Avlägsen koltrast

• Helena Heyman
• Fri Press Fridens höjd
• Mjuk pärm 64 sidor
• Adlibris 142 kr

I små korta dikter får vi följa naturen från höstens fallande löv, nakna trädkronor och frost i skör spindelväv. Himlen bådar om snö, sångsvanarna lyser vitt mot himlen. Snön har fallit, finkflockar ristar märken i snön som bara katten kan tyda. Is på Krankesjön. Kattugglan ropar men koltrastens skuggsång har tystnat.

 

Så vänder året, snön smälter i diket, de första tranplogarna drar mot norr. En avlägsen koltrast hörs och lärkan sjunger i gryningen över fältet. Våren framskrider, gulsparven räknar till sju. Frukost vid köksbordet väcker minnen.

 

I skogen silas ljuset genom lövverket, näktergalen tar över natten. I gräset lyser maskrosorna som biljetter från solen. Genom sommarnattens öppna fönster en fladdermus. I stockrosens famn sover humlan, i soliga gläntor fladdrar vita fjärilar.

 

I månljusets sken brölar hjorten medan hindarna väntar i skogskanten. På telefontrådarna samlas svalorna som noter på ett notstreck. I stan blir domkyrkotornen sidengrå av fukt från de gråa molnen. Förhöst. Grönskan har tröttnat. Vårens förhoppningar, sommarens fullbordan, höstens våndor. Vinterslut.

 

Helena Heyman skildrar ett år i naturen på ett lysande sätt. Man förnimmer dofter, hör ljud och ser bilder när man läser.

 

En pärla.

 

 

Recensionen gjord för SkOFs tidskrift Anser av Eva Engberg