Här kan du läsa mer om vilka cookies som sätts.
Mandarinänder, hanar och hona med gråhuvade roständer i bakgrunden. Foto: Brita Berbig
Mandarinand
Är utbredd i östra Sibirien, östra Kina och i Japan. Frilevande bestånd av utsläppta fåglar finns i flera länder i Europa, bl.a. i Storbritannien, Tyskland och Holland.
Förekomst i Sverige
Det första fyndet i Sverige bör vara den hane i vårdräkt som ”erhölls i Lomsjön nära Staburnäs by i Vilhelmina i Lappland i slutet av maj 1894” och som finns/fanns uppstoppad i Uppsala (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Samma fynd kommenteras också så här: ”Möjligheten af att ifrågavarande fågel rymt ur någon zoologisk trädgård torde, om den ej är vidare sannolik, dock ej kunna alldeles förnekas” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).
Andra tidiga fynd är en hane vid Emån i Högsby, Småland i november 1905 eller 1906 (Fauna & Flora 24:94) och en hane i Lakaträsk i Jämtland 25 maj (Jeanson 1929 i Rendahl 1949). Ett ex skjutet vid Köping i Västmanland i september 1931 var ringmärkt i St. James Park i London (Salmonsen 1963).
Gällande dessa fynd kommenterade Rendahl (1949): ”Då mandarinanden är en mycket omtyckt prydnadsfågel vid dammar i Tyskland, förefaller det ganska möjligt att ovan nämnda exemplar ej varit vilseflugna från sitt hemland utan förrymda ur fångenskap” (Rendahl 1949). Mandarinanden lär också ha införts till Storbritannien redan under 1700-talet (Ullman 2008). Att arten var populär i svenska stadsparker under tidigt 1900-tal framgår även av Bergström 1933 – se Skåne nedan.
Häckningar, möjligen de första utanför parker i Sverige, är rapporterade från Torbjörnsmosse, Göteborg, Bohuslän 1977-79 och senare även i Blekinge 1982 och Småland 1987 (SOF 1990). Häckningsfynd har därefter gjorts i flera landskap och arten är sedd i samtliga landskap och under årets alla månader.
Fram till 2019 betraktades alla fynd som bestående av rymlingar men detta år fördes arten till kategori C vilket innebär att den anses ha etablerat frilevande bestånd. I och med detta blev mandarinanden kryssbar i Sverige.
Förekomst i Skåne
Mandarinanden förekom i flera skånska stadsparker redan i början av 1900-talet och häckningar hade noterats i Kristianstads, Landskronas och Malmös parker (Bergström 1933). Därefter har häckningar konstaterats i Lund 1994 (Fåglar i Skåne 1994) och år framåt samt i Ängelholm från åtminstone 2000 (Johansson 2000) och fram till våra dagar. I Malmös parker dog arten dock ut någon gång i slutet av, vill jag minnas, 1990-talet.
Mandarinänder har under åren setts på många håll i Skåne och det skulle leda för långt att redovisa dessa fynd. Alla betraktades dessutom som rymlingar från parker. Men 2019 flyttades arten alltså till kategori C (etablerade frilevande bestånd) vilket innebar att den blev kryssbar för skådare. Därefter har fynd gjorts i framförallt Ängelholm med omgivningar, men också på minst ett 15-tal andra lokaler spridda över landskapet.
Förekomst i Danmark
Jag är osäker på om jag hittat de första fynden i landet. Men en individ ska ha skjutits vid Århus i Jylland 17 oktober 1911 (Christensen & Rasmussen 2015). En annan uppgift berättar om ett par som sågs i Vordingborg i slutet av maj 1950 (Salomonsen 1963).
Mandarinanden placerades i kategori C 1995 och blev därmed kryssbar. Det första fyndet inom denna kategori gjordes redan 5 april samma år och det var i Kolding i östra Jylland. Sporadiska häckningar har skett vid flera tillfällen. Intressanta uppgifter berättar att fåglar ringmärkta i Norge och Tjeckien har hittats i Danmark samt att fåglar från Storbritannien (2) och Tyskland (1) återfunnits i Ryssland, 200 resp. 250 mil från märkplatserna (Christensen m.fl. 2022).
Maxålder
Europas äldsta kända var märkt i Storbritannien var 10 år och 11 månader när den dog (European bird ringing).
Referenser och övrig litteratur
De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.
- Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
- Bergström, E. 1933. Fågelliv i städernas parkdammar och vattendrag. Ebe-bolaget, Hudiksvall.
- Christensen, J.S. & Rasmussen, P.A.F. 2015. Revideret status for sjældne fugle i Danmark før 1965. DOF 2015:109, nr 2.
- Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P.
- Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
- Johansson, H. m.fl. 2000. Fågelrapport från Nordvästskåne 2000. FiNsk, sid 37.
- Johansson, H. m.fl. 2002. Fågelrapport från Nordvästskåne 2002. FiNsk, sid 40.
- Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
- Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
- Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
- Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
- Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
- SOF 1990. Sveriges fåglar, VF suppl. nr 14. .
- Ullman, M. 2008. Introducerade fåglar i Europa. VF 2008:3:10-19. Med utbredningsuppgifter.
Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2023.