Fjällgås

2024

Årets enda fynd utgörs av 27 ex Lundåkrabukten 18.3 (Nils Kjellén, Harald Ris, Sven Jönsson m.fl.). Detta är femte året i följd som en större flock rastar på lokalen. Precis som tidigare år kan man också följa dem på sin turné norrut i landet via Svartåmynningens naturreservat vid Linköping, Hjälstaviken och några lokaler i Hälsingland och Medelpad. Denna sommar stannade de flesta fjällgässen vid Lillfjärden i Hälsingland och fortsatte inte upp till Ammarnäs i Lycksele lappmark som de gjort några tidigare år.

2023

För fjärde året i rad sågs en större flock fjällgäss vid Lundåkrabukten i slutet av mars. Den första observationen gjordes av en flock om 25 ex som flög söderut vid Barsebäckshamn 25.3 (Ola Ejdrén, Arne Holgersson), men att de ändå strax därefter dök upp på den vanliga rastplatsen vid Lundåkrabukten som ligger några kilometer norr om Barsebäck visar att de hade koll på var de skulle. Där stod redan 5 ex så sammanlagt var flocken på 30 ex.

Dessa fåglar är, samtidigt som de är fantastiskt fina att titta på, väldigt förutsägbara. När de gett sig av från Lundåkrabukten, där de var kvar till 2.4, så dyker de vanligen upp vid Svartåmynningens naturreservat vid Roxen i Östergötland, där de stannar ungefär en månad och får sällskap av ytterligare individer, sedan drar de vidare till några återkommande lokaler i Hälsingland och Medelpad innan en del av gänget brukar dyka upp i Ammarnäs i södra Lappland i början av juni. På hösten ses de flesta vid Hjälstaviken i Uppland och i år sågs även ett antal vid Vendelsjön, norr om Uppsala. Mer detaljer kan läsas i de närmast föregående upplagorna av Fåglar i Skåne.

Förutom flocken vid Lundåkrabukten sågs 2 ex Domsten 25.3 (Mårten Müller). Dessa fortsatte mot SV och skulle kunna ha anslutit till flocken i Lundåkrabukten (samma ankomstdatum) men det är svårt att bekräfta. Oavsett är fjällgås i Skåne numera, förutom just i Lundåkrabukten i slutet av mars, en riktig raritet.

2022

En artren flock om 40 ex uppehöll sig vid Lundåkrabukten 24.3 (Nils Kjellén, Eva Fredriksson m.fl.). Det är tredje året i rad som en större flock rastar på denna lokal, efter 26 ex 2020 och 12 ex 2021. Dessa fjällgäss har påtagligt inrutade flyttvägar, eller snarare rastplatser och det är såklart väldigt trevligt att Skåne numera får ta del av detta. Upptäcktsdatum har varit 27 mars 2020 och 23 mars 2021. Årets flock delade senare upp sig och efter att drygt halva flocken dragit vidare fanns 18 ex kvar vid Lundåkra 25–27.3 innan de uppehöll sig vid Saxåns mynning 30.3–5.4. Dessa var årets enda observationer! Vid Svartåmynningens naturreservat i Östergötland dök 21 av gässen upp 26.3 och där fanns de och senare sannolikt även resten av flocken från Lundåkra (totalt 39 ex) ända till Valborg.

Precis som 2021 fortsatte sedan många av gässen till Stornäset i Medelpad, men några valde i stället Lillfjärden i Hälsingland. Förra året fortsatte sedan alla till Ammarnäs i Lycksele lappmark, men i år sågs där endast 13 ex. I stället valde majoriteten, som mest 50 ex att översomra i Lillfjärden.

Under sydsträcket används huvudsakligen Hjälstaviken i Uppland som rastlokal. Som mest sågs där 79 ex 9.9, varefter de snabbt minskade. Det rör sig alltså sannolikt om i stort sett hela den svenska populationen som ses på ett fåtal lokaler, och av dessa sågs ungefär hälften vid Lundåkrabukten i mars.

2021

Året inleddes med 1 ex Norra Skrävlinge, Teckomatorp 5.1 (Johan Gustavsson). Fågeln var färgmärkt. Därefter observerades 12 ex Järavallen 23.3 (Nils Kjellén m.fl.), således på samma lokal som det 2020 sågs 26 ex 27.3–4.4. Båda dessa observationer har varit av artrena flockar och troligen rör det sig om delvis samma individer som följer samma flyttmönster.

Årets fynd blir extra intressant när man fördjupar sig i vad som hände sen. Fåglarna var borta följande dag. Samma 12 fåglar sträckte sannolikt norrut vid Hornsudden, Öland 25.3 kl 06.50, dit de troligen hade pressats ut av frisk västvind. Klockan 12.20 samma dag upptäcktes de vid Svartåmynningens naturreservat, Roxen, där de sedan höll till fram till 6.4. Därefter ökade antalet fjällgäss där till 22 ex 7.4 och sedan 43 ex 13.4–1.5, då hela flocken lämnade lokalen.

Vid Stornäset i Medelpad upptäcktes 38 ex 9.5, men sedan just 43 ex 12.5. Två dagar senare, 14.5 fanns 12 ex kvar vid Stornäset, och det är frestande att tro att det var fåglarna från Lundåkrabukten som fortfarande höll ihop när de andra fortsatte sin flyttning. Äventyret var inte slut med det, utan fortsatte i Ammarnäs i södra Lapplandsfjällen där 26 ex sågs 18.5 och sedan som mest 71 ex 23.5.

2020

Två fynd under året är normalt. Under perioden 2011–2019 gjordes 14 fynd avseende sammanlagt 22 ex. När man tittar lite noggrannare på framför allt årets första fynd blir det lite mer spännande. Vid Lundåkrabukten sågs nämligen en artren flock på inte mindre än 26 fjällgäss 4.4 (Nils Kjellén, Eva Fredriksson m.fl.). I efterhand framkom bilder som visar att flocken sågs på platsen redan den 27.3 (Bryan Smith). Detta är den största flock som setts i landskapet. Tidigare finns några observationer av större flockar, framför allt vid skärgårdskusten i nordost, som mest av 19 ex vid Vanneberga 1.5 2002. Liknande flockar kan ses vid några platser på andra håll i Sverige, men vanligast under hösten. I år höll ett större antal fjällgäss, som mest 44 ex, till vid Roxen i Östergötland under april. Intressant i sammanhanget är att antalet där ökade från 2 ex 4.4 till 41 ex 5.4, det vill säga dagen efter att fåglarna vid Lundåkrabukten sågs för sista gången.

Årets andra fynd faller mer in i normalt fyndmönster och avser 2 ad kring Österby och Tågra i nordväst 4–20.12 (Mats Peterz, Karl-Erik Söderqvist m.fl.).

2019

Årets fynd gjordes samtliga i januari, avseende 1 2K Åhus kärr 4.1 (Roland Pape) och eventuellt samma fågel vid Everöd 16.1 (Ulf Gärdenfors, Thomas Lindblad) samt 1 ex Bjärbolund herrgård, Tånga 10–22.1 (Sara Skidell, Tobias Lilja Nordin, Bryan Smith m.fl.).

Under perioden 2011–2019 har det gjorts sammanlagt 14 fynd av 22 individer. Inget av dessa år har fler än tre (2014) fynd gjorts.

2018

Under året gjordes två fynd, där 1 ex Yngsjö kapell 24–25.2 (Thomas Lindblad m.fl.) uppehöll sig i traditionella gåsmarker. Det andra fyndet, 1 ex Torups våtmark 12–14.4 (Kerstin Öfverbeck m.fl.) är mer udda. Lokalen är en dammliknande våtmark med häckande grågäss och änder och drar sällan till sig några påtagliga antal av rastande gäss.

Fjällgåsen är en raritet i Skåne, med endast elva fynd av 20 individer under perioden 2011–2018. Inget av dessa år har mer än tre (2014) fynd gjorts.

2017

1 ad Klingavälsåns utlopp 16–28.4 (Arne Holgersson, Mikael Jönsson m.fl.) och 2 ad Rönnen 15.11 (Rolf Helmersson m.fl.). De två individerna i Skälderviken var utsättningsfåglar från Projekt Fjällgås år 2016. Observationen gjordes lite senare än sträcket för huvudflocken i det vilda beståndet och de har inte heller rapporterats från de klassiska övervintringsplatserna i Nederländerna. Å andra sidan är de fortfarande tydligt präglade på häckningsområdet. Om något år blir de könsmogna och fjällgäss häckar oftast första gången när de är 4–5 år. Kanske besöker en kull fjällgäss nordvästra Skåne år 2019 eller 2020?

Under vårflyttningen anlände huvudflocken till en rastlokal på Själland i Danmark 16.3 där 41 individer räknades. Flocken började anlända till Roxen i Östergötland 1.4. Antalet växte sedan under de kommande dagarna och i mitten av april fanns 40 individer på plats. Under vårflyttningen 2016 flög flockarna mellan Själland och Östergötland i en etapp och touchade över nordvästra Skåne nattetid. De två sändarförsedda individerna valde en helt annan strategi 2017. Båda två flög över Skåne: den ena tvärade över landskapet medan den andra följde syd- och ostkusten. Den senare av fåglarna gjorde ett stopp under några timmar på öarna utanför Landöns hamn. De båda fjällgässen följde sedan den svenska ostkusten och rastade var för sig flera gånger, men mycket korta stunder, på små områden med strandängsmiljöer.

Projekt Fjällgås gjorde en försiktig uppskattning av populationsstorleken till 70 fåglar inför häckningssäsongen 2017. Många fjällgäss återkom till rastplatserna nära häckningsområdet, exempelvis vid Ammarnäs i Lappland. För flera av de märkta fåglarna är fortfarande flyttvägar och övervintringsområden okända, men uppenbarligen passerar och rastar en del av dem i Skåne under sträcktid. Tyvärr blev sommaren i fjällen 2017 inte någon höjdare för fjällgäss då avsmältningen var sen. Några par gick dock till häckning och totalt konstaterades nio flygga ungar (Niklas Liljebäck).

2016

1 ex Gälltofta–Tosteberga 16–17.2 (Greger Flyckt m.fl.) och 1 str O Kåseberga 5.5 (Sven Splittorff).

Individen i Nordostskåne var en utsättningsfågel från 2013 inom ramen för Projekt Fjällgås. Samma fågel sågs sedan vid Ledskärsviken i Uppland i april 2016. En del av de fjällgäss som inte har hittat vilda fjällgäss att bilda flock med ansluter ofta till andra gåsflockar och kan upplevas lite ”vilse”. Individen i nordost uppträdde i en större ansamling av andra gåsarter. Det mesta tyder dock på att dessa individer har en prägel på häckningsområdet och försöker hitta tillbaka. För sociala flyttande fåglar som gäss är det viktigt att de lär sig beteende och flyttningsvanor av erfarna fåglar. Det finns flera exempel på fjällgäss som uppträtt vilse under några år och sedan rekryterat till den vilda populationen. Det återstår att se om denna individ dyker upp i fjällen 2017! Under 2016 upplevde den svenska fjällgåspopulationen något av ett trendbrott, efter några dystra år med hög dödlighet och låg reproduktion. Populationen som inför häckningen 2016 uppgick till knappt 50 fåglar hade efter häckningen förstärks med nästan 40 %. Utöver denna förstärkning genomförde Projekt Fjällgås under 2016 utsättningar av i fångenskap uppfödda fjällgäss, och 85 ungfåglar släpptes fria i häckningsområdet i Arjeplogsfjällen. Idag utgör utsättningsfåglar över 40 % av den svenska vilda populationen. Under 2016 kunde de första häckningarna i det vilda av utsättningsfåglar bekräftas. Till följd av en växande population kan även de skånska fynden förväntas öka. Liksom tidigare år berördes Skåne under 2016 av fjällgäss i en större omfattning än skådarna kunde registrera. Fjällgäss försedda med satellitsändare visade att vårflyttningen 2016 touchade Skåne och gick över Kullabygden/Bjäre men att flyttningen skedde nattetid. Samma hörn av Skåne flögs över under hösten. Så ett hastigt väderomslag i början av april eller mitten i september kommande år kan ge skådare vid Sandön eller Rönnen, eller någon annan strandängsmiljö i nordvästra Skåne, en rejäl överraskning. (Niklas Liljebäck, muntl.).

2015

Årets enda fynd utgjordes av 1 ad Eskilstorp, Vittskövle 28–29.11 (Greger Flyckt m.fl.). Fågeln var individmärkt, vilket indikerar att den härrör från Projekt Fjällgås.

Under 2015 lyckades Projekt Fjällgås, i samarbete med tyska och holländska gåsforskare, förse tre vilda fjällgäss med sändare. Dessa visade att höststräcket av de svenska fjällgässen åtminstone delvis går genom Skåne. Det mesta tyder på att fjällgässen, åtminstone hösten 2015, genomför flyttningssträckan från rastplatser i Mellansverige till övervintringsplatsen i Holland i en etapp. Stråket de använder verkar gå in över Skåne i Hanöbukten mot sydväst för att sedan gå ut över Östersjön med tyska Rügen i sikte. Fjällgåspopulationen upplevde under 2012 och 2013 mycket svåra förhållanden med hög dödlighet av vuxna fåglar och låg reproduktion, vilket fortfarande präglar populationen i hög utsträckning och återhämtningen verkar dra ut på tiden. Tyvärr dröjde våren 2015 i fjällgässens del av fjällvärlden och förmodligen avbröts flera häckningsförsök i ett tidigt stadium. Totalpopulationen hösten 2015 var 50–65 individer. För att förstärka den vilda populationen sattes 65 unga fjällgäss ut i Arjeplogsfjällen under 2015. (Projekt Fjällgås gm N. Liljebäck, pers. komm. 2016-03-07).

2014

Årets fynd var 1 2k-fågel med vitkindade gäss Spillepeng 14–15.5 (Kenneth Bengtsson, Per Karsten m.fl.), 1 ad str med vitkindade gäss Kåseberga 18.5 (Sven Splittorff) och 4 ad str med bläsgäss Nabben, Falsterbonäset 5.10 (Nils Kjellén). Två vårfynd och ett höstfynd av sammanlagt sex individer ger positiva signaler för en art som inte varit regelbunden i landskapet de senaste åren. Det finns en tendens till att allt fler fynd görs i västra delen av landskapet och att tidigare rastplatser i Nordostskåne används allt mindre av fjällgässen. Från Projekt fjällgås bedömer man det sannolikt att alla svenska fjällgäss numera övervintrar i Västeuropa istället för i de tidigare övervintringsområdena i Sydosteuropa/Västasien, vilket styrks av data från satellitmärkta fåglar (Jägareförbundet 2015).

”2010 återupptog projekt fjällgås utplantering av västryska fjällgäss i svenska fjällen. Aveln lades på is vid millennieskiftet då man upptäckt bläsgåsgener i avelsfåglarna. Tidigare hade man jobbat med omprogrammering av fjällgässens sträckväg genom att använda vitkindad gås som fosterföräldrar till de utplanterade ungfåglarna. Tanken var att få fåglarna att ta en västligare övervintringsrutt mot Holland/Västeuropa och då undvika de naturliga övervintringsområdena i Sydosteuropa och Västasien där jakt och dränering av habitat utgjort och utgör hot mot fåglarna.” (Jägareförbundet 2015)

2013

Efter två år utan godkända observationer dök det mycket glädjande upp 6 ex Fredriksdalsviken, Araslövssjön 14–17.12 (Greger Flyckt, Anders Jönsson, Anders Wånge Kjellsson m.fl.). Flocken bestod av 2 2k och 4 1k och var samtliga utsättningsfåglar från Projekt Fjällgås.

2012

2012 blev dystert nog andra året i rad utan några godkända observationer av fjällgås.

2011

Fjällgås fortsatte sin vikande trend i landskapet. Under 2011 gjordes ingen observation som ansågs möta kraven för publicering. Ett par troliga observationer gjordes, men avgörande detaljer kunde inte fastställas i fält. Rrk Skåne kommer fortsatt ställa höga krav för publicering av fjällgås, framför allt avseende flygande fåglar.

2010

Två godkända fynd under året: 4 ad str N Viby äng, Hammarsjön 18.4 (Greger Flyckt) och 1 ad str Kåseberga 28.10 (Sven Splittorff).

Uppträdandet av vårflockar i Nordostskåne under senare år är intressant. Datummässigt sammanfaller observationerna väl med vårsträckperioden. Jämför man fynd av större ansamlingar (>10 ex) i södra delen av landet ser man en tydligt ostlig koncentration. Det är alltså rimligt att anta att fynden rör fåglar på väg mot häckområden i norr, möjligen från övervintringsområden i sydost. Det kan å andra sidan inte uteslutas att det rör sig om fåglar som kommer från sydväst, omorienterade via vitkindade gäss, och som efter att ha passerat Skåne använder rastplatser i Blekinge och Hälsingland.

2009

Endast ett fynd rapporterat med blankett under året, 3 ex str S Nabben, Falsterbonäset 30.10 (Nils Kjellén). Fåglarna kom i vad som verkade vara en familjegrupp, tillsammans med vitkindade gäss. Utvecklingen fortsätter annars vara oroande för arten med allt färre observationer under 2000-talet. Tyvärr är det fortsatt så att vissa observationer inte dokumenterats på blankett, trots flera uppmaningar under senare år.

2008

Årets fynd inskränker sig till 2 ex rast Gäddängen, Fulltofta 27.4 (Sven Gustafsson, Mattias Persson m.fl.) och 1 ad str Järavallen 11.5 (Nils Kjellén, Elsy-Britt Schildt). Endast två fynd är bland de lägsta årssummorna någonsin. På senare år har de flesta fåglar setts under sträcktid medan det i ett historiskt perspektiv gjordes betydligt fler vinterfynd, något som i princip har saknats under 2000-talet.

2007

Efter fjolårets mycket låga 2 ex gjordes i år tre fynd av 15 ex. Dessa var 2 ex Tosteberga 10.2–18.2 (Patric Österblad m.fl.), 12 ex str N Edenryd 10.4 (Patric Österblad, Linda Niklasson) och 1 ad Ilstorp 29.11–2.12 (Gert Ljungqvist m.fl.). Fågeln i Ilstorp var den första som setts bland rastande Anser-gäss i södra Skåne på flera vintrar.

2006

Endast två observationer gjordes under året, vilket gör 2006 till det sämsta året i modern tid. Inga fåglar noterades i nordöstra Skåne under våren, vilket annars varit återkommande på senare år. Årets fynd utgjordes av 1 ad str S med grågäss Nabben, Falsterbo 17.10 (Ola Elleström, Nils Kjellén, Anders Kjellsson m.fl.) och 1 ad rast Barsebäck 19.10 (Per Thulin).

2005

Endast tre rapporter godkändes för publicering av Rrk. I likhet med 2004 gjordes inte heller i år några fynd under vintermånaderna och överhuvudtaget påminner fyndbilden väldigt mycket om föregående år. Årets fynd var 2 ad Kabusa 23.3-29.3 (Anders Jönsson, Sven Splittorff, Carl Jyker m.fl.), 8 ex Tosteberga 17.4 (Nils Waldemarsson, Göran Svahn, Ola Svensson m.fl.) och 1 ex Spillepeng 19.10 (Kristian Ståhl).

Det ligger nära till hands att tro att de två Kabusafåglarna är samma som rastade på lokalen 29.3-10.4 2004. Fåglarna vid Tosteberga kan säkert också, åtminstone till viss del, vara samma som 1.5 2004 då 16 ex sågs på lokalen.

2004

5 fynd har rapporterats på vederbörlig blankett: 2 ex (troligen ett par) Kabusa skjutfält 29.310.4 (Nils Kjellén, Sven Splittorff, Sven Svensson m.fl.), 3 ex (varav 2 omärkta) Vannebergaholmen 23–24.4 (Göran Svahn, Kaj Svahn, Nils Waldemarsson m.fl.), 16 ex Långholmarna 1.5 (Olof Jönsson, Kaj Svahn, Thomas Ekstrand m.fl.) och 2 ex str Kåseberga 10.5 (Sven Splittorff). Från hösten en rapport: 1 projektfågel Tygelsjö ängar 15–16.10 (Christian Ljunggren, Jörgen Bernsmo, Thomas Nyberg m.fl.).

Totalt 24 ex innebär en tangering av rekordet från 2002. Flocken vid Långholmarna är en av de största som har noterats i landskapet, men under det senaste decenniet har det årligen uppehållit sig en stor vårflock i västra Blekinge, som regelbundet gör utflykter in i Skåne. Som vanligt föreligger ett antal fynd som inte har rapporterats på blankett, detta år 8 stycken avseende 35 (!) ex. Även om det troligen delvis rör sig om fåglar som korrekt har rapporterats från andra lokaler innebär bortfallet om observationerna stämmer att den officiella statistiken över artens uppträdande i Skåne blir missvisande. Återigen vädjas alltså till skärpning när det gäller blankettskrivandet! För att flygande fåglar ska godkännas måste de förvisso ses bra, men en gul ögonring och rätt bläsform är i princip tillräckliga. Förekomsten av bläsgåsgener i den svenska populationen gör dock att något avvikande individer inte bör bestämmas säkert (även om de självfallet ska rapporteras). En förmodad hybrid fjällgås x bläsgås sågs vid Vombsjön och på Vombs ängar 28.3–8.4 (Nils Kjellén, Mattias Ullman, Stefan Magnusson m.fl.).

Bristen på blanketter till trots står det klart att fjällgåsen har ökat i Skåne under de senaste 15 åren, något som nog kan tillskrivas de västliga flyttningsvanor som det svenska fjällgåsprojektet har resulterat i.

2001: 1 ad vid Ugerups säteri, Kristianstad kommun, 3.3 utgjorde det 16:e fyndet detta är (Magnus Unger, Uno Unger) och höjer individsumman till 21 ex — den tredje högsta någonsin i Skåne.

2003

Året inleddes med 1 2k vid Flyinge kungsgård 112.1 (Nicklas Nordbeck, David Erterius, Mattias Ullman m fl) och troligen samma fågel Vombs ängar 24.1 (Lars Råberg m fl). Under perioden 17–21.4 rastade 10 ex på Vannebergaholmen (Mattias Persson, Greger Flyckt m fl). 5 ex rast Lomma kyrkdamm 26.4 (Lars Nilsson, Per Olof Lippe), och 2 ex rast Långholmarna 5.5 (Nils Waldemarsson). De bedöms inte ha tillhört Vannebergaflocken, även om det inte kan uteslutas. Året avslutades med 1 ad str O Kåseberga hamn 28.5 (Sven Splittorff). Totalt 17 fåglar är en mycket hög siffra, om än en bit ifrån fjolårets rekord på 24 ex. Liksom 2002 saknas (korrekt rapporterade) fynd från hösten.

2002

Sex fynd är rapporterade på vederbörligt sätt: 1 ad Ilstorp 9-20.1 (Richard Bergendahl, Thomas Lindblad m fl), hela 19 ad S Vannebergaholmen 1.5 (Nils Waldemarsson, Anette Strand), 1 ad Vellinge ängar 12.5 (Thomas Lindblad, Lund), 1 ad str mot O Kåseberga 13.5 (Nils Kjellén, Hans Larsson, Sven Splittorff), 1 trol 2k str mot O Nabben 15.5 (Nils Kjellén m fl), samt 1 ad rastande vid Inre Foteviken 2–3.7 (Tommy Holmgren, Anders Jönsson).

Vannebergaflocken är den största i FiSkens historia, det tidigare rekordet är från 1995 och gäller 16 fåglar. Årets totalsumma slutar på 24 ex, också det rekord. Tidigare högstanoteringar är 20 ex 1995 och 2001.

Höstfynd saknas, vilket tillhör ovanligheterna. Dock har ett 10-tal fåglar rapporterats utan blankett (även fynd från hösten). Bestämning av fjällgås, speciellt unga och sträckande fåglar, är inte det lättaste och delvis kan man kanske tolka bristen på inkomna blanketter som ett tecken på att observatörerna är osäkra. Men skärpning krävs, så att statistiken över artens uppträdande i landskapet inte blir helt missvisande!

1999: 1 ad Gälltofta 18.2 (Anders Jönsson, Björn Lövman) höjer det årets totalsumma till 10 ex.

2001

Följande fåglar har rapporterats på den obligatoriska blanketten: 1 ad Tosteberga 11-12.1 (Patric Österblad), 1 ad omärkt Ilstorp 28.1 (Nils Kjellén), 1 ad färgmärkt Ilstorp 10.2 (Lars Råberg), 1 ad färgmärkt Knösen 16.2-10.3 (Tommy Holmgren m fl), 1 ad Karsholms slott, Oppmannasjön 17.2 (Hans Cronert), 9 ad (minst 2 färgmärkta) Åsums ängar 30.9 (Pål Axel Olsson), 1 ad str Haväng 14.10 (Fredrik Hansson), 3 ad omärkta Vombs ängar 20.10 (Lars Råberg), 1 ad färgmärkt Skegrie 23.10 (Claes-Henrik Rosell), 1 ad färgmärkt Knösen 3.11 (Tommy Holmgren), 1 trol 2k färgmärkt Svaneholm, Hammarsjön 8.11 (Niklas Jeppsson), 1 1k Spillepeng 13.11 (Sven Splittorff), 1 ad omärkt Ripa 15.12 (Greger Flyckt), 1 ad Kälkestad, Oppmannasjön 16.12 (Hans Cronert) och 1 ad omärkt V Hovby, Hammarsjön 18.12 (Claes-Henrik Rosell).

Ur detta kan man få fram minst 20 fåglar, troligen fler, vilket innebär nytt skånskt rekord. Tidigare högstanotering var 15 ex. Den verkliga summan är dock troligen betydligt högre med tanke på alla fåglar som rapporterats utan blankett…

Skärpning!

2000

1 adult omärkt fågel Vombsjöns ängar 2-16.1 (Ulf Jungbeck, Mattias Ullman m fl), 1 adult omärkt fågel Ilstorp 2.1-7.2 (Nils Kjellén m fl), 1 adult sträckte förbi Hammar 22.4 (Mikael Rosén), 1 ad färgmärkt fanns tillsammans med vitkindade gäss vid Lomma kyrkdammar 21-22.5 (Lars Nilsson, Börje Monsén m fl),2 ad+1 juv färgmärkta i Foteviksområdet 19.10-29.11 (Mattias Ullman, Nils Kjellén, Daniel Melchert, Jan Forsblom m fl), 1 ad färgmärkt Barsebäck 26.10 (Ola Svensson), 1 ad Vannebergaholmen 31.10 (Niklas Jeppsson). Minst åtta fåglar under året ligger i nivå med de senaste årens höga siffror. De flesta (alla?), av årets fåglar härstammade från fjällgåsprojektet.

1999

Endast två observationer har rapporterats på vederbörlig blankett: 5 ad tillsammans med 250 vitkindade gäss Vanneberga 10.10 (Roine Strandberg) och 4 ad tillsammans med sädgäss Vanneberga 10.11 (Magnus Ullman m fl). I inget av fallen har observatören noterat huruvida de var ringmärkta eller ej.

1998

Under året sågs 1 omärkt ad Ö. Ljungby 14.2 (RSg, JSe), 2 ad sträckte förbi Nabben tillsammans med vitkindade gäss 1.11 (NK m fl), 4 ad och 8 juv (1 omärkt ad, 3 märkta ad, 4+4 juv med vitkindade fosterföräldrar) fanns vid Vanneberga 8–15.11 (GrFl m fl) och 1 omärkt ad vid Vanneberga 30.12 (NWa). Totalt 16 fåglar under året innebär en tangering av det tidigare högsta observerade antalet. En viss ökning av antalet fåglar kan skönjas under senare år, troligen ett direkt resultat av det pågående utplanteringsprojektet. Fjärde året i rad med observationer av familjeflockar från fjällgåsprojektet.

1997

Årets enda som rapporterats på vederbörlig blankett var 3 ad Trolle–Ljungby 28.12 (ÅS, SvBi). Dessutom 1 ad och 9 juv (ringmärkta) Trolle–Ljungby 9–22.11 (NJe, LKt, GrFl). Flockar med ungfåglar från fjällgåsprojektet börjar bli en årlig företeelse under höstarna. Årets observation innebär att dylika flockar setts under tre höstar i rad.

1996

En ungfågel sågs i Klingavälsåns naturreservat 5.2 (HNi), tillika förårets enda observation som rapporterats med obligatorisk blankett. Under hösten sågs en flock på 7 märkta ungfåglar på Eskilstorps ängar 26.10–3.11 (LRå m.fl.) tillsammans med vitkindade gäss. Troligen var det delar av den flocken, nu 5 ex, som senare sågs på Knösen 25–27.11 (BMa m.fl.) och kanske var även den ensamma ungfågeln vid Ängsnäset 7–21.12 (ToH) ursprungligen från samma flock.

Åtta fåglar är en ganska hög årssiffra och den ringmärkta flocken är den andra storfamiljen från Projekt Fjällgås som observeras i landskapet. En flock på hela 16 ungfåglar sågs 1995.

1995

En omärkt ungfågel sågs vid Södra Sandby– Flyinge 18.1 (BeS) och en ringmärkt ungfågel vid Slevre, Staffanstorp 19–21.2 (OEm, MBi). Senhösten och vinterns inledning bjöd på 1 ad Vanneberga 6.11 (LKt), 16 färgringmärkta juv tillsammans med vitkindade fosterföräldrar Östra Ljungby 13.11 (PaOn), 2 ad Tosteberga 21.11 (LKt) , 1 ad Östra Ljungby 8.12 (PaOn) och 1 ex Ilstorp 11.12 (GLj). Kring 20 fåglar är högt över genomsnittet för de senaste tjugo åren på drygt 6 ex/år. Flocken på 16 ex är den största som setts i landskapet och tillika första gången som en ”storfamilj” från Projekt fjällgås rapporterats från Skåne.

1994

Relativt många observationer gjordes under året. Januari inleddes med 1 ad väster Tosteberga 2.1 (GrFl, NJe, OMå) och möjligen samma, 1 ad Håslövs ängar 5.2 (AJö). Under januari sågs också 1 ex vid Sövdesjön 6.1 (RBd).

Höstfynden utgjordes av 1 ad Valsegården, Vanneberga 19.11 (NJe), 1 ringmärkt ungfågel Barsebäck 26–27.11 (JLz, OEm, RSi m.fl.), 1 ringmärkt ad Skepparslöv, sydväst om Kristianstad 30.11 (SAS), 2 välbeskådade adulta individer i Karsholms omgivningar, väst Oppmannasjön 10–18.12 (HC, BMo m.fl.), 1 ad Barsebäck 17.12 (AnMa, JHn, LAp m.fl.) och avslutningsvis 1 färgmärkt ungfågel vid Gälltofta–Rinkaby 18–28.12 (NJe, PaOn m.fl.). Minst 8 ex är något över genomsnittet (6 ex) för de senaste tjugo åren.

1993

Godkända observationer avser 1 2K Barsebäck 3.1 (JoH, JMo, NTh), 1 2K Vinnöåns dalgång, nordväst om Kristianstad 1–26.2 (NiH) samt 1 ad med grågäss, Klosterviken, Börringesjön 18.10 (LaNi).

1992

På Håslövs ängar rastade 5 ad 29.4-8.5 (BLz, OEm, SAS m.fl.) varav 3 ex fanns kvar 9.5 (RBI, JSe). En av fåglarna var märkt som bounge 1987 och utsläppt någonstans i Lappland i regi av Projekt fjällgås. Enligt uppgift skall den tidigare ha setts bl.a. på Gotland och i Holland. Under hösten iakttogs 1 juv sträcka västerut vid Nabben 8.11 (NK m.fl.), 1 juv söder om Karsholms gods, Kiaby 22.11 (AWa, SWn) samt 3 märkta ad Ilstorp 29-30.11 (HeH m.fl.).

1991

årets första dag sågs 1 ad vid Ilstorp (OEm, HLa). Fågeln fanns kvar sedan december 1990. I området norr Yngsjö höll 1 ad till 13–20.1 (AWa, NWa, OMå) medan längre söderut 1 märkt individ observerades vid Öja mosse 17.1 (NK). Ost Vombs ängar rastade 1 ad med sädgäss 20.1 (AJö) varefter ytterligare 1 observerades nordväst Vombsjön 31.1 och 28.2 (JJö, LNs, ThJn m.fL). Vid Ilstorps kyrka iakttogs en yngre fågel 25.2 (UGs) och i markerna kring Näsbybolm rastade 1 ad 2–3.3 (CSn, KnA, AJö). Från Hörlinge ängar mellan Osby och Verum rapporterades 1 nordvästräckande 11.3 (NiH) och 1 ad fanns vid Ripa 28.3 (BLz). Under hösten och vintern gjordes endast observation: 1 ad sågs vid Skönabäck, Skurup 19.10 (RBd). Minst 10 ex har således setts under året, en ganska hög siffra.

1990

Från de östra delarna rapporterades 1 adult vid Yngsjö 20.1 (GrFl) och 1 ungfågel på samma lokal dagen efter (GrFl). En välstuderad ungfågel fanns vid Näsbyholm 4–11.2 (TLb, IAI, LEJ m.fl.) Möjligen var det sedan samma individ som iakttogs vid Sövdesjön 25.2 (LRå, CaJo). På Eskilstorps ängar observerades 1 adult 6.2 (AJö) medan en icke artren ungfågel sågs på lokalen dagen efter (SCh). Från Göingebygden rapporterades 1 adult Vinnöåns dalgång 7.2 (HWq) och längre österut rastade 1 adult vid Vannebergaholmen 17.3 (OEm, JLz). Vid Löddesnäs sågs 1 adult fågel tillsammans med några udda gåsarter 26.4 (AJö). (Se knölgås.) Höstens första, 1 adult, noterades vid Karups ängar 26.10 (NK) varefter Falsterbohalvöns första exemplar observerades vid Knösen 30.10 (KMO). Från de gåsrika markerna kring Yngsjö inkom rapporter om 1 adult 9.11 (GrFl)samt 1 ringmärkt ungfågel 25 och 27.11 (SvBi, GrFIl). Den senare märkt och släpptes någonstans i Lappland under sommaren och observerades även vid Tåkern under hösten. Årets sista individ iakttogs vid Tågra–Ilstorp 30.12 (PAn, BeS). Under året sågs således minst 11 exemplar vilket är den näst största förekomsten sedan starten av FiSk, 1975.

1989: 1 adult sågs vid Sandön 28.12 (JoH, JMo) och utgör ett av de mycket få fynden i NV.

1989

Efter fjolårets talrika förekomst (totalt 10–11 ex), sågs i år mera blygsamma 3 ex, samtliga under efteråret. En av dessa var färgmärkt, nämligen en adult fjällgås som sågs tillsammans med vitkindade gäss på Lilla Hammarsnäs i sydväst 28–29.10 (NK, GRq m fl). Därnäst fanns 1 ad omärkt individ i området kring Barsebäck–Vikhög 1729.11 (AJö, KMO, OEm m fl) och slutligen sågs 1 ad Hovby, Hammarsjön 28–30.12 (OMå, ÅS).

1988

Sammanlagt 10–11 fjällgäss, varav 4–5 ex februari–april och 6 ex november–december, utgör den näst högsta årssumman i Lrk:s arkiv. Endast 1976 rapporterades fler fjällgäss (12 ex). Se figur 1 angående den årsvisa förekomsten av fjällgäss 1976–1988. Trots tillbakagången i de svenska fjällen, kan någon motsvarande minskning inte utläsas av de skånska fynden. Från 1983 rapporteras emellertid nästan årligen enstaka ringmärkta fjällgäss, varav flera utsatta i Lappland av Projekt Fjällgås. Flertalet av dem som anträffas hos oss är dock omärkta och kommer sannolikt från östligare belägna häckningsområden. Det bör dock påpekas att det många gånger kan vara svårt att i fält avgöra om en individ är ringmärkt eller ej. Vid Sandby mosse fanns 1 ad 13–14.2 och 21.2 (NK, SNn m.fl.). I Hornatrakten sydost Hammarsjön sågs ytterligare 1 ad 19.2 (OMå) och möjligen var det samma som åter sågs vid Horna 16.3 (SvBi, SBi). Nordväst om Kåseberga upptäcktes 1 ad och 1 ungfågel 3.4 (CGO, MOo). Bästa månad blev november då sammanlagt 5 ex fanns i landskapet enligt följande: 3 ad, varav 1 ringmärkt, Näsbyholm 7–10.11 (ÅkA, CSn m.fl.), I ad Barsebäcks gods 24.11 (AJö) och 1 ad Vombs ängar 26.11 (TAe m.fl.). Slutligen sågs 1 ad Karups ängar 11.12 (AxB).

1987

På Barsebäckshalvön uppehöll sig 1 ad till 4.1 (PJU, PABe m.fl.). Fågeln var kvar från december året innan. Enda vårfyndet gjordes i nordost med 1 ad Lyngby gård, Everöd 4.4 (BLz). Slutligen gjordes 3 fynd i november-december: 1 ad Benestads hed i sydost 13.11 (HNi), 1 ad tillsammans med 3 vitkindade gäss vid Sandön 25.12 (MRe, HeJo, TNn) samt 1 ad Horna i nordost på årets sista dag (OMå). Därmed sågs sammanlagt 5 ex under året. Ingen av fåglarna uppgavs vara färgmärkt.

1986

Vid Alnarp fanns en adult fjällgås 3–6.1 (PJU, OP, m.fl.). Sannolikt var det samma fågel som i december 1985 höll till på Barsebäckshalvön. Vid Flyingeby rastade 1 ad 29.1–5.2 (HPe) och vid Trelleborg 1 ad 7.2 (HÅG) och 3–6.3 (HPe). Sistnämnda fågel var ringmärkt och hade rymt från Eriksberg i Blekinge. Väster om Björkesåkrasjön uppehöll sig ytterligare en färgmärkt individ 26.9–3.10 (HPe). Fågeln var märkt och utsatt i Lappland 1984 av Lambart von Essen. Vid Barsebäck iakttogs 2 ad 30.11 (JEN) och under tiden 8–31.12 fanns åtminstone 1 ad kvar i området, samma fågel som året innan (HPe, HÅG, PJU, m.fl.). En tillfällig observation vid Alnarp 21.12? (RBd) avser troligen samma fågel. Slutligen föreligger en rapport om 1 ad vid Dynan söder om Klagshamn 28.12 (AJö).

1985

En tidig höstobservation var en adult fågel som sågs i Foteviken 29.9 (FK). En adult fågel uppehöll sig också vid Näsbyholm 12.11 (MU). En mycket orädd adult fjällgås, som till och med matades ur handen, fanns att beskåda i Trelleborg från 9.12 och året ut (EÄ m.fl.). Fågeln som var märkt, kom från Eriksberg i Blekinge. En adult fågel som uppehöll sig i Barsebäcksområdet från 11.12 (MNi m.fl.) blev flitigt betittad. Kanske bidrog avsaknaden av ringar till det stora intresset. Annandag jul sågs 1 fjällgås, utan färgringar, norr om Hammar vid Kåseberga (DC).

1984

Under våren gjordes sammanlagt 2 fynd: 1 ad vid Havrö, Södra Hammarsjön 24.3 (ÅS) och 2 ad Vombs ängar 16.4 (RBd).

Under hösten sågs fjällgäss med 2 ad Ebbetorp, Kristianstad 4.11 (PHd), 1 ex Tågra 6.11 (OEm) och 1 ad V Ilstorps kyrka 24.12 (IA). Slutligen rapporterades en färgmärkt fjällgås vid Flackarp den 13.11, härstammande från WWF:s fjällgåsprojekt i Södra Lappland och märkt där 1983 (LeNn).

1983

Enda obs under våren var 2 ex vid Araslövssjön 13.3 (PeH). De båda gässen var färgmärkta och utsatta i Lappland 1982 av Projekt fjällgås. (Se vidare VF 42:40!)

Flera obsar gjordes under hösten: 1 ex Vombsjön 28.10 (HPe), 1 ex Benestad 14.11 (HPe), 1 ex Ruutsbo 14.11 (HPe), 1 ex Sövdeborg 16.12 (HPe), 1 ex Nymö mosse 29.11 (HPe) och 1 ex Kiaby 26.12 (AWn).

1982

Enda vårfyndet var 1 ex Tosteberga 13.3 (MNy). Hösten gav fler fynd: 4 ex (2+2) sträckte tillsammans med prutgäss vid Ravlunda 3.10 (UJk) och på Vomb uppehöll sig upptill 2 ex mellan den 22 och 27.10 (KSL, NK m fl).

1981

Endast två godkända observationer, en från våren och en från hösten: 1 juv Sandby Mosse 26.3 (PEJ) och en juv Vomb 1.11 (SAL, LNg).

1980

Samtliga observationer är från hösten och gäller högst tre olika exemplar. Ett ex uppehöll sig vid Trolle-Ljungby 13-26.10 (AE m fl) och troligen samma individ sågs även vid Vannebergaholmen 26.10 (HN). Därefter sågs 1 ex på Vombs Ängar 1.11 (SLi) och 2 ex 21-22.11 (KMO).

1979

Totalt har 5 ex rapporterats, vilket väl anknyter till det normala för 1970talet. Observationer gjordes enligt följande: 1 ex Vombs ängar 23.3 (SiS) och förmodligen samma vid Silvåkra 25.3 (BAr, PL), 1 ex Börringe 3.10 (ME, TJo), 1 juv Salviken 3.10 (NK) och 1 ex Sövdesjön 14 – 15.10 (HD). Observationerna under 1970-talet tyder inte på någon minskning, vilket man kanske borde vänta sig med tanke på den kraftiga nedgång arten fått vidkännas i t ex de svenska fjällen. Sannolikt utgörs de skånska observationerna av längre österifrån kommande fåglar, vilka kanske inte minskat lika kraftigt i antal som de skandinaviska. För detta talar väl också det faktum, att fjällgåsen aldrig har uppträtt i större antal i Skåne, inte ens när den var vanligare i fjällen. Men den ökande ornitologiska aktiviteten under senare år utgör dock en svårbedömd faktor!

1978

Från året har endast 4 fjällgäss inrapporterats, vilket är mindre än både 1976 (12) och 1977 (6 – 7). Det enda vårfyndet gjordes i nordöstra Skåne, där en gammal fjällgås sågs rasta tillsammans med sädgäss vid Hanaskog 27.3 (HC). I Vombområdet uppehöll sig två gamla fjällgäss under perioden 11.10 – 2.11 (HR, MS m fl), och vid Petersro, Foteviken, sågs slutligen ett exemplar 27. 11 (HPe).

1977

I området runt Vomb och Krankesjön uppehöll sig under våren samtidigt minst 5 olika exemplar. Den 9.4 sågs 4 ex vid Silvåkra och 1 ex vid Sandby mosse (PA, OP, PÖ). Första observationen gjordes på Vombs ängar den 26.2 (NK) och den senaste V om Krankesjön 29.4 (MS). Vid Fjällmossen uppe på Linderödsåsen passerade en fjällgås tillsammans med sädgäss åt norr den 24, 4 (MU), och omöjligt är inte, att detta exemplar är identiskt med något av dem, som sågs vid Vomb – Krankesjön. Den enda höstiakttagelsen har rapporterats från Barsebäck den 18.12 (MU). Sammanlagt har 6-7 exemplar setts i Skåne 1977, vilket bara är hälften så många som 1976. Anmärkningsvärt är, att inga fjällgäss rapporterats från Kristianstadslätten.

1976

Under vårvintern iakttogs fjällgäss på ett flertal platser. Vid Foteviken sågs en adult fågel 2.2 (GWa) och vid Alnarp uppehöll sig likaledes en gammal fjällgås från 29.12 1975 till 25.2 1976 (OP m fl). Från de gåsrika markerna mellan Vomb och Sövde har gamla fjällgäss, ett vid vardera tillfället, rapporterats enligt följande: Ilstorp 27.1 (BEb), Harlösa 12.2 och 5.3 (BEb, MW), Vomb 26.2 (BEb) samt Silvåkra 4.4 (LL). Troligt är, att alla dessa iakttagelser avser en och samma individ. I Nordostskåne sågs arten vid Trolle-Ljungby 1.2 (TKa) och Isgrannatorp SV om Araslövssjön 11.4 (ÅS), båda gångerna ett exemplar.

Även hösten bjöd på flera fynd. De enda observationerna från Sydväst-Skåne härrör från Vomb, 4 ex 23.10 (SLi), och Barsebäck, 1 ex 16.11 (LHa). Möjligen olika exemplar sågs vid Fjälkinge och Trolle-Ljungby 20.11 (BG resp HPe, MPe), och på den sistnämnda lokalen sågs ett exemplar också 28.11 (HPe, MPe). Slutligen föreligger en observation från NV-Skåne, där 1 ad sågs sträcka förbi tillsammans med sädgäss vid Ängarna, Skälderviken 24.12 (TR), vilket utgör första fyndet från denna del av Skåne. Under 1976 torde sammanlagt minst 12 fjällgäss ha uppehållit sig i Skåne, ungefär lika många vår som höst.

1975

Fjällgåsen tenderar att dyka upp i enstaka exemplar varje år vid de mest frekventerade gåslokalerna. 1975 gjordes således följande observationer: 1 ex Vombs ängar 9.2, 31.3, 26.4, 1 ex Råbelöv 11.10, 18.10, 23.11 samt 1 ex Alnarp 29-31.12.