Prutgås

Förekomst i Sverige

Arten kan ha häckat i Sverige under en kortare period omedelbart efter isens tillbakadragande. De benfynd som finns är från tidigast Atlantisk tid, 7000 före 0, och avser säkerligen sträckande fåglar (Ericson & Tyrberg 2004). Den första noteringen om förekomst i Sverige är från 1731 och berättar att arten var känd hos oss före detta år (Linné 1731). Cirka hundra år senare berättas att prutgåsen ”anländer från norden till södra Sverige i stora skaror vid slutet av september och början av oktober” (Nilsson 1858). Att arten var mycket talrik under 1800-talet antyds också av en uppgift i Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1878, sidan 256. Där står: ”… 9 september, då jag kan säga att hundratusentals af dessa foglar drogo fram genom Kalmarsund”.  I samma nummer nämns också att Nordenskjöld under sommaren 1858 såg ”en ofantlig skara” vid Tscheljuskin på Tajmyrhalvön.

Lite mer detaljer ges i början av 1900-talet: ”I Sverige förekommer hon endast under flyttningstiden, men då rätt allmänt längs östkusten från Skåne till Stockholms skärgård och vid Gotland. Vid Skånes kust stannar hon stundom kvar större delen av vintern” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Detta nu nämnt bör i huvudsak ha handlat om nominatformen bernicla.

Runt 1960 beskrivs en nedgång i antalet fåglar: ”Efter 1930-talet har prutgåsen minskat starkt i antal inom nästan hela sitt utbredningsområde, vilket man ställt i samband med förödande sjukdomar på bandtången (Zostera) som på övervintringsplatserna utgör artens viktigaste föda. I vissa bestånd har tillbakagången varit nära nog katastrofal” (Rudebeck 1962). Denna minskning berättas ha börjat omkring 1930 och berniclas världspopulation uppskattades 1954-1957 till endast 15 500 individer. 1971/72 hade beståndet ökat till 34 000 ex. I samband med jaktfredning i Frankrike 1967 och i Danmark 1972, samt i kombination med goda häckningsår, ökade populationen till omkring 328 000 fåglar runt år 1991. Därefter följde en ny nedgång och en uppskattning 2011 ledde till 211 000 ex (Christensen m.fl. 2022).

För den ljusbukiga formen hrota nämns en dramatisk tillbakagång av det bestånd som övervintrade i Danmark efter 1930. Under perioden 1966-1971 var detta nere på 1 500-2 200 individer. Därefter har detta bestånd ökat och uppskattades 2019 bestå av 13 800 ex. Samtidigt uppskattades det kanadensiska beståndet bestå av 246 000 individer (Christensen m.fl. 2022).

Den mörkbukiga formen nigricans var enligt Curry-Lindahl (1959) nära total kollaps och utrotning runt 1960 men har idag ett bestånd uppskattat till 160 000 individer (Christensen m.fl. 2022).

För Sveriges del handlar det alltså i huvudsak om underarten bernicla och om sträckande fåglar. Dessa sträck är oftast koncentrerade i tid och pågår huvudsakligen under andra halvan av maj till början av juni samt under september-oktober. Den högsta dagssiffran under våren som jag hittar är häpnadsväckande 108 470 ex sträckande vid Lilla Karlsö 25 maj 2002 (Artportalen). För höstarna gäller 59 378 ex vid Brantevik i Skåne 27 september 1993 (Fåglar i Skåne 1993).

Prutgåsen (bernicla) har setts i Sverige under årets alla månader och i alla svenska landskap.

Den ljusbukiga formen hrota noterades för första gången i Landskrona december 1842. Övriga tidiga fynd är Värnamo 15 oktober 1902 och Farhult i Skåne 9 december 1935 (Curry-Lindahl 1959). Dessa tre fynd är också de enda som nämns i SOFs förteckningar 1949-1957. Sen följde fynd vid Revsudden i Småland 16 oktober 1960, Åhus i Skåne 5 november 1961 (SOF 1962) och Hönö i Bohuslän 12 oktober 1963 (SOF 1970). Därefter följde en räcka fynd och sedan åtminstone 1981 har underarten setts årligen i Sverige (SOF 2003). Se tabell 1 för förstafynd i de olika landskapen. Hur många som setts i landet idag går sannolikt inte att reda ut, men t.o.m. 2004 lär 1 199 ex ha anträffats i Sverige (Ullman 2006). Ljusbukiga prutgäss har setts i Sverige under årets alla månader.

Den svartbukig formen nigricans sågs för första gången i Sverige på Öland 4 oktober 1983 (Wirdheim 1984). Ett andra fynd gjordes i Ljunghusen i Skåne 29 oktober-1 november 1984 (Ullman 1985) och sannolikt samma fågel på Flommen 5 november samma år (Vår Fågelvärld 46:325). Skånes andra och Sveriges tredje fynd gjordes vid Smygehamn 26 januari 1985 (Hirschfeld 1985).

Till och med 1999 hade det gjorts tio fynd i Sverige (SOF 2003) och 2017 passerade antalet sedda fåglar 150-strecket. Då slutade Fågelåret att räkna.

Merparten av fynden görs i maj samt under perioden september-november, men det finns några få fynd även i juni och december (Artportalen).

Tabell 1: Förstafynd av hrota och nigricans.

Förekomst i Skåne

Det första årsdaterade fyndet i Sverige gäller överraskande nog en individ av den ljusbukiga formen hrota. Den sågs vid Landskrona i december 1842 (Curry-Lindahl 1959). Övriga uppgifter om allmän förekomst i landskapet under flyttningstiden ges av Wallengren 1849 och Nilsson 1858. För år 1887 berättas att arten: ”Sträcker om höst och vår i stora mängder över Skåne. Ett exemplar blev skjutet här i sjön hösten 1887” (Thott 1892). ”Här” bör vara Yddingesjön. En annan uppgift från slutet av 1800-talet berättar att: ”Kommer vår och höst till Skåne i stora skaror; erhållen vid Ystad, Trelleborg, Malmö, Lomma m.fl. ställen. Ett år drog 100 000-tals genom Kalmarsund den 9 september (Carlsson 1894).

Sträcket förbi Skåne måste ha påverkats negativt under de dåliga åren från cirka 1930 och sannolikt under flera decennier framöver. Rapporterade sträcksiffror i Fåglar i Skåne från 1975 och framåt är till en början tämligen mediokra – se figur 1. Detta kan givetvis bero på svagare bevakning men också på att beståndet vid denna tid var svagare. Den första riktigt anständiga årsuppgiften är 43 200 sträckande prutgäss hösten 1982. Det i särklass högsta antalet för både vår- och höststräck är 102 504 ex hösten 1993. Och om jag fattar det rätt passerade alla dessa Brantevik. Detta år sattes också ett svårslaget dagsrekord med hela 59 378 ex den 27 september, även det i Brantevik givetvis (Fåglar i Skåne 1993).

Den högsta vårsiffran räknades 2002 och noteringen blev 92 000 individer (Fåglar i Skåne 2002). Under senare år har både vår- och höstsiffrorna legat tämligen stabilt, men kanske kan man ana en negativ trend under 2010-talet. Det ska dock sägas att redaktionen för Fåglar i Skåne slutade att beräkna årssummor efter 2015 – figur 1.

Gällande den ljusbukiga formen hrota gjordes som nämnts ovan det första fyndet redan 1842. Därefter dröjde det till 1974 (!) innan nästa fynd gjordes och det handlade om en individ vid Falsterbo 14 oktober (Vår Fågelvärld 35:68). T.o.m. 1988 hade 26 individer noterats i Skåne (Gärdenfors m.fl. 1990) och följande fynd kan följas i figur 2. Med undantag för 1989 och 1996 har underarten setts i Skåne årligen från 1983 och enligt Artportalen har den observerats under alla månader utom juli.

Skånes första fynd av den mörkbukiga formen nigricans gjordes vid Ljunghusen 29 oktober 1984. Fågeln sågs på platsen till 1 november och sannolikt var det samma individ som sågs vid Flommen 5 november samma år (Ullman 1985 & Vår Fågelvärld 46:325). Skånes andra fynd gjordes vid Smygehamn 26 januari 1985 (Hirschfeld 1985). Därefter följde fynd vid Skillinge 18 oktober 1995 och vid Skåre 7-16 november 1998 (Fågelåret 1999 & Larsson 2002). Från och med 2000 sågs den årligen t.o.m. 2022 med undantag av 2016 då den uteblev – se figur 3 (Fågelåret 1998 samt diverse Fåglar i Skåne).

Figur 1: Sträcksiffror från Skåne 1976-2015. Vår = blå stapel, höst = röd stapel (Fåglar i Skåne).

Figur 2: Antal individer av hrota i Skåne 1977-2022 (Fåglar i Skåne).

Figur 3: Antal nigricans i Skåne 1984-2022 (Fåglar i Skåne).

Förekomst i Danmark (Mørkbuget (bernicla), Lysbuget (hrota) och Sortbuget (nigricans) Knortegås

Nominatformen bernicla beskrivs som en allmän sträck- och lokalt tämligen allmän vintergäst. Flest individer ses, precis som i Sverige, i slutet av maj och i skiftet september-oktober.

Den ljusbukiga formen hrota uppträder främst i norra, västra och östra Jylland samt i den nordliga delen av Vadehavet. Mer än halva beståndet av fåglar från Svalbard och norra Grönland övervintrar i Danmark men under rastningen på våren uppträder i princip hela detta bestånd i landet. Det högsta antalet rastande fåglar som nämns är 9 587 individet i maj 2019.

Den mörkbukiga nigricans är betydligt ovanligare och det första fyndet gjordes inte förrän 15 januari 1983. Det hände sig på Fanø. Idag ses omkring 5-10 individer årligen med en topp på 16 ex 2006. Ökningen av antalet fynd i Danmark anses dels bero på ökad aktivitet bland fältornitologerna men också på ett ökat bestånd i utbredningsområdet. Detta område har tillväxt västerut och tangerar idag formen berniclas hemområde (Christensen m.fl. 2022).

Jakt, skydd och attityder

• 1858: Jakt: Denna fågel utgör, i några trakter av östra kusten, under flyttningstiderna, föremål för en roande och lönande jakt. Den drives i synnerhet vid Kalmar och Blekinge, samt utanför Simrishamn och skall enligt berättelse, tillgå på det sätt att en mängd båtar, vari jägare finns väpnade med grova gevär, lägra sig utanför de uddar och holmar där prutgåsen har sitt vanliga stråk. Då väderleken är passande, anländer hon flockvis, den ena skaran efter den andra och nedskjutes ur luften med grova hagelskott. Nytta: Köttet stekt är förträffligt, fint och mört (Nilsson 1858).
• 1867: I Karlskrona den 6 juni funnos ännu nyskjutna exemplar på torget (Meves 1868).
• 1887: Blir flitigt jagad från små ångbåtar i Öresund i maj (Thott 1892).
• 1928: Fredad 21 apr-10 aug (SOF 1982).
• 1935: Fredad: 1 mars-31 aug (SOF 1982).
• 1938-50: Fredad 1 mars-31 aug enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 76:218).
• 1951: Lovlig från Blekinge till Sörmland 1 okt-31 dec (Svensk Jakt 89:185).
• 1953-56: Jakttid 1 okt-31 dec i D, E, H och K län. Fredad i övriga län (Svensk Jakt 91:280).
• 1957: Totalfredad genom kungl. kungörelse den 6 juni 1957 (Vår Fågelvärld 17:72).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades prutgåsen som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 211 000 vuxna fåglar. 

Maxålder 

En svenskmärkt sköts efter 8 år och 3 månader och en märkt i Storbritannien var hela 28 år och 10 månader när den sköts (RCs hemsida & European bird ringing).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Alerstam, T. 1976. Prutgässens huvudled över Skåne under hösten? A 15:281-284. Kompletterande uppgifter finns i A 16:69-70.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Clausen, P. & Percival, S. 1991. Farveringmærkning af Lysbugede Knortegæs en stor succes. DOFT 85:101-103.
• Clausen, P. & Fischer, K. 1994. Alders- og racebestemmelse af Knortegæs. DOFT 88:1-4.
• Clausen, P. & Fischer, K. 1994. Lysbuget Knortegås Branta bernicla hrota: Forekomst og økologi i Vadehavet. DOFT 88:9-22.
• Clausen, P. 2007. Lysbugede Knortegæs på afveje. DOFT 101:98-101. Flyttning.
• Clausen, P. 2020. Lysbuget Knortegås slår alle rekorder. DOFT 114:115-117.
• Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Green, M. 1998. Spring migration of Barnacle Goose Branta leucopsis and dark-bellied Brent Goose B. bernicla bernicla over Sweden. OS 8:103-123.
• Gärdenfors, m.fl. 1990. Förteckning over Skånes fåglar. Anser suppl. 25. Lund.
• Hirschfeld, E. 1985. Skånes andra fynd av Branta bernicla nigricans. Anser 24:248)
• Holm, C. 1997. Disturbance of Dark-bellied Brent Geese by helicopter in a spring staging area. DOFT 91:69-73.
• Holm, C. 1997. Time budget and flock structure in spring staging Dark-bellied Brent Geese. DOFT 91:109-115.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Larsson, H. 2002. Svartbukig prutgås – en uppdatering. A 41:210-211. Nigricans.
• Linné, C v. 1731. Methodus avium Sveticarum. Utgiven 1907 av E. Lönnberg.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
• Ohlsson, A. 2018. Till och från Arktis i böljande flockar. A 57:3:3-7.
• Red. 1878. Taflackan. SJFT 16:255-256.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Skriver, J. 2001. Knortegæs – gæssene og græsgangerne. Fugle og natur 2001:1:17-19.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1951. Förteckning över Sveriges fåglar. 2:a upplagan. Stockholm.
• SOF. 1954. Förteckning över Sveriges fåglar. 3:e upplagan. Stockholm.
• SOF. 1957. Förteckning över Sveriges fåglar. 4:e upplagan. Stockholm.
• SOF. 1962. Förteckning över Sveriges fåglar. 5:e upplagan. Stockholm.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Stockholm.
• SOF. 1982. De svenska gässen. VF Suppl. Nr. 9. Stockholm.
• SOF. 2003. Sällsynta fåglar I Sverige. 2:a uppl. Stockholm.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Ullman, M. 1985. Ostsibirisk prutgås Branta bernicla nigricans anträffad i Falsterbo. Anser 24:33-38.
• Ullman, M. 2006. Ljusbukig prutgås. VF 65:7:47. Förekomst i Sverige.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. 1984. ”Svart” prutgås anträffad på Öland. Calidris 13:141-142.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2023.