Tracks & Signs of the Birds of Britain and Europe

• Roy Brown, John Ferguson, Michael Lawrence & David Lees
• Bloomsbury Wildlife
• Häftad (paperback), 416 sidor
• Naturbutiken 415 kr

En bok för alla som vill kunna identifiera fågelarter utifrån de ledtrådar de lämnar efter sig. Första upplagan gavs ut 1987. Detta är den tredje, helt omarbetade upplagan med en del nytt material inklusive en del nya färgplanscher och nya fotografier, illustrationer och diagram.

 

Boken har ett brett omfång. Den inleds med en genomgång av europeiska habitatzoner, zon för zon med typiska fågelarter. Ett oväntat grepp i en spårbok, och jag funderar över meningen med kapitlet. Därefter behandlas olika typer av spår från fåglar i ett antal kapitel: fotavtryck, fågelbon, matrester, spybollar, spillning, skallar samt fjädrar. Enligt bokens titel behandlas fåglar från brittiska öarna och Europa, men antalet arter som täcks varierar rejält mellan olika kapitel.

 

De vackraste illustrationerna finns i det omfattande kapitlet om fågelfjädrar. Utvalda vingpennor och stjärtpennor illustreras för varje art. Men de 245 arterna presenteras inte i systematisk ordning, utan efter fjädrarnas storlek. Kapitlet inleds därför med små fåglar och avslutas med stora fåglar. Det fungerar ganska bra när fjädrar från kungsfågel och gärdsmyg jämförs med mesfjädrar. Men ibland blir jämförelserna häpnadsväckande. På ett uppslag jämförs fjädrar från alpseglare, skäggtärna, nötkråka och (håll i er) mindre lira. Även om fjädrarna kanske är ungefär lika stora så är det osannolikt att kunna välja mellan dessa fyra arter om man hittat fjädrar i rätt storlek. Deras utbredningsområden överlappar knappt. Men kapitlet är lärorikt, och jag kommer att konsultera boken varje gång jag hittar fjädrar framöver.

 

Kapitlet om skallar är spännande, användbart och vackert illustrerat med tuschteckningar. Jag skulle gärna ha teckningarna som tavlor på hallväggen. Med bokens hjälp verkar det fullt möjligt att artbestämma en andskalle som man hittar på stranden. Men jag saknar ett liknande kapitel om fågelbröstben. Här är jag fortfarande hänvisad till Fältbiologernas lilla skrift om fågelbröstben från sent 60-tal som står i min bokhylla.

Kapitlet om spårmorfologi hjälper läsaren att se vilken fågelart som lämnat ett visst fotavtryck. Här finns mycket kunskap samlad, inte bara om fotavtryckets form och mått och hur arter och familjer skiljer sig åt. Här står också att man ska ge akt på hur avtrycken från fågelns höger- och vänsterfötter relaterar till en tänkt mittlinje, och om fotavtrycken är vridna inåt eller ej. Jag läser fascinerat om skillnader i tålängd i fotavtryck från olika vadare. En ny fältbestämningsdimension öppnar sig.

 

Kapitlen om fågelbon, matrester, spybollar och spillning är välillustrerade, men är en översikt snarare än en artvis genomgång. Andra kapitel dyker mer på djupet. Jämförelsen av näbb-spår i sanden från kärrsnäppa, strandskata och storspov är mycket intressant och knyter an till hur de olika arterna furagerar. Men ibland tar bokens författare sig själva på lite väl stort allvar. I kapitlet Feeding Signs, Pellets and Droppings finns sidan False feeding signs med foton som illustrerar felbestämningsfällor. Ett av dem föreställer snö med små hål i. Bildtexten lyder ”Raindrops on ice, not bill marks”. Nästan lite Jan Stenmark-varning på den!

 

Sammanfattningsvis är detta en udda men intressant bok. Som fältornitolog har jag kanske lite svårt att gå i gång på den, även om avsnitten om skallar och fjädrar är givande. Det är en bra referensbok när man undrar vad det är för skalle, spyboll, fotavtryck eller fjäder man hittat ute i markerna. Men bokens pris är för högt för att man ska okynnesköpa den.

 

Recensionen gjord för SkOFs tidskrift Anser av Mikael Arinder