Sädesärla

”Ett par byggde bo på ett fartyg och genomförde en tur och returresa till Amerika” (Rudebeck 1962).

Sädesärlan har en vid utbredning och representeras av nio underarter. Den som är aktuell för oss är nominatrasen alba som häckar på sydöstra Grönland samt i Europa från Island och Färöarna österut till södra Ural och västra Turkiet.

Förekomst i Sverige

Det anses troligt att sädesärlan nådde södra Sverige under Senglacial tid, d.v.s. för mer än 12 000 år sedan. De kända benfynden är betydligt yngre, de äldsta från Gotland och Östergötland och Subboreal tid, cirka 3000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004). Den första årsdaterade uppgiften berättar att sädesärlan var känd i Sverige 1538 (Olaus Petri 1538 i Vår Fågelvärld 1993, nr 1, sid 25).

I så gott som all historisk och nutida litteratur beskrivs ungefär samma sak, nämligen förekomst i hela landet hela tiden. Men vi kan ändå göra några nedslag i historien. I mitten av 1800-talet hette det: ”För längre tid sedan förekom denna fågel i Skåne talrikare än för 20 år sedan; och vid Göteborg och Stockholm var han då allmännare än vid Lund; nu har han åter här några år förekommit i större antal”. I samma text nämndes också att gulärlan ”synes vara talrikare” i de södra trakterna (Nilsson 1858). I nyare tid nämndes något som kanske är än mer aktuellt idag, nämligen att: ”Är en allmän häckfågel över hela landet. På grund av dess dragning till bebyggda områden kan den dock förefalla talrikare än vad den i verkligheten är” (Rudebeck 1962).

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 410 000 par (Ottosson m.fl. 2012). Men vi var nu inne i en tid då arten bedömdes gå tillbaka och ur Svensk Fågeltaxerings årsrapporter hämtar jag följande:

• 2003: ”Den allmänna trenden tycks vara långsiktligt negativ, med en genomsnittlig minskning på 1,1 % per år. Har minskat långsiktligt som flyttare både vid Falsterbo och vid Ottenby”.
• 2007: ”Artens långsiktiga, svaga minskning har sin motsvarighet i sträckräkningarna vid Falsterbo, där den dock har ökat dramatiskt det senaste decenniet. Även i standardruttsdata återfinns en sådan kraftig ökning. Det vore glädjande ifall den negativa trenden är bruten”.
• 2015: ”Notera minskningen i både standard- och punktrutter de senaste tio åren! Enligt standardrutterna sker minskningen i norra och västra delarna av Sverige. I sydost och söder går det bra för arten. I sydligaste Götaland finns det till och med en säker ökning under 2000-talet”.
• 2021: ”Tendenserna de senaste 25 åren är tämligen lika för sommarpunkt- och standardrutterna. Arten fortsätter att minska i antal i båda delprogrammen och mellanårsvariationen är slående lik i de båda kurvorna… Vi har tyvärr ingen bra förklaring till varför arten fortsätter att minska”.
  Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 291 000 par 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2003-2022 och 10-årsperioden 2013-2022 angavs som måttligt minskande (Wirdheim & Green 2024). Det är nog inte så många som reagerat på sädesärlans minskning under senare år. Men så är det med mycket allmänna och fortsatt talrika arter – det ska ske stora förändringar innan polletterna faller ner, se likheter med gråsparvar och sånglärkor.
• 2022: I Fåglarna i Sverige – antal och förekomst, andra upplagan, uppskattades det svenska beståndet till 330 000 par (Ottosson m.fl. 2025).

Andra underarter

Yarrellii

Underarten yarrellii (se foto längre ned) häckar i Storbritannien, Irland och kustnära västra Europa och ses numera årligen i Sverige, fast aldrig i stor mängd. De första fynden anges från 1800-talet och här märks odaterade fynd i Trollenäs och Landskrona i Skåne, samt i Göteborg före 1858 (Nilsson 1858) Ett fynd som i källan anges som Sveriges första daterade gjordes vid Göteborg (Bohuslän) 28 oktober 1893 (Breife m.fl. 1990). Samma källa anger sju fynd från 1800-talet och ett av dem är en möjlig häckning på Gotland 1895. Det var dock oklart vilken underart honan i paret tillhörde. Källan berättar också om totalt sex fynd under 1900-talet fram till 1950 varav en möjlig häckning på Öland 1928. Även här var honans underartsstatus oklar. En annan källa nämner att underarten yarrellii även var känd från Värmland i slutet av 1800-talet och det anges att den ”sannolikt häckat på Kräklingen utanför Värmlandsnäs” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898). Ytterligare en källa berättar om en häckning mellan en engelsk hanne och en alba-hona vid Farhult i Skåne 1883 (Wallengren 1893).

En häckning av en ”engelsk” hona tillsammans med en alba-hanne nämns också från skånska Billesholm 1965 (Breife 1990). Rapporter om sådana mixade par blev allt fler, dock aldrig talrika, under följande år och en är från Västmanland 1977 (Vår Fågelvärld 37:351). Den första dokumenterade rena häckningen sägs ha skett i Tanum, Bohuslän 2008 (Strömberg 2009).

1986 var underarten yarrellii funnen i alla landskap i Göta- och Svealand utom Dalsland och Närke, men även i dessa, samt i alla övriga landskap, utom möjligen Gästrikland, skulle fynd komma att göras – se tabell 1.

En annan underart, leucopsis, med det svenska namnet Kinesisk sädesärla gjorde entré i Sverige 2023. Då sågs en 1K hanne vid Svensksundsviken i Östergötland 4-6 november. Denna underart förekomemr normalt i sydöstra Ryssland , Nord- och Sydkorea, japan samt i östra och södra Kina (Fågelåret 2023).

Figur 1: Antal fynd av underarten yarrellii i Sverige 1992-2022 (blå stapel) och i Skåne 1976-2024 (röd stapel). Uppgifter från Fågelåret och Fåglar i Skåne.

Tabell 1: Angivna årtal för första fynd av underarten yarrellii i de olika landskapen. Om alla är godkända av resp. Rrk vet jag inte.

Personata

En annan underart som vid tre tillfällen är sedd i Sverige är personata (masksädesärla). Denna häckar från norra Iran till sydvästra Sibirien, västra Mongoliet, nordvästra Kina och västra Himalaya.

1. Det första fyndet gäller en rastande hanne som sågs vid Glabo på Öland 29 april 2006 (Fågelåret 2006).
2. Ett andra fynd gjordes på Getterön i Halland 24-25 november 2019. Denna fågel sågs även på platsen 23-31 december samt i näraliggande Stafsingestrand 5 januari till 21 mars 2020 (Fågelåret 2019 & 2020), se foto nedan.
3. Ett tredje fynd gjordes i skånska Hällevik, Stenshuvud 12-14 april 2020. En märklig omständighet var att denna individ senare identifierades på Utsira i Norge 29 april samma år (Fåglar i Skåne 2020).

Ocularis

Det finns även ett fynd av underarten ocularis, numera med svenskt namn sibirisk sädesärla. Denna hör hemma i östra Sibirien bort till Kamtjatka och nordvästligaste Alaska. Det svenska fyndet gjordes vid Sandhamn, Fröjel på Gotland 24 november 2018 (Fågelåret 2018).