Rödhuvad dykand
Den huvudsakliga förekomsten är i Centralasien bort mot Myanmar, men det finns också flera små spridda förekomster i Europa.
Förekomst i Sverige
Sveriges första fynd gjordes 1937, se nedan, men det finns också en mycket gammal uppgift som man kan tycka vad man vill om. Det är en Herr Malmlén som 1854 berättade: ”Här i närheten av Göteborg, vid älvkanten, hade, enligt berättelse av bönder, som där utsätta sina ryssjor, en tid uppehållit sig en and, som var så lite rädd att de åtskilliga gånger försökt att med åra eller stake döda henne; och de tala ännu om denna med sitt ”röda huvud” och ”svarta bröst, granna and”. Sedan jag blivit underrättad om förhållandet gick jag till stället den 23 juni och såg själv anden, vilken jag igenkände som rödhuvad dykand; men hon var då rädd och gick upp på mycket långt håll, varför mitt skott väl träffade och skadade henne, men hon kom dock undan och visade sig ej sedermera (Nilsson 1858). Så gick det till på den tiden.
- Det första officiella fyndet i Sverige gjordes alltså 1937 och det var en hona som sköts vid Norrsunda på Runmarö i Stockholms skärgård den 20 december. Kroppen lär finnas på NRM (Lönnberg 1938).
- Falsterbo 10 augusti 1959 (Vår Fågelvärld 21:199).
- Revsudden i Kalmarsund 27 maj 1961 (Vår Fågelvärld 24:104).
(En ung hanne i Pildammsparken 26 oktober- 19 november 1963 (Vår Fågelvärld 26:181). Vid denna tid kan arten ha hållits som parkfågel – se text om Skåne. Fyndet är sannolikt underkänt). - Skanör 10 juni 1963 (Vår Fågelvärld 24:329).
- Karlshamn 13-15 mars 1964 (Vår Fågelvärld 27:69).
- Tre hannar vid Tofta, Gotland 1 januari 1966 (Vår Fågelvärld 24:104)
Fram till 1975 hade det enligt SOF 1978 gjorts 24 fynd. Därefter är det ogörligt att hålla koll på fynden, inte minst eftersom arten också är tämligen vanlig i fågelparker i både Sverige och utomlands. Många observationer gäller således sådana fåglar. I tabell 1 visar jag förstafynd för de olika landskapen. Ingen hänsyn till eventuella rymlingar har tagits.
Tabell 1: Förstafynd av rödhuvad dykand i de svenska landskapen. Fyndet i Lappland (Åsele lappmark) 1995 är osäkert. Finns inte på Artportalen och nämns inte i Leif Bildströms bok om södra Lappland.
Landskap | Förstafynd | Källa |
Skåne | 1959 | Vår Fågelvärld 21:199 |
Blekinge | 1964 | Vår Fågelvärld 27:69 |
Halland | 1978 | Vår Fågelvärld 39:37 |
Småland | 1961 | Vår Fågelvärld 24:104 |
Öland | 1973 | Vår Fågelvärld 34:92 |
Gotland | 1966 | Vår Fågelvärld 24:104 |
Bohuslän | 1991 | Vår Fågelvärld 1992:7-8:40 |
Västergötland | 1967 | Vår Fågelvärld 29:39 |
Östergötland | 1970 | Vår Fågelvärld 30:143 |
Dalsland | 1991 | Vår Fågelvärld 1992:7-8:40 |
Värmland | 1997 | AP |
Närke | 2017 | AP |
Sörmland | 1975 | Vår Fågelvärld 35:330 |
Västmanland | 1998 | Fågelåret 1998 |
Uppland | 1937 | Lönnberg 1938 |
Dalarna | 1982 | Vår Fågelvärld 42:306 |
Gästrikland | 1999 | Fågelåret 1999 |
Hälsingland | 1999 | Fågelåret 1999 |
Härjedalen | – | – |
Medelpad | 2018 | AP |
Jämtland | 2020 | AP |
Ångermanland | – | – |
V-botten | 1991 | Vår Fågelvärld 1992:7-8:40 |
N-botten | 1982 | Vår Fågelvärld 42:306 |
Lappland | 1995? | Fågelåret 1995 |
Den rödhuvade dykanden har en gång häckat i Sverige och det hände sig i Tåkern 2012. Ett par häckade och tre ungar sågs, men det är oklart om ungarna klarade sig (Fågelåret 2012:76). En hona med ungar sågs i sjön även 2013 men det visade sig vara gräsandsungar som följde henne (Fågelåret 2013). Arten har setts i Sverige under alla månader och årligen sedan 1972
Förekomst i Skåne
Det här är en något besvärlig art eftersom det florerar, har gjort i alla fall, en hel del rymlingar bland alla fynden. Därtill kommer att samma fågel eller fåglar ofta uppträtt på flera lokaler och under flera år. Det känns därför ganska meningslöst att räkna på antal fynd och antal fåglar. Det som kan sägas är att det under åren har handlat om upp till cirka fem fynd/fåglar per år och att arten setts nästan årligen i Skåne sedan 1986. Undantagen är 1999, 2001, 2011, 2014 och 2015. Arten är också sedd i landskapet under årets alla månader.
Det första rapporterade fyndet handlar om ett ex som sträckte förbi Falsterbo 10 augusti 1959 (Ulfstrand 1962). Nästa fynd gjordes vid Skanör 10 juni (Vår Fågelvärld 24:329). Samma år sågs även en ung hanne i Pildammsparken i Malmö 26 oktober-19 november 1963 (Vår Fågelvärld 26:181). Men det lär ha funnits parkhållna individer i parken någon gång under 1960-talet, dock oklart under vilka år (Lennarth Blomquist muntligen).
Jag är inte säker på om dessa tre fynd är godkända idag eftersom de inte nämns i Gärdenfors m.fl. 1990. De första fynden i den skriften är från 1977 och handlar om en hona vid Ribersborg i Malmö 1 januari samt om en hanne och tre honor vid Landön i nordost 12-13 mars (Vår Fågelvärld 38:41). Därefter gjordes två fynd 1979 (Råbelövssjön och vid Farhult) samt sågs en juvenil i Herculesdammarna i november-december 1984 (Fåglar i Skåne). Så är vi framme vid 1986 varefter arten med de ovan nämna undantagen uppträtt årligen i landskapet t.o.m. 2023.
Det senaste försöket av Rrk att räkna på antalet fynd är från Fåglar i Skåne 2020 och det landade på 57 fynd av 70 fåglar.
Parkfåglar i Skåne
Från Malmö berättade fågelskötaren Lennarth Blomquist för mig att det fanns rödhuvade dykänder i Pildammsparken under några år på 1960-talet, dock oklart vilka. Under 1970-talets slut lär ett par ha funnits och de ska också ha fått en unge vid något tillfälle (Hirschfeld & Ullman).
1990 köpte Lennarth Blomquist in en hel del sjöfåglar från uppfödare i Danmark. Bland annat handlade det om cirka tio individer av rödhuvad dykand som planterades ut i Pildamms- och Slottsparken. Utöver gravänderna klarade sig de rödhuvade dykänderna bäst. De förökade sig vid flera tillfällen och fanns kvar i Pildammsparken en bit in på 2000-talet.
Förekomst i Danmark (Rødhovedet And)
Det första fyndet i Danmark var en adult hanne som sköts vid Rödvig på Själland 15 jan 1892. Efter att ha etablerat sig som häckfågel på Fehmarn i Tyskland omkring 1920, sågs arten första gången på Lolland 1931. 1940 etablerade den sig som häckfågel i Nakskov Indrefjord på Lolland och beståndet var rimligt konstant med 10-25 par från 1948-1969, med som mest 30 par 1948. Ett utbrott av botulism 1968 slog ut de flesta av paren och den sista häckningen i detta område skedde 1973. Under tiden hade några par spridit sig till sydöstra Fyn och till Langeland och häckade där i perioder fram till 1981. Återinvandrade till Maribosøerne på Lolland 2001 och häckar där regelmässigt med cirka tio par – som mest 12-16 par 2005 (Christensen m.fl. 2022).
Jakt, skydd och attityder
Den rödhuvade dykanden har förståeligt nog aldrig haft någon specifik jakttid i Sverige, utan den klumpades väl ihop med liknande arter. När alla fåglar utom de med specifik jakttid blev åretruntfredade i januari 1968 (Vår Fågelvärld 27:96+) gällde detta givetvis även för den rödhuvade. Men jägarkollektivet blev oroliga och för att slippa riskera att skjuta på fredad art föreslogs att flera tillfälliga arter skulle få allmän jakttid – det gällde rostand, rödhuvad dykand, vitögd dykand, praktejder, alförrädare, vitnackad svärta, strömand, islandsknipa, vit- och svartnäbbad islom, toppskarv och dvärgskarv (Svensk Jakt 5:1968). Förslaget vann inte gehör.
Rödlistning Europa
BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades rödhuvad dykand som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 82 000 vuxna fåglar.
Maxålder
En rödhuvad and ringmärkt i Holland blev 15 år och 10 månader (European bird ringing).
Referenser och övrig litteratur
De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.
- Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
- Bildström, L. 2022. Södra Lapplands fåglar. Floby.
- Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
- Gärdenfors, U. m.fl. 1990. Förteckning över Skånes fåglar. Anser suppl. 25. Lund.
- Hirschfeld, E. & Ullman, M. 1989. Rödhuvad dykand och vitögd dykand i Sverige – i vilken utsträckning är de spontana? VF 48:11-23.
- Jørgensen, H.E. 2006. Gensyn med Rødhoved And. Fugle i felten 2006:2:12-13.
- Lönnberg, E. 1938. Den rödhuvade dykanden, ny för Sveriges fauna. FoF 33:40-41.
- Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
- Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
- Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
- Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
- Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
- Ulfstrand, S. 1962. Fågelsträcket vid Falsterbo år 1959. VF 21:199.
Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2024