Ormörn, Skanörs Ljung, 1 oktober 2011. Foto: Mikael Arinder.

Ormörn

Ormörn, Circaetus gallicus, förekommer i Nordvästafrika, Iberiska halvön, Frankrike, Italien, Balkan, i Östeuropa från Rumänien till Polen och Baltikum samt vidare österut till Kazakstan och Indien.

Förekomst i Sverige

Sverigens första fynd var en yngre hona som sköts vid Kabbelljung nära Holmeja av skogvaktare Edvin Larsson den 6 oktober 1918 och hembjöds till Göteborgs museum (Jägerskiöld 1919).

Gustaf Rudebeck skrev följande i sin dagbok 19 november 1935: ”Gunnar Nordqvist sade mig en gång, att detta var bostaden för en på Skabersjö anställd jägare, samme man som sköt den första i Sverige anträffade ormörnen. Enligt Gunnar hade skytten stått invid detta hus; över honom hade passerat ett starkt ormvråksträck. Mot dessa hade han enligt uppgift inte skjutit, men när en extra stor rovfågel visade sig, sköt han den, och det var ormörnen!”

Även Sveriges andra fynd gjordes i Skåne men det dröjde till 8 september 1946 innan denna sågs på sträck vid Falsterbo (Rudebeck 1947). Därefter följde fynd på Öland 1946 (Vår Fågelvärld 6:84) och Gotland 1947 (Fauna & Flora 44:89). Under 1950-talet t.o.m. 2023 ses antalet fynd per decennium i tabell 3. Flest individer under ett år sågs 1997 och det handlade om sex olika fåglar.

De 104 fynden gäller med ett undantag ensamma individer. Undantaget är två fåglar som sågs i Falsterbo 7-8 september 1988. En av dem hade tidigare setts på Öland.

Ormörnar ses inte årligen i Sverige och sedan 2000 saknas fynd åren 2001, 2003-2004, 2010, 2013, 2015 och 2022.

Tabell 1: Antal fynd samt första fyndår av ormörn i de olika landskapen (Rk). Totalt handlar det om 104 fynd t.o.m. oktober 2023, men i tabellen ingår också tio fynd som ursprungligen gjordes i ett annat landskap. Tabellen visar alltså totalen för de olika landskapen. Källa är BirdLifes Rk.

	Antal fynd	Första fynd
Skåne	55	1918
Blekinge	4	1997
Halland
Småland	3	1980
Öland	32	1946
Gotland	5	1947
Bohuslän	2	1987
Västergötland	3	1960
Östergötland	2	1956
Dalsland
Värmland	2	1996
Närke	1	1973
Sörmland	3	1986
Västmanland
Uppland	2	2002
Dalarna
Gästrikland
Hälsingland	1	2005

Tabell 2: Månadsfynd för de 104 ormörnsindividerna som observerats t.o.m. oktober 2023. Avser fyndmånad för långstannare och pendlare.

J	F	M	A	M	J	J	A	S	O	N	D
			4	18	8	7	32	31	4

Tabell 3: Antal fynd av ormörn i Sverige per decennium.

1950-59	4
1960-69	7
1970-79	8
1980-89	16
1990-99	28
2000-09	14
2010-19	15
2020-23	8

Fenologi Sverige

Det tidigaste fyndet gjordes 2-4 april 1994 vid Petgärde träsk & Tryggestad på Öland (Fågelåret 1994:130). Sveriges senaste ormörn är densamma som den allra första 1918 och datumet var alltså 16 oktober.

Förekomst i Skåne

Det första fyndet 1918 är beskrivet ovan. Det andra fyndet gjordes i Falsterbo 8 september 1946 (Vår Fågelvärld 6:82). Det tredje, en skjuten fågel, vid Häckeberga i augusti 1954 (Vår Fågelvärld 16:49. Det fjärde vid Flommen 27 september 1958 (Vår Fågelvärld 19:340) och det femte vid Yddingesjön 25 maj 1959 (Vår Fågelvärld 19:340).

Under 1960-talet gjordes fynd 1961-64 och 1967 (två fynd 1962). Under 1970-talet gjordes fynd 1973-74, 1976 och 1978. Under 1980-talet gjordes fynd 1981, 1984-85 och 1988-89 (två fynd 1981 och 1989). Fynd under åren 1990-2023 ses i figur 1.

Figur 1: Årsfynd av ormörn i Skåne 1990-2023.

Huvudparten av de skånska fynden har gjorts på Fasterbohalvön (se exempelvis fotot ovan på en ormörn vid Skanörs Ljung den 1 oktober 2011) och i det sydskånska sjölandskapet. Några udda fynd finns från Håslöv, Kristianstad 1963, Vegeholm 1981, Helsingborg 1985, Svalöv 1990, Öllsjö, Kristianstad 1990, Degeberga 2000 och Svenstorp-Bolshus, Svalöv 2018 (Rk).

Skånes tidigaste fynd gjordes vid Pålsjö, Helsingborg 13 april 1985 (Vår Fågelvärld 47:451) och det senaste gäller den som också var Sveriges första fynd, alltså den från Holmeja 16 oktober 1918. Månadsfördelningen av fynden ses i tabell 4 och årsfördelningen i figur 1.

Tabell 4: Månadsfynd för de 55 ormörnsindividerna som observerats i Skåne t.o.m. oktober 2023. Avser fyndmånad för långstannare och pendlare.

J	F	M	A	M	J	J	A	S	O	N	D
			1	7	3		19	21	4

Förekomst i Danmark (Slangeørn)

Ormörnen häckade förr fåtaligt i södra Jylland men förklarades utdöd 1877 p.g.a. hänsynslös nedskjutning (Salomonsen 1963). Arten häckade dock vid Flensburg, strax bortom nuvarande gräns till Tyskland, fram till 1882. Efter utrotningen dröjde det till 1904 innan nästa ormörn sågs i östra Jylland. Men även denna sköts. Nästa fynd gjordes 1965. Under perioden 1965-2019 gjordes 51 fynd. Fynden har gjorts under månaderna april-oktober (Christensen m.fl. 2022).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades ormörnen som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 24 600 vuxna fåglar.

Maxålder

En franskmärkt fågel hittades död vid 33 år och 1 månads ålder (European bird ringing).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Jägerskiöld, L.A. 1919. Ormörnen fälld i Sverige. SJFT 57:1-4.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Rudebeck, G. 1947. En iakttagelse av ormörn och några reflexioner i samband därmed. VF 6:82-84.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
Svensson, L. 1976. Problemet att skilja ljus dvärgörn och ormörn från ljusa vråkar. VF 35:217-234.
Tyrberg, T. 1993. Förstafynd av fåglar i Sverige. Vår Fågelvärld 52:1:14-28.
Ullman, M. 2002. Ormörn. VF 61:4:47. Förekomst i Sverige.
Ullman, M. 2013. Sällsynta fåglar i Sverige: Ormörn. VF 72:4:34-38.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2023.