Vitnäbbad islom, Strandbaden, 30 mars 2014. Foto: Mikael Arinder.

Vitnäbbad islom

Är utbredd i arktiska Sibirien från Tajmyrhalvön österut till nordliga Alaska och nordliga Kanada.

 

Förekomst i Sverige

Benfynd från svartnäbbad och vitnäbbad islom är uppenbarligen svåra att skilja åt och de behandlas därför tillsammans. De benfynd som hittats i Sverige är från Västergötland och Bohuslän och tidigast från Boreal tid, cirka 8000 före 0. Dessa fynd tros stamma från övervintrande individer och det anses troligt att åtminstone den svartnäbbade aldrig någonsin har häckat i Sverige (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Vi ska vara medvetna om att fynd av både svartnäbbade- och vitnäbbade islommar kan ha blandats samman och felbestämts i äldre tider. Detta gäller förmodligen långt in på 1900-talet och i viss mån än idag. Det som följer härefter är de fynd som redovisats för respektive art.

 

Sven Nilsson nämner blott en islom och det under det latinska namnet Colymbus glacialis. Han beskriver den som häckande på Island och havande svart näbb. Men förväxling med den vitnäbbade islommen kan kanske inte uteslutas för de av honom nämnda fynden av svartnäbbad från Göteborg, Tjörn och Lappland. Inga av hans fynd är daterade (Nilsson 1858).

 

Sveriges första fynd verkar vara det av en hona och en hanne som anträffades omkring en mil utanför Vinga i Bohuslän den 7 mars 1886. De finns/fanns på Göteborgs museum och i Göteborgs västra realskola (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Det första fyndet gjordes alltså betydligt senare än det för den svartnäbbade islommen och från 1800-talet föreligger inte fler fynd än det redan omtalade. Däremot finns det åtskilligt fler fynd meddelade från första halvan av 1900-talet för den vitnäbbade. Under åren 1906-1960 redogörs det för minst 28 individer från 15 olika landskap. Det handlar om såväl döda som skjutna och sedda exemplar – se också tabell 1 (Curry-Lindahl 1963).

 

Under perioden 1961-1975 gjordes det cirka 35 fynd i Sverige (SOF 1990).

Under perioden 1976-1988 gjordes cirka 345 fynd i Sverige (SOF 1990).

Under perioden 1989-1999 rapporterades ca 720 ex i Sverige (SOF 2002).

Fram till 1992 när Fågelåret började ges ut anges totalt 567 fynd i Sverige. Följande årsfynd t.o.m. 2021 ses i figur 1 och här gäller de antal fåglar som redovisats i resp. årgångar av Fågelåret.

Arten är sedd i alla landskap utom Härjedalen och under årets alla månader.

 

 

Tabell 1: Förstafynd i de svenska landskapen. Här finns några frågetecken och förmodligen också några fynd som inte är godkända av resp. Rrk idag.

 

Landskap

Första fyndår

Källa

Skåne

1940

Muchardt 1941

Blekinge

1956

Nilsson & Lundgren

Halland

1906

Jägerskiöld & Kolthoff

Småland

1958?

Curry & Lindahl

Öland

1958?

VF 19:22

Gotland

1948

VF 18:73

Bohuslän

1886

Jägerskiöld & Kolthoff

Västergötland

1986?

Artportalen

Östergötland

1981

Artportalen

Dalsland

1933

Artportalen

Värmland

1969

VF 30:62

Närke

1999

Fågelåret 1999

Sörmland

1969

VF 30:256

Västmanland

2000?

Artportalen

Uppland

1960

Curry & Lindahl

Dalarna

ca 1950

Artportalen

Gästrikland

1963

VF 30:215

Hälsingland

1923

Curry & Lindahl

Härjedalen

 

 

Medelpad

1918

Hedvall & Hägglund

Jämtland

2007?

Artportalen

Ångermanland

1921

Jägerskiöld & Kolthoff

V-botten

1922

Olsson & Wiklund

N-botten

1928

Curry & Lindahl

Lappland

1919

Jägerskiöld & Kolthoff

 

 

Figur 1: Årliga fynd av svartnäbbad islom (blå linje) och vitnäbbad islom (röd linje) 1992-2021.

 

 

Förekomst i Skåne

Det första fyndet handlar om ett dött ex vid Helsingborg i januari 1940 (Muchardt 1941) och nästa om en utmattad individ som fångades av besättningen på isbrytaren Tyr vid inloppet till Trelleborgs hamn 4 mars 1954. Fågeln placerades i stadsparkens fågeldamm. Fyndet sägs i källan vara det första säkra i Skåne (Mathiasson 1954). Fågeln sågs också i parken under en SkOF-exkursion 11 april 1954 (Vår Fågelvärld 13:210). Därefter följer dessa fynd:

  • Ett dött ex hittat på stranden vid Hildesborg, Landskrona 22 februari 1962 (Vår Fågelvärld 26:180).
  • En oljeskadad individ sågs vid Strandbaden, Höganäs 14 april fram till 13 maj 1962 då den fångades vid Nyhamnsläge för tvätt. Den släpptes fri igen 15 maj (Vår Fågelvärld 23:162).
  • Ett dött ex hittades på Vinga skär, Hallands Väderö i maj 1964 (Artportalen).
  • Ett ex Åhus 10-12 december 1965 (Vår Fågelvärld 26:174).
  • Ett ex Åhus 26 mars till 12 april 1971 (Vår Fågelvärld 32:64).
  • Ett ex Falsterbo 19 oktober 1973 (Vår Fågelvärld 35:69).
  • Ett ex Falsterbo 12 oktober 1974 (Vår Fågelvärld 35:69).

Således nio fynd t.o.m. 1974. Men jag måste reservera mig för att en del av dessa kan ha underkänts i efterhand. Fynd 1975-2021 ses i figur 2. Arten ses mest frekvent under månaderna september till november. Fynd saknas för juli och augusti och i juni finns bara ett fynd (2008). Allt detta enligt Artportalen.

 

Figur 2: Antal fynd i Skåne av de båda islomsarterna 1975-2021. Blå stapel = svartnäbbad, röd stapel = vitnäbbad (diverse Fåglar i Skåne).

 

 

Förekomst i Danmark (Hvidnæbbet Lom)

Det första fyndet avser en adult hona vid Fredrikssund på Själland 10 juni 1888 (Salomonsen 1963) och det andra en fågel på/vid Anholt i Kattegatt i november 1909 (Christensen m.fl. 2022).

 

Fram till 1950 gjordes totalt fem fynd. Fram t.o.m. 2019 var antalet fynd uppe i 742 (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

Alla lommar var fredlösa i Sverige fram till 1951. Då fördes de till andgruppen och fick allmän jakttid 1 augusti-15 november (Svensk Jakt 89:185). Med små justeringar för jaktstarten i augusti varade detta fram till 1968 då alla fågelarter utan specifik jakttid blev totalfredade (Vår Fågelvärld 27:96+). Detta gällde vid tillfället inte för små- och storlom ( de fredades inte förrän 1971 resp. 1974) och därför blev en del jägare oroliga. För att slippa riskera att skjuta på fredad art föreslogs nämligen att flera tillfälliga arter skulle få eller behålla allmän jakttid – det gällde rostand, rödhuvad dykand, vitögd dykand, praktejder, alförrädare, vitnackad svärta, strömand, islandsknipa, vit- och svartnäbbad islom, toppskarv och dvärgskarv (Svensk Jakt 5:1968). Förslaget vann inte gehör.

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades vitnäbbad islom som sårbar (VU) med en okänd trend och ett bestånd i Europa uppskattat till 670 vuxna fåglar.

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Curry-Lindahl, K. 1963. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Hedvall, O & Hägglund, J.O. 1989. Förteckning över Medelpads fåglar. Medelpads Orn. För.
  • Hirschfeld, E. 2000. Tungviktare – svartnäbbad islom och vitnäbbad islom i Sverige. VF 59:6:6-14.
  • Holmström, C T m.fl. 1947. Våra Fåglar i Norden, Bd 4. Stockholm.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Mathiasson, S. 1954. Vitnäbbad islom vid Trelleborg. VF 13:267.
  • Muchardt, H. 1941. Några intressanta fågelfynd. FoF 36:286-287.
  • Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
  • Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
  • SOF. 1949. Sveriges fåglar. Stockholm.
  • SOF. 1970. Sveriges fåglar. Stockholm.
  • SOF. 1978. Sveriges fåglar. Stockholm.
  • SOF. 1990. Sveriges fåglar, 2a uppl. Stockholm.
  • SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2022.