Swifts and Us

• Sarah Gibson
• William Collins 2021
• Inbunden, 328 sidor
• Adlibris 219 kr

Tornseglare är extrema fåglar. Mer evolutionärt anpassade till ett liv i luften kan ingen varelse bli. Förutom vanligtvis tillfälliga vilopauser på höga byggnader eller klippor som är påtvingade av riktigt ogynnsamt väder är det bara häckningen som kräver landning. Men att häcka i luften är ju ändå fysiskt omöjligt. Att de fascinerat och förundrat många människor är lätt att förstå men samtidigt håller de sig på avstånd ovanför oss om de inte utnyttjar möjlighet till bobyggnad i huset där vi bor.

Det finns ett namn som är av stor vikt i vår relation till tornseglarnas liv och beteende. David Lack (1910–1973) var forskaren i Oxford som gav oss en fascinerande inblick i bokklassikern Swifts in a Tower 1956, i önskvärt nytryck 2019. Den baserades på tornseglarstudier under tio somrar i en tornbyggnad på Oxford University Museum of Natural History. Lack var då redan känd för många fågelintresserade efter sin framgång med det etologiska verket om den alltid så populära rödhaken, The Life of the Robin, som utkom krigsåret 1943 och i nytryck 2016 och därtill Darwin´s Finches 1947. Han skrev populärvetenskapligt och var också en god stilist. Sådana här böcker vill vi ha om många arter.

Nu föreligger en bok som jag vill framhålla som ett viktigt verk om tornseglaren: Sarah Gibsons Swifts and Us med undertiteln The Life of the Bird that Sleeps in the Sky. Och förutom att sova i korta intervaller äter tornseglarna i lufthavet, och där letar de partner, parar sig, samlar bomaterial (vindburna strån och fjädrar) och spanar in möjlig boplats.

Boken är ett välskrivet verk som tar upp de flesta sidor i tornseglarnas existens. På hela 328 sidor i 24 kapitel, med ett bokformat på 223 x 145 mm, tar författaren oss med på en väldig resa i både tid och rum och vi kommer långt in på tornseglarnas beteenderepertoar med familjeliv och flygsätt, deras kroppskonstruktion, läten, relation till människan, årscykel med lång migration till och från Afrika och mycket mer. Ofrivilligt och olyckligt strandade individer på marken skriver hon också om.

Till stor del är boken en reportagebok och det blir givande nedslag i flera europeiska länder. Under fem års tid har Sarah Gibson fördjupat sig i ämnet och med stor framgång sökt upp de entusiaster i flera länder som engagerar sig för arten. Det är rörande hur dedikerade personer arbetar för tornseglarnas väl och ve. Ibland är detta inte lätt bland oförstående människor men goda resultat rapporteras från flera håll.

Detta sker i en tid av betydande nedgångar i många länders tornseglarpopulationer. Antalet tornseglare som skänker liv och intensiv, livsbejakande rörelse under vår efterlängtade sommarhimmel avspeglar till stor del tillgången på boplatser. När våra städer och andra bebyggda områden växt upp under århundradena har vi oavsiktligt erbjudit häckningsmöjligheter i alla de skrymslen och håligheter som funnits i våra byggnader. Men nu gör vi husen tätare och det anser vi vara kvalitetsförbättring. Allt fler tornseglare och gråsparvar blir då hemlösa. Lösningen är tornseglarholkar och några specialdesignade tegelstenar per lämplig hög byggnad. En annan besvärlighet är den minskande tillgången på insekter, det enda tornseglarna kan livnära sig på under den ständiga luftfärden.

Boken handlar i första hand om tornseglaren Apus apus, den enda av arterna i Apodidae som är utbredd över i stort sett hela Europa utom Island. Men författaren söker också entusiastiskt upp blek tornseglare Apus pallidus och den påfallande större och mer distinkt tecknade alpseglaren Apus melba i Sydeuropa. Likaså möter hon vitgumpseglare (tidigare kallad kafferseglare) Apus caffer och stubbstjärtseglare Apus -affinis som numera återfinns i södra Spanien. Det innebär fem tornseglararter inom Europa.

I bokens mitt finns åtta sidor med fina färgfoton. Den löpande texten är sparsamt illustrerad med svartvita foton som dock är förvånansvärt dåligt återgivna, mörka och otydliga.

Sammanfattningsvis är boken en rik kunskapskälla om tornseglaren och inte minst en mycket kärleksfull beskrivning av arten och hur den har det i dagens värld. Den rekommenderas till alla som ser tornseglarnas korta vistelse hos oss som oumbärlig när det är tid för oss att avnjuta den sköna sommaren så mycket vi hinner. Utgivning på svenska vore inte fel.

.

Recensionen gjord för SkOFs tidskrift Anser av Arne Ohlsson