Praktejder

Arten har en nordlig cirkumpolär utbredning. I Europa häckar den på Svalbard, Novaja Zemlja och längs ryska Ishavskusten.

Förekomst i Sverige

Det förmodas att arten häckade längs Sydvästsveriges kuster strax efter isavsmältningen. Från nyare tid finns ett benfynd av en uppenbart tillfällig gäst vid Birka i Uppland någon gång mellan år 750-975 (Ericson & Tyrberg 2004). En något säkrare datering är från 1758 då arten anges ha varit känd i Norrland före detta år (Linné 1758). Precis är däremot uppgiften om att Carl Ulric Ekström såg en ”anas spectabilis” mellan Mörö och Landsort i Sörmland den 22 april 1826. Det nämns också att arten inte var okänd av skärgårdsbefolkningen (Sveriges Natur årsbok 1954, sidan 111). En liknade uppgift är från 1832 och berättar att: ”Praktgåsen, Anas Spectabilis, synes i denna skärgård (Östersjöns) endast vissa år … och fälles äfven någon gång för utlagda vettar” (Ekström 1832).

1852 sköts två ex i Lindöja, Jonsbergs socken, Östergötland (Carlsson 1894) och från Skåne berättas att: ”En gammal hona erhölls vid Jordberga i södra Skåne 1856 – enda angivna fyndet i Skåne” (Carlsson 1894). Årtalet förefaller att vara något osäkert eftersom Jägerskiöld & Kolthoff 1926 säger 1853, men anger inte kön. Holmström 1947 säger hane 1853 och att den finns på Malmö museum.

Nilsson 1858 skriver att arten ”Ses ganska sällsynt vid Norges sydligare kuster, något oftare vid Sveriges Östersjökuster. Jag har fått henne från Östgötaskären och, enligt H:r Lundborg, sköts fyra exemplar i april (år?) i Kalmar skärgård”.

Praktejdern förefaller att ha förekommit mer frekvent i svenska vatten under 1800-talet än under stora delar av tidigt 1900-tal. Så här beskrevs läget 1962: ” Under flyttningstiderna vår och höst iakttogs under 1800-talet nästan årligen enstaka praktejdrar vid Sveriges kuster, särskilt i ostkustens skärgårdar. Numera har den blivit en mycket sällsyntare gäst i svenska vatten, och under 1950-talet har blott två fynd rapporterats (Rudebeck 1962). Koncentrationen till den östra kusten med tilläget ”ses mera sällan vid Västkusten” nämns också av Rendahl 1949.

Från mitten av 1960-talet ökade antalet fynd igen och under åren 1976-1989 rapporterades mellan 12-103 ex per år (Ullman 2008). Denna ökning pågick till 2001 då den kulminerade på uppskattade 200 ex. Därefter minskade antalet årliga fynd successivt och låg på låga 53-39 under åren 2009-2020. Förhoppningsvis var de 66 som sågs 2021 början på en ny och positivare trend – se figur 1 för fynd i Sverige 1992-2022. Fynden görs i huvudsak under vårsträcket. I tabell 1 visas förstafynden för de olika landskapen.

Den största rastande ansamlingen som har registrerats bör vara den på upp till 22 ex som uppehöll sig vid Rivet på Gotland under perioden 4 februari-5 maj 1986 (Ullman 2008).

Tabell 1: Förstafynd av praktejder i de olika landskapen. Notera att några landskap har osäkra årsdateringar.

Figur 1: Antal fynd av praktejder per år i Sverige 1992-2022 (diverse Fågelåret).

Förekomst i Skåne

Skånes första fynd gjordes 1853 och finns beskrivet i stycket ovan. När nästa fynd gjordes är oklart, men kanske var det så sent som 1964 varifrån det finns en obs på Artportalen gällande en hane i Skanör 15 mars 1964. Samma år sågs ”en vackert utfärgad hane” vid Torekov 14-17 april (Vår Fågelvärld 26:181). Det gjordes också ett fynd vid Hallands Väderö 1 maj 1968 (Fåglar i Skåne 1976). I Fåglar i Skåne 1977 sägs att före 1970 hade det bara gjorts 3-4 fynd och med nämnda fyra fynd är vi ju där nu. För åren 1970-1982 är uppgifterna något svårtolkade eftersom olika antal årliga fynd anges olika i olika årgångar av Fåglar i Skåne. I figur 2 använder jag mig av uppgifterna för 1970-1982 som anges i Fåglar i Skåne 1982.

Fram t.o.m. 1988 hade det enligt Fåglar i Skåne 1988 gjorts 65 fynd i Skåne men i Förteckningen över Skånes fåglar (Gärdenfors m.fl.) nämns ett totalantal t.o.m. just 1988 på minst 76 fynd. 18 av dessa nämns som gjorda före 1975 vilket inte alls stämmer med de uppgifter jag hittar – fyra fynd före 1970 samt åtta fynd 1970-1974. Det är snärjigt att följa vissa arter! Förklaringen hittas i Fåglar i Skåne 1989 där det sägs att vissa antal har justerats upp och för praktejdernas del ökade antalet fynd t.o.m. 1988 till just 76. Alltså saknar jag sex fynd vilka kanske är gjorda före 1970. Eller så har man trixat med årsantalen 1975-1988.

I figur 2 visas antalet rapporterade individer 1970-2022. Här ingår fynd från årets alla månader men huvudparten ses under vårsträcket i mars-april. Vi noterar en topp under 1990-talet fram till början av 00-talet samt en rejäl dipp under nästan hela 2010-talet. Ökningen till 21 ex vardera av åren 2021 och 2022 inger dock visst hopp.

Figur 2: Antal fynd (individer) av praktejder i Skåne 1970-2022 (diverse Fåglar i Skåne). Under 2023 gjordes fynd av nio individer (Fåglar i Skåne 2023).