Rostgumpsvala

Rostgumpsvala, Cecropis rufula, har ett utbredningsområde som omfattar Iberiska halvön, Balkan, Grekland och vidare österut genom Centralasien till Indien och Stillahavskusten. Arten häckar även i delar av Afrika.

Förekomst i Sverige

Det första svenska fyndet gjordes i Askersby, Närke 6 maj 1966 (Gunnarsson 1967). Därefter följde fynd i Skåne 1970, Blekinge 1973 samt Öland och Västerbotten 1975 – se tabell 1 för referenser. Arten har därefter setts årligen i Sverige med undantag av 1977, 1987 och 2001.

Rostgumpsvalor ses huvudsakligen i maj, följt av juni och april. Det finns några få juli- och augustifynd medan fynd i september saknas. Mycket sena fynd har gjorts i Sörmland 2 oktober 2007, Falsterbo 25 oktober 2022, Blekinge 30 oktober 2022 och det allra senaste gjordes på Landsort i Sörmland 2 november 2021 (Fågelåret resp. år).

Tabell 1: Antal sedda individer av rostgumpsvala t.o.m. 2022. Totalt 301 fåglar t.o.m. 2022 – om jag har räknat rätt.

Förekomst i Skåne

Ett fynd i Falsterbo i maj 1966 meddelat i (MSkOF 5:53) är inte godkänt, vilket informeras om i SOF 1978. Landskapets första godkända fynd dröjde istället till 19 april 1970 då en individ sågs vid Rönneåns mynning. Denna stannade i området fram till 26 april 1970 (Vår Fågelvärld 31:57).

Därefter gjordes fynd 1979, 1988, 1989, 1992 (2), 1996 och 1998 (2). Det hade alltså setts nio fåglar i Skåne fram till millennieskiftet. Därefter har det gått lite bättre men arten är långt ifrån årlig i landskapet – se figur 1. Månadsfördelningen för de sedda fåglarna under år 2000-2023 visas i tabell 2. Alla uppgifter hämtade ur de olika årgångarna av Fåglar i Skåne. Under 2024 gjordes inga skånska fynd (Artportalen).

Fenologirekorden är 19 april 1970 vid Rönneåns mynning (Vår Fågelvärld 31:57) och 25 oktober 2022 av en ungfågel vid Nabben, Falsterbo (Fåglar i Skåne 2022), se foto nedan.

Figur 1: Sedda individer av rostgumpsvala i Skåne 2000-2023.

Tabell 2: Månadsfördelning av de skånska rostgumpsvalornas uppträdande t.o.m. 2023.