Rörhöna

Utbredd i Europa norrut till västra Norge, mellersta Sverige och södra Finland. Vidare österut till Japan och Sydostasien.

 

Förekomst i Sverige

Det finns inga säkra benfynd från Sverige och arten anses ha varit ovanlig under 1700-talet och början av 1800-talet. De första beläggen för häckning är från mitten av 1800-talet (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Benfynd saknas även för Danmarks del och bedömningen om sen invandring delas (Løppenthin 1967).

 

Den första nedtecknade uppgiften är från 1784 och gäller en individ som sköts i Söderfors, Uppland i slutet av april (Lindroth 1785 MS). Några uppgifter från 1800-talet beskriver en ovanlig fågel men också en som verkar vara under spridning. Jag ger tre exempel:

• 1867: ”Rörhönan hördes ofta i kärr och vassbänkar såväl i Hjälstaviken som på Öland och i Skåne” (Meves 1868).
• 1894: ”Häckar här och där i södra och mellersta Sverige, men är mycket sällsynt. Häckar i Skåne i Nöbbelövs och Åkarps mossar” (Carlsson 1894).
• 1898: ”I Sverige är hon tämligen sällsynt, endast funnen på några få ställen från och med Skåne upp till Uppland och Nerike. Hon synes ha tilltagit i antal de sista åren” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).

Att spridningen norrut i landet var ett faktum behandlas av Jägerskiöld 1919 och 1926 skrevs följande: ”I Sverige är rörhönan numera ej så sällsynt i södra och mellersta delarna av landet. Före 1858 var hon endast funnen i Skåne och vid Göteborg samt i enstaka individ i Södermanland. Vid mitten av 1890-talet hade hon emellertid med säkerhet visat sig väl hemmastadd i vårt land, och numera är hon en antagligen ej ovanlig häckfågel upp till och med Uppland och södra Värmland. Hon är rätt allmän i Skåne” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). I mitten av 1900-talet beskrevs arten som ”en vanlig fågel vid slättsjöar, åar och små dammar. Bebor även stadens större parker. För Krankesjön beräknade Swanberg (1931) att det fanns 75 par” (Holmström 1944). Vid denna tid beskrevs utbredningen som: ”Häckar tämligen allmänt i träsksjöar, kärr och dammar i Skåne, Småland, Öland, Gotland, Väster- och Östergötland, Värmland, Närke, Sörmland och Uppland. Har häckat i Blekinge, Halland, Dalsland och Jämtland. Har spritt sig starkt sedan mitten av 1800-talet” (SOF 1949).

 

Idag har arten noterats i alla svenska landskap och enligt Artportalen häckat i alla utom Härjedalen, Norrbotten och Lappland. En tidig häckning i norr var den på Frösön i Jämtland 1937 (Fauna & Flora 32:164).

 

Populationen i Sverige uppskattades till 3 100 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde också att den svenska populationen uppgick till 3 100 par 2021. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som måttligt minskande och för 10-årsperioden 2012-2021 som stabil (Wirdheim & Green 2023).

 

Förekomst i Skåne

Den första daterade uppgiften från Skåne är något osäker. Den lyder: ”En fullväxt unge av ”Stora wattenhönan” som sköts vid Kävlinge 28 september 1834 anses ha varit denna art” (Cronsjö i Ekberg 2015). Sven Nilsson skrev: ”Är hos oss mindre allmän och träffas blott där och var, så väl i Skåne som i det övre Sverige. Hon häckar på flera ställen i Skåne och vid Göteborg” (Nilsson 1858). Vi kan också nämna att Meves 1867 meddelade att: ” Rörhönan hördes ofta i kärr och vassbänkar i Skåne” (Meves 1868).

 

I mitten av 1900-talet beskrevs arten som ”en vanlig fågel vid slättsjöar, åar och små dammar. Bebor även stadens större parker. För Krankesjön beräknade Swanberg (1931) att det fanns 75 par (Holmström 1944). Rörhönan hade alltså nu etablerat sig i städernas parker och en intressant artikel i Fauna & Flora från 1955 berättar att arten häckade med några par i Pildammsparken i Malmö samt att ett hundratal fåglar övervintrade i parken (Jerdén 1955). Idag är arten en allmän häckfågel i flertalet av Malmös parker och mindre dammar.

 

Efter sjöinventeringen i början av 1980-talet uppskattades det skånska sjöbeståndet till 900 par (Karlsson 1983) och den första atlasinventeringen 1974-1984 (figur 1) påvisade arten i 259 av 506 rutor. Den andra atlasinventeringen 2003-2009 (figur 2) visade nästan samma resultat, nämligen förekomst i 244 rutor. Beståndet uppskattades då till 1 200 par (Bengtsson & Green 2013).

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av rörhöna 1974-1984. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av rörhöna 2003-2009.

 

 

Förekomst i Danmark (Grønbenet Rørhøne)

Arten invandrade från söder i början av 1800-talet, men var ännu i slutet av århundradet vanligast i södra delen av landet. Expanderade norrut i Jylland under 1880-1890-talen, men var först under 1910-talet utbredd i hela landet. Beståndet toppade under 1980-talet med cirka 12 500 par, därefter skedde en markant tillbakagång. Den nyaste beskrivningen nämner arten som en ganska vanlig häckfågel och uppskattade beståndet till cirka 3 350 par, dock med reservation för underskattning. Arten sägs vara allmännast på öarna (Christensen m.fl. 2022).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för rörhönans del en måttlig minskning ur långtidperspektivet 1978-2020 och ett stabilt läge för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Jakt, skydd och attityder (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift)

• 1858: ”Nytta: Köttet säges vara ganska gott” (Nilsson 1858).
• 1882: ”Sumphönan är en alldeles oskadlig fogel, som gerna vistas i menniskans granskap och ger lif och ökadt behag åt de smärre vatten, vid hvilka hon uppehåller sig” (SJFT 20:289).
• 1913: Fredlös året om (SJFT 1912:337).
• 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (SJFT 65:bilaga).
• 1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades rörhönan som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 2 150 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder

En i Sverige ringmärkt fågel kontrollerades som 11 år och 9 månader och en holländsk hittades död vid 20 år och 6 månaders ålder (RCs hemsida & European bird ringing 2023).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P. & Nilsson, L. 1987. Svensk fågelatlas i Skåne: slutrapport, del 2. Anser 26:9-26.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Dinesen, L. m.fl. 2016. Udviklingen i antallet af ynglefugle i Danmark 1800-2012. DOFT 110:201-206.
• Ekberg, B. 1997. Trädhäckande rörhöna. A 36:41.
• Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• Holmström, C.T. 1944-1947. Våra fåglar i Norden, del 1-4. Stockholm.
• Jerdén, A. 1955. Pildammarna i Malmö – en fågelsjö. FoF 50:220-221. 100 ex övervintrar.
• Jägerskiöld, L A. 1919. Om förändringar i Sveriges fågelvärld under de senaste 75 åren. Sveriges Natur, årsskrift 1919:47-73.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson, P-E. 1995b. Hotade och sällsynta fåglar i Skåne – en regional rödlista. Anser 34:245-264.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Karlsson, J. 1983. Häckande fåglar i Skånes sjöar och småvatten – Anser 22:149-161.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Lindroth, P G. 1785. Fulica Chloropus. Funnen i Sverige. Weckoskrift för Lärare och Naturforskare 6:6-8.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ohlsson, A. 2015. Sällan sedd på vingar. A 54:1:3-5. Betraktelse.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Red. 1882. Sumphönan. SJFT 20:288-289.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wiberg, K. 1952. Rörhönan äggtjuv. FoF 47:127-128. Prederar koltrastbo.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2023.