Rapport från Nabben för augusti och början av september
Mattias Ullman arbetar för SkOF/Falsterbo Fågelstation med att räkna sträckande fåglar på Nabben, Falsterbo under höstsäsongen 2023. Räkningarna finansieras av Naturvårdsverket som en del av deras miljöövervakning, och detta är den 51:e hösten i rad som sträcket övervakas. Här följer Mattias rapport från augusti och början av september 2023.
Under tre veckor i augusti och början av september var Måns Karlsson medräknare, och under 10 dagar i september har Emil Lundahl varit medräknare. Båda har räknat massor av fågel och gjort ett fantastiskt jobb! Tomas Svensson har ersatt mig några dagar. Alla tackas varmt!
Siffror från sträcket kan följas på dessa båda sajter:
Årets sträckräkning i Falsterbo inleddes som vanligt den 1:e augusti. Vi var då inne i en period med lågtryck och friska vindar från sydväst och det väderläget pågick minst en vecka i slutet av juli och den första veckan i augusti. Detta gav goda antal av t.ex. fisk/silvertärnor, kärrsnäppa och sjöorre. Sjöorren tycks mer och mer bli en ”sommar-art” där en hög andel passerar Falsterbo redan i augusti. Medeltal för årssumman (av denna ökande art) under de senaste 50 åren i Falsterbo är ca 7 900 ex och i år krävdes bara en veckas räkning för att komma upp i denna summa. En vecka med motvind i början av augusti gjorde också att både fisktärna och silvertärna kom upp i antal klart över medel. Toppen för de adulta spovsnäpporna går ju helt klart innan räkningarna i Falsterbo börjar och även i år blir årssumman låg. De adulta kärrsnäpporna har en längre sträckperiod (helt naturligt, eftersom den har ett mycket större utbredningsområde) och även om huvuddelen försvinner i juli, blev augustisumman ganska bra (för senare år) med ca 4 500 ex. Juvenil småsnäppa sågs på Nabben redan den 1:e augusti. Det är mycket tidigt och skulle kunna vittna om att det gått bra för vadarna på tundran. Tyvärr har antalen av unga spov- och småsnäppor dock varit låga hos oss nu i början av september, när de borde toppa.
Fina siffror för brun glada
Redan kring den 10e augusti avtog antalen av fisk/silvertärnor och vadare snabbt. Kring mitten av augusti ökade i stället de tidiga rovfåglarna något, d v s fiskgjuse, brun kärrhök och tornfalk. Under fem dagar, 14-18e augusti, sträcker också 24 bruna glador ut. Det är tidigare än normalt med så höga antal. Och i skrivande stund är årssumman uppe i 80 ex (samt några vändande). Hittills i år är ungfågelandelen låg, men den bör öka nu i september. Ungfågelsandelen för brun glada i Falsterbo de senaste tio åren är lägre än för de flesta andra arter rovfågel. Rimligen kommer andelen ungfåglar att öka något i takt med att arten etablerar sig som svensk häckfågel mer och mer.
Bra rovfågelsträck under många dagar
För arterna fiskgjuse, brunhök och tornfalk blev det inga stora dagar i augusti, men däremot ganska många dagar med hyggliga antal. Under många höstar är det max en eller två dagar per vecka med bra rovfågelsträck i Falsterbo. I år hade vi faktiskt bra rovfågelsträck hela femton olika dagar i slutet augusti och under första veckan i september – och det är ganska unikt. För brun kärrhök har det hittills blivit 19 olika dagar med över 15 ex och årssumman just nu ligger på 685 ex. Årets ungfågelandel av brun kärrhök ligger dock bara på 63 %. Det är den lägsta andelen sedan 2012 och vittnar troligen om att det inte gått så bra i de svenska häckningarna i år. Jag har ingen bra förklaring till detta. Det myckna regnandet under sensommaren borde inte innebära en katastrof, eller? Teoretiskt kan man tänka sig en viss konkurrens med röd glada och när den senare ökar i stora områden, kanske det ger sämre häckningsutfall för den förra? Eller så är det bara tillfälligheter; framtiden får utvisa.
Imponerande siffror för båda hägerarterna
Hägrarna kan nämnas också, båda arterna har sträckt i riklig mängd i år. Gråhäger har sin topp redan i juli månad, så vi missar de flesta i Falsterbos officiella räkningar, men vi har i år över 800 ex så det kommer att bli det näst bästa året någonsin. Att arten ökar är uppenbart. Ägretthäger häckar på några lokaler i södra Sverige och det blir sannolikt årsrekord i år (igen). Vi står nu på 152 ex och ”den bästa” sträckperioden har ännu inte börjat. Det är kul och intressant att det skiljer nästan två månader mellan gråhägerns och ägrettens ”mest intensiva sträckperiod”. Någon får klura ut en bra anledning till detta.
Den fantastiska bivråkshelgen kring Falsterbo Bird show, 1-3 september.
Antalen av bivråk började öka försiktigt kring den 20:e augusti (vilket är helt normalt) och vi hade då också sett några få, enstaka, ungfåglar. Under sista augustiveckan räknades över 100 bivråkar under sex olika dagar och det är bra. Väderförutsättningarna för ”koncentration till Falsterbo” (alltså med sydvästlig motvind för fåglarna) var bra under hela avslutningen av augusti. Under dagarna 27-30e augusti noterades fina dagssummor på 220, 404, 242 och 354 ex (med mycket hög andel adulta, förstås). Samma vindar rådde 1–3 september, men skulle det finnas några adulta bivråkar kvar då? Årssumman för hela 2022 var ju 891 ex och år 2021 var den bara 1 130 ex. På morgonen den 2:e september kom det enstaka flockar med 10–20 ex bivråk (och som alltid på morgonen är det hög andel adulta). Redan kl 10 ökade antalen i flockarna, med ibland upp till 80 ex i löst sammanhållna grupper. Detta pågick sedan timme efter timme, men avtog markant kring kl 16. Eftersom det var bra sträckväder direkt på morgonen i större delen av södra Sverige får man anta att många av de fåglar som nådde Falsterbo efter kl 14 hade startat i Småland eller Halland på morgonen. Och (den lagom svaga-måttliga) motvinden gjorde alltså koncentrationen till Falsterbo. Glädjande för oss skådare var också att termiken ”bara var ok”, fåglarna passerade alltså inte på väldigt hög höjd. När den sena eftermiddagen kom hade strax över 1 800 bivråkar räknats in den 2:e september! Dagsumman för en enda dag hamnade alltså ganska nära föregående två års totalsumma! Betyder det att det fanns mycket mer bivråk i södra Sverige i år? Nej, sannolikt inte. Vi vet bara att vinden och vädret i år gjorde att det var en fördel för dem att flyga över land så länge som möjligt och därmed passera Falsterbo. Årets ungfågelandel är hittills mycket låg (och detta beror alltså på att vi har räknat många gamla!), men förhoppningsvis fyller det på med ungfåglar under de närmaste tio dagarna. Att så pass många adulta bivråkar sträcker ganska sent (ja, den 2:e september är efter mediandatum för de adulta) kan tyda på att de faktiskt har en lyckad häckning i år bakom sig. Om tio dagar vet vi mer!
Skräntärna ökar
Skräntärna har traditionellt sträckt mest i Falsterbo kring skiftet aug/september. Under de tre senaste åren har dock fler och fler passerat redan i mitten av augusti. Gissningsvis är detta en effekt av att arten etablerat sig på den danska ön Saltholm. I år sägs det att otroliga 60 par häckade där (första häckningen av ett par där, var bara för ca 15 år sedan, så ökningen har gått fort!).
Rosenfink, lappsparv och pungmes minskar
Rosenfink har fortsatt att minska, i år hittills ynka tre ex – trots ganska många dagar med beskedliga vindar. Både lappsparv och pungmes saknas fortfarande i årets protokoll och båda arterna har minskat snabbt, eller mycket snabbt, i varsin ända av Sverige. Positivt under senaste veckan är ett visst inflöde med rödstrupig piplärka, och vi har haft ett flertal dagar i Falsterbo med 1–3 sträckande.
Ett sämre år för pilgrimsfalk
Många rovfåglar har antal över medel hittills i år, så dock inte pilgrimsfalk. Mediandatum för adult pilgrim har redan varit, men vi är klart under medel för de senaste 10 åren. Minskningen beror sannolikt på fågelinfluensan som skördat en del offer de senaste två åren. Och så stäpphök förstås, wow! Hittills har 20 ex passerat i år och fler lär det bli. Vissa år, även bra år, har inflödet tagit slut – pang – redan i mitten av september. Förra året såg vi dock ovanligt många i oktober och vi hoppas förstås på samma sak i år.
Utsträckande hackspettar i år
Grönsiska har så smått börjat komma i gång och det är lite tidigare än normalt. Roligt och spännande är också att fem större hackspettar i år noterats som utsträckande. När man ser dessa svirra runt, varv efter varv, uppe på himlen är det ganska lätt att se att de är anpassade för ett liv i skogen och att de inte vill flyga särskilt långt. Men nöden har ingen lag. Finns det ingen mat, så måste man röra på sig. De flesta år bokförs inga hackspettar alls som utsträckande, så fem ex hittills vittnar åtminstone om en ”liten invasion”. Här måste det då förstås nämnas att 6 000 sträckande större hackspettar räknades på en enda dag i västra Finland redan för en månad sedan. Att dessa inte har fortsatt till södra ännu är dock uppenbart.
Ett bra år för tornfalk
Tornfalk ska också nämnas. Hittills i år har vi räknat över 30 ex under tretton olika dagar. Och två av dessa dagar, 5–6 september, passerade 151 respektive 159 ex! Det blir en bra årssumma i år, vi är redan högt över medel. Tornfalk och lärkfalk är roliga förresten. Nästan alla andra arter toppar i väst eller sydvästvind. Men inte tornfalk och lärkfalk, de toppar i ost- och sydostvind. Stenfalk sträcker på morgonen, men tornfalk sträcker efter kl 11. Den där typen av skillnader i hur och var fåglar sträcker; mellan ganska lika arter, är intressanta! Jag vet inte varför, men fåglarna vet! Nu närmast väntar vi på mer sjöfågelsträck, bläsand och ejder bör sätta i gång på allvar snart. Och om tio dagar kommer bofinkarna förstås!
Bilderna nedan är tagna av Mattias Ullman.
Ung lärkfalk Nabben september. Lärkfalken är, efter duvhöken, möjligen den art med högst ungfågelsandel i Falsterbo. Nästan alla år ligger andelen ungfåglar över 80 %. Varför är det så? De gamla fåglarna är inte så rädda för vatten och flyger på högre höjd. Foto: Mattias Ullman
Ung hane stäpphök, Nabben september. Foto: Mattias Ullman
Ung sparvhök Nabben augusti. Ungfåglarna sträcker innan de gamla av denna art. Foto: Mattias Ullman
Ung bivråk. Det blir svårt att hävda att bivråk inte blir årets art i Falsterbo, speciellt efter två “fiasko-år” i rad. Foto: Mattias Ullman.
Ung bivråk. Foto: Mattias Ullman
Bivråk adult hane. Foto: Mattias Ullman.
Ung brun glada. Foto: Mattias Ullman
