Rostand
Rostand (Ruddy shelduck), Tadorna ferruginea, är utbredd från Sydosteuropa vidare österut till Bajkalsjön, Mongoliet och västra Kina. Det finns också små bestånd i södra Spanien, på Kanarieöarna, i Nordvästafrika samt i Etiopien. Därtill finns det flera bestånd i Europa bestående av från början förrymda parkfåglar.
Förekomst i Sverige
Roständer hålls alltså ofta som inplanterad art i diverse parker runt om i Europa. Nutida förekomster tros därför till stor del handla om kringflygande parkfåglar. Men läget var kanske lite annorlunda i äldre tider. Så här kommenteras problematiken i SOF 1978: ”Rostanden häckade ännu på 1800-talet tämligen allmänt i stora delar av sydöstra Europa och företog vissa år invasionsartade utvandringar mot västra och norra Europa. I samband med sådana påträffades arten sommaren 1892 och följande år förutom i Sverige, Danmark och Norge även på Brittiska öarna, Island och t.o.m. Grönland. Uppträdandena under 1800-talet, i synnerhet åren 1892-1893, kan därför anses som spontana. Ökningen av antalet rosttänder i fågeldammar, och den kraftiga minskningen av den vilda stammen i sydöstra Europa, talar för att fynden under 1900-talet i ökad omfattning, numera sannolikt helt och hållet, utgörs av förrymda exemplar” (SOF 1978).
Jag nämner därför alla 1800-talsfynd och det första handlar om en rostand som sköts i Stockholms skärgård 22 maj 1854 och som ska finnas/ha funnits på NRM (Kolthoff & Jägerskiöld 1898). Nästa fynd (av två ex) gjordes vid Ystad sommaren 1892 – se detaljer under Skåne (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 32:256). Fynd tre handlar om en individ som sågs vid Gillöga i Uppland i juli månad 1893 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 32:254). Ytterligare ett fynd gjordes 1893, nämligen av två ex som sköts vid Ottenby på Öland i augusti (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).
Under åren 1900-1930 gjordes tre fynd – Västmanland augusti 1917 (Fauna & Flora 12:238), Norrbotten 3 ex juli 1927 och Öland september 1927 (Curry-Lindahl 1963).
Under 1930-talet gjordes fynd i Närke 1935 (odaterat i Curry-Lindahl 1963) och i Skanör 7-9 augusti 1939 (Fauna & Flora 35:185).
Under åren 1940 till och med 1960 gjordes 14 fynd: Skåne augusti 1943, juli 1944, april 1948, juni 1955, augusti 1957 och juli 1959, vidare på Öland juli 1952 och september 1956, Småland april 1955, Södermanland juli 1959, Uppland odaterat 1959, Närke flera obsar av troligen samma individ 1960-1961, Dalarna augusti 1960 och Norrbotten i maj 1960 (Curry-Lindahl 1963).
Vi stoppar här ett tag och tittar på fyndmånader. I senare texter nämns att spontana besök främst anses kunna äga rum under sensomrarna. Av de 23 fynden t.o.m. 1960 är 19 månadsdaterade och då ser vi att de gjordes under perioden april-september varav tolv under juli och augusti. Det kan tolkas som att flera av fynden fram till 1960 handlade om spontana uppträdanden. Men det ska också nämnas att arten fanns i många parker redan under tidigt 1900-tal. I en bok från 1933 nämns arten från följande städers stadsparker: Alingsås, Borås, Jönköping, Landskrona, Linköping, Lund, Malmö, Trelleborg, Uppsala och Västervik (Bergström 1933). Frågan om spontanitet eller inte diskuteras ingående av Magnus Ullman i Vår Fågelvärld 5:1999.
Rostanden har aldrig konstaterats ha häckat artrent i Sverige, men från Östergötland berättas att en hanne häckade med en hona gravand i slutet av 1970-talet (SOF 1990). Det finns också misstankar om en artren häckning i sydvästra Skåne 1982 – se Skåne nedan.
Arten har setts årligen i Sverige sedan 1967 med undantag av 1986 (Artportalen). Spontana fynd misstänks som sagt var främst ske under sensomrarna och i samband med stora rörelser i nordvästra Europa. Sådana rörelser har rapporterats från åtminstone 1893, 1982, 1990, 1994, 1995 och kanske 2014. Från det senare året finns bl.a. två uppgifter om makalöst många roständer. Det handlar om (cirka?) 30 ex sträckande vid Hullsjön i Västergötland 27 juni 2014 och 26 ex sträckande vid Simrishamn dagen efter, den 28 juni. Det spekuleras om att det nog rörde sig om samma flock (Fåglar i Skåne 2014).
Tabell 1: Förstafynd av rostand i de olika landskapen. Röda årtal är osäkra.
Landskap | Förstafynd | Källa |
Skåne | 1892 | SJFT 32:256 |
Blekinge | 1965 | Nilsson & Lundgren |
Halland | 1961 | Curry |
Småland | 1955 | Curry |
Öland | 1893 | Kolthoff & Jägerskiöld |
Gotland | 1972 | Artportalen |
Bohuslän | 1983 | Artportalen |
Västergötland | 1974 | VF 33:167 |
Östergötland | 1969 | Artportalen |
Dalsland | 1989 | Artportalen |
Värmland | 1994 | Artportalen |
Närke | 1935 | Curry- Lindahl |
Sörmland | 1959 | Artportalen |
Västmanland | 1917 | Curry |
Uppland | 1893 | SJFT 32:254 |
Dalarna | 1960 | Curry |
Gästrikland | 1962 | Curry |
Hälsingland | 1961 | Curry |
Härjedalen | 2012 | Artportalen |
Medelpad | 1994 | Fågelåret 1994 |
Jämtland | 1990 | Artportalen |
Ångermanland | 1994 | Fågelåret 1994 |
V-botten | 1994 | Olsson & Wiklund |
N-botten | 1927 | SJFT 65:381 |
Lappland | 2016 | Artportalen |
Förekomst i Skåne
Det första skånska fyndet handlar om två ex vid Ystad under större delen av sommaren 1892. Honan sköts senare av en ”fiskarepojke” och såldes i mitten av augusti till Ystads museum (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 32:256). Därefter gjordes fynd vid Skanör 7-9 augusti 1939 (Fauna & Flora 35:185), Foteviken 12 augusti 1943, ett par vid Skanör 23 juli 1944, Sjölunda 21 april 1948 samt i Falsterbo 13 juni 1955, 4 ex 5 augusti 1957 och ett ex 28 juli 1959 (Curry-Lindahl 1963).
Förekomster under 1960-talet har jag ingen koll på men fr.o.m. 1974 har arten varit nästan årsviss i landskapet. År utan kända fynd är 1986, 1991-92, 1996, 2006-08, samt 2020 och 2022. Att arten saknades de två senare åren och därtill bara sågs med vardera ett ex vardera åren 2021 och 2023 (Artportalen) tyder kanske på att arten numera är ovanligare i parker samt att det naturliga beståndet sällan når oss. År med ovanligt många fynd var 1982, 1994, 1999 och 2014 (Fåglar i Skåne).
Anmärkningsvärt under åren är en flock om fem individer i södra Foteviken i slutet av augusti 1982 som ”väckte starka misstankar om häckning”. Tidigare hade en hanne setts vid Klagshamn periodvis mellan 4 april-11 maj och den 15 maj sågs ett par på Dynan (Fåglar i Skåne 1982). En annan och mer spektakulär händelse var den flock om 26 sträckande ex vid Simrishamn 2014. Mer om den nämns i stycket om Sverige.
Förekomst i Danmark (Rustand)
Danmarks första fynd gäller ett ex som hittades dött vid Fåborg på Fyn 1 september 1866. Fram till 1950 hade det gjorts 17 fynd och antalen var låga fram till 1980-talet då det i genomsnitt gjordes 14 fynd per år. För perioden 2010-2019 anges i genomsnitt 23 fynd per år. Arten har häckat artrent vid fyra tillfällen – 1988 i Sönderjylland, 1994 i Nordjylland, 2002 i Västjylland och 2003 på Enehøje mellan Langeland och Lolland. Dessutom en samhäckning med gravand på Bornholm 1998. Alla dessa häckningar anses stamma från förrymda fåglar. Det främsta året var 1994 då 100 ex anges ha setts i landet (Christensen m.fl. 2022).
Jakt, skydd och attityder
Det har givetvis aldrig förekommit några svenska jakttider för denna art. Men i samband med att regelverket ändrades 1968 och att alla arter utan allmän jakttid då blev totalfredade, blev jägarna oroliga. Tidigare hade nämligen alla icke fridlysta fåglar fått jagas under perioden 1 september-28 februari. Nu var det alltså slut med detta och jägarna föreslog följande: För att slippa riskera att skjuta på fredad art föreslogs att flera tillfälliga arter skulle få allmän jakttid – det gällde rostand, rödhuvad dykand, vitögd dykand, praktejder, alförrädare, vitnackad svärta, strömand, islandsknipa, vit- och svartnäbbad islom, toppskarv och dvärgskarv (Svensk Jakt 5:1968). Förslaget vann inte gehör.
Rödlistning Europa
BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades rostanden som livskraftig (LC) men med en okänd trend och ett bestånd i Europa uppskattat till 46 500 vuxna fåglar.
Maxålder
En i Holland ringmärkt fågel avlästes vid 6 år och 5 månaders ålder (European bird ringing).
Referenser och övrig litteratur
De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.
- Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
- Bergström, E. 1933. Fågelliv i städernas parkdammar och vattendrag. Ebe-bolaget, Hudiksvall.
- Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
- Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
- Holmström, C T m.fl. 1947. Våra Fåglar i Norden, Bd 4. Stockholm.
- Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
- Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
- Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
- Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
- Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
- Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
- Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
- Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
- Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
- SOF. 1990. Sveriges fåglar, 2a uppl. Stockholm.
- Ullman, M. 1992. Varifrån kommer roständerna? VF 51:2:28.
- Ullman, M. 1999. Rostand. VF 58:5:26-28. Allmänt plus spontanitetsfrågor.
Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i november 2023.