Rödvingetrast

Utbredd i norra Skandinavien, Finland och Ryssland.

 

Förekomst i Sverige

Rödvingetrasten bör ha koloniserat Sverige redan under Senglacial tid men försköts mot norr i slutet av Boreal tid, cirka 7000 före 0. Vid denna tid lär den också ha försvunnit från Danmark (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967). Den första uppgiften om förekomst i Sverige är från 1640 men berättar bara att den då var känd i landet (Bernström 1956-76).

 

Utbredningen i mitten av 1900-talet beskrevs så här: Häckar sparsamt på Gotland samt sparsamt-tämligen allmänt från norra Värmland, Närke, Västmanland och Uppland och vidare norrut till norra Lappland. Har häckat i Småland, Öland, Västergötland, Östergötland, Dalsland och Sörmland (SOF 1949). Arten var uppenbarligen under frammarsch vid denna tid och tio år senare nämndes den som en regelbunden häckfågel på flera håll i södra Uppland, Södermanland, Dalsland, Västergötland, Östergötland och Småland samt på Öland och Gotland (Rudebeck 1962). Rödvingetrasten har också häckat i Blekinge, tidigast 1982 (Nilsson & Lundgren), Bohuslän, flera gånger och tidigast (första validerade fyndet) 1986 (Artportalen) och i Halland 1961 (Roos 1962). Arten har således häckat i samtliga svenska landskap och den har setts under årets alla månader.

 

Utvecklingen under senare år kan följas via Svensk Fågeltaxerings årsrapporter:

• 2010: ”En uppgång under 2000-talets första år har följts av en omfattande nedgång. Sedan 1998 har arten minskat signifikant i södra Sverige medan den ökat i norr”.
• 2014: ”Det går stundtals fort i fågelvärlden och det är lätt att glömma bort hur det har varit förr. Rödvingetrasten expanderade snabbt söderut under andra halvan av 1900-talet, nu verkar den vara på reträtt norrut igen. Siffrorna antyder att söder om 60 grader norr har vi tappat mer än hälften av rödvingarna under de senaste tio åren. Under samma tid har den minskat i antal även i norr men inte alls i samma höga takt”.
• 2016: ”Det går dåligt för rödvingetrasten och det vi ser är en art som dessutom drar sig tillbaka norrut. Arten minskar i hela landet, men minskningen är tre gånger starkare i söder”.
• 2022: ”Bland trastarna är rödvingetrasten en av dem som minskat signifikant i antal och minskningen är klart kraftigast i södra Sverige”.

 

Populationen i Sverige bedömdes bestå av 1 100 000 par 2008  (Ottosson m.fl. 2012) medan Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till blott 797 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som måttligt minskande och för 10-årsperioden 2012-2021 som stabil (Wirdheim & Green 2023).

 

Det finns rapporter om svenska fynd av den isländska underarten coburni på Artportalen, men inga som är validerade.

 

Förekomst i Skåne

Den första daterade uppgiften handlar om en fågel som sköts vid Kävlinge den 18 april 1833 (Cronsjö i Ekberg 2015). Från nordöstra Skåne angavs rödvingen som allmän, men ej noterad som häckfågel (Wallengren 1849). Lite tydligare var Sven Nilsson: ”I Skåne förekommer han nästan enbart under sträcktiderna, vår och höst” (Nilsson 1858). För sydvästra Skåne och 1887 förtydligas vidare: ”Mycket talrik under höststräcket i sista hälften av oktober” (Thott 1892).

Rödvingetrasten har häckat i Skåne vid några tillfällen och jag listar de kända:

• 1932: Häckning vid Botillelund, Stångby i Skåne (SOF 1970 & Vår Fågelvärld 21:231).
• 1974: Häckning i Vombs fure, den andra kända i Skåne (Ulfstrand 1975).
• 1976: Häckning vid Ulfshult i Göingebygden (Fåglar i Skåne 1980).
• 1980: Trolig häckning vid Gantofta och ”några” par norr om Eskilssjön i Göingebygden (Fåglar i Skåne 1980). Häckningen i Gantofta nämns också i KOF-rapport nr 3:1980.
• 1995: Häckning rapporteras från Linnekulla i nordost. Den första sedan 1980 (Fåglar i Skåne 1995).
• 2001: Häckning intill Lillö slottsruin i nordost – även 2002 (Anser 41:230).

 

Den första atlasinventeringen 1974-1984 (figur 1) påvisade förekomst i fem rutor varav en med säker häckning. Under den andra atlasinventeringen 2003-2009 (figur 2) rapporterades arten bara från en ruta men den rapporten avser ett troligt häckande par i Sövdetrakten (Bengtsson & Green 2013).

 

Rödvingetrasten är således en i princip uteslutande sträck- och vintergäst i Skåne, men den har setts i landskapet under årets alla månader. Dock fåtaligt under juni-augusti. Vi kan dock vara övertygade om att ytterligare häckningar, utöver de ovan nämnda, ägt rum i det fördolda under åren som flytt.

 

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av rödvingetrast 1974-1984. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av rödvingetrast 2003-2009.

 

 

Förekomst i Danmark (Vindrossel)

Arten anges som tillfällig häckfågel och som allmän sträck- och vintergäst. Den i modern tid första häckningen skedde i Korsör Skov på Själland 1967 (Dybbro & Kruse 1969). Därefter berättas om följande häckningar:

• 1971-1974: Sex säkra och elva troliga.
• 1976: Ett par.
• 1983: 1-2 par.
• 1993-1996: Tre par.
• 1999: Senaste kända häckningsfyndet gjordes på Själland.

Det hade dessutom gjorts fyra fynd av den isländska underarten coburni varav tre 1995 och ett 2005 (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt och attityder

(SJFT = Svenska Jägarförbundet Nya Tidskrift)

• 1858: Fångst: I donor med rönnbär om hösten: Nytta: Köttet är läckert (Nilsson 1858).
• 1913: Fredlös året om (SJFT 1912:337).
• 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (SJFT 65:bilaga).
• 1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2020: Nära hotad (NT).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades rödvingetrasten som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 21 300 000 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen nära hotad (NT).

 

Maxålder 

En svenskmärkt var 9 år och 6 månader när den ”fångades” och en som ringmärktes i Belgien hittades död 20 år 4 månader gammal (RCs hemsida & European bird ringing 2023).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Alerstam, T. 1975. Redwing Turdus iliacus migration towards southeast over southern Sweden. Vogelwarte 28: 2-17.
• Andell, P. & Nilsson, L. 1988a. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 6. Anser 27:1-16.
• Arheimer, O. 1973. Rödvingetrastens häckningsbiologi i fjällbjörkskog vid Ammarnäs. VF 32:1-10.
• Arheimer, O. 1978. Äggläggning, ruvning och kläckning hos rödvingetrast i subalpin ängsbjörkskog vid Ammarnäs i svenska Lappland. VF 37:297-312.
• Arheimer, O. 1979. Kläckningsresultat och ungarnas viktutveckling samt överlevnad under botiden hos rödvingetrast i subalpin ängsbjörk skog vid Ammarnäs i svenska Lappland. VF 38:23-38.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Bernström, J. 1956-76. Ett flertal artiklar om fåglar i Kulturhistoriskt Lexikon för nordisk medeltid, Bd 1-20. Malmö.
• Borgström, E. 1989. Ovanliga bolägen hos spillkråka och rödvingetrast. VF 48:91-92. På husgavel.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Dybbro, T. & Kruse, J.J. 1969. Vindroslen truffet ynglende første gang i Danmark. DOFT 62: 149-152.
• Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
• Espmark, Y. 1981. Dialekter i rödvingetrastens sång. VF 41:81-90.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
• Ohlsson, A. 2019. Höstnattens lockrop och vårdagens allsång. A 58:3:3-6. Betraktelse.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Roos, G. 1962. Påarpsområdet, en fågellokal i Sydhalland. Fauna & Flora 161-183
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk Natur. Stockholm.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Ulfstrand, S. 1975. Rödvingetrast häckande i Sydskåne. A 14:268.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wingstrand, K.G. 1956. Rödvingetrasten häckande i Hornborgasjön. VF 15:120-123.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2023.