Tajgablåstjärt

Arten har sin huvudutbredning från nordvästra Ryssland bort till Kamtjatka och Japan, tangerande Mongoliet och nordöstra Kina, men har under senare år gjort kraftiga framstötar i Finland och efterhand även i norra Sverige. En annan underart, rufilatus, hör hemma i Himalaya och södra Kina.

En mycket trolig häckning ägde rum i Norrbotten 1996 och numera är arten förmodligen en sparsam men årlig häckfågel i nordligaste Sverige (Ottosson m.fl. 2012). Det gäller bara att hitta dem! 1996 var för övrigt ett bra år för arten i Norrbotten. Sex av årets sju fynd gjordes där och ett par påbörjade alltså också häckning. Händelserna finns beskrivna i Vår Fågelvärld 1996, nummer 5 och i Fågelåret 1996 sidan 144.

Förekomst i Sverige t.o.m. 2020

Sveriges första fynd gjordes i december i Skåne 1965 – se nedan. Därefter dröjde det till 1973 då fynd gjordes på Gotland, Öland och i Lappland. Därefter blev det enstaka fynd i landet 1976, 1978, 1985-1987 och 1993 innan det dåtida toppåret infann sig 1996. Men toppår följs ofta av bottenår och 1997 blev det noll fynd i Sverige. Därefter och fram till och med 2005 blev det få fynd och ytterligare noll-år 2003 och 2006.

Fram till 2006 hade det gjorts 27 fynd i Sverige men från och med 2007 har arten varit årlig med allt från tre fynd 2014 till 17 fynd 2010 innan det fantastiska året 2020 kom. Då blev det nämligen hela 69 fynd! Flest gjordes i Lappland samt Norr- och Västerbotten med vardera 14 fynd (se Raritetskatalogen).

Figur 1: Antal fynd per år 1965-2020 i Sverige.

Tabell 1: Antal fynd och fyndår i de olika landskapen 1965-2020. Ett fynd i Skåne 2018 saknas i källan men är tillagd här. Summan blir därför 220 istället för de 219 som anges i källan, se Raritetskatalogen.

Förekomst i Skåne t.o.m. 2021

1. Det första fyndet i såväl Skåne som övriga Sverige gjordes i Vallåkra 27-29 december 1965 genom nuvarande professor emeritus Thomas Alerstam. Thomas var vid upptäckten en tämligen okänd yngling och fyndet blev inte godkänt för publicering förrän flera år senare (Alerstam 1974).
2. Skånes andra fynd (och det 34:e i Sverige) gjordes inte förrän 22 september 2008. Då fångades och ringmärktes en ung hanne i Falsterbo (Fåglar i Skåne 2008). Därefter följde ytterligare nio fynd t.o.m. 2021 enligt följande:
3. En 1K hona sågs i Ebbarp, Osby 8-24 januari 2010 (Fåglar i Skåne 2010), se foto ovan.
4. En 1K hanne ringmärktes i Falsterbo 16 oktober 2013 (Fåglar i Skåne 2013).
5. En adult hanne vid Ribersborg i Malmö 29 mars 2015 (Fåglar i Skåne 2015).
6. En 1K hona vid Gislövs Stjärna, Simrishamn 11 oktober 2015 (Fåglar i Skåne 2015).
7. En 1K hona vid Friseboda 28 oktober till 2 november 2015 (Fåglar i Skåne 2015).
8. En 1K hanne ringmärktes vid Bingsmarken 21 oktober 2017 (Fåglar i Skåne 2017).
9. Ett ex Vannebergafuret i nordost 20 oktober 2018 (Fåglar i Skåne 2018). Detta fynd saknas i BirdLifes raritetskatalog men är inkluderad i statistiken under rubrik Förekomst i Sverige.
10. En 1K-fågel ringmärktes i Falsterbo 17 september 2021 (Artportalen).
11. Ett ex Sjöbobadet, Barsebäck 7 oktober 2021 (Artportalen).

De elva skånska fynden har i huvudsak gjorts under höstarna och under spannet 17 september till 2 november. Därtill kommer två vinterfynd i december och januari samt ett vårfynd i mars.