Tofslärka

Tofslärkan förekommer i nästan hela Europa upp till Tysklands nordgräns ungefär, men i minskande antal i de norra delarna. Vidare finns den i norra Afrika, på arabiska halvön och i ett band genom Asien bortemot Koreahalvön. Arten företräds av en mångfald olika raser.

 

Förekomst i Sverige

Den svenska historien är till stor del skånsk. Artens uppträdande i landet såväl började som slutade i landskapet. Tofslärkan gjorde dock en stor satsning under sin tid i landet och är sedd i alla landskap utom Norrbotten. Artens spridning norrut i landet pågick under en längre tid och för 1919 sägs den vara pågående (Jägerskiöld 1919).

Under 1930- och 40-talen började en kraftig tillbakagång i numerär och utbredning att göra sig märkbar. Arten försvann från Uppsala under 1940-talet, från Örebro i början av 1950-talet och från västkusten tio år senare (Tjernberg & Svensson 2007).

 

Jag har gjort det lätt för mig via tabell 1 där förstafynd, senaste häckningsår samt fynd under perioden 1990-2020 visas. Uppgifterna är hämtade från diverse källor och jag kan inte utesluta att det finns fel i tabellen. Fynden 1990-2020 är hämtade från Vår fågelvärld för de två första åren därefter från Fågelåret resp. år. Gulmarkerade fynd avser samma fågel. Fynd i Göteborg ligger under Västergötland. För fynd i Skåne – se förekomst i Skåne.

 

 

Tabell 1. Fynd i Sverige – första, senaste häckning samt fynd 1990-2020.

 

	Först	Häck tom	90	91	92	93	94	95	96	97	98	99	00
Skåne	1833	1989
Blekinge	<1900	ca 1930	1		1	1			1		1
Halland	<1897	1962						1	1
Småland	<1898	<1949		1			1					1
Öland	<1898	<1949		1		2		1	1	3	1		1
Gotland	1906				1		1			2
Bohuslän	1910	1959					1
Västergötland	1904	1962		1
Östergötland	<1949
Dalsland	1920
Värmland	1924	?
Närke	<1949	pre 50-tal		1									1
Sörmland	<1949									1
Västmanland	<1949			1
Uppland	1840	1930			1
Dalarna	1913								1		1
Gästrikland	1979
Hälsingland	1996								1
Härjedalen	<1949
Medelpad	1892
Jämtland	1890				1	1	1
Ångermanland	ca 1954		1
V-botten	1908		1
N-botten
Lappland	1992				1		1	1
			3	5	5	4	5	3	5	6	3	1	2

 

 

 

	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20
Skåne
Blekinge	1	3	2			1	1
Halland							1			2
Småland	3	2	1					1
Öland	2	3	1	1		2	1	1								1	1		2
Gotland			1	1			1	1
Bohuslän										1				1						1
Västergötland					1					1
Östergötland	1	1	1	1	1	1	1	1
Dalsland
Värmland
Närke
Sörmland
Västmanland
Uppland
Dalarna
Gästrikland
Hälsingland
Härjedalen
Medelpad
Jämtland
Ångermanland											1
V-botten		1				1			1
N-botten
Lappland						1
	7	10	6	3	2	6	5	4	1	4	1	0	0	1	0	1	1	0	2	1

 

 

Förekomst i Skåne

Det första kända exemplaret i Skåne och Sverige sköts av hovpredikant Anders Cronsjö vid Hög utanför Kävlinge 26 april 1833 (Ekberg 2013). Det lär finnas en uppgift i Retzius 1800 som talar om att tofslärkan var känd i Skåne redan då, men denna uppgift lär vara felaktig.

Nästa uppgifter gäller skjutna individer mellan Qviinge och Nöbbelöv den 15 mars 1841 och vid Lund 13 januari 1842 (Nilsson 1858).

Den första häckningen konstaterades vid Kåseberga i mitten av 1800-talet (Hanström & CL 1947). Året lär ha varit 1851 (enligt Rosenius).

Sven Nilsson sköt ett ex i Trelleborg 8 september 1855 (Nilsson 1858) och en årsunge blev skjuten av någon i Krapperup 1857 (Nilsson 1858 – i rättelser och tillägg). Det första kända bofyndet gjordes vid Karl XII:s minnesten i Trelleborg den 27 juni 1867. ”Bönderna i trakten kände tofslärkan ganska väl, vilken de sade ej flytta därifrån om vintern” (Meves 1868).

Rosenius nämner bo i Munkarp 1867, observationer i Falsterbo 1869, Limhamn 1871, Eslöv 1878 samt att arten hade en fast fot i Ängelholmsområdet i slutet av 1870-talet.

Från sydvästra Skåne skrivs det 1887 att tofslärkan var ”allmän hela året igenom vid alla städer, byar och järnvägsstationer, men förekommer ej i skogstrakter; verkar breda ut sig mer för varje år” (Thott 1892). I en bok utgiven 1894 skrivs att arten var ”allmän om vintern vid Kristianstad, även inne på stadens gator” (Carlsson 1894).

 

Expansionen i såväl Skåne som övriga Sverige avtog i styrka en bit in på 1900-talet och runt 1940 anses en tillbakagång ha märkts i Skåne (Ekberg & Nilsson 1994) och från början av 1960-talet häckade tofslärkan uteslutande i Skåne. Men här var arten ändå tämligen vanlig under många decennier och det är kanske anledningen till att det skrivits förvånansvärt lite om arten fram tills att Fåglar i Skåne började ges ut 1975. 

 

Uppgifter om förekomster i Skåne fram till 1975 är därmed dåligt kända – åtminstone för mig. Gustaf Rudebeck nämner arten några gånger i sin Dagbok 1939. Främst från Malmö hamn och Sjölunda där den t.ex. ”var ej sällsynt på gatorna” 21 januari 1938 samt att arten också noterades i Sjöbo 11 mars 1938. I Curry-Lindahl (1961) nämns att den hade setts i Åhus 1958 och 1960 samt Ängelholm 1954. Här sägs också att de kalla vintrarna i början av 1940-talet inte tycktes påverka arten i Skåne: ”1946 visade hon sig talrikare än tidigare år i Malmö” och ännu 1954 rapporterades Malmö vara en säker lokal för arten.

 

För åren 1965-1966 nämns förekomster i: Arlöv 1 par, Hälsingborg cirka tio par, Hässleholm 1 ex, Höganäs 1 par, Landskrona 1 ex, Laröd 1 ex, Lund 3-5 par, Malmö cirka 15 par, Tosterup-Svenstorp 1 ex, Trelleborg 2 ex och Ystad upp till 4 ex. Artens förmåga att etablera sig vid pågående eller nyss avslutad nybyggnation – de s.k. miljonprojekten – uppmärksammas också (Andersson 1967).

 

Beståndet i Helsingborg följdes under åren 1971-1978 och en dramatisk minskning kunde konstateras – från åtta till tre par (Stjernfeldt 1979). Två år senare noterades bara en individ i staden och därefter var artens historia som häckfågel i Helsingborg slut (KOF-rapport nr 3, 1980). För Lunds del anges år 1978 som år för försvinnande (Andell & Nilsson 1987d). Men här skulle en återkomst ske och tofslärkans final som skånsk häckfågel skrivas.

 

I Malmö uppskattades beståndet till 7-8 par 1984 (Fåglar i Skåne 1984). Fyra år senare, alltså 1988 rapporterades blott två par och totalt sex individer från staden och året efter skedde den sista häckningen i Malmö (två juvenila sågs).

 

Så tillbaka till Lund och finalen. Tofslärkor sågs för första gången på flera år i staden 1988 och året efter häckade också ett par framgångsrikt. Förmodligen fick paret ut två kullar (Fåglar i Skåne 1989 & 1990). Denna häckning brukar anges som den sista i Sverige. Men året efter gjorde paret (eller ett annat) sannolikt ett nytt försök. En adult fågel sågs nämligen med mat i munnen 17 maj 1990 och det är ett starkt häckningsindicium (Fåglar i Skåne 1990).

 

Tofslärkans uppträdande i Skåne under åren 1990-2020 visas i tabell 2. Siffrorna anger antalet fåglar och det är lika med antalet fynd som anges i resp. Fåglar i Skåne. För individer som stannat över årsskifte anges första årtal. Under denna 21-årsperiod har antalet år utan nytillkomna tofslärkor uppgått till tolv och det första nollåret kom redan 1993. Föga överraskande har nollåren blivit fler under senare tid. H = häckning.

 

 

Tabell 2. Se förklaringar ovan.

 

	90	91	92	93	94	95	96	97	98	99	00	01	02	03	04	05
Brantevik
Båstad															1
Eslöv												1
Falsterbo		1					2						5		1
Helsingborg
Jordberga
Kullen														1
Kåseberga														1
Kävlinge											1
Malmö	x	x	1						1				1	1	1
Landskrona		1
Lomma													1
Lund	H	x
Ornakärr
Röke
Sandhammar													1
Simrishamn													1
Spillepeng					1		1
Trelleborg
Vellinge
Ystad												1	1
Ängelholm
	H	x	1	0	1	0	3	0	1	0	1	2	10	3	3	0

 

 

 

	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20
Brantevik				1
Båstad
Eslöv
Falsterbo	1	1								1			1
Helsingborg		1
Jordberga										1
Kullen		1
Kåseberga
Kävlinge
Malmö		1		1	1
Landskrona		1
Lomma
Lund	1
Ornakärr		1
Röke			1
Sandhammaren														1
Simrishamn			1
Spillepeng
Trelleborg					1
Vellinge					1
Ystad
Ängelholm		1
	2	7	2	2	3	0	0	0	0	2	0	0	1	1	0

 

 

Förekomst i Danmark (Toplærke)

Det första säkra fyndet gjordes vid Esbjerg omkring 1820 (Salomonsen 1963) och 1851 nämns den som allmänt häckande i Åbenrå-området (Løppenthin 1967). Förekomsten i Danmark sägs ha kulminerat under perioden 1920-1950 och beståndet uppskattades till 300-500 par i slutet av 1980-talet (Malling Olsen 1992). Men sen gick det snabbt utför och 1999 angavs den som akut hotad på den danska rödlistan (Fugle og Natur nr 2:1999).

 

Idag är tofslärkan sannolikt utgången som dansk häckfågel. För år 2011 nämns blott två häckande par och en negativ trend (Dof.dk 2022) och 2015 fanns endast ett känt häckande par i Danmark, närmare bestämt i Hirtshals på norra Jylland (Fåglar i Skåne 2015). En annan källa från 2022 (källan tyvärr inte noterad) anger just Hirtshals som enda häckningslokal sedan 2002 och då med 1-2 par. På Netfugl.dk 2022 berättas att det då enda kända paret på lokalen fick ut två flygga ungar 2022. Från Bornholm anges endast en känd häckning och då så sent som 1999 (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

Tofslärkan var fredlös fram till 1928 då den förklarades fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Så var förhållandet fram till 1957 då arten fridlystes (Vår Fågelvärld 17:72).

 

Rödlistning i Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades tofslärkan som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 39 900 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder  

En tyskmärkt tofslärka blev 11 år  och sju månader (se RCs hemsida)

 

Om en liten brungrå och saknad fågel

Jag tillåter mig att lägga till denna text som jag ursprungligen skrev för, och som sen publicerades i Erik Hirschfelds bok Fåglarnas Malmö 2011.

 

Bland torgets alla människofötter, barnvagnshjul, stadsduvor, korvbrödspill och grönsaksstånd, sprang, gick eller vilade de.  Att flyga verkade onödigt. Runt bil-, moped- och cykelhjul på snögloppiga och trafikhetsiga gator intill – staden var hektisk redan då – kilade de fram. De tycktes ha trafikvett. Eller var det bara tur? Några offer, som bland måsarna, sågs aldrig. Nej, de var mer lika kråkfåglarna – tillsynes kloka, tillsynes fattande rätt beslut hela tiden. Eller så såg vi aldrig när det hände. Det handlar om tofslärkorna på Möllevångstorget under 1970-talets vintrar. Om tofslärkornas vinterviste.

 

Möllevångstorget med angränsande gator, Bergsgatan givetvis – den stora och riktigt farliga, men också Skol-, Friis- och andra smågator runt torget, tillhörde tofslärkornas domäner under några av 1970-talets vintrar. De var kanske ett halvdussin, som mest finns sex lärkor noterade samtidigt. Kanske handlade det om samma individer varje vinter. Hade man hittat en framgångsrik strategi så varför då överge den?

 

För svalor, gökar, arktiska vadare och många, många andra är höst- och vårflyttningen en ansträngande, tidskrävande och riskfylld affär. Möllevångstorgets tofslärkor behövde inte förbereda, eller bry sig över hövan. De kunde ta det lugnt. Sommarvistet låg nära – det kunde nog ha setts, åtminstone anats, om lärkorna mot sin natur hade tagit sig upp på något av hustaken runt torget. På Skolgatan 31 till exempel. Sommarvistet – häckningsområdet – låg nämligen i Malmö hamn. Två kilometer bort, i nordnordostlig riktning. Längs Borrgatans, Hanögatans, Kosterögatans och Flintrännegatans industriområden, ruderatytor och järnvägsspår. Järnvägslärka var förresten ett annat namn – och ett ganska passande sådant – på denna ursprungligen de torra stäppernas fågel. Invandringen till Sverige under 1800-talet skedde bland annat längs järnvägarna! Tofslärkan valde också ofta att reda sitt bo intill järnvägstationer och bangårdar. Eller vid stora byggarbetsplatser som dem under miljonprogrammen på 1960- och 70-talen. När bygget så var klart för mänsklig inflyttning, städat, planterat och ansat – ja då drog tofslärkorna. Stökigt skulle det visst vara.

 

I en gammal anteckningsbok finns några noteringar från 1972-73. Den 16 november var den första tofslärkan på plats i vinterområdet. Utanför Skolgatan 31. Den 6 februari åt en av lärkorna krossad apelsin mitt på Möllevångstorget. Senaste noteringen denna vinter gäller fyra lärkor på torget den 7 mars. Därefter var det Malmö hamn som gällde. Någon gång också Segevång. Tills nästa vinter. Hur uppbrottet under vårvintern gick till är det ingen som vet. Kanske drog de alla på en gång och för gott en vacker dag. Kanske besökte de hemmamarkerna då och då även under vinterperioden. Det finns nämligen några få observationer från hamnen under samma vinter i anteckningsboken. Förresten, vad är hemma för en flyttfågel?

 

Men tiderna har förändrats och med dem staden. När Skånes ornitologer i slutet på 1980-talet valde ut en representativ fågel till var och en av de skånska kommunerna föll valet för Malmös del på tofslärkan. Den hade då minskat allvarligt i antal, men några få individer fanns ändå kvar i hamnområdet. Möllevångstorget hade däremot övergivits som vinterplats för länge sedan. Några få år efter att tofslärkan högtidligen utsetts till Malmös kommunfågel försvann den sista individen. Vi skrev nu början på 1990-talet. Sedan dess har några få tofslärkor gästat Malmö, men det har varit som just gäster, tillfälliga besök av ensamma strövande individer. Typiskt nog för denna lärka har dessa besök gjorts på vad man kan tycka märkliga platser – Mobilias parkeringsplats och utanför ICA Maxi i Västra hamnen för att nämna två. Men tofslärkor är ju inte som andra fåglar!

 

Det var något med tofslärkan som gjorde den speciell. Något som gjorde varje möte minnesvärt. Kanske var det just tofsen, kanske fågelns förtrogenhet med människan, dess timida, men samtidigt så självsäkra uppsyn. Kanske den stämningsfulla, lite melankoliska sången. I vilket fall är den saknad av många på Möllevångstorget, i hamnen eller var den nu valde att dyka upp. Hoppet om en snar återkomst är tyvärr inte stort. Vi får nog leva på minnet ett bra tag när det gäller tofslärkan i Malmö.

 

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P. & Nilsson, L. 1987d. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 5. Anser 26:241-258.
• Andersson, Å. 1967. Tofslärkans förekomst i Skåne 1965-1966. M SkOF 6:40-42.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. 2009. Nya kommunfåglar. A 48:141-144.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1961. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Danielson, J. & Blom, A. 1992. En liten skånsk fågelbok. SkOF & Kristianstadsbladet.
• Ekberg, B. 2013. Anteckningar rörande jagt och dermed gemenskap ägande intressen. A 52 (2013) nr 4:16-26.
• Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994. Skånes fåglar. Signum. Lund.
• Hanström, B. & Curry-Lindahl, K. 1947. Natur i Skåne. Bokförlaget Svensk Natur.
• Holst, O. & Hultén, O. 1986. Projekt TOFSLÄRKA – En presentation. A 25:206-207.
• Hultén, O. m.fl. 1989. Tofslärkan i Malmö 1985-1988. A 28:229-234.
• Högstedt, G. 1972. Tofslärkan i sydvästra Skåne 1971-72. M SkOF 11:61-64.
• Johnsson, S. 1969. Förekomsten av svart rödstjärt, tofslärka och fältpiplärka i Hälsingborg 1967-1968. M SkOF 8:31-34.
• Jägerskiöld, L A. 1919. Om förändringar i Sveriges fågelvärld under de senaste 75 åren. Sveriges Natur, årsskrift 1919:47-73.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Retzius, AJ. 1800. Fauna Svecica, tredje upplagan. Leipzig.
• Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
• Rosenius, P. 1913-1953. Sveriges fåglar och fågelbon. Lund.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Rudebeck, G. 1993. Dagbok 1938. Bokförlaget Signum.
• Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
• SkOF. 1992. Skånes ”kommunfåglar” utsedda. A 31:155-156.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
• Stjernfeldt, S. 1979. Tofslärkans förekomst i Helsingborg 1971-1978. A 18:53-54
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Tjernberg, M. & Svensson, M. (red.) 2007. Artfakta – Rödlistade ryggradsdjur i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
• Ullman, M. 2002. Tofslärka. VF 61:1:47. Förekomst i Sverige under senare tid.
• Westerlund, C.A. 1867. Skandinavisk oologi. Bonniers, Stockholm.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2022