Foto: Anders Åkesson

Ormvråk

”Han är en av de trögaste och oskickligaste rovfåglar; ofta sitter han hela timmarna hopkrumpen på ett träd eller en trädgårdsstör, och endast den yttersta hunger driver honom att jaga” (Nilsson 1858).

Ormvråken är utbredd i hela Europa och vidare österut till Centralasien. Den saknas dock i nordligaste Skandinavien.

Förekomst i Sverige

Ormvråken bör inte ha invandrat förrän under Atlantisk tid och var då förmodligen inte särskilt talrik när landskapet var skogtäckt. Benfynd finns från såväl Danmark och Sverige från Atlantisk tid, det tidigaste från Bohuslän ca 7000 före 0. Uppgifterna för Sverige antyder dock möjlig förekomst under Boreal tid, drygt tusen år tidigare (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967).

Den första ungefärliga årsdateringen är från 1350 och berättar att den var känd i Sverige cirka detta år (Bernström 1956-76). I mitten av 1800-talet hette det att: ”Är en av de allmännaste rovfåglarna i Sverige. I Skåne förekommer han i mängd, i synnerhet höst och vår då han flyttar” (Nilsson 1858). Liknande uppgift från början av 1900-talet är: ”I södra och mellersta Sverige är ormvråken en vanlig fågel (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Samma tongångar hördes i mitten av seklet: ”Häckar tämligen allmänt i skogar, gärna i anslutning till odlad mark, från Skåne till Lappland” (SOF 1949).

1981 uppskattades det svenska beståndet till cirka 18 000 par. Det uttrycktes också oro för en tillbakagång de senaste decennierna. Detta antogs bero på igenväxning av kulturlandskapet, dräneringar samt uppodlingar av sanka betesmarker (Nilsson 1981). Populationen uppskattades 2008 till 31 000 par (Ottosson m.fl. 2012).

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till likaså 31 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som stabil och för 10-årsperioden 2012-2021 som måttligt ökande (Wirdheim & Green 2023).

Förekomst i Skåne

Det första årsdaterade fyndet jag hittar gäller en ormvråk som sågs vid Kävlinge 29 april 1835 (Cronsjö i Ekberg 2015). Från mitten av 1800-talet anges den som en allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Från den sydvästra delen, förmodligen främst från Börringe- och Skabersjöområdet sades: ”Häckar allmänt. Stora mängder sträcker i september över Skåne. Enstaka exemplar övervintrar” (Thott 1892).

Den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisade förekomst i 424 rutor och den andra atlasen 2003-2009 visade förekomst i 475 rutor (figur 1-2). Trenden bedömdes som ökande och populationen uppskattades till 3 200 par (Bengtsson & Green 2013).

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av ormvråk 1974-1984. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av ormvråk 2003-2009.

Sträckuppgifter

De ormvråkar som lämnar Sverige under höstarna gör det till stor del via Falsterbo och nordvästra Skåne. I det senare området är Hittarp en bra lokal för att uppleva ormvråkssträck. Faktum är att betydligt fler ormvråkar räknas i nordväst vissa år – se figur 3. För nordväst ska också sägas att räkningarna nog aldrig varit lika standardiserade som de i Falsterbo. Därför ska vi se uppgifterna från nordväst som minimiantal. Trots detta ser vi högre antal under flera höstsäsonger, inte minst runt millennieskiftet då över 20 000 individer räknades i nordväst under säsongerna 1999 och 2001. Då räknades 22 670 resp. 23 391 sträckande ormvråkar (Fåglar i Skåne).

Figur 3. Sträck i Falsterbo (blå stapel) och i nordväst (röd stapel). Se text för kommentar (Falsterbo Fågelstation resp. Fåglar i Skåne).

För Falsterbo finns en äldre dagsuppgift om minst 14 000 sträckande 25 september 1959 (Ulfstrand 1962). Under perioden 1973-2023 pendlade antalet höststräckande ormvråkar mellan knappt 6 000 individer (1975, 1983 & 2023) och 32 692 (2017). Under rekordåret 2017 sattes också ett dagsrekord med hela 16 665 sträckande individer 8 oktober (Falsterbo Fågelstation).

Nordvästra Skåne berörs även av ett tämligen omfattande vårsträck. Jag förmodar att räkningarna under vårarna inte heller täckt in hela säsongerna, men trots det finns det flera uppgifter med fler än 5 000 insträckande ormvråkar, t.ex. 1975, 1979, 1996 och 1998. Den högsta summan jag hittar är 6 270 ex. 1996 (Fåglar i Skåne).

Förekomst i Danmark (Musvåge)

Anges som tämligen allmän häckfågel i hela landet och beståndet uppskattades 2019 till cirka 4 150 par. Under 1800-talet var ormvråken också en allmän och utbredd rovfågel, men kraftig förföljelse ledde till nedgång fram till 1922 då en delvis fredning infördes. Beståndet 1950 uppskattades till 1 500 par. En total fredning infördes 1967 och därefter har en ökning skett fram till de drygt 4 000 paren som uppskattades 2019 (Christensen m.fl. 2022). Jag vet att det fortfarande förekommer en del illegal förföljelse av rovfåglar i Danmark, framförallt via gift, men jag har inga nyare referenser. En text som behandlade frågan 2003 är Gensbøl 2003.

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för ormvråkens del en måttlig ökning ur långtidperspektivet 1976-2020 och en måttlig minskning för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

Jakt, skydd och attityder

(SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift)

Som vanligt när det gällde rovfåglar fanns det divergerande åsikter om ”nytta och skada”. I följande referenser finns alltså en blandning av åsikter.

1808: Räknas som Rov- och skadedjur (dylika Rof-Foglar) i 1808 års jaktstadga och enligt §1 ”anställes jakt antingen at utrota Rof- och Skade-Djur, eller at anskaffa nyttigt Willebråd” (SJFT 66:227).
1858: Ormvråken är mer nyttig än skadlig, emedan han förtär flera för människan skadliga än nyttiga djur. Nilsson beskriver därefter nattlig fångst (av hökar, men under ormvråken) ur träd vid Skanör och Falsterbo (Nilsson 1858).
1870: Starkt försvar för ormvråken (Holmgren 1870).
1878: ”Jag hyser all respekt för vråkens råttfångst och den nytta han derigenom gör, men enligt min åsigt vore den allmänna nyttan bäst tillgodosedd, om vråkstammen underkastades en grundlig gallring, äfven on några tusental möss på samma gång undginge att bli vråkmat” (SJFT 16:159).
1897:”På Ljungen skjutas de i hundratal, man räknar dem icke. Mot detta onödiga blodbad tillåter jag mig inlägga min personliga gensaga” (Rosenius 1897).
1904: En tysk magundersökningsstudie gav anledning till följande skrivning ”Ormvråkens stora nytta kan blott af dem bestridas, hvilka icke känna honom tillräckligt och förväxla honom med andra rovfåglar”. Utöver sorkar, vilka utgjorde hans huvudsakliga föda, hittades en del näbbmöss och mullvadar. I 500 undersökta ormvråkar hittades 1124 gnagare samt rester av kråka, nötskrika, skata, grönfink och sparvar, en hackspett, en lärka och en trast. Fåglarna tros ha hittats döda. Slutligen konstateras att ormvråken slukar förvånande mängder av grodor och ödlor samt har förkärlek för alla slags insekter (B-m, A 1904).
1909: Skadlig eller inte? Frågan penetreras (Hollgren 1909).
1912: ”Under höst- och vårsträcket formligen öfversvämmas Skåne af de ofvan nämnda fågelarterna (bivråk, fjällvråk och ormvråk). Under denna tid utöfva dessa fåglar en mycket större skada å det matnyttiga vilda, än hvad den oinvigde kan föreställa sig, och ingen må förtänka fasanuppfödaren, att han under denna tid söker decimera dessa roffåglars antal en smula” (red. svar på Granvik 1912). Granvik replikerar i sin tur i SJFT 51:155-159 och får ytterligare ett genmäle från Red.
1913: Ofredad året om.
1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (SJFT 65:bilaga).
1948: Annons i Svensk Jakt 1948 (sidan 267): Ormvråkar, 2 st. tama, användbara vid bulvanskytte, säljes på grund av utrikes resa. Hänvändelse till Sven Brunberg, Tving. Tel 5.
1949: Ormvråkens skadegörelse på villebråd är obetydlig och av ingen vikt gentemot den nytta han gör genom att fånga för människans hushållning skadliga djur (Rendahl 1949).
1949: Ormvråken rykte som skadlig dementeras (Durango 1949).
1953: Ett exempel på ormvråkens harmlöshet torde detta vara: ”Under regn brukar man se ormvråken promenera på åkrar och landsvägar under flitig daggmaskplockning” (Rosenberg 1953).
1954: Lovlig 1 sep-28 feb (Svensk Jakt 92:283). Förmodligen är det regelverket från 1928 som har gällt hela tiden och det skulle det efter vad jag förstår att göra fram till 1/1 1968 då alla arter utan egen jakttid blev fredade.
1968: Fortfarande fredlös under jan-feb i de fem sydligaste länen (Vår Fågelvärld 27:96+). Om detta stämmer vet jag inte. I jakttabellerna för 1968-1972 står det ”Invid eller inom område för viltuppfödning, hönsgård eller därmed jämförlig anläggning, hela jaktåret, i den mån det behövs för att hindra skada inom anläggningen”. Detta gällde hela Sverige. Se också Vår Fågelvärld 31:198.
1973: Ingen jakt eller skyddsjakt framöver (Jakttabeller).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades ormvråken som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 2 070 000 vuxna fåglar.

Maxålder

En svenskmärkt ormvråk hittades död efter 26 år och 9 månader och en ringmärkt i Storbritannien 30 år och 5 månader då den hittades i svagt tillstånd (RCs hemsida www.nrm.se & European bird ringing).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Alm, U. 2014. Tillbaka med födelseattest. A 53:4:3436. Finsk individ vid foderplats i Skåne.
Andell, P. & Nilsson, L. 1987. Svensk fågelatlas i Skåne: slutrapport, del 2. Anser 26:9-26.
Andersson, S. 1988. Ormvråk. Fåglar i jordbrukslandskapet, Vår Fågelvärld, Suppl. No. 12:147-154.
Aronsson, N. 2020. Jakten på börringevråken. VF 2020:5:30-33. Färgmorf.
Bauer, C-A. 2022. Vita vråken på Bjäre. A 61:1:20-25. Om en helvit ormvråk.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
Bengtsson, K. 2015. Mild men svår vinter för ormvråkarna. A 54:2:38-39. Många trafikoffer.
Bernström, J. 1956-76. Ett flertal artiklar om fåglar i Kulturhistoriskt Lexikon för nordisk medeltid, Bd 1-20. Malmö.
B-m, A. 1904. Roffåglarnas nytta och skada. SJFT 42:274-277.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Ciach, M. m.fl. 2011. Records of brown plumage aberration in the Common Buzzard. OS 21:119-122.
Durango, S. 1949. Ormvråken. SJ 87:259-262.
Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
Gensbøl, B. 2003. Musvågen forfølges fortsat. Fugle og natur 2003:4:55-57.
Granvik, H. 1912. Förföljelsen mot våra roffåglar. SJFT 50:385-388.
Hollgren, C.A. 1909. Om åtskilliga däggdjurs och fågelslags större eller mindre skadlighet. SJFT 47:243-258.
Holmgren, A.E. 1870. Skandinaviens foglar, förra bandet. Norstedt, Stockholm.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
Kanje, B. & Kanje, S. 2018. Häckningsframgång hos ormvråk och kattuggla i Varbergs kommun 1984-2016. OS 28:51-68.
Karlsson, J. 1985. Ormvråk som häckningsparasit på havsörn. A 24:250. Växer upp i örnbo.
Kjellén, N. 1999. Different migration strategies among Swedish Common Buzzards Buteo buteo revealed by the proportion of white birds. OS 9:11-18.
Källander, H. & Sylvén, M. 1976. Daggmask som föda åt ormvråk. VF 35:43-44.
Larsson, P. 1993. Vråkjakt i Falsterbo. VF 52:5:38-39. Historisk.
Lundgren, S. 1943. Sommarens renligaste rovfågelbo (betraktelse vid bo). SJ 81:275-278.
Lönnberg, E. 1921. Bidrag till kännedomen om ormvråkens näringsvanor. SJFT 59:257-263.
Lönnberg, E. 1923. Till kännedom om ormvråkens lefnadssätt. FoF 18:174-181.
Lönnberg, E. 1923. Den ryska vråken. SJFT 61:65-68.
Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Malmiga, G., Nilsson, C., Bäckman, J. & Alerstam, T. 2014. Interspecific comparison of the flight performance between sparrowhawks and common buzzards migrating at the Falsterbo peninsula: a radar study. Current Zoology 60 (5): 670–679.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Nilsson, S.G. 1981. De svenska rovfågelbeståndens storlek. VF 40:249-262.
Norrby, T. 1878. Om ormvråken. SJFT 16:154-159 (skadlig).
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Rasmussen, L.U. & Storgård, K. 1989. Ynglende rovfugle i Sydøstjylland 1973-1987. DOFT 83:23-34.
Rasmussen, L.U. 1994. Nogle unge Musvågers føde. DOFT 88:157-160.
Rasmussen, L.U. 1994. Marstemperaturens indvirkning på Musvågens æglægning. DOFT 88:185-186.
Red. 1871. Ormvråken. SJFT 9:111-117.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
Rosenius, P. 1897. Roffågelsträcken på ”Ljungen”. SJFT 35:8-12.
Ryttman, H. 1994. Överlevnadsberäkningar och försök att skatta populationsutvecklingen hos fiskgjuse, ormvråk och sparvhök i Sverige. OS 4:159-172.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
Sunde, P & Odderskær, P. 2011. Musvågers fornemmelse for mennesker. DOFT 105:121-122.
Sylvén, M. 1974. Aktivitet, konsumtion och energiförbrukning hos tornfalk och ormvråk. A 13:167-178.
Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
Ulfstrand, U. 1962. Fågelsträcket vid Falsterbo fågelstation år 1959. VF 21:194.
Ullman, M. 2005. Ormvråkens ålder. VF 64:7:31. 2K hösten, 3K våren.
Ullman, M. 2011. Så enkelt bestämmer du en börringevråk. VF 70:4:40-42.
Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
Winding, P. 2017. Imponerande vårsträck av ormvråk i nordväst. A 56:2:7-9.
Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i november 2023