Kävlingetrakten), såsom, efter sägen, å andra orter” (Cronsjö i Ekberg 2015).

• 1938 är nästa årtal jag hittar och den invasionen nämns såvitt jag förstår bara i Nordens Fåglar, första upplagan, 1942. Det skrevs då: ”Året 1938 var nötskrikans stora år i Norden, och dess like har knappast setts i mannaminne. Rikedomen på kringstrykande nötskrikor var den hösten märkbar över hela landet, från södra Norrland och söderut. Men antagligt är, att den kulminerade i Skåne. Under ett par jaktveckor i östra och södra Skåne fick jag de bästa tillfällen att dagligen häpna över det väldiga sträck, som var igång genom de skånska bok- och ekskogarna – över hela provinsen för övrigt, där träd och lundar gåvo hållpunkter i skrikornas ständigt, oroligt framskridande flykt. De voro på färd, tusenden och tusenden, efter en massförökning, som var nästan utan motstycke”. Författare till stycket var C.T. Holmström.
• 1943: ”sträckte nötskrikor invasionsartat söderut i Sverige, varvid de iakttogs i stort antal på olika platser i Svealand och Götaland samt passerade i tusental på sträck förbi Falsterbo”. Författaren nämner dock bara de 218 individerna som Gustaf Rudebeck räknade den hösten (Curry-Lindahl 1963). Jag hittar inte mer om denna invasion.
• 1949: ”Sträckte nötskrikor invasionsartat söderut i Sverige, varvid de iakttogs i stort antal på olika platser i Svealand och Götaland samt passerade i tusental på sträck förbi Falsterbo”. Författaren nämner också att denna invasion var större än den 1943 (Curry-Lindahl 1963). I rapporten för Falsterbo 1949 nämns 1 520 sträckande individer – året efter var siffran noll (Ulfstrand 1957).
• 1955: Denna invasion beskrevs så här: ”Den fågel, som framför alla andra satte sin prägel på Falsterbo under en stor del av hösten 1955, var nötskrikan. Aldrig tidigare ha sådana massor av denna art skådats i Falsterbo. Vid ett par tidigare tillfällen har nötskrikan uppträtt på sträck i betydlig mängd över Falsterbo. Det var 1943, då Rudebeck noterade ett par hundra skrikor på utsträck, vidare 1945 samt 1949, då antalet steg till över 1 500 ex. År 1955 antog sträcket emellertid helt oanade proportioner, i det att totalsiffran sprang upp till 10 167 ex” (Ulfstrand 1959).
• 1957, 1959 och 1961 nämns också av Curry-Lindahl (1963) som invasionsår, men jag hittar inga höga siffror för Skåne. För 1957 hittar jag inget och i rapporten från Falsterbo 1959 sägs att: ”Endast ett blygsamt antal nötskrikor noterades lämna landet” och summan 57 anges (Ulfstrand 1962). Däremot nämns att nötskrikorna var igång i Falsterbo hösten 1961. Det nämns dagssiffror på 400-600 under perioden 1-12 oktober samt dagssiffror upp till 300 ex omkring 20 oktober. Ännu i början av november sägs smärre flockar ha varit igång. Intressant är också att författaren nämner tidigare invasioner och de var: 1943, 1949 och 1955 – alltså de som redogjorts för ovan (Roos 1965).
• 1965 sågs en del nötskrikor i Falsterbo men det finns ingen sammanställning. Adderar jag de antal som nämns från mitten av september t.o.m. 19 oktober blir antalet 334 (Roos 1970).
• 1972: Skåne: ”Invasionsartad utflyttning under hösten vid Falsterbo med flera dagssiffror över 1000 ex.” (Vår Fågelvärld 33:72). Denna uppgift verkar dock vara överdriven. I rapporten för perioden beskriver nämligen Gunnar Roos förloppet så här: ”Under sista septemberveckan började nötskrikor uppträda i stort antal, och ett par dagar sågs minst 300 fåglar samtidigt i luften över fyren och Kålhagen. Tveksamheten var emellertid stor hos skrikorna, och oftast resulterade aktiviteten endast i upprepade sträckförsök” (M.SkOF 11:101).
• 1977 skedde den mest omfattande invasionen sedan 1955, åtminstone i Skåne. Kulmen skedde i Falsterbo den 3 och 12 oktober då 3 500 resp. 9 800 sträckte. Totalt räknades 16 269 sträckande nötskrikor i Falsterbo under hösten – se också tabell 1 (Anser 17:69 & Fåglar i Skåne 1977). Invasionen beskrivs väl av (Andrén 1985).
• 1981: En mindre invasion med rapporter från Kullen, Söderåsen, Göinge, Åhus, Hörte samt Falsterbo där 1 850 sträckande räknades in (Fåglar i Skåne 1981).
• 1983 noterades ganska omfattande flyttningsrörelser under hösten med ganska höga antal i framförallt norra Skåne, bl.a. 3 041 sträckande vid Hörlinge gård, Hässleholm 20-26 september. För Falsterbos del nämns 10-25 ex så gott som dagligen 4-24 oktober, dock 150 ex 9 oktober (Fåglar i Skåne 1983).
• 1986 kunde också vissa invasionsrörelser noteras och för Falsterbos del nämns 620 sträckande individer (Fåglar i Skåne 1986). I Fågelstationens egen statistik nämns dock bara 290 ex.
• 1994: Detta år kom den hittills mest omfattande invasionen och när allt var över hade 19  004 ex. räknats i Falsterbo. Skeendet presenteras i Anser av Karlsson, Ehnbom och Walinder 1995. Kraftiga rörelser noterades även vid Hittarp i nordvästra Skåne där 4 188 sträckande räknades mellan 12 september och 6 oktober (Fåglar i Skåne 1994).
• 1996 räknades 195 nötskrikor i Falsterbo (Falsterbo Fågelstation) men det nämns inget om arten i Fåglar i Skåne 1996. Någon egentlig invasion var det knappast frågan om.
• 1999 var det åter dags för en större invasion och då räknades 10 587 sträckande i Falsterbo (Falsterbo Fågelstation). Antalsmässigt var det den tredje största invasionen sedan 1955. Men det var också den senaste invasionen eftersom ingen sådan värd namnet har inträffat under 2000-talets första 24 år! Visserligen skedde viss rörelse 2010 med bl.a. 249 sträckande och tolv ringmärkta i Falsterbo men det är ju långt ifrån de antal som nåddes under de regelrätta invasionerna (Falsterbo Fågelstation). Med tanke på att det relativt regelbundet skedde stora invasioner under 1900-talet förefaller det märkligt att inga sådana har registrerats därefter. Har arten blivit mindre talrik, matunderlaget bättre eller har något annat skett?

Förekomst i Skåne

Den första nedtecknade uppgiften från Skåne som jag hittar är från invasionsåret 1844 och den är typisk för tiden – se stycket om invasioner ovan. Från nordöstra Skåne angavs den som en allmän häckfågel (Wallengren 1849) och från sydväst 1887 (förmodligen gällande skogarna runt Börringe-Skabersjö) som ”Allmän de senaste åren, också som häckfågel” (Thott 1892).

Jag har inte grottat ner mig i skånska uppgifter under 1900-talet fram till de båda atlasinventeringarna men utgår från att arten varit allmän i skogliga trakter hela tiden. Nötskrikan, eller som morfar sa – skövskadan (skogsskatan) – verkar ha varit allmänt känd av allmogen vilket tyder på allmän förekomst. Som nämnts i stycket om Sverige har åtskilliga invasioner förekommit och det visar sig också i statistiken från Falsterbo Fågelstation – se tabell 1.

Tabell 1: Sträck- och ringmärkningsuppgifter från Falsterbo för nötskrika de höstar då arten har förekommit i området med mer än enstaka individer (Falsterbo Fågelstation).

Den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisade förekomst i 356 rutor och populationen uppskattades till 25 000 par (Andell & Nilsson 1988b). Den andra 2003-2009 påvisade förekomst i något färre antal rutor, nämligen 317. Trenden angavs också som minskande och beståndet 2008 uppskattades till 13 000 par (Bengtsson & Green 2013).

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av nötskrika 1974-1984. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av nötskrika 2003-2009.

Förekomst i Danmark (Skovskade)

Beskrivs kortfattat som en allmän häckfågel som förekommer i hela landet inklusive Anholt och Bornholm. Beståndet uppskattades 2019 till 35 000 par. Invasioner nämns ha förekommit 1949, 1955, 1965, 1972, 1977, 1981, 1988, 1994, 1996, 1999, 2001 2004, 2010, 2012 och 2014.(Christensen m.fl. 2022).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för nötskrikans del en stabil trend ur långtidperspektivet 1976-2020 och en moderat minskning för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

Invasionerna i Danmark stämmer inte helt och hållet överens med uppgifterna för Sverige (åtminstone inte Skåne). Det gäller t.ex. 1972, men denna sägs också ha varit märkbar i främst Jylland. Var det månne norska nötskrikor?

Jakt, skydd och attityder (SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift)

• 1858: Skada: Fåglar som fastnat i donorna blir ej sällan hennes rov. På de åkrar, som gränsa till skogslundar, där hon har sitt stamhåll, gör hon ofta skada på den mogna säden. I trädgården upprycker hon stundom de nyss uppkomna köksväxterna och förtär även de mogna skidfrukterna (Nilsson 1858).
• 1913: Fredlös året om (SJFT 1912:337).
• 1926: ”Hon är mycket begiven på ägg och fågelungar och gör betydlig skada genom att plundra småfåglars reden” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
• 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (SJFT 65:bilaga).
• 1936: ”Det torde vara synnerligen välbehövligt att kraftigt decimera beståndet av detta gissel för våra häckande fåglar, från tjäderhönan till mesarna” (Tannlund 1936).
• 1938: Fredlös hela året enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
• 1986-91: Jakttid 1 aug-31 mars. Tidigare fredlös året om (Jakttabeller).
• 1992-20: Jakttid 16 jul-31 mars (Jakttabeller).
• 2021-xx: Jakttid i hela landet 21 aug-10 mars (SFS 2021-334).