Foto: Mikael Arinder

Rödbena

”Ingenting undgår dess vaksamma ögon. I samma stund man stiger ut på den äng den bebor går larmet. Rödbenorna lyfter och exploderar i gälla sirener” (Stefan Casta i Fåglar om våren 1989).

Rödbenan företräds av sex underarter varav nominatformen totanus finns i Europa och österut till västra Sibirien. Underarten robusta finns på Island och sparsamt på Färöarna och den ses regelbundet i Sverige under vinterhalvåret. Övriga underarter finns i östra delarna av Asien.

Förekomst i Sverige

Det antas att arten var en tidig kolonisatör i vårt område, men inga perioder anges. Løppenthin menar å andra sidan att arten invandrade till Danmark som tidigast under Subatlantisk tid som började för cirka 2500 år sedan. Svenska benfynd är också alla från denna period (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967). Den första nedtecknade uppgiften om förekomst i Sverige är från perioden 1694/1710 (Rudbeck, bild i VF 1993, nr 1, sid 24).

Under 1800-talet gavs närmare uppgifter om förekomst och jag citerar några källor: ”Är jämte drillsnäppan den allmännaste arten i sitt släkte. På somliga ställen är hon talrik” (Nilsson 1858). ”Finns (1867) överallt i kärr som ligger nära havsstranden både på Öland och vid Skanör” (Meves 1868). ”I södra Sverige torde hon förutom på öarna i Venern och holmar i Mälaren, där hon sparsamt häckar, samt vid några kärr och sjöar på Gotland och Öland, i Skåne och i Småland, hufvudsakligen vara bosatt endast vid kusterna, men är där, snart sagdt öfverallt, allmän” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).

Mer precisa uppgifter om artens förekomst i Sverige får vi i SOF 1949: ”Häckar vid kusten tämligen allmänt från Skåne till Bohuslän och Uppland samt sällsynt i Hälsingland, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten, samt vid invatten sparsamt-sällsynt i Skåne, Blekinge, Småland, Västergötland, Dalsland och vid Vänern, samt tämligen allmänt-sällsynt i Härjedalen, Jämtland och Lappland. Har häckat vid kusten av Medelpad och vid invatten i Närke”.

Utvecklingen under senare år kan följas i Svensk Fågeltaxerings årsrapporter och jag citerar ur en del av dem:

2011: ”Det övergripande mönstret för rödbenan på standardrutterna är svagt positivt, om än inte statistiskt säkerställt. Detta står som tidigare nämnts i kontrast till det negativa punktruttsmönstret. Bakom denna skillnad står ett numera ganska välkänt faktum; det går bra för Norrlands rödbenor (främst de i fjällen häckande fåglarna) och mindre bra för de i söder”.
2013: Rödbenan ingick som en av tio vadararter som berättades ha haft en mer positiv utveckling i Norrland än i Göta- och Svealand under de senaste tio åren.
2019: Bland flera vanliga arter i fjällen, nämndes rödbenan bland dem som det ”till och med går ganska bra för”.
2022: ”Rödbenan har i huvudsak en positiv trend i sen tid, även om kustfågelinventeringen visar på en minskning av antalet i skärgårdsmiljö”.

Populationen i Sverige bedömdes 2008 uppgå till 20 000 par (Ottosson m.fl. 2012) medan Svensk Fågeltaxering bedömde populationen till 27 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som måttligt ökande och för 10-årsperioden 2012-2021 som stabil (Wirdheim & Green 2023).

Isländska rödbenor, underarten robusta i Sverige

Att denna underart (se foto precis ovan) gästar Sverige som rastare och övervintrare är numera väl känt. Men det tog sin tid innan skådarkollektivet insåg att senhöst- och vinterfynd ofta handlade om denna underart. Vid sökningar på Artportalen är det nämligen ganska tunnsått med rapporterade robustor. Däremot finns det betydligt fler rapporterade rödbenor under perioden november-februari. Min egen erfarenhet från min hemmalokal vid Spillepeng berättar att våra totanus anländer runt 15 mars och lämnar sitt häckningsområde redan under andra halvan i juni. Utan någon form av vetenskaplig grund vill jag hävda att fynd under framförallt perioden november-februari till största delen bör handla om den nordligare underarten robusta. I tabell 1 finns lite underlag för mina teorier. Här ska sägas att långt ifrån alla fynden i tabellen är validerade samt att många av observationerna berör samma fåglar. Detta gäller inte minst för Öland som visar överraskande många rapporter av rödbenor under de aktuella månaderna. Och som sagt var, det handlar här i väldigt många fall om samma fåglar.

Att det tog tid att säkert påvisa underarten i Sverige visas också av att det första säkra och godkända fyndet gjordes så sent som 1976. I februari detta år fångades sex ex och hittades ytterligare ett dött ex vid Ljunghusen i Skåne och samtliga visade via mått att det handlade om underarten robusta (Vår Fågelvärld 37:76).

Två män som grävt ner sig i problematiken är Peter Olsson och Richard Ottvall och om deras mödor och resultat kan man läsa i deras artiklar i Anser 2002 och 2006 – se referenslistan. I korthet berättas att robustorna som regel når Skåne i september och lämnar oss i mars. Det finns också via ringmärkning konstaterade bevis på koppling till Island samt flera fynd som visar att individerna återkommer till samma övervintringsområde flera år i rad.

Isländska rödbenor är inte helt lätta att bestämma i fält, men de är något större än totanus och upplevs också som murrigare i färgerna och med en ganska markerad gräns mellan grått bröst och ljusare mage. Däremot kan man nog bestämma dem ganska säkert med hjälp av datum – min absoluta övertygelse är ju att den absoluta majoriteten av senhöst- och vinterfynd av rödbenor bör handla om underarten robusta.

Tabell 1: Rapporterade robusta under perioden november-februari alla år jämfört med rapporterade rödbenor under samma period (Artportalen 10 december 2023).

Landskap	Antal rapp. robusta	Första	Max antal	Antal rapp. rödbenor	Första	Max antal
Skåne	1924	1977	108	9181	1931	284
Blekinge	1	2004	1	44	1992	2
Halland	14	2008	3	598	1961	60
Småland	0			1	2016	1
Öland	3	2007	1	1564	1965	50
Gotland	0			138	1971	6
Bohuslän	0			58	1959	50
Västergötland	0			17	1962	4
Östergötland	0			0
Dalsland	0			0
Värmland	0			0
Närke	0			0
Sörmland	0			3	1992	1
Västmanland	0			0
Uppland	0			2	2001	4
Dalarna	0			0
Gästrikland	0			0
Hälsingland	0			0
Härjedalen	0			1	1980	1
Medelpad	0			0
Jämtland	0			0
Ångermanland	0			0
V-botten	0			1	2016	1
N-botten	0			0
Lappland	0			0

Förekomst i Skåne

Rödbenan har sannolikt en mycket gammal historia i Skåne och bland de första uppgifterna jag finner anges den t.ex. som en allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Från sydväst och 1887 sades att: ”Häckar sällsynt i inlandet”. Källan avser här förhållandena runt godsen Skabersjö-Börringe (Thott 1892).

I privata anteckningar av Gunnar Nordqvist från 1930-talet anges följande kända häckningslokaler för rödbenan i Skåne: Fågelvik v. Maglarp, Mellan Gislöv och Dalköpinge, Måkläppen, Norr om Skanör, Flommen, Eskilstorps ängar, Vellinge strandängar, Hököpinge strandängar, Eskilstorps holmar, Foteviken, Klagshamn, Sjötorpsön v Klagshamn (Dynan), Arlöv, Alnarp, Norr om Vikhög, Farhult, N. Häljaröd, Vibynäs v. Hammarsjön, Hovby ängar, Kristianstad, Krankesjön, Vombs ängar, Kumlatofta ängar, Örtofta och Hviderup.

Rödbenan är tämligen välinventerad under senare år, inte minst i samband med återkommande strandängsinventeringar. Tyvärr saknar jag underlag för dessa (den senaste 2022). Men för Vellinge kommun och Spillepengsområdet ses utvecklingen 2000-2023 i figurerna 3-4. Kurvorna är någotsånär ganska lika, inte minst är det intressant att notera att bottenläget i båda områdena inföll år 2012.

Den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisade förekomst i totalt 174 rutor och man uppskattade beståndet till 875 par (Andell mfl 1987b). Den andra atlasen 2003-2009 påvisade förekomst i 157 rutor, trenden bedömdes som minskande och beståndet uppskattades 2008 till 800 par (Bengtsson & Green 2013).

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av rödbena 1974-1984. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av ormvråk 2003-2009.

Figur 3. Beståndsutvecklingen av rödbena i Vellinge kommun 2000-2023 (Falsterbo Fågelstation).

Figur 4: Beståndsutvecklingen av rödbena på strandängarna i södra Lommabukten 2000-2023 (Fågelskydd Spillepeng).

Isländska rödbenor, underarten robusta, i Skåne

Som framgår av resonemanget ovan angående underarten robusta tror jag att merparten av sena höstfynd och rena vinterfynd gäller just denna. Om vi utgår från denna teori finns det följande äldre fynd av troliga robusta i Skåne under perioden november-februari: 1 ex i Skälderviken januari-februari 1931, två ex vid Lomma 14 februari 1936, 26 ex vid Stavsten 13 januari 1952, ett ex Utvälinge 30 december 1953 och två ex Utvälinge 1januari-11 februari 1955. Under 1960-talet finns det 42 rapporter om rödbenor med som mest elva ex i Foteviken 15 november 1964. Under 1970-talet och framåt har antalet rapporter givetvis ökat eftersom skådaraktiviteten ökade. Från Rönnen/Sandön i nordväst finns t.ex. flera uppgifter om upp till 81 ex under vintrarna 1975-1978. Än fler rapporterades från Foteviken 20 november 1976, nämligen 150 ex. Det hittills högsta antalet vinterrödbenor är 284 ex vid Knösen 22 december 1984. Under 2000-talet finns det sju rapporter om 75-100 ex i Falsterboområdet, men eftersom jag ogillar antal som slutar på 0 anger jag 78 ex i november under åren 2007 och 2009 som de högsta. Allt här omnämnt är hämtat från Artportalen.

Tittar vi stället på rapporterade robustor under alla år och alla månader blir det som följer. Notera att det gäller rapporter till Artportalen och att det förekommer många dubbelrapporteringar:

Januari: 668 rapporter med som mest 48 ex vid Höllviken 28/1 2022.
Februari: 344 rapporter med som mest 67 ex vid Höllviken 19/2 2023.
Mars: 228 rapporter med som mest 49 ex vid Kämpingeviken 13/3 2009.
April: 92 rapporter. Den 6:e i denna månad 2007, mellan klockan 14.00-18.30, räknade Mattias Ullman 135 ex på sju lokaler mellan Lilla Hammarsnäs och Stavstensudde.
Maj: Två fynd med som mest två ex vid Borstahusen 1 maj. Den andra obsen gjordes vid Spillepeng 15/5 och gällde en ”något retarderad individ”.
Juni: Inga rapporter.
Juli: Två rapporter om vardera en individ. Den tidigaste från Nabben, Falsterbo 18 juli 2018.
Augusti: Sju rapporter med som mest fem ex vid Farhultsviken 31/8. En åttonde rapport om tio ex i Falsterbo 11/8 1987 betraktar jag som mycket tveksam.
September: 94 rapporter (varav åtskilliga gäller enstaka ringmärkta individer). Som mest rapporterades 73 ex vid Höllviken 29/9 2010.
Oktober: 201 rapporter med som mest 108 ex vid Falsterbo kanal 27/10 2002.
November: 495 rapporter med som mest 78 ex vid Höllviken 30/11 2007.
December: 417 rapporter med som mest 37 ex vid Höllviken 16/12 2018.

Det högsta antalet till Artportalen rapporterade robusta i Skåne under alla år alltså 108 ex. vid Falsterbo kanal 27 oktober 2002. Tittar vi istället på rapporter utan underartsepitet, men där datum starkt indikerar robusta hittar vi flera betydligt större ansamlingar och definitivt betydligt fler rapporter om noterade rödbenor. Än fler hittas när tidiga årgångar av Fåglar i Skåne används. Men den största noggrant räknade flocken är den som nämnts ovan, alltså 284 ex vid Knösen 22 december 1984.

Förekomst i Danmark (Rødben)

Rödbenan beskrivs som en ganska allmän häckfågel och som en tillika ganska allmän vintergäst. Beståndet uppskattades 2019 till 6 700 par och trenden beskrevs som negativ, särskilt på kort sikt. Rödbenan är utbredd längs alla danska lågt liggande kuststräckor och på lämpliga inlandslokaler. De största bestånden finns i Vadehavet, på Tipperhalvön och vid Vejlerna (samtliga i Jylland), samt på Læsø och Saltholm. Den isländska underarten robusta övervintrar frekvent i Danmark med några tusen individer. Första fyndet av en robusta var en död fågel som hittades vid Randers Fjord i Jylland i december 1939 (Christensen m.fl. 2022).

En intressant uppgift är att man märkte en markant ökning av antalet häckande par vid fågelreservatet Nyord på Mön efter att räven skjutits bort från häckningsön (Christensen 2017).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för rödbenans del en måttlig minskning ur såväl långtidperspektivet 1983-2020 som för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

Jakt, skydd och attityder

(SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift)

1858: Jakt: Fågeln är ganska skygg och således svår att få inom håll. Dock lyckas det ibland, då han sitter på stranden eller i vattnet. Nytta: Köttet är läckert till stek (Nilsson 1858).
1907: Fredad under tiden 1 mars-20 juli (SJFT 45:152-156).
1913: Fredad 1 jan-15 juli (SJFT 50:338-339).
1922: Fredad 16 november- 15 jul (SJFT 60:243).
1938: Fredad 16 nov-31 juli enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
1942: Fredad 16 nov-15 aug enl. Kungl. Maj:ts kungörelse nr 559 (Svensk Jakt 80:289-291).
1951: Vadare avförs från jakttabellen och är därmed skyddade 1 mars-31 augusti (Svensk Jakt 89:185).
1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades rödbenan som sårbar (VU) och med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 596 000 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen livskraftig (LC).

Maxålder

En svenskmärkt rödbena kontrollerades som 17 år och 2 månader och en holländsk dog vid 32 år och 10 månaders ålder (RCs hemsida & European bird ringing 2023).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Andell, P., Jönsson, P-E., & Nilsson, L. 1987b. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 3. Anser 26:97-110.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
Christensen, H.R. 2017. Når rævene forsvinder: Vilde vibetal og rødben der rykker. Fugle & Natur 2017:4:3-5.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Jönsson, P-E. 1995b. Hotade och sällsynta fåglar i Skåne – en regional rödlista. Anser 34:245-264.
Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Mathiasson, S. 1978. Häckfågelfauna i Foteviksområdet. Med. nr 1978:5, Naturvårdsenheten, Lst i Mö-hus län.
Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Olsson, P. & Ottvall, R. 2002. Övervintrande isländska rödbenor – en projektpresentation. A 41:293-296.
Olsson, P. & Ottvall, R. 2006. Skånska vinterrödbenor. A 45:65-74.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Ottvall, R. 2002. Forskningsprojekt på rödbena – några funderingar kring skötsel av strandängar. Calidris 31:1:54-56.
Ottvall, R. 2004. Hur många par rödbenor häckar på en havsstrandäng? – en utvärdering av en inventeringsmetodik. OS 14:183.
Redaktion. 2015. Spyende rödbena. A 54:2:61. Spyboll.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2023.