Oktoberrapport från Nabben
Mattias Ullman arbetar för Falsterbo Fågelstation med att räkna sträckande fåglar på Nabben, Falsterbo under höstsäsongen 2022. Räkningarna finansieras av Naturvårdsverket som en del av deras miljöövervakning, och detta är den 50:e hösten i rad som sträcket övervakas. Förra året räknades 3,6 miljoner utsträckande fåglar, och lite mer än hälften av dem var bofinkar. Här följer Mattias rapport från oktober 2022.
Medräknare i september: Måns Karlsson många dagar, Jon Jörpeland fem dagar, Juho Könönen två dagar och Tomas Svensson två dagar. Siffror från sträcket kan följas på dessa båda sajter:
Vädermässigt började oktober som september avslutades, d v s med lågtryck och vindar mellan syd och väst, vilka ofta var friska. Detta är alltså ”typiskt Falsterboväder”. När fåglarna har motvind (d v s vid vind från sydväst-sektorn) sträcker de på lägre höjd och de blir generellt mer angelägna om att flyga över land så länge som möjligt, innan hav ska passeras. Det innebär att koncentrationen till Falsterbo blir högre, och vi räknade därför också ganska höga antal av de flesta senhöst-arter i oktober i år. Enkelt uttryckt är alla arter som sträcker i oktober (och november) senhöstarter. Det gäller förmodligen alla finkar utom mindre korsnäbb och det gäller även grönsiska, även om den senare, enstaka år, börjar sträcka redan i månadsskiftet aug-sept. Väder och vind höll i sig hela månaden; överlag friska vindar mellan syd och väst och mot slutet av månaden påfallande milt med temperaturer kring 15 grader i Skåne de flesta dagarna. Varma vindar från Spanien helt enkelt.
Under många av oktoberdagarna var ”himlen full av fåglar”, precis som det ska vara i Falsterbo. Dessa dagar väller det ut flockar, på olika höjd förstås, men de flesta kommer ganska lågt när de är över ”skogen” eller över Falsterbo samhälle, ca 1-2 km NO om vår position. Från vår vinkel ser det då ofta ut som att fink, trastar (hög andel björktrast förstås), duvor, kajor och vitkindade gäss kommer i blandflockar på väg mot sydväst. Man får då ha lite is i magen och vänta till de kommer längre ut på vår udde innan man räknar dem.
Några dagboksanteckningar från ett par dagar:
10 oktober
Första dagen för medräknare Jon Jörpeland. Vi är faktiskt helt ensamma vid vindskjulet på morgonen (ovanligt och faktiskt lite skönt). Vinden är frisk från SSO. Det är klart och det har varit förhållandevis kyligt under natten.
Jon får cirka 20 minuter på sig att bli varm i kläderna, sedan sätter ett massivt, och till en början kaotiskt, sträck i gång. Först kommer flockar av kajor och duvor i en salig röra. De snurrar, vänder ett par gånger och fortsätter sedan (i de flesta fall) åt rätt håll. Ofta tydligt lägre än ringduvorna, och ofta i rena flockar på upp till max 100 fåglar, kommer skogsduvorna. Lågt längs västsidan öser flockar med hämpling och något färre flockar med steglits och grönsiska. Flockarna med hämpling innehåller typ 20-60 ex och man har max 5 sekunder på sig att uppskatta antalen, innan man måste titta på nästa flock. Det blir 46 000 ringduvor under dagen, över 1000 ”skogs”, nästan 3000 hämpling etc, etc. Långt i söder, i stora flockar, eller mer träffande – långa band, passerar också 2400 tranor.
Klart häftigast under dagen är dock antalet blå kärrhökar. Under första morgontimmen var det så mycket fågeln på himlen, norr om oss, att vi i princip inte hann titta på flankerna, över havet. Ganska snart inser vi dock att det sträcker en massa ”blåhökar”. Till en början går de över havet långt i söder, men snart går huvuddelen i norr, på västsidan, och lågt någon kilometer ut över havet. Det blir 81 sträckande blåhökar under dagen och med fler spanare under morgonen hade det förmodligen blivit 10 till. Av de, till ålder/dräkt, säkert bestämda blåhökarna var 6 gamla hannar, 26 juvenila och 46 honfärgade. De gamla hanarna sträcker generellt sent på säsongen och de tycks ofta ”toppa” när det är frisk vind från väst. I slutet av oktober och början av november är andelen hanar ofta högre.
19 oktober (Frisk nord, sen måttlig nord, 2/8 moln, klart. Kallt under natten.)
Flera dagar i rad har väderprognosen signalerat ”idag blir det massor av sträckande fågel”. Det där väderläget dyker upp minst en gång per senhöst, ibland 2 gånger. Det blir mer accentuerat när det varit frisk ”motvind” (läs: vind från sydväst) och delvis begränsad sikt under x antal dagar i sträck…och så plötsligt hinner alla lågtryck passera norr om oss, ett högtryck breder ut sig, det blir en kall o klar natt. Väldigt ofta är detta också förenat med nordvind under första dagen efter väderomslaget, eller när högtrycket växer in. Om nordvinden då är frisk är man alltid orolig att fåglarna ska spridas ut över hela Skånes sydkust och snabbt sträcka söderut…utan att passera Falsterbo.
Gryning. En del förväntansfulla skådare på Nabben. Kall luft och kristallklar sikt. Och vinden håller sig på rimlig nivå! Duvflockar sträcker både i söder och över oss. De tar högre och högre höjd. Som silver glänser vingundersidorna mot den blå himlen. En del flockar är så högt att man egentligen inte kan se att det är fåglar, bara att det glittrar och blänker av silver där uppe. Efter någon timme går allt långt i söder. Flockarna blir tätare och tätare, som stora rökpuffar. Gång på gång ser vi flockar som är flertusenhövdade. Samtidigt väller ganska stora mängder vitkindade gäss mot sydväst, långt i norr. De har säkert övernattat kring Foteviken och i gryningen beger de sig mot sydväst. Som vanligt när det är blå himmel och bra sikt kommer också stora flockar med kajor. Som så ofta förr är sträcket av ringduva och vitkindad väldigt intensivt under tre morgontimmar, men speciellt för ringduvorna tar det ofta slut helt plötsligt. För det mänskliga ögat har ingen väderförsämring (eller förändring) skett, men som på en given signal blir det tomt på duvor på himlen.
Men det är ok, nu är det dags för rovfåglarna att börja sträcka. Vinden har lagt sig lite och det är rimlig termik för ormvråkarna. Efter lunch sätter de trögstartade havsörnarna fart också. Det är ofta så. Gissningsvis handlar det om att termiken måste växa till sig för att förhållandena ska bli bra för havsörnarna. När dagen är slut kan vi räkna ihop otroliga 317 000 ringduvor (dagsrekord här med nästan 100 000), trana 1008, ormvråk 2583, havsörn 10, vitkindad gås 63 700, ägrett 10, röd glada 593, kaja 17 800, råka 1430, brun glada 3 (bra för att vara slutet av oktober), blå kärrhök 28 och tofsvipa 340 (en hög summa för denna art som gissningsvis mest är nattsträckare). Bofink då? Löjligt låga 700 ex räknas in av oss. Så är det alltid; nordvind, klart och molnfritt betyder i princip också finkfritt och småfågelfritt här.
Reflektioner över några arter/artgrupper
- Bofink – Den utan jämförelse mest talrika arten i Falsterbo är bofinken. I år har vi hittills räknat 1 471 000 bofinkar, varav de flesta i månadsskiftet sept/oktober. En del andra arter sticker också ut med höga antal i oktober: prutgås, vitkindad gås, bläsand, trana, sparvhök, blå kärrhök, röd glada, brun glada, skogsduva, ringduva, smålom, ägretthäger, stenfalk, kaja, råka, trädlärka, sånglärka, dubbeltrast, ängspiplärka, steglits, hämpling, bergfink, grönfink, större korsnäbb och sävsparv. De flesta av dessa arter uppvisar generellt en positiv trend under de senaste 10 åren också.
- Grönfink – Extra glädjande är kanske grönfinken, där vi de flesta dagar i oktober räknat mellan 150-500 ex per dag och det innebär att årstotalen i år är minst tre gånger så hög som slutsiffran för 2021. Arten har minskat drastiskt under nästan 15 år, men förhoppningsvis har trenden vänt nu.
- Prutgås och blå kärrhök – De två arter som sticker ut mest i år är kanske prutgås och blå kärrhök. Höga antal för båda arterna och uppenbarligen en mycket bra häckningssäsong för dem. Hittills i år har 627 ”blåhökar” bokförts i Falsterbo.
- Ejder – Den akut minskande arten ejder noterades också i höga antal, åtminstone om man jämför med de senaste 5-10 åren. Antalet honor är dock oroväckande lågt.
- Svanar såg vi ganska lite av i Falsterbo i oktober, kanske på grund av mycket milt väder och att de inte har bråttom. Så länge sjöarna är öppna i Finland och NV Ryssland kanske de stannar där. Av tex mindre sångsvan har vi sen sett lite mer i november.
- Lappsparv har lyst med sin frånvaro hela hösten och det lär inte blir någon alls. Duvhök uteblev helt i oktober, men en ungfågel är noterad i mitten av november. Båda arterna har minskat mycket kraftigt. Duvhökens minskning är säkert kopplat till skogsavverkning. Varför lappsparven minskat så snabbt vet jag inte, en stor del av lappsparvens häckningsbiotop borde vara förhållandevis orörd.
- Pilgrimsfalk och stenfalk – Av de arter som hade (pinsamt) låga antal i september blev det lite revansch på både ”pilgrim” och stenfalk i oktober. Den senare toppar ofta i mitten på september, men i år blev det inte alls så faktiskt. Flest stenfalkar i år (ganska många) sträckte i första halvan av oktober. Varför de var 2-3 veckor senare än vanligt i år vet jag inte, men det var påtagligt! Och delvis samma sak gällde även för den tydligt fåtaligare pilgrimsfalken.
- Stäpphök – vi såg ovanligt många i oktober i år. De flesta år blir det max en individ i oktober. I år såg vi faktiskt hela 11 ex i oktober, varav 4 äldre honor och 7 ungfåglar, och årssumman är nu på 27 ex. Varför så många individer passerade 2-3 veckor senare än normalt kan bero på sen häckning, mycket mat kvar överallt i september (så att de inte har bråttom) eller ett ganska långväga östligt ursprung. Eller en kombination av flera faktorer förstås.
- Rostgumpsvala – en ungfågel passerade oss på nära håll på väg söderut den 25:e oktober och det blev jubel och klangfest på Nabben. Det är kanske den mest överraskande obsen i Falsterbo i höst och faktiskt första gången någonsin arten ses i Skåne på hösten. Tidigare i landet finns bara ett enda godkänt fynd av en ungfågel (Landsort, början på november 2021). En fågel i Sörmland i oktober för många år sedan är publicerad som adult. Min första tanke om vår fågel i Falsterbo var att ”den troligen kom österifrån, eftersom det är så sent på säsongen”. Mer rimligt är dock kanske att den följt med de milda vindarna upp från Spanien, på ungefär samma sätt som ett antal bleka tornseglare gjort nu i höst (och som de tycks varje senhöst numera).
- Rödhalsad gås – en familj med 2 ad och 2 unga passerar oss den 27:e oktober. Ett antal riktigt häftiga flockar (familjer) med rödhalsade har setts i södra Sverige nu i höst. Mest notabelt var 13 ex östra Småland 25/10, minst 6 ex NÖ Skåne 2/11 och 7 ex östra Skåne 5:e november. Förmodligen har några ex setts på mer än en lokal, men inflödet är ändå häftigt. Precis som det gått bra på tundran för prutgässen har det alltså också gått bra för de rödhalsade. Numer övervintrar ca 100 ex per vinter i Holland varje år.
- Sjöorre – oväntat låga antal hela oktober. Årssumman är hög, men nästan alla passerade i augusti och första halvan av september. En känsla är att sjöorren, samtidigt som den ökar, också sträcker tidigare på hösten än tidigare. Eller åtminstone att sträcktoppen går tidigare. Oklart varför.
- Invasionsarter? – Björktrast har passerat i ganska fina antal och de nådde Falsterbo tidigt på säsongen, redan i början på oktober. Sidensvans uteblir helt vissa år, men denna säsong har vi haft flera dagar med 3-siffriga antal. Även gråsiska och större korsnäbb har sträckt i antal klart över medel i år. Större korsnäbbens antal och uppträdande är mycket jämnare i Falsterbo än den mindre korsnäbbens.
Blå kärrhök adult hane. Detta är en av arter som sticker ut mest i år – hittills i år har 627 blå kärrhökar bokförts i Falsterbo. Foto: Mattias Ullman.
Blå kärrhök, adult hona. Notera hur jämnfärgad och fräsch denna fågel är på ovansidan. Varmt färgad ovan, liksom ljusa spetsar på större täckare brukar betyda att det är en ungfågel. Eventuella ruggningskontraster på pennorna ovan är oerhört svårt att se ”i fält”, dvs live. På lite håll (där merparten förstås passerar) är det helt omöjligt. På en skarp närbild kanske man kan se det. För 5 år sedan kanske denna hade blivit noterad som ungfågel. Foto: Mattias Ullman.
Blå kärrhök adult hona (samma som ovan). Samma fågel som ovan. Notera distinkt, bred svart bakkant på armen och ett distinkt vitt band innanför (påminnande om hur det ser ut på ad hona ängshök); ibland kan man se eller ana detta på flera 100 meters håll. Notera också att bröstet har diffust (grova) runda fläckar, i stället för fina streck som hos ungfågeln. Huvudteckning är ganska mörk och murrig. Foto: Mattias Ullman.
Blå kärrhök, ungfågel. Notera ganska mörka (diffusa) armpennor och fin streckning på bröstet. Unga honor har mörk iris och ofta är de mer varmt färgade undertill, medan unga hanar är mycket bleka, nästan benvita undertill. Tack till Andreas Gullberg som på ett bra och nytt sätt diskuterat ålders- och könsbestämning av honfärgade kärrhökar. Foto: Mattias Ullman.
Stäpphök, ungfågel. Årssumman för stäpphök blir 27 ex. Ovanligt många av dem passerade i oktober, alltså 2-3 veckor senare än normalt. Foto: Mattias Ullman.
Nötkråka är en invasionsart där det kan gå mycket långt mellan åren med riktig invasion. Någon ses på Nabben de flesta år, men nästan alla vänder – liksom denna. Rasbestämning överlåter jag till någon annan. Foto: Mattias Ullman.
Rostgumpsvala, ungfågel. Årets kanske största, enskilda överraskning på Nabben. En mycket hög andel av felflyttande (vagranter) tättingar på hösten kommer öster ifrån. Att blek tornseglare kommer från söder och sydväst är uppenbart. Och det gäller gissningsvis för denna rostgumpsvala också. Foto: Mattias Ullman.
Rödhalsad gås. En familj med 2 ungfåglar i mitten, flankerad av föräldrarna. Många gäss, svanar och tranor flyttar i familj. Foto: Mattias Ullman.
Bergfinkar. Del av flock med bergfinkar. En bit bakom, nere till höger, flyger en tät flock med andra tättingar. Men jag tror att Jon Jörpeland såg och räknade dem också. Foto: Mattias Ullman.
Starar beger sig ut över havet. I de stora flockarna flyger individerna mycket tätare. Foto: Mattias Ullman.
Del av flock med ringduvor. Foto: Mattias Ullman.
Del av flock med tranor. Foto: Mattias Ullman.
Fjällvråk, ungfågel. Antalet fjällvråkar i höst har varit helt ok jämfört med de senaste 10 åren. Fjällvråken är en av tre, eller möjligen fyra arter av svenska rovfåglar som minskar. Om det hade varit mer ostvind i södra Sverige i oktober hade vi sett fler fjällvråkar i Falsterbo. Foto: Mattias Ullman.
Ormvråk ungfågel. I räkningarna försöker vi också åldersbestämma många av rovfåglarna, detta för att (varje höst) få ett mått på hur ungfågelsproduktionen gått den sommaren. En gång i tiden fick jag lära mig följande om ormvråk. ”Bred mörk bakkant på vingen betyder adult”. Men som alla vet, så är livet och verkligheten inte så enkel som den en gång var. Även vissa ungfåglar kan ha bred mörk bakkant. Är fågeln längs- eller tvärbandad på kroppen under? Suck, svårt att avgöra. Vilken tur då att det finns en bra fågelbok som heter ”Raptors”, skriven av Dick Forsman. Där kan man lära sig att längsstreckning på täckarna undertill betyder ungfågel! Foto: Mattias Ullman.
