Storlabb

Storlabb är endemisk i Europa och häckar på Svalbard, Jan Mayen, Björnön, Island, Färöarna samt i Norge och Storbritannien.

Förekomst i Sverige

Sveriges första fynd gjordes något överraskande vid Klarälven, nära Karlstad den 24 juni 1871 . Kroppen finns på NRM (Carlsson 1894, Kinberg 1885). Under 1800-talet gjordes ytterligare ett fynd och det var en ung hona som ”tillvaratogs” i Hökensås i Västergötland 12 oktober 1896 (Curry-Lindahl 1963).

Bland lite udda fynd från tidiga år kan nämnas en labb som fångades vid Dorotea i Lycksele lappmark 27 september 1921 och som senare dog på Skansen. Denna betraktades först som en bredstjärtad labb, men kroppen finns hos NRM och är bekräftad som storlabb (Fågelåret 1997). Samma år, 1921, ”tillvaratogs” också en ungfågel under en snöstorm i Västerbotten 27 september samt ”anträffades” en ungfågel vid Hoting i Ångermanland i oktober. Vid Vreta Kloster i Östergötland hittades en död hane i september 1932 och en annan fågel sågs vid Roxen 24 oktober 1947. Den 23 maj 1944 sköts en ungfågel vid Ludvika i Dalarna och en oljeskadad fågel hittades utanför Luleå i september 1953 (Curry-Lindahl 1963).

Enligt SOF 1978 gjordes åtta fynd 1901-1930, 15 fynd 1931-1960 samt 62 fynd 1961-1975. För åren 1975-2021 ses antalet rapporterade fåglar (inte fynd) i figur 1 (Vår Fågelvärld & Fågelåret diverse årgångar). Med tanke på att storlabben är en ganska stor och förhållandevis lättbestämd fågel är det förvånande att det inte gjordes fler fynd under 1800- och tidigt 1900-tal – inte minst när vi jämför med senare års massförekomster. T.ex. gjordes det fler fynd av den lilla stormsvalan under 1800-talet. En förklaring, ganska trolig tycker jag, kan vara att storlabben verkligen var fåtalig i Sveriges relativa närområde vid denna tid och en möjlig ledtråd finns i Jägerskiöld & Kolthoff 1926: ”På Färöarna häckade han tidigare mycket allmänt, men är för längesedan helt säkert alldeles utrotad, enär hans fällande förr var belagt med skottpängar; numera ses han endast som gäst därstädes”. Det kan därför misstänkas att arten ökat ganska starkt i Europa under 1900-talet och det stöds av uppgifterna i den Europeiska rödlistan 2021 där arten anges som just ökande – se nedan.

Storlabbar har setts i alla landskap utom Härjedalen (tabell 1) och under årets alla månader – se figur 2 för frekvens av rapporter. Statistiken för detta är lite udda och består av antalet rapporter till Artportalen under alla år. Men jag tror att förekomstbilden under året visas tämligen rättvist. Antalen i vänsterspalten avser alltså antal rapporter.

Tabell 1: Kända år för första förekomst av storlabb i Sveriges landskap.

Figur 1: Antal observerade individer av storlabb i Sverige 1975-2021. Summor för de år som spränger 1000-vallen går inte att reda ut (Vår Fågelvärld & Fågelåret diverse årgångar).

Figur 2: Uppskattad fyndbild med ledning av antal rapporter av storlabb i Sverige  på Artportalen. Antal gäller alltså antal rapporter.

Förekomst i Skåne

1. Skånes första fynd av storlabb handlar om en individ som observerades vid Skälderviken 30 september 1917.
2. Det andra fyndet gäller en ung hona funnen död vid Skälderviken 12 oktober 1929 (Lundström 1930).
   Därefter följer fynd:
3. 1950: Skälderviken 3 september (Curry- Lindahl 1963).
4. 1952: Falsterbo 28 okt (Curry- Lindahl 1963).
5. 1957: Falsterbo 12 sep (Curry- Lindahl 1963).
6. 1963: Falsterbo 14 okt (Artportalen).
7. 1964: Kivik 5 aug (Artportalen).

Jag är något osäker på om det gjordes några ytterligare fynd fram till 1970, men fr.o.m. detta år finns det uppgifter om antalet rapporterade fåglar i de olika årgångarna av Fåglar i Skåne, se figur 3.

Figur 3: Antal storlabbar i Skåne 1970-2021 (Fåglar i Skåne).

Storlabbar har setts i Skåne årligen från 1970 och under årets alla månader. Fyndbilden 2014-2021 visas i figur 4.

Figur 4: Månatlig fyndbild av storlabb i Skåne 2014-2021 (Fåglar i Skåne 2014-2021).

Fram till 1987 hade samtliga fynd utom det 1964 gjorts i västra Skåne varav några få ned till Falsterbo. Det andra fyndet utanför detta område gäller en vinddriven och utmattad fågel på Skyrups golfbana vid Finja, Hässleholm 28 augusti 1987. Labben hittades död den 31:e (Fåglar i Skåne 1987). Det första fyndet i Östersjön gjordes alltså vid Kivik redan 1964 men sen dröjde det till 13 oktober 1990 då en fågel sågs vid Vitemölla (Skånes Fåglar 1990). Därefter har det gjorts en hel del fynd öster om Falsterbohalvön och dessutom ett i Vombsjön. Den senare sågs 14 januari 2007 (Fåglar i Skåne 2007).

Varifrån kommer då de storlabbar som gästar Sverige? Det vi vet, vet vi via utlandsmärkta fåglar som hittats längs den svenska västkusten. Varifrån de kommit ses i figur 5.

Figur 5: Märkplatser för 15 utlandsmärkta storlabbar funna i Sverige (Bengtsson 2019).

Förekomst i Danmark

Det första fyndet handlar om en skjuten 1K-fågel på Thyborön i Jylland 1 november 1874. Fram till 1950 hade 32 individer rapporterats och flertalet handlar om fåglar som på ett eller annat sätt varit insamlade. Därefter har utvecklingen varit enorm och t.o.m. 2019 är totalsumman 34 702 fynd. Det främsta året är 2018 med 7 158 fynd . Främsta perioden infaller från mitten av september till första tredjedelen av oktober (Christensen m.fl. 2022).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades storlabben som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 27 600 vuxna fåglar.

Maxålder 

En fågel ringmärkt på Island blev 35 år och 11 månader (se RCs hemsida).