Foto: Mikael Arinder

Roskarl

Roskarlen har en nordlig cirkumpolär utbredning. I Skandinavien finns den längs Norges och Östersjöns kuster ned till Danmark.

Förekomst i Sverige

Trots avsaknad av äldre benfynd är man rimligt säker på att arten fanns i vårt område redan under Senglacial tid, d.v.s. för mer än 12 000 år sedan (Ericson & Tyrberg 2004). Den först dokumenterade förekomsten är från perioden 1694/1710 då arten angavs som känd i Sverige (Rudbeck, bild i VF 1993, nr 1, sid 24). I mitten av 1800-talet nämns talrika förekomster i ”Bohusskären” samt fanns arten på skären och öarna i Östersjön ända upp i Norrbotten, samt på sandbankar och sandiga havsstränder, t.ex. på Skanörs ljung och Måkläppen. (Nilsson 1858). I inlandet hade Nilsson inte sett arten. Men hundra år senare nämns Vänern som häckningsområde, åtminstone sedan 1935. Vidare anges att roskarlen häckade ”tämligen allmänt-sparsamt vid kusten från Skåne till Bohuslän och Norrbotten, dock ej uppgiven från Medelpad” (SOF 1949). Lite senare skrev Rudebeck att: ”I Sverige bor roskarlen längs kusterna från Bohuslän till Norrbotten liksom på Öland och Gotland. Den saknas dock på långa sträckor av Hallands och Skånes kuster” (Rudebeck 1962).

Omkring 1999 fans huvuddelen av det svenska beståndet längs Östersjökusten. Men det rapporterades om minskande populationer och för skärgårdarna i Stockholm, Sörmland och Östergötland nämndes en minskning med 60 % sedan 1970-talet och längs Västerbottens kust hade beståndet minskat från 800 par under 1980-talet till 500 par. Sveriges totala bestånd uppskattades då till 4 000-6 000 par (Svensson & Tjernberg 1999). Jag undrar dock om inte uppskattningen från 1970-talet om 3 300 par låg närmare sanningen. Detta eftersom beståndet 2008 uppskattades till blott 1 900 par – se landskapsfördelning i tabell 1 (Ottosson m.fl. 2012). Fram till omkring 1995 häckade några få par i norra Halland men några år senare bedömdes arten vara utgången ur landskapet. Den sades då också saknas i Bohuslän där ett mindre bestånd hade funnits tidigare. I Vänern upptäcktes arten som häckfågel 1935 och populationen toppade med cirka 30 par 1984. Men sen gick det sämre och 1999 bedömdes högst fem par finnas kvar (Svensson & Tjernberg 1999). På Artportalen finns en häckning redovisad 2000 samt ett fåtal rapporter om enstaka möjliga häckningar 2005, 2016, 2017 och 2023.

Tabell 1: Antal uppskattade par roskarl i besatta landskap 2008 (Ottosson m.fl. 2012).

Skåne	1
Blekinge	10
Småland	10
Öland	30
Gotland	200
Östergötland	20
Sörmland	150
Uppland	400
Gästrikland	5
Hälsingland	35
Medelpad	10
Ångermanland	200
V-botten	600
N-botten	200

Den svenska populationen fortsatte att minska och 2021 bedömde Svensk Fågeltaxering att den uppgick till blott 900 par 2021. Trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som minskande (Wirdheim & Green 2023).

Förekomst i Skåne

En tidig uppgift berättar att roskarlen häckade här och där i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Som nämnts i stycket om Sverige fanns arten också på Skanörs ljung och på Måkläppen vid denna tid. Från Måkläppen berättas att ungar i dundräkt togs 24 juni 1867 (Meves 1868). Från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet beskrevs situationen på Måkläppen så här: ”Hade ej så få bon på Måkläppen omkring 1890, men försvann snart och återkom först under de senaste åren med några par” (Rosenius i Hanström & Curry-Lindahl 1947). Att arten försvann från Måkläppen 1903 bekräftas av Olof Gylling i Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Roskarlen fanns dock kvar med enstaka par i sydväst fram till åtminstone 1965 och jag hittar följande besked:

1958: Häckning på Näsöarna i sydväst (Mathiasson 1978).
1960: Enstaka häckningar i Foteviksområdet i sydväst under 1950- och 60-talen (Andell mfl 1987b).
1963: Möjlig häckning på Eskilstorps holmar (Mathiasson 1978).
1965: Häckning på Dynan (Mathiasson 1978 & Vår Fågelvärld 25:258).

Från nordväst och för 1941 berättas att roskarlen häckade på Hallands Väderö sedan flera år (Hanström 1944). Däremot ansågs en häckning vid Skälderviken 1949 (Persson 1949) för dåligt dokumenterad för att anses säker. Det nämns också att arten försvann från Skälderviken redan i slutet av 1800-talet (Jönsson m.fl. 1990).

Längst höll sig roskarlen kvar i nordöstra Skåne och under kustinventeringen 1978-1980 påvisades nio spelande par (Fåglar i Skåne 1980). Men det gick sakta utför även i denna landsdel och 1983 var antalet par nere i sju (Fåglar i Skåne 1983). 1999 rapporterades fem par till Rrk (Fåglar i Skåne 1999) och för 2001 rapporterades 4-5 häckande par (Fåglar i Skåne 2001). Vid denna tid var arten utsedd till Bromöllas kommunfågel (SkOF 1992, Danielson & Blom 1992), men inte ens det hjälpte utan 2003 var beståndet nere i tre häckande par (Fåglar i Skåne 2008) och 2008 fanns bara ett par som dessutom misslyckades med häckningen (Anser 47:244). Den senaste uppgiften från nordost gäller ett ruvande par vid Tosteberga 2010 (Anser 49:215). Därefter finns det alltså inga uppgifter om säkra häckningar i Skåne. Dock finns rapporter om ett oroligt par på Lägerholmen 30 maj 2021 och om ett par på samma holme 19 maj 2022 (Artportalen).

Förekomst i Danmark (Stenvender)

Arten anges som sällsynt häckfågel, ganska allmän sträckgäst och fåtalig vintergäst. Omkring år 1900 fanns det cirka 100 häckande par fördelade på 14 lokaler, men därefter har en gradvis minskning skett. Från slutet av 1970-talet var arten bara fast häckfågel på Læsø, med cirka 23 par och i det Sydfynska öhavet med 2-4 par fram till 1993. Beståndet på Læsø ökade till 47 par 2007 men har därefter minskat successivt till endast 6-7 par 2019. Læsø är idag artens enda fasta häckningslokal. Efter år 2000 har tillfälliga häckningar skett på Mandø i Västjylland och på Saltholm, möjligen också på Rømø i Sydjylland och Svanegrunden i Östjylland. Trenden bedömdes föga överraskande till ”kraftig tillbakagång” (Christensen m.fl. 2022).

Jakt, skydd och attityder

1858: Nytta: Köttet är smakligt (Nilsson 1858).
1907: Fredad under tiden 1 mars-20 juli (SJFT 1907:152-156).
1913: Fredad 1 jan-15 juli (SJFT 50:338-339).
1922: Fredad 16 november- 15 jul (SJFT 60:243).
1938: Fredad 16 nov-31 juli enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
1942: Fredad 16 nov-15 aug enl. Kungl. Maj:ts kungörelse nr 559 (SJ 80:289-291).
1951: Vadare avförs från jakttabellen och är därmed skyddade 1 mars-31 augusti (Svensk Jakt 89:185).
1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).
1992: Utsågs till kommunfågel för Bromölla kommun (SkOF 1992, Danielson & Blom 1992).

Rödlistning Sverige

Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
Rödlistad 2010: Sårbar (VU)
Rödlistad 2015: Sårbar (VU)
Rödlistad 2020: Starkt hotad (EN)

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades roskarlen som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 61 400 vuxna fåglar.

Rödlistning globalt

BirdLife uppdaterade den globala hotstatusen för en del arter 2024 och för roskarlen ändrades statusen från LC till NT (Globally Threatened Bird Forum).

Maxålder

En svenskmärkt roskarl avlästes som 16 år och 2 månader och en märkt i Storbritannien kontrollerades vid 21 år och 7 månaders ålder (RCs hemsida & European bird ringing 2023).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Andell, P., Jönsson, P-E., & Nilsson, L. 1987b. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 3. Anser 26:97-110.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
Christensen, J.O. 1990. Præsentation af Måge- och Ternegruppen. DOFT 84:94-96.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Durango, S. 1940. Roskarlen som häckfågel i tärnkolonier. FoF 35:23-32.
Danielson, J. & Blom, A. 1992. En liten skånsk fågelbok. SkOF & Kristianstadsbladet.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Hanström, B. 1944. Faunan på Hallands Väderö. Skånes Natur Årsbok 31:17-28.
Hanström, B. & Curry-Lindahl, K. 1947. Natur i Skåne. Bokförlaget Svensk Natur.
Helseth, A. m.fl. 2005. Migration patterns, population trends and morphometrics of Ruddy Turnstones Arenaria interpres passing through Ottenby in south-eastern Sweden. OS 15:63-72.
Helseth, A. & Stevander, M. 2006. Roskarlen minskar. VF 2006:5:22-23.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Jönsson, P.E. m.fl. 1990. Nordvästskånska Fåglar. Helsingborg.
Jönsson, P-E. 1995b. Hotade och sällsynta fåglar i Skåne – en regional rödlista. Anser 34:245-264.
Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Mathiasson, S. 1978. Häckfågelfauna i Foteviksområdet. Med. nr 1978:5, Naturvårdsenheten, Lst i Mö-hus län.
Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
Meissner, W. & Koziróg, L. 2001. Biometrics of Turnstone Arenaria interpres migrating in autumn through the Gulf of Gdansk region. OS 11:181-188.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Persson, F. 1949. Ett års fågeliakttagelser i Skäldervikstrakten. F&F 44:264-266.
Rasmussen, P.A. 2004. Kan Stenvenderen løfte arven som dansk ynglefugl? Fugle i felten 2004:4:6-7.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
SkOF. 1992. Skånes ”kommunfåglar” utsedda. A 31:155-156.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2023.